Hjälpmedelsinställning

Search

Välj språk

Gå direkt till andra menyn

Gå direkt till innehållsförteckningen

Gå direkt till innehållet

Jehovas vittnen

Svenska

Jehovas vittnens årsbok 2014

 PREDIKOARBETET VÄRLDEN ÖVER

Nord- och Sydamerika

Nord- och Sydamerika
  • LÄNDER/OMRÅDEN 57

  • FOLKMÄNGD 970 234 987

  • FÖRKUNNARE 3 943 337

  • BIBELSTUDIER 4 341 698

De fick logi hos vittnen

Ett gift par i Las Vegas som inte var vittnen längtade efter ett lugnare liv. De bestämde sig för att flytta till Dominikanska republiken och sålde sitt hus. Men de skulle lämna över nycklarna tio dagar innan flyget gick. Vart skulle de ta vägen under tiden? Deras grannar, som är Jehovas vittnen, öppnade sitt hem för dem. Paret följde med  vännerna till ett möte. De blev både överraskade och nyfikna när en talare nämnde årtalet 1914. De visste att det var ett viktigt historiskt årtal. Så fort de fick besök av Jehovas vittnen i Dominikanska republiken bad de om ett bibelstudium. Ett år och två månader senare blev de döpta.

Precis vad hon behövde

Bröderna i Panama ordnade en utställningsmonter på den internationella bokmässan i Panama City. Två unga tjejer kom fram till montern. En av dem berättade för systern som stod i montern att hon hade det jobbigt. Hon sa att hennes pappa var narkoman och att hon kände sig helt hjälplös. Systern visade henne kapitel 23 i boken Ungdomar frågar – svar som fungerar, band 2: ”Vad gör jag om en av mina föräldrar missbrukar droger eller alkohol?” Tjejen sa spontant: ”Det här var precis vad jag behövde!” Båda tjejerna kramade om systern och kom tillbaka en timme senare och tackade igen. Under den fem dagar långa bokmässan lämnade vännerna 1 046 böcker, 1 116 tidskrifter och 449 broschyrer. Och 56 personer lämnade sin adress och ville ha besök av Jehovas vittnen.

Han predikade fyra år på egen hand

Fredy bor i ett otillgängligt bergsområde i Costa Rica. Han talar ett indianspråk som heter cabecar. Fredy fick boken Vad lär Bibeln? och broschyren Vad kräver Gud av oss? när han jobbade i huvudstaden San José för fyra år sedan. Förkunnaren som lämnade litteraturen till  Fredy uppmanade honom att predika för alla i sin hemby. Och det gjorde han! Fredy studerade boken på egen hand och förändrade sitt liv, bland annat gifte han sig med sin sambo. Sedan undervisade han många ur cabecar-folket om sanningen så gott han kunde.

Fredy ordnade bibelkurser för dem som var intresserade. Han delade upp kurserna i sex nivåer. Först fick de intresserade göra ett prov som testade deras bibelkunskaper, och sedan placerades de i klassen som motsvarade deras kunskapsnivå. Han höll möten och hade till och med Åminnelsen. Han gjorde egna inbjudningar med texten: ”Jehovas vittnen inbjuder dig att närvara vid Åminnelsen av Kristus död.” Allt det här fortsatte han med i fyra år utan att ha kontakt med några vittnen. Hela tiden bad han till Jehova att skicka vittnen som kunde hjälpa honom.

Nyligen besvarades Fredys bön. Några vittnen gjorde den besvärliga resan till hans by och blev oerhört imponerade när de förstod vad han hade uträttat. De berättar: ”Fredy är inget döpt Jehovas vittne, men han är som en broder.” Redan efter tre månader blev han godkänd som förkunnare. För att kunna bli döpt reste Fredy till sin första sammankomst. Han hade med sig 19 av sina bibelstudier. Nu har Fredy startat ytterligare tre grupper för cabecar-talande på platser som är ännu mer otillgängliga än den han själv kommer från.

Costa Rica: Fredy är pionjär och går långa sträckor till sina bibelstudier.

Hon försvarade sanningen i skolan

Anna går i high school i USA. Några av hennes skolkompisar blev upprörda när de förstod att hon inte trodde på treenighetsläran. Anna berättar: ”De gaddade ihop sig mot mig, men jag höll mig lugn. Jag ville inte  att andra skulle få en negativ uppfattning om Jehovas vittnen.” Hon ville försvara sanningen, så på kvällen bad hon till Jehova om mod och letade i litteraturen efter information om treenigheten. Nästa dag tog Anna med sig Bibeln till skolan. Skolkompisarna flockades omkring henne och flinade. Men hon tog mod till sig och visade flera bibelställen och förklarade vad de betyder. Till slut tystnade de som retade henne. Tjejen som var den värsta mobbaren och klassens ledare var tvungen att erkänna att hon faktiskt respekterade Jehovas vittnen nu. Under resten av terminen kom hon till Anna och ställde flera olika frågor om hennes tro.

En trasig sko vid rätt hus

En ung kvinna på Barbados var på väg till kyrkan en söndagsförmiddag när en rem på skon lossnade. Hon gick till närmaste hus och knackade på och frågade efter en säkerhetsnål. Det råkade vara hos en syster och  hennes dotter. Medan kvinnan försökte fixa till skon passade systern på att berätta om bibliska profetior som håller på att uppfyllas. Dottern frågade den unga kvinnan om hon ville följa med dem på möte i Rikets sal senare på förmiddagen. Kvinnan insåg att hon ändå skulle komma för sent till gudstjänsten, så hon bestämde sig för att följa med. Under mötet slog hon upp alla bibelställen i sin egen bibel, King James Version. Hon blev mycket imponerad av det hon fick höra. I hennes kyrka brukade man spela trummor och skräna, och hon hade alltid längtat efter att få studera Bibeln i en lugn atmosfär. Hon fick Vad lär Bibeln? och ett studie kom i gång. Nu kommer hon på alla möten och är gärna med och svarar.

”Bara Jehova kan stoppa mig!”

En ung broder i Guyana berättar: ”Jag tycker om att vittna för mina klasskompisar, men det finns en kille som inte gillar att jag gör det. En dag tryckte han upp mig mot väggen och sa: ’Sluta predika!’ Jag svarade: ’Bara Jehova kan stoppa mig!’ Jag struntade i honom och fortsatte vittna, och då skar han sönder min ryggsäck. Sedan slog han mig så läppen sprack. Vi blev inkallade till rektorn båda två. Hon frågade vad jag hade gjort, eftersom den andra killen hade slagit mig i ansiktet. Jag berättade att jag predikade de goda nyheterna och att det var därför han bråkade med mig. Rektorn frågade varför jag inte slog tillbaka och tyckte faktiskt att jag borde ha gjort det. Jag sa att jag hade lärt mig från Bibeln att kristna inte ska ge tillbaka ’med ont för ont’. (Rom. 12:17) Då lät hon mig gå och sa att hon skulle ta itu med bråkstaken.”

Catamarca, Argentina