Hjälpmedelsinställning

Search

Välj språk

Gå direkt till andra menyn

Gå direkt till innehållet

Jehovas vittnen

Svenska

5 FEBRUARI 2015
FRANKRIKE

Högsta förvaltningsdomstolen i Frankrike sätter stopp för diskriminering

Högsta förvaltningsdomstolen i Frankrike sätter stopp för diskriminering

Jag är så glad att jag sjunger för mig själv när vi har träffats. Era besök ger mig tröst, och att studera Bibeln ger mig mening i livet.

Jag vill bara tacka er för att ni har gjort det som behövdes juridiskt, administrativt och andligt för att ni skulle kunna komma hit och ge själavård.

Den här anordningen är ett svar på mina böner.

De här kommentarerna visar hur tacksamma interner i Frankrike är för den andliga hjälp de har fått av Jehovas vittnen.

Den 16 oktober 2013 kom ett beslut från Högsta förvaltningsdomstolen i Frankrike som satte stopp för den diskriminering av Jehovas vittnen som pågått under en tid. Det här beslutet har gjort att utvalda medlemmar bland Jehovas vittnen nu har behörighet som kaplaner, eller själavårdare, och kan besöka fängelser för att ge andlig vägledning till interner som bett om ett besök. *

Jehovas vittnen nekades behörighet som kaplaner

Under många år fick Jehovas vittnen besöka fängelser för att ge andlig vägledning och råd, trots att de inte hade något officiellt intyg som visade att de var godkända som kaplaner. Men det här förändrades 1995, då en parlamentarisk kommission publicerade en rapport där Jehovas vittnen fanns med på en lista över så kallade farliga sekter. Det här negativa omnämnandet påverkade inte bara Jehovas vittnens anseende, det utlöste också en våg av diskriminering mot dem. Det blev tydligt bland annat inom kriminalvården.

Trots att parlamentariska rapporter inte är juridiskt bindande, använde vissa fängelseadministrationer rapporten från 1995 för att hindra representanter för Jehovas vittnens församlingar från att besöka interner som bett om att få andlig hjälp. Ett Jehovas vittne fick besöka interner som privatperson, men inte i egenskap av själavårdare. Han fick inte längre ha med sig någon bibel eller religiös litteratur. Besöken ägde rum i allmänna besöksrum, i en miljö som inte gjorde det lätt att ha andliga samtal. Ett Jehovas vittne berättade att atmosfären i besöksrummen ”var som i vänthallen på en tågstation, med ungefär samma ljudnivå”. På några anstalter blev internerna kroppsvisiterade efter besöket, eftersom det inte var en behörig kaplan som hade varit där.

I ett försök att få samma rättigheter som representanter för andra religioner började utvalda medlemmar bland Jehovas vittnen att 2003 ansöka hos Frankrikes fängelseadministration om att få behörighet som kaplaner. Alla deras ansökningar avslogs. Jehovas vittnen överklagade dessa godtyckliga och diskriminerande beslut till en högre instans men fick avslag även där. Den officiella förklaringen från det franska justitiedepartementet till varför Jehovas vittnen inte fick vara kaplaner var att de inte fanns med i förteckningen över religioner som får besöka fängelser. Man var även rädd att om Jehovas vittnen fick behörighet som kaplaner, skulle fler religiösa minoriteter också begära att få det. Efter att ha försökt lösa problemet direkt med justitiedepartementet, men utan att lyckas, hade Jehovas vittnen inget annat val än att ta det till domstol.

Myndigheterna fortsätter diskriminera

År 2006 lämnade Jehovas vittnen in en stämningsansökan för att begära att avslagen på deras ansökningar skulle upphävas och att justitiedepartementet ger Jehovas vittnen behörighet som kaplaner. Samtliga förvaltningsdomstolar och appellationsdomstolar som dömde i fallet slog fast att myndigheternas avslag varit olagliga. Och 2010 konstaterade HALDE (högsta franska myndigheten för bekämpning av diskriminering och för jämlikhet) att myndigheterna gjort fel och rekommenderade att justitiedepartementet skulle se till att diskrimineringen upphörde.

De franska myndigheterna ignorerade inte bara rekommendationen och domsluten, utan överklagade också till Högsta förvaltningsdomstolen i Frankrike.

Historiskt beslut till förmån för Jehovas vittnen

År 2013 togs fallet äntligen upp i Högsta förvaltningsdomstolen, som behandlade nio liknande fall på en gång. Den 16 oktober 2013 kom beslutet där domstolen avslog myndigheternas överklagan. Man slog fast att fängelseadministrationen, av respekt för internernas rättigheter, måste ”utse tillräckligt många som kaplaner så fort någon begär det, och att antalet enbart kan begränsas av anstaltens krav på säkerhet och ordning”. Högsta förvaltningsdomstolen hänvisade också till den franska grundlagen och Europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna och konstaterade att enligt lagen är ”de frihetsberövade individernas tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet garanterad, och att de därför får utöva den religion de själva föredrar”. Hittills har det här beslutet gjort att 105 personer fått behörighet som kaplaner i Frankrike, inklusive utomeuropeiska områden, vilket gör att interner nu också kan få sådana besök av Jehovas vittnen.

I januari 2014 utsåg den franska fängelseadministrationen Jean-Marc Fourcault till huvudkaplan bland Jehovas vittnen i landet. Det gör att han har tillträde till alla fängelser i Frankrike. Han får också föra Jehovas vittnens talan i kontakten med fängelseadministrationen. Fourcault säger: ”Från och med nu kan herdar bland Jehovas vittnen, precis som representanter för andra religioner, träffa interner på värdiga och passande ställen, ibland i deras egen cell.”

Det här beslutet är en viktig seger för religionsfriheten i Frankrike. Det bekräftar att interner har rätt att utöva vilken religion de än vill och att de själva får välja vem de vill få andlig hjälp av. Jehovas vittnen är tacksamma för att det franska rättssystemet har satt stopp för den här diskrimineringen – ännu ett steg i rätt riktning för att Jehovas vittnen ska kunna bli en erkänd religion i Frankrike.

^ § 6 Vissa interner har blivit Jehovas vittnen efter att de kommit i kontakt med vittnena under sin tid i fängelset. Andra kanske har haft kontakt med Jehovas vittnen, eller växt upp i en familj med vittnen, innan de påbörjade sin brottsliga bana och vill nu komma tillbaka till församlingen. Oavsett varför de vill bli besökta av Jehovas vittnen medan de sitter i fängelse, har de rätt till samma religionsfrihet som interner med andra religiösa övertygelser.