Gå direkt till innehållet

Gå direkt till andra menyn

Gå direkt till innehållsförteckningen

Jehovas vittnen

Svenska

Jehovas vittnens årsbok 2015

 DOMINIKANSKA REPUBLIKEN

Hårt motstånd

Hårt motstånd

”De ska utrotas”

Borbonio Aybar döptes den 19 januari 1955, då verksamheten fortfarande var förbjuden. Efter sitt dop ledde han många bibelstudier i Monte Adentro och i Santiago. När förbudet upphävdes 1956 blev några av dem som han hade studerat med döpta, däribland hans fru.

I mitten av juli 1957 samlades några myndighetspersoner i Salcedo för att tala emot vittnena. ”Francisco Prats-Ramírez var huvudtalaren”, förklarar broder Aybar. ”Prats-Ramírez deklarerade: ’Det är bara några dagar kvar tills de ska utrotas.’” Några dagar senare, den 19 juli 1957, grep polisen alla Jehovas vittnen i Blanco Arriba, El Jobo, Los Cacaos och Monte Adentro.

”Jag var en av dem som greps”, berättar broder Aybar. ”Vi fördes till det militära högkvarteret i Salcedo. När vi kom dit blev jag slagen av en överste som hette Saladín. Han kokade av ilska när han hotade oss. Sedan fick vi ställa oss i två led, männen i det ena och kvinnorna i det andra. Vakterna sparkade och slog männen och slog kvinnorna med käppar medan de upprepade: ’Jag är katolik och jag dödar.’”

”Jag har läst Bibeln, och jag vet att Jehova är Gud.”

Broder Aybar dömdes till böter och tre månaders fängelse. Han berättar vidare: ”Medan vi var i fängelset fick vi besök av en general som hette Santos Mélido Marte. Han sa: ’Jag har läst Bibeln, och jag vet att Jehova är Gud. Ni har inte gjort något som gör att ni förtjänar fängelse, men jag kan inte göra något för er, för de som ligger bakom era fängelsedomar är de katolska  biskoparna. De enda som kan upphäva domarna är de här biskoparna eller El Jefe (”Chefen”, Trujillo).’”

”Så det är du som är chefen?”

Några andra bland dem som blev gripna var Fidelia Jiménez dotter och systerdöttrar, som alla hade studerat tillsammans med Fidelia. Själv var Fidelia inte bland dem som blev gripna, men hon överlämnade sig till myndigheterna för att kunna uppmuntra dem som redan var i fängelset. Medan hon var i fängelset kom den ökände militärbefälhavaren Ludovino Fernández, känd för sin arrogans och grymhet, dit på ett officiellt besök. Han lät hämta Fidelia och frågade: ”Så det är du som är chefen?”

”Nej”, svarade Fidelia. ”Det är ni och dem som hör till er som är cheferna här.”

”Men då är du prästen”, sa Fernández

”Nej”, svarade Fidelia. ”Det är Jesus som är prästen.”

”Är det inte på grund av dig som alla de här människorna sitter i fängelse?” frågade Fernández. ”Det är väl du som har undervisat dem?”

”Nej”, sa Fidelia. ”Det är på grund av Bibeln som de här människorna sitter i fängelse. De tillämpar det de har lärt sig i Bibeln.”

Precis då gick två bröder som också hade blivit gripna förbi i korridoren. Det var Pedro Germán och Negro Jiménez, som var Fidelias kusin. De fördes över från isoleringscell till en vanlig fängelsecell. Negros skjorta var täckt av torkat blod, och Pedros öga var mycket svullet. När Fidelia såg att de hade blivit brutalt misshandlade, frågade hon befälhavaren: ”Är det så här ni behandlar goda och ärliga människor som tjänar Gud?” Fernández  insåg då att han inte skulle kunna skrämma henne och beordrade att hon skulle föras tillbaka till sin cell.

Jehovas lojala tjänare behövde vara modiga för att klara av det våldsamma motstånd de mötte – och modiga var de! Till och med regeringstjänstemän insåg detta. Den 31 juli 1957 skrev till exempel Luis Arzeno Colón, en av presidentens inspektörer, till inrikesministern och klagade: ”Trots att nationalkongressen nyligen utfärdat en lag som förbjuder den religiösa verksamhet som den sekt som är känd som Jehovas vittnen bedriver är majoriteten av medlemmarna fast beslutna att fortsätta med den.”