Miljoner människor världen över firar jul. Vissa ser det bara som ett tillfälle att ha trevligt med familj och vänner. Andra tänker på Gud eller avsätter tid för att hjälpa fattiga och utsatta. Det här är naturligtvis inget som är fel i sig, tvärtom. Men tyvärr överskuggas det positiva med julen av högtidens mörka ursprung.

För det första tror många att man firar jul för att fira Jesus födelsedag. De flesta historiker är dock överens om att datumet för hans födelse är okänt. The Christian Book of Why förklarar att ”de första kristna [vägrade] att avsätta en särskild dag för att markera Jesus födelse” eftersom de ville ”avskilja sig från alla hedniska sedvänjor”. Dessutom finns det inget i Bibeln som tyder på att Jesus någonsin firade vare sig sin egen eller någon annans födelsedag. Däremot befallde han sina efterföljare att högtidlighålla minnet av hans död. (Lukas 22:19)

För det andra är många forskare eniga om att mycket av det som hör julfirandet till har icke-kristet eller hedniskt ursprung, däribland jultomten, julgranen, misteln, julklapparna, de levande ljusen, julkransarna och seden att gå från hus till hus och sjunga. Boken The Externals of the Catholic Church säger: ”När vi byter julklappar med varandra och hänger gröna kransar i våra hem och kyrkor, hur många av oss är då medvetna om att vi antagligen ägnar oss åt hedniska sedvänjor?”

Man kanske kan tycka att många av de här traditionerna verkar ganska oskyldiga. Men då kan det vara bra att tänka på att Gud inte godtar att man blandar hedniska sedvänjor med sann tillbedjan. Genom sin profet Amos sa Jehova Gud till sitt upproriska folk, Israel: ”Jag hatar, jag förkastar era högtider ... Skaffa bort ifrån mig dina sångers larm.” (Amos 5:21, 23)

Varför så starka ord? Tänk på vad folket i nordriket Israel höll på med. Deras förste kung, Jerobeam, placerade ut guldkalvar i städerna Dan och Betel och förledde folket att tillbe dem i stället för att tillbe Jehova Gud i hans tempel i Jerusalem. Kungen införde också egna högtider och tillsatte präster som vägledde folket i firandet. (1 Kungaboken 12:26–33)

Det som israeliterna gjorde verkade ha ett gott syfte. De hävdade ju trots allt att det här var ett sätt för dem att tillbe Gud. Men Guds skarpa ord genom Amos och andra profeter visar tydligt hur Gud kände för det här. Genom profeten Malaki sa han: ”Jag är Jehova; jag har inte förändrats.” (Malaki 3:6) Säger inte det här en hel del om vad Gud tycker om dagens julfirande?

Efter att ha tänkt över sådana här argument har miljoner människor valt att inte fira jul. De känner att de när som helst under året kan träffa familj och vänner eller hjälpa fattiga och utsatta, och det ger dem lycka och mening i livet.