Hjälpmedelsinställning

Search

Välj språk

Gå direkt till andra menyn

Gå direkt till innehållsförteckningen

Gå direkt till innehållet

Jehovas vittnen

Svenska

Jehovas vittnens årsbok 2015

 DOMINIKANSKA REPUBLIKEN

Det behövs fler förkunnare

Det behövs fler förkunnare

De goda nyheterna når avlägsna områden

Med tiden kom fler missionärer, däribland Pete Paschal, Amos och Barbara Parker, Richard och Belva Stoddard, som hade tjänat i Bolivia, och Jesse och Lynn Cantwell från Colombia. Missionärerna bidrog till att det växande predikoarbetet fick ännu mer fart. År 1973 var det bibliska undervisningsarbetet i full gång inne i städerna, men de goda nyheterna hade ännu inte nått ut till de mer avlägsna områdena. Så särskilda ansträngningar gjordes för att tillgodose det andliga behovet hos dem som bodde ute på landsbygden. När man bad om frivilliga som kunde använda två månader till att predika ute på landsbygden, anmälde sig 19 reguljära pionjärer. Mellan december 1973 och januari 1977 skickades grupper av pionjärer ut till platser där det hade predikats mycket litet eller ingenting alls.

”Vi [bytte] litteratur mot höns, ägg och frukt.”

En pionjär som tog del i den här särskilda verksamheten berättade: ”Den ena dagen presenterade vi Bibelns budskap och lämnade litteratur, och nästa dag gjorde vi återbesök hos dem som hade visat intresse. Eftersom människorna ute på landsbygden hade ont om pengar, bytte vi litteratur mot höns, ägg och frukt. Jehova såg till att vi alltid hade tillräckligt med mat.” Många hade aldrig tidigare hört Bibeln läsas, och en del religiösa ledare hade sagt till dem att Jehova är Djävulen. Inte undra på att de blev förvånade när de läste sådana bibelställen som det i Psalm 83:18: ”Du, vars namn är Jehova, du ensam är den Högste över hela jorden.”  Ja, intresset var så stort på vissa ställen att det anordnades offentliga möten.

Fler missionärer och ett nytt avdelningskontor

I september 1979 kom Abigail Pérez och hans fru, Georgina, som missionärer. De blev förordnade att börja i kretstjänsten. År 1987 kom sedan gileadmissionärerna Tom och Shirley Dean och hjälpte till på distrikten. Området fick också förstärkning av flera puertoricanska bröder och systrar som var i särskild heltidstjänst. I augusti 1988 skickades Reiner och Jeanne Thompson till Dominikanska republiken, som var deras femte missionärsförordnande.

År 1989 hade medeltalet förkunnare ökat till 11 081, och det fanns goda möjligheter till fortsatt tillväxt eftersom det rapporterades 20 494 bibelstudier. Den här stora tillväxten innebar också utmaningar. Avdelningskontorets byggnad hade till exempel tjänat sitt syfte på ett bra sätt, men i slutet av 1980-talet räckte den inte längre till. Reiner Thompson berättar: ”Det var så ont om plats att det blev nödvändigt att använda bostäder och lagerbyggnader i andra delar av staden.”

”Det visade sig vara svårt att hitta en lämplig tomt för ett nytt avdelningskontor”, fortsätter Reiner. ”Efter en tid blev vi kontaktade av en affärsman som hade hört att vi letade efter en tomt. Han förklarade att han hade en bit mark som han ville sälja, men bara till Jehovas vittnen. Han hade tidigare ägt ett stort sömnadsföretag, och hans sekreterare och flera andra anställda var Jehovas vittnen. Han hade under flera år lagt märke till  att de utmärkte sig genom att vara ärliga och ha ett respektfullt uppförande, och han var mycket imponerad. Eftersom han uppskattade Jehovas vittnen så mycket erbjöd han marken till ett mycket lågt pris.” Tomten köptes in i december 1988, och tre angränsande markområden köptes in senare. Totalt omfattar området som avdelningskontoret och den intilliggande sammankomsthallen ligger på omkring 9 hektar.

Hundratals bröder och systrar från Dominikanska republiken och internationella frivilliga arbetare kom för att hjälpa till med att bygga avdelningskontoret och sammankomsthallen. Byggnaderna överlämnades i november 1996, och Carey Barber, Theodore Jaracz och Gerrit Lösch från den styrande kretsen var med vid överlämnandet. Dagen därpå hölls ett särskilt program i två av landets största arenor, och över 10 000 besökare kom och visades runt i det nya avdelningskontoret.

”Ta steget över till Makedonien”

Jehovas folks historia i Dominikanska republiken skulle inte vara fullständig utan ett omnämnande av alla de vittnen som flyttat till landet för att tjäna där behovet är större. Många tog ”steget över till Makedonien” genom att flytta till Dominikanska republiken i slutet av 1980-talet, uppmuntrade av rapporter om andligt mogna fält där man kunde leda många bibelstudier. (Apg. 16:9) De som hade flyttat talade med andra om den glädje de upplevde i skördearbetet, och det ledde till att inflyttningen ökade dramatiskt under 1990-talet.

Stevan och Miriam Norager från Danmark har till exempel tjänat i Dominikanska republiken sedan 2001.  Miriam hade tidigare varit i landet och förkunnat i ett och ett halvt år tillsammans med sin syster. Vad var det som fick det här paret att flytta till ett avlägset land med en annan kultur och ett annat språk? Miriam säger: ”Vi kommer båda från andligt starka familjer. Våra föräldrar var specialpionjärer när de var unga och blev reguljära pionjärer efter det att de hade fått barn. De uppmuntrade oss alltid att ge vårt allt åt Jehova i heltidstjänsten.”

Stevan och Miriam har varit specialpionjärer sedan 2006 och hjälpt många att lära känna sanningen. ”Vi har fått så otroligt många välsignelser”, säger Stevan. ”Vilka svårigheter och hälsoproblem vi än kan ha haft, så är de ingenting i jämförelse med de underbara erfarenheter vi fått och den glädje det ger att få hjälpa  uppriktiga människor att lära känna och älska Jehova. Vi har också fått en stor familj av kärleksfulla vänner. Våra år i Dominikanska republiken har lärt oss ödmjukhet och tålamod, och genom att vi levt ett enkelt liv har vår tro och förtröstan på Jehova verkligen stärkts.”

Jennifer Joy har varit här i mer än 20 år och hjälper nu till med teckenspråksverksamheten.

Jennifer Joy är en av de många ogifta systrar som kommit från andra länder för att predika i Dominikanska republiken. När Jennifer kom dit 1992 för att besöka sin moster, Edith White, som hade varit missionär i många år, fick hon uppleva goda resultat i tjänsten. Hon träffade också andra systrar som kommit dit från andra länder för att tjäna där behovet var större. ”Jag  var blyg och ganska osäker av mig”, säger Jennifer. ”Men jag tänkte att om de klarar av det kanske jag också kan klara av det.”

Från början tänkte Jennifer bara vara där ett år, men hon stannade kvar, år efter år, och nu har hon varit i Dominikanska republiken i mer än 20 år. Hon har hjälpt flera av dem som hon har studerat Bibeln med att börja tillbe Jehova. Jennifer har också haft glädjen att få hjälpa till med att starta upp teckenspråksverksamheten i landet och att förbereda språkkurser.

”Jehova har tagit hand om mig fram till nu, så varför skulle jag tvivla på att han tar hand om mig nästa år?”

Hur hon försörjer sig? ”Jag åker tillbaka till Kanada för att arbeta några månader varje år”, berättar hon. ”Jag har gjort lite olika saker genom åren, som att fotografera och bearbeta bilder, måla hus, städa kontor, montera strålkastare och tillverka mattor. Jag har också arbetat som guide, reseförsäljare, engelsklärare och tolk.” Jennifer liknar sin situation vid hur de forntida israeliterna hade det i vildmarken. ”De levde av allt som utgick från Jehovas mun”, säger hon. ”Han hade gett sitt ord på att han skulle ta hand om dem, och det gjorde han. De hade mat för dagen, och deras kläder och sandaler blev inte utslitna. (5 Mos. 8:3, 4) Jehova lovar att ta hand om oss också. (Matt. 6:33) Han har tagit hand om mig fram till nu, så varför skulle jag tvivla på att han tar hand om mig nästa år?”

Närmare 1 000 självuppoffrande förkunnare har kommit från så vitt skilda platser som Japan, Polen, Puerto Rico, Ryssland, Spanien, Sverige, Taiwan, USA och Österrike. Inte mindre än 30 olika nationaliteter  finns representerade bland de förkunnare som kommit för att tjäna där behovet är större och som nu tjänar i församlingar där man talar amerikanskt teckenspråk (ASL), engelska, haitisk kreol, italienska, kinesiska, ryska och spanska. Alldeles som aposteln Petrus har de sagt: ”Se! Vi har lämnat allt och har följt dig.” (Mark. 10:28)