Hjälpmedelsinställning

Search

Välj språk

Gå direkt till andra menyn

Gå direkt till innehållet

Jehovas vittnen

Svenska

Avslutning för den 134:e Gileadklassen – ”Efterlikna deras tro”

Avslutningsprogrammet för den 134:e klassen i Vakttornets bibelskola Gilead hölls söndagen den 9 mars 2013 vid Jehovas vittnens utbildningscentrum i Patterson i staten New York. Skolan utbildar Jehovas vittnen så att de blir ännu skickligare på att predika. Bland de 9 912 som var med vid programmet fanns vänner, familjemedlemmar och andra gäster till eleverna.

Mark Sanderson, medlem av Jehovas vittnens styrande krets, var ordförande för programmet. Han berättade lite om invigningen av Gileadskolan för 70 år sedan, den 1 februari 1943. Under invigningen förklarade Nathan Knorr, som ansvarade för skolan, vilket syfte skolan skulle ha. Han sa: ”Det måste finnas hundratals och tusentals flera, som kunde nås av budskapet [om Guds rike], om det funnes fler arbetare på fältet. Genom Herrens nåd kommer det att bli fler.” Hade broder Knorr rätt?

Ett exempel: Strax efter det att skolan börjat gjorde broder Knorr ett besök i Mexiko för att leta efter platser dit Gileadutbildade missionärer kunde skickas. Under besöket inbjöds alla församlingar inom en 25-milsradie från Mexico City till ett möte, och 400 personer kom. Nu har det gått nästan 70 år sedan de första Gileadeleverna kom dit, och om ett möte med samma upptagningsområde skulle hållas i dag skulle mer än 200 000 komma!

”Vad är det du har i handen?” Anthony Griffin, medlem av avdelningskontorets kommitté i USA, talade över det här temat, som grundade sig på 2 Moseboken 4:2. I den skildringen frågade Gud Mose: ”Vad är det du har i handen?” Mose svarade: ”En stav.” Jehova använde staven som en bild av den myndighet och det uppdrag han gav åt Mose. (2 Moseboken 4:5) Det gick bra för Mose när han använde sin myndighet till Guds ära, men han gjorde Gud ledsen när han använde den till att upphöja sig själv och kritisera sina bröder, som han gjorde vid ”Meriba”. (4 Moseboken 20:9–13)

Broder Griffin liknade Moses stav vid den utbildning som Gileadeleverna fått och uppmanade dem att inte hävda sin myndighet över andra. I stället gav han dem rådet: ”Använd det ni fått till att ära Jehova, så kommer ni att vara till glädje för dem som ni betjänar.”

”Kom ihåg mannat”. Stephen Lett, medlem av den styrande kretsen, lyfte fram fyra lärdomar när det gäller mannat som Gud mirakulöst gav till israeliterna i vildmarken.

  • Fortsätt att arbeta hårt. (4 Moseboken 11:8) Israeliterna behövde agera snabbt för att samla in mannat och sedan arbeta med att göra i ordning det. (2 Moseboken 16:21)

  • Knota aldrig mot Jehovas anordningar. (4 Moseboken 11:5, 6) Israeliterna muttrade om mannat, men Gud tog deras klagande personligt. Precis som i fallet med mannat så är den andliga mat vi får inte alltid så spännande, men den är alltid närande. Vi bör alltid vara tacksamma för allt som Jehova gör för oss.

  • Lita helt och fullt på att Jehova kommer att ta hand om dina behov. Gud ordnade med manna varje dag, inbegripet en dubbel portion dagen före sabbaten. (2 Moseboken 16:22–26) På samma sätt litar vi på att Gud kommer att ge oss det vi behöver. (Matteus 6:11)

  • Olydnad leder aldrig till något gott. (2 Moseboken 16:19, 20, 25–28) Israeliter som försökte samla manna under sabbaten fick inget förutom Jehovas misshag, och de som samlade manna för nästa dag under de andra dagarna fann att maskar och en stank hade bildats.

Broder Lett uppmuntrade sedan eleverna att komma ihåg lärdomarna från anordningen med mannat, för då kommer Jehova att ”öppna himlens dammluckor för er och tömma ut välsignelse över er i rikt mått”. (Malaki 3:10)

”Förbered er för livet i den nya världen”. William Samuelson, tillsyningsman för avdelningen Teokratiska skolor, förklarade att vi naturligtvis är redo för eller väntar på livet i den nya världen, men att det är ännu viktigare att vi är redo i den betydelsen att vi är förberedda. För att vara det måste vi vara ”sunda i sinnet”. (1 Petrus 4:7)

Vårt sätt att hantera vår ofullkomlighet avslöjar om vi är sunda i sinnet. Vi bör inte skylla alla våra brister på Satan eller hans värld och kanske tro att vi kommer att korrigera våra defekter i den nya världen när Gud har tagit bort dåligt inflytande. Redan nu kan vi bekämpa negativa drag, som till exempel själviskhet, genom att arbeta på att ta på oss ”den nya personligheten”. (Efesierna 4:24)

”Lägg ifrån er pennan”. Mark Noumair, en av Gileadlärarna, använde en penna som illustration och sa att vi ofta vill skriva manuset till vårt eget liv. Men om vi lägger ifrån oss pennan låter vi Jehova skriva manuset till vårt liv.

Kung Saul är ett varnande exempel. Han började sin tid som kung som en anspråkslös, ödmjuk och blygsam man. (1 Samuelsboken 10:22, 27; 11:13) Men snart började han ”skriva manuset till sitt eget liv” och göra det som han trodde var rätt och upphöja sig själv. Gud förkastade honom för att han var olydig. (1 Samuelsboken 14:24; 15:10, 11)

Eleverna har hittills varit trogna, men broder Noumair påminde dem om att de behöver fortsätta att utföra Guds arbete på Guds sätt. Han sa: ”Att bli använd av Gud är inte samma sak som att vara omtyckt av Gud.” Mose lyckades till exempel inte följa Guds anvisningar när han mirakulöst frambringade vatten ur en klippa. Han fick fram resultat, men han fick inte Jehovas välsignelse. (4 Moseboken 20:7–12)

”Låt din röst ljuda tillsammans med ängeln i midhimlen”. Gileadläraren Sam Roberson grundade sina kommentarer på Uppenbarelseboken 14:6, 7. Eleverna fick sedan iscensätta situationer som de upplevt när de predikat. Vid ett tillfälle låg en av eleverna på sjukhus efter en operation och vittnade då för en sjuksköterska. Sjuksköterskan var från Peru, så han började med att visa henne en bild från jw.org på predikoarbetet i Chachapoyas i Peru. Det ledde till att ett bibelstudium kunde startas med henne och hennes man.

”Du har narrat mig ..., och så lät jag mig narras”. (Jeremia 20:7) Allen Shuster, medlem av avdelningskontorets kommitté i USA, intervjuade två par från klassen. Eleverna kände det som att de blivit narrade av Jehova. Hur då? I början tvivlade de på att de skulle kunna klara av kursen. Men när den kommit i gång blev de överväldigade av den hjälp de fick, som gjorde att de kunde klara av den. Marianne Aronsson uttryckte uppskattning för sin Gileadutbildning på det här sättet: ”Jag kommer aldrig att behöva fundera på vad jag ska studera. Jag har insett att varje vers i Bibeln är som en skatt.”

”Efterlikna deras tro”. David Splane, medlem av den styrande kretsen, höll programmets huvudtal, grundat på Hebréerna 13:7, där det står: ”Kom ihåg dem som har ledningen bland er och som har talat Guds ord till er. Ge noga akt på vad deras handlingssätt leder till, och efterlikna deras tro.” Hur visade de som hade ledningen för Jehovas vittnens verksamhet för 70 år sedan att de hade tro?

Den 24 september 1942 ordnade Nathan Knorr med ett styrelsemöte för de två juridiska sammanslutningar som Jehovas vittnen använde och föreslog att en ny skola, Gilead, skulle upprättas för att utbilda missionärer som kunde ha ledningen i predikoarbetet på nya distrikt. Men förhållandena verkade inte gynnsamma för en sådan skola. Andra världskriget rasade, och det var svårt att sända missionärer till många länder. Världens ekonomiska system hade praktiskt taget kollapsat under 30-talet, och organisationen hade bara pengar för att driva skolan i fem år. Men dessa bröder visade tro genom att enigt anta broder Knorrs förslag.

De elever som ingick i Gileadskolans första klasser visade också tro som är värd att efterlikna. De utvecklade förnöjsamhet och undvek kärleken till pengar. (Hebréerna 13:5, 6) Många trodde att de aldrig skulle få återse sina familjer, eftersom familjerna inte kunde bekosta deras hemresa. Och många missionärer hade inte möjlighet att träffa sina familjer på 10–15 år efter skolan. Men de var övertygade om att Jesus skulle fortsätta att ta hand om dem och deras familjer precis som han alltid hade gjort. (Hebréerna 13:8)

Gileadskolans första klass, 1943

Efter att ha berättat om några som tjänade på tuffa distrikt i andra länder till och med innan de gick igenom Gilead sa broder Splane till eleverna: ”Ni unga män och kvinnor för vidare den fina 70-åriga tradition som tidigare Gileadelever har fört vidare. ... Var glada över att få tjäna Jehova var som helst.”

Broder Splane avslutade med att visa ett bildspel med de 77 Gileadelever som nu tjänar vid Jehovas vittnens avdelningskontor i USA, inbegripet två elever från den första klassen 1943. Bilderna ackompanjerades av sång och musik som använts av Jehovas vittnen under de senaste 70 åren.

När eleverna fått sina diplom läste en av dem upp ett brev från klassen. Broder Sanderson avslutade sedan programmet genom att betona att det som broder Knorr sa till den första Gileadklassen fortfarande är av stort värde, trots att det gått 70 år: ”Oavsett var du skickas, kom ihåg att du är ... en Rikets förkunnare, och det är det största privilegium som en människa någonsin fått – att vara en förkunnare och sprida budskapet nu, före Harmageddon. ... Predika så länge som du har privilegiet att predika!”

 

Ta reda på mer

Gileadskolan 70 år

Den 1 februari 1943, i delstaten New York, började den första klassen av en mycket speciell skola. Den har utbildat tusentals förkunnare att undervisa andra om Gud.