Vem kan tyda profetior?

På Alexander den stores tid menade man att den största gåtan av alla var den gordiska knuten. Den som kunde lösa upp den komplicerade knuten sades vara lika vis som hans bedrift var stor. * Enligt legenden löste Alexander utmaningen med ett enda svärdshugg.

GENOM historien har visa män inte bara försökt få upp besvärliga knutar, utan också lösa gåtor, tyda profetior och ibland förutsäga framtiden.

Men allt som oftast gick det utöver deras förmåga. Babylons visa män kunde till exempel inte tyda skriften som mirakulöst visade sig på väggen i kung Belsassars palats under en stor fest. Den ende som kunde uttyda profetian var Daniel, en av Jehovas profeter. Han var nu till åren kommen, men han hade rykte om sig att kunna ”lösa svåra problem”, eller ordagrant ”knutar”. (Daniel 5:12, fotnoten) Just den här profetian gällde det babyloniska väldets undergång och gick i uppfyllelse samma natt. (Daniel 5:1, 4–8, 25–30)

Vad är definitionen på en profetia?

Profetior definieras som förutsägelser om framtiden, händelser som har beskrivits innan de inträffar. Verkliga profetior är inspirerade budskap från Gud, antingen skriftliga eller muntliga, och de uppenbarar Guds vilja och avsikter. I Bibeln finns det profetior om Messias framträdande och identitet och om ”avslutningen på tingens ordning”, men också domsbudskap från Gud som gäller framtiden. (Matteus 24:3; Daniel 9:25)

Även i vår tid försöker visa män – experter inom vetenskap, ekonomi, hälsa, politik, miljö och många andra områden – förutsäga framtiden. Deras uttalanden blir ofta uppblåsta i media och sväljs gärna med hull och hår av allmänheten, trots att de i bästa fall bara är kvalificerade gissningar eller rentav personliga uppfattningar. Dessutom blir deras expertutlåtanden ofta motsagda av andra experter, och det finns en uppsjö av olika uppfattningar. Det är alltid vanskligt att försöka förutsäga framtiden.

Källan till sanna profetior

Varifrån kommer då sanna profetior, och vem kan tyda dem? Aposteln Petrus skrev: ”Ingen profetia i Skriften blir till av någon privat utläggning.” (2 Petrus 1:20) Det grekiska ord som översatts med ”utläggning” har innebörden ”lösning” eller ”förklaring” och innehåller tanken att ”något knyts upp som tidigare har varit bundet”. I The Amplified New Testament har man därför valt att använda uttrycket ”lösa upp” i den här bibelversen.

Tänk dig en sjöman som skickligt knyter en komplicerad knop. När han är klar kan vem som helst se hur repet löper in i knopen, men det är inte lika lätt att se hur man löser upp den. På liknande sätt kan människor se tendenser och strömningar i samhället som kommer att leda till en komplex framtid, men de kan ändå inte vara säkra på hur framtiden verkligen blir eller hur problemen kan lösas.

De profeter som Gud har använt genom historien, som Daniel, uttalade inte profetior  genom att analysera aktuella tendenser och sedan försöka förutse en framtida utveckling. Om de hade försökt förutsäga framtiden på det sättet och rentav påverka utvecklingen skulle profetiorna ha varit ett resultat av deras egna tankar och idéer. Det hade varit förutsägelser som vilade på en mänsklig, ofullkomlig grund. Petrus sade i stället: ”Aldrig har en profetia framförts av en människas vilja, utan människor talade ord från Gud, under det att de drevs av helig ande.” (2 Petrus 1:21)

Det är ”Guds sak att ge uttydningar”

För omkring 3 700 år sedan satt två män i fängelse i Egypten. Båda två fick en märklig dröm. De kunde inte konsultera landets visa män, så de berättade om sina drömmar för en medfånge, Josef. De sade frustrerat: ”Vi har drömt en dröm, och det finns ingen som kan tyda den.” Josef frågade vad de hade drömt och sade: ”Är det inte Guds sak att ge uttydningar?” (1 Moseboken 40:8) Precis som en erfaren sjöman som enkelt kan lösa upp en knop är det bara Jehova Gud som har förmågan att förklara profetiornas innebörd. Det är ju Gud som har ”bundit” eller ”knutit” profetiorna från första början. Därför är det bara logiskt att han måste hjälpa oss att ”knyta upp” dem. Josef gjorde helt rätt när han påminde om att det var Guds sak att uttyda profetior.

Men på vilket sätt är det ”Guds sak att ge uttydningar”? På flera sätt. Ibland avslöjar Bibeln själv hur en del profetior gick i uppfyllelse. Då är profetiorna relativt enkla att knyta upp. Det kan jämföras med hur mycket lättare det är att knyta upp en knop när sjömannen har berättat hur den är konstruerad. (1 Moseboken 18:14; 21:2)

Andra profetior kan förklaras eller knytas upp om man undersöker sammanhanget. Profeten Daniel fick en syn av en sammandrabbning mellan en bagge och en bock. Baggen med ”två horn” blir utsatt för en kraftfull attack av ”den ludna bocken”, som hade ”ett ansenligt horn mellan ögonen”. Sammanhanget visar att baggen med två horn representerade ”Mediens och Persiens kungar”, medan bocken var ”Greklands kung”. (Daniel 8:3–8, 20–22) Mer än 200 år längre fram började ”det stora hornet”, Alexander den store, erövringen av Persien. Den judiske historikern Josephus hävdar att någon visade Alexander den här profetian när han befann sig nära Jerusalem under ett fälttåg. Alexander drog då slutsatsen att den handlade om honom.

Även på ett annat sätt är det ”Guds sak att ge uttydningar”. Den heliga anden hjälpte Josef, som tjänade Jehova troget, att förstå innebörden i de märkliga drömmar som de andra fångarna berättade för honom. (1 Moseboken 41:38) När Guds tjänare i vår tid är osäkra på hur de ska förstå en viss profetia, så ber de om Guds ande och studerar och undersöker sedan noggrant Guds inspirerade ord. Med Guds hjälp kan de hitta bibelställen som uppenbarar innebörden i vissa profetior. Förståelsen ges inte mirakulöst och kommer inte från någon människa. Den kommer från Gud, eftersom det är genom hans ande och hans ord som innebörden blir uppenbar. Förståelsen är inte ett resultat av analyser och uttolkningar som människor har gjort oberoende av Bibeln. (Apostlagärningarna 15:12–21)

Det är också ”Guds sak att ge uttydningar” i den bemärkelsen att han avgör och styr när en profetia ska förstås av hans tjänare här på jorden. Innebörden i en profetia kan förstås före, under eller efter uppfyllelsen. Eftersom det är Gud som är upphovsmannen till profetiorna kommer han att se till att förståelsen blir uppenbar i rätt tid – hans egen tid.

I berättelsen om Josef och de två fångarna uttydde Josef drömmarna tre dagar innan de gick i uppfyllelse. (1 Moseboken 40:13, 19) Längre fram blev Josef förd till den mäktige farao. Josefs uppgift var att förklara faraos  drömmar, och han berättade att det skulle bli sju år med överflöd i landet. Med hjälp av Guds ande kunde Josef uttyda faraos drömmar så att man kunde göra förberedelser för att ta vara på de förutsagda rekordskördarna. (1 Moseboken 41:29, 39, 40)

Innebörden i andra profetior har inte blivit fullständigt klar förrän efter uppfyllelsen. Många händelser i Jesu liv hade nämnts i profetior flera hundra år innan han föddes, men lärjungarna insåg inte det helt och fullt förrän efter hans uppståndelse. (Psalm 22:18; 34:20; Johannes 19:24, 36) Och en sista kategori profetior skulle enligt Daniel 12:4 förseglas ”intill ändens tid”. Vad skulle hända då? ”Den sanna kunskapen” skulle ”bli stor”. Vi lever i just den tid då de här profetiorna håller på att uppfyllas. *

Hur Bibelns profetior berör dig

I forntiden fick Josef och Daniel i uppdrag att träda inför kungar och frambära profetiska budskap som berörde hela nationer och kungariken. Och kristna under det första århundradet fungerade som Jehovas talesmän och frambar budskap till människorna. De som lyssnade hade stor nytta av det i sina liv.

Jehovas vittnen i vår tid bär ut ett profetiskt budskap – de goda nyheterna om Guds kungarike – och berättar för människor hur Jesu profetia om ”avslutningen på tingens ordning” håller på att uppfyllas. (Matteus 24:3, 14) Känner du till den profetian? Och vet du hur den kommer att påverka dig? Jehovas vittnen hjälper dig gärna att förstå och dra nytta av det som utan tvekan är en av Bibelns mest storslagna profetior.

[Fotnoter]

[Bilder på sidorna 12, 13]

Både Josef och Daniel sade att de förklarade profetior med Guds hjälp.