Gå direkt till innehållet

Gå direkt till andra menyn

Gå direkt till innehållsförteckningen

Jehovas vittnen

Svenska

Jehovas vittnens årsbok 2015

 PREDIKOARBETET VÄRLDEN ÖVER

Afrika

Afrika
  • LÄNDER/OMRÅDEN 58

  • FOLKMÄNGD 994 839 242

  • FÖRKUNNARE 1 421 375

  • BIBELSTUDIER 3 516 524

De följde efter sin lärare

José är en ung pionjärbroder som bor i utkanten av Luanda i Angola. Han arbetar som lärare på en skola som ligger nära Rikets sal. Eftersom han har fina, kristna egenskaper och är en skicklig lärare, är han älskad och respekterad av sina 86 elever. I den församling han tillhör börjar det möte som hålls mitt i veckan klockan 16, så han har  fått tillåtelse att gå från arbetet tidigare den dagen. Då går han direkt till Rikets sal.

En del elever undrade varför José lämnade skolan så tidigt och vart han gick. För att stilla sin nyfikenhet följde två av hans elever efter honom en dag och var med på mötet. En tid därefter var tre andra elever med på ett möte när José hade en framställning på tjänstemötet. Nyheten om det här spreds snabbt i klassrummet. Under kommande veckor steg antalet elever som var med på mötet från 5 till 21. Förkunnarna på Rikets sal erbjöd alla ett bibelstudium, och de flesta tackade ja. När eleverna tog med sig publikationer till skolan blev fler intresserade och började komma på mötena. När skolåret var slut hade 54 av Josés 86 elever varit med på ett möte. Han berättade att 23 av dem gör fina andliga framsteg och fortsätter att komma på mötena.

Inte tillräckligt med distrikt?

Nigeria: Joseph och Evezi använder en dvd-spelare i tjänsten.

När specialpionjärerna Joseph och Evezi kom till sitt nya distrikt i Nigeria, beklagade sig flera förkunnare: ”Vi har inte tillräckligt med distrikt. Det är för mycket bearbetat.” Efter ett år skrev Joseph till avdelningskontoret och berättade: ”Vi går på distriktet varje dag i veckan, och vi håller på att övervinna fördomar och likgiltighet. När vi går ut i tjänsten tar vi med oss en dvd-spelare och visar filmer för både barn, ungdomar och vuxna. Resultatet: Varje månad leder jag och min fru 18 bibelstudier och just nu hinner vi inte ta hand om alla vi studerar med. Och hela tiden ber barnen oss också att visa ’Kevin-filmerna’.”

 Ett rop på hjälp från en ö

Kongo-Kinshasa: Fiskare får höra sanningen.

I april 2014 fick avdelningskontoret i Kongo-Kinshasa ett rörande brev från en grupp fiskare som bodde på ön Ibinja i Kivusjön. De här fiskarna reste ofta till städer omkring sjön för att göra affärer. På en av sina resor till staden Bukavu träffade de på Jehovas vittnen. Vittnena talade med dem om de goda nyheterna och gav dem en bibel och litteratur.

 Fiskarna uppskattade det de läste och berättade för andra på ön vad de hade lärt sig. Eftersom många blev intresserade fick en av männen i uppdrag att resa tillbaka till Bukavu för att söka upp Jehovas vittnen så att han kunde inbjuda dem att komma till Ibinja. När mannen inte kunde hitta dem, skrev han till avdelningskontoret och bad: ”Var snäll och sänd vittnen som kan hjälpa oss att förstå Bibeln så som de gör, och lära oss hur vi kan få leva för evigt. Vi kommer att ge dem husrum. Jag är redo att erbjuda mark för att bygga en kyrka. Vi har förstått av bibelställena i era böcker att prästerna och pastorerna lär oss lögner. Vi är övertygade om att vi har funnit den sanna religionen. Det är många här på Ibinja som skulle vilja studera Bibeln och bli Jehovas vittnen.”

Brevet angav att det fanns omkring 40 intresserade på ön. Det finns mer än 18 000 invånare på Ibinja, men inga Jehovas vittnen. Avdelningskontoret sände omedelbart två specialpionjärer som talar det lokala språket till ön.

Nu lyssnar pastorn

”Jag kommer aldrig att missa minneshögtiden igen.” Så sa en pastor i en ansedd protestantisk kyrka i Sydafrika. Hur kom det sig att den här religiöse ledaren var med vid minneshögtiden i april 2014? Det hela började när två bröder med olika hudfärg var ute i tjänsten och knackade på hans dörr. Av tidigare händelser förstod de att pastorn antagligen inte skulle vilja prata med dem. Adaine, en av bröderna, förklarar vad som hände: ”Till vår förvåning öppnade han dörren och bjöd in oss. Vi hade ett långt samtal. Han var förvånad över att se en vit man predika i ett svart område och tala  med honom på hans eget språk. Pastorn började studera Bibeln regelbundet.”

Adaine fortsätter: ”Den här mannen hade varit missionär och pastor i mer än 40 år, men först när han var 80 fick han svar på alla sina frågor. Han älskar boken Efterlikna deras tro. När vi studerar lär han sig vissa avsnitt utantill och använder dem i sin predikan i kyrkan. Han visade sina församlingsmedlemmar boken Vad lär Bibeln? Han sa till dem: ’När Jehovas vittnen kommer hem till er med den här boken, välkomna dem då och lyssna till vad de har att säga, för den här boken är full av andliga skatter.’”

Pastorn berättade för Adaine att han flera gånger blivit tillrättavisad av ledare inom sin kyrka och blivit varnad för att nämna Jehovas vittnen i sina predikningar. Han visste inte vad han skulle göra. Adaine kom ihåg en berättelse om en lekmannapredikant i Burma, som finns återgiven i Jehovas vittnens årsbok för 2013. När Adaine läste berättelsen för pastorn sa han: ”Det här handlar om mig! Jag måste fatta ett mycket viktigt beslut, och jag kan inte skjuta upp det längre.”

Pastorn var med på minneshögtiden för första gången den 14 april 2014 och sa att han aldrig mer skulle missa den högtiden. Han sa att han var fast besluten att helt bryta med falsk religion.

Predikande på kakaoplantagerna

Ghana: Baffour och Aaron vittnar på en kakaoplantage.

Baffour och Aaron är specialpionjärer i Bokabo, ett område i västra Ghana där man odlar kakao. Deras distrikt är glesbefolkat med utspridda små hyddor som  man bara kan nå genom de många smala stigar som slingrar sig genom plantagerna. Det är lätt att gå vilse om man tar av på fel stig! I stället för att ta den vanliga vägen valde Baffour och Aaron en dag att ta en annan stig, som ledde till hyddor de aldrig hade besökt. Där träffade de Michael och Patience, som visade intresse för budskapet och ivrigt tackade ja till ett bibelstudium. Senare berättade Michael: ”Under de senaste två åren har vi inte gått i kyrkan därför att vi såg saker som inte stämde med det Bibeln lär. Varje kväll sedan dess har Patience och jag studerat Bibeln själva och försökt hitta svar på våra frågor. Vi har bett om hjälp att finna sanningen.” Trots att de har lång väg att gå genom plantagerna började de omedelbart vara med vid mötena. Under året som gått har de blivit döpta och börjat som reguljära pionjärer. Nu går också de på dunkla stigar genom kakaoplantager för att hitta andra som ”bett om hjälp att finna sanningen”.

Michael och Patience går genom en plantage.