Antalet äldre ökar i Australien, precis som i många andra länder. En del av dem flyttar in på äldreboenden, där personal ger dem vård och hjälp i vardagen.

Många av de som bor så behöver förstås mer än bara praktisk hjälp. De kan ibland känna sig uttråkade, ensamma och till och med hjälplösa. I Portland, som ligger i delstaten Victoria i Australien, besöker Jehovas vittnen varje vecka två äldreboenden för att ge hopp och uppmuntran.

Skräddarsydda bibelstunder

Lokala vittnen samlas med några av de boende och samtalar om bibliska ämnen, till exempel betydelsefulla händelser i Jesus liv. Jason berättar: ”Vi läser ett avsnitt från Bibeln tillsammans med de äldre, och efteråt pratar vi om det vi läst.” Eftersom många av dem kämpar med hälsoproblem försöker vittnena även uppmuntra dem genom att berätta om Guds löfte att ta bort sjukdom och död.

Tony, som också är ett Jehovas vittne, berättar: ”Vi började med halvtimmesbesök, men de boende ville hålla på längre. Så nu har vi i stället bibelstunder på en timme. En av de boende ville till och med att besöket skulle vara i två timmar!” Några av de äldre är blinda, sängliggande och kan inte längre hålla i saker själva. Därför hjälper vittnena dem under besöket och uppmuntrar dem att delta efter bästa förmåga.

Vid besöken sjunger man sånger tillsammans som ärar Gud, och de äldre vill ofta fortsätta längre än planerat. En boende som heter John * säger: ”Vi älskar er musik. Den hjälper oss att lära känna Gud och respektera honom.” Judith, som är blind, har lärt sig texten på sina favoritsånger utantill.

Vittnena bryr sig om hur var och en av de äldre har det. Brian, som hjälper till i det här volontärarbetet, berättar att om någon av de äldre inte mår bra så hälsar man på dem på deras rum. ”Vi småpratar med dem och ser hur de har det. Ibland kommer vi tillbaka en annan dag för att se hur det går för dem.”

”Gud har sänt er till oss”

Många av de äldre uppskattar verkligen dessa stunder. Peter, som är med varje vecka, säger: ”Jag kan knappt bärga mig tills det är dags.” Judith brukar säga till sin vårdpersonal: ”Det är onsdag! Var snäll och hjälp mig att bli klar för bibelstudiegruppen. Jag vill inte bli sen!”

De äldre är glada över det de får lära sig, och de känner sig närmare Gud än någonsin. Efter att ha samtalat om en av Jesus läror sa Robert: ”Jag har aldrig förstått det här avsnittet i Bibeln förut. Men nu gör jag faktiskt det!” David har lärt sig vikten av att be, och berättar: ”Det har gjort att Gud har blivit verklig för mig, och jag har fått en relation till honom.”

Många är entusiastiska över att ha fått lära sig om Bibelns hopp för framtiden. En av dem, Lynette, sa till vittnena: ”Stort tack för att ni ger oss en sådan uppmuntran genom Bibeln!” En annan sa: ”Gud har sänt er till oss.”

Margaret har uppskattat besöken så mycket att hon nu regelbundet är med vid Jehovas vittnens möten i Rikets sal på orten. Det är en stor ansträngning för henne eftersom hon har begränsad rörlighet och vacklande hälsa. Hon sa till vittnena: ”Ni har gett oss alla något att leva för.”

”Det ni gör för mamma är underbart”

Även personalen uppskattar besöken. Anna, ett Jehovas vittne på orten, berättar: ”Personalen har lagt märke till att de äldre verkar mycket gladare efter träffarna, och därför försöker de uppmuntra de äldre att gå.” Brian, som citerades tidigare, tillägger: ”Personalen är vänliga och samarbetsvilliga. De ställer alltid upp och hjälper till.”

De anhöriga är glada över att se hur mycket deras nära och kära uppskattar besöken. Dottern till en av de äldre berömde vittnena genom att säga: ”Det ni gör för mamma är underbart.”

^ § 7 Namnen på de boende har ändrats.