Gå direkt till innehållet

BIBELN FÖRÄNDRAR LIV

Jag förstod hur man blir verkligt rik

  • Född: 1968

  • Hemland: USA

  • Bakgrund: Företagsledare som bad om att bli rik

MITT FÖRFLUTNA

Jag växte upp i en katolsk familj i Rochester i delstaten New York. När jag var åtta år flyttade mina föräldrar isär. Så på veckodagarna bodde jag hos mamma i en lägenhet i ett fattigare område, och på helgerna bodde jag hos pappa i en rikare stadsdel. När jag såg hur mycket min mamma kämpade för att försörja sex barn drömde jag om att bli rik så att jag skulle kunna hjälpa min familj.

Pappa ville att jag skulle lyckas i livet, så han ordnade med ett besök på en högt ansedd skola som hade en utbildning i hotelledning. Jag kände direkt att det här var något för mig, så jag ansökte och tänkte att det var Guds svar på mina böner om att bli rik och lycklig. Jag läste hotelladministration, affärsjuridik och företagsekonomi i fem år, och under tiden arbetade jag på ett kasinohotell i Las Vegas i Nevada.

I mitt jobb ingick att serva rika personer som kom till Las Vegas för att spela.

När jag var 22 år satt jag i företagsledningen för ett kasinohotell. Jag hade gott om pengar och andra tyckte att jag hade lyckats i livet. Jag njöt av livets goda – den bästa maten och de dyraste vinerna. Mina arbetskollegor brukade säga: ”Håll bara fokus på det som betyder något: pengar.” I deras värld var pengar nyckeln till lycka.

I mitt jobb ingick att serva de allra rikaste som kom till Las Vegas för att spela. Även om de var rika så verkade de så olyckliga. Och jag började också känna mig olycklig. Faktum är att ju mer pengar jag tjänade desto mer orolig blev jag, och jag hade svårare att sova. Jag började fundera på om livet var värt att leva. Jag kände mig vilsen och besviken, och jag bad till Gud och frågade honom: ”Vad ska jag göra för att bli lycklig?”

HUR BIBELN FÖRÄNDRADE MITT LIV

Vid den tiden flyttade två av mina systrar, som hade blivit Jehovas vittnen, till Las Vegas. Jag ville inte ta emot deras litteratur, men jag gick med på att läsa Bibeln tillsammans med dem, så länge det var i min egen bibel. I min bibel var allt som Jesus sa tryckt i rött. Och eftersom jag accepterade allt som kom från Jesus, så fokuserade mina systrar på det. Jag brukade också läsa Bibeln på egen hand.

Mycket av det jag läste förvånade mig. Jesus sa till exempel: ”När ni ber ska ni inte rabbla tomma ord som hedningarna, som tror att de ska bli bönhörda för de många ordens skull.” (Matteus 6:7, The New American Bible) Ändå hade en präst gett mig en Jesusbild och sagt att om jag bad tio Fader vår och tio Ave Maria till den så skulle Gud ge mig så mycket pengar jag behövde. Men om jag gjorde det och upprepade samma ord om och om igen, skulle inte det vara att rabbla? Jag fastnade också för något annat som Jesus sa: ”Ni ska inte kalla någon på jorden er fader, för ni har en enda Far, som är i himlen.” (Matteus 23:9) Det fick mig att fundera på varför jag och alla andra katoliker kallade våra präster för ”Fader”.

Det var när jag läste bibelboken Jakob som jag på allvar började fundera på vilket sorts liv jag levde. I Jakob 4:4 står det: ”Vet ni inte att vänskap med världen är fiendskap med Gud? Den som vill vara vän med världen blir fiende till Gud.” Och orden lite längre fram, i vers 17, påverkade mig ännu mer: ”Den som vet vad som är rätt och ändå inte gör det, han syndar.” Så jag ringde mina systrar och sa att jag tänkte lämna mitt jobb på kasinohotellet, eftersom jag inte längre ville vara involverad i det som den branschen stod för, som spelande och girighet.

”Det var när jag läste bibelboken Jakob som jag på allvar började fundera på vilket sorts liv jag levde.”

Jag ville få en bättre relation till Gud och även till mina föräldrar och syskon. Jag bestämde mig för att förenkla mitt liv så att jag kunde få tid till det. Men det var verkligen inte lätt. Jag fick till exempel flera lockande erbjudanden inom kasinobranschen som skulle innebära rejäla kliv uppåt på karriärstegen och dubbelt, eller tredubbelt, i lön. Men efter att ha bett om saken kom jag fram till att det inte var något för mig. Jag sa upp mig, flyttade in i min mammas garage och startade ett litet företag som laminerade restaurangmenyer.

Även om Bibeln hade hjälpt mig att fatta bra beslut, så ville jag fortfarande inte gå på Jehovas vittnens möten. Mina systrar frågade vad jag hade emot vittnena. Jag sa: ”Er Gud, Jehova, splittrar familjer. De enda gångerna jag kan träffa familjen är vid jul och födelsedagar, och de högtiderna firar ju inte ni.” Då började en av mina systrar gråta, och hon frågade: ”Var är du alla andra dagar på året? Våra dörrar står alltid öppna. Men du vill bara träffas just vid de högtiderna, och då är det mest av plikt.” De orden gick rakt in i hjärtat, och jag började också gråta.

När jag väl förstod att jag hade haft fel och att Jehovas vittnen verkligen älskar sina familjer bestämde jag mig för att besöka ett möte på Rikets sal. Där träffade jag Kevin, en erfaren undervisare i Bibeln, och han började studera med mig.

Kevin och hans fru levde ett enkelt liv, och det gjorde att de kunde använda mycket av sin tid till att undervisa andra i Bibeln. De kunde också lägga undan en del pengar så att de kunde åka till Afrika och Centralamerika, där de hjälpte till med att bygga flera av Jehovas vittnens avdelningskontor. De var verkligen lyckliga, och de älskade varandra. Jag tänkte: ”Ett sådant liv vill jag också ha.”

Kevin visade en film som handlar om välsignelserna som kommer av missionärstjänst, och jag bestämde mig för att det var det jag ville satsa på. Efter att ha studerat Bibeln intensivt i ett halvår blev jag döpt som ett Jehovas vittne 1995. Nu bad jag inte längre till Gud om att bli rik, utan nu bad jag: ”Ge mig varken fattigdom eller rikedom.” (Ordspråksboken 30:8)

HUR DET HAR HJÄLPT MIG

Nu är jag verkligen rik – inte materiellt, men andligt. Jag träffade min kära fru Nuria i Honduras, och vi har varit missionärer tillsammans i Panama och Mexiko. Det som står i Ordspråksboken 10:22 är verkligen sant: ”Det är Jehovas välsignelse som gör livet rikt, och han tillfogar ingen smärta.”