Gå direkt till innehållet

Gå direkt till andra menyn

Gå direkt till innehållsförteckningen

Jehovas vittnen

Svenska

Jehovas vittnens årsbok 2017

 HÖJDPUNKTER UNDER 2016

”Bättre grannar kan man inte ha”

”Bättre grannar kan man inte ha”

UNDER helgen den 7 och 8 maj 2016 fylldes lobbyn på huvudkontoret i Brooklyn av sorlet från förväntansfulla New York-bor. Receptionen och utställningarna är vanligtvis inte öppna under helger, men det här var ingen vanlig helg. De som bodde i närheten av Betel hade blivit inbjudna till utställningen om Bibelns historia.

Den inbjudningskampanj man hade organiserat inför den här helgen gav ett positivt vittnesbörd i området och blev en andlig boost för dem som deltog. Framför allt var det trevligt att de som varit grannar med Betel i många år hade så mycket gott att säga om vittnena.

 ”Jag har bott i ett antal olika hus i närheten [av Betel] ända sedan 60-talet”, sa en man, ”och ni har alltid varit härliga att ha som grannar. Vi kommer verkligen att sakna er och önskar att ni kunde stanna.”

”Det här området hade inte varit vad det är i dag utan er”, sa en kvinna. ”Vi är så tacksamma över att vi har fått ha er som grannar under alla dessa år.”

Många av pionjärerna som deltog i kampanjen var glada över att träffa så många öppna och vänliga människor i grannskapet. En artig man som tillhörde en boendeförening i området berättade hur mycket han tyckte om Jehovas vittnen och att han var uppriktigt ledsen över att han skulle vara bortrest just den helgen.

Det här initiativet visade sig bli riktigt lyckat. Under de två dagarna kom 48 personer som inte var vittnen för att se utställningen. Och under hela helgen fanns ett antal medlemmar av betelfamiljen på plats och småpratade med besökarna.

En kvinna i 25-årsåldern som heter Sally spenderade ungefär en halvtimme bland de gamla biblarna i utställningen. I lobbyn träffade hon på pionjärerna som hade gett henne inbjudan. Sally berättade att hon inte hade känt till att vittnena hade en bibelutställning där. Pionjärerna berömde Sally och sa att det är sällsynt med unga, välutbildade människor som uppskattar Bibeln. Sally svarade: ”Bibeln är viktig. Den är ju det enda sättet för oss att ta reda på vad Gud vill. Den lär oss hur vi ska leva våra liv.”

 Sally nämnde att hennes intresse för Bibeln hade fått henne att studera grekiska och latin och att hon var väldigt intresserad av översättning. Hon tyckte att det var viktigt med noggrann översättning och att innehållet inte anpassas efter översättarens egna åsikter. När pionjärerna berättade för Sally att jw.org innehåller information om Bibeln på över 800 språk blev hon mäkta imponerad. Systrarna förklarade sedan vad översättare har gjort med Guds namn. Sally kunde knappt tro sina öron och frågade: ”Varför har man tagit bort Jehovas namn ur Bibeln?” Innan Sally gick hem sa hon: ”Jag har haft er som grannar hela mitt liv, och bättre grannar kan man inte ha.”

Måndagen efter helgen deltog en betelit som heter John i offentligt vittnande i närheten av Betel. En präst kom fram till honom och berättade att han verkligen hade uppskattat sitt besök på Betel under helgen och att han tyckte att det är bra att vittnena håller sig till Bibeln. Efter att de bytt några ord med varandra sa prästen plötsligt: ”Jag är så arg på er Jehovas vittnen!” John, som blev något förvirrad, frågade varför han kände så. ”För att ni flyttar härifrån”, svarade prästen. ”Stanna! Köp större fastigheter eller bygg ut dem ni har. Men snälla, stanna! Ni är en stabiliserande faktor här i området. Det är så trist att ni flyttar norrut.”

Inbjudningskampanjen och den speciella helgen blev ett härligt vittnesbörd i området och Guds namn blev verkligen upphöjt i grannskapet.