Gå direkt till innehållet

Gå direkt till innehållsförteckningen

Evigt liv på jorden – ett hopp för de kristna?

Evigt liv på jorden – ett hopp för de kristna?

 Evigt liv på jorden – ett hopp för de kristna?

”[Gud] skall torka varje tår från deras ögon, och döden skall inte finnas mer.” (UPP. 21:4)

1, 2. Hur vet vi att många judar under det första århundradet hoppades få leva för evigt på jorden?

EN RIK och framstående ung man sprang fram till Jesus, föll på knä och frågade: ”Gode lärare, vad skall jag göra för att ärva evigt liv?” (Mark. 10:17) Den unge mannen frågade hur han skulle kunna ärva evigt liv – men menade han liv i himlen eller på jorden? Som vi såg i den förra artikeln hade Gud flera hundra år tidigare gett judarna hoppet om en uppståndelse och evigt liv på jorden. Det här hoppet levde fortfarande kvar bland många av judarna under det första århundradet.

2 Jesu vän Marta tänkte tydligen på en uppståndelse till liv på jorden när hon sade angående sin döde bror: ”Jag vet att han skall uppstå i uppståndelsen på den sista dagen.” (Joh. 11:24) Sadducéerna på den tiden trodde inte på uppståndelsen. (Mark. 12:18) Men historikern George Foot Moore skriver: ”Skrifter ... från andra eller första århundradet före vår tideräkning bekräftar att man trodde att tidigare generationers döda vid den förväntade vändpunkten i världshistorien skulle uppstå till liv på jorden igen.” (Judaism in the First Centuries of the Christian Era) Den rike mannen  som kom till Jesus ville få evigt liv på jorden.

3. Vilka frågor kommer att behandlas i den här artikeln?

3 Nu för tiden är det inte många trossamfund och bibelkommentatorer som anser att hoppet om evigt liv på jorden är en kristen lära. De flesta människor hoppas på ett liv efter detta i andevärlden. Så när de som läser de kristna grekiska skrifterna ser uttrycket ”evigt liv” tror många att det alltid syftar på liv i himlen. Är det så? Vad menade Jesus när han talade om evigt liv? Vad trodde hans lärjungar? Lär de kristna grekiska skrifterna att vi kan få evigt liv på jorden?

Evigt liv ”i återskapelsen”

4. Vad ska äga rum ”i återskapelsen”?

4 Bibeln lär att smorda kristna ska uppväckas för att härska över jorden från himlen. (Luk. 12:32; Upp. 5:9, 10; 14:1–3) Men när Jesus talade om evigt liv hade han inte alltid bara den gruppen i tankarna. Tänk på vad han sade till sina lärjungar sedan den rike unge mannen bedrövad hade gått sin väg efter att ha uppmanats att göra sig av med alla sina tillhörigheter och bli en Kristi efterföljare. (Läs Matteus 19:28, 29.) Jesus sade till sina apostlar att de skulle vara bland dem som skulle härska som kungar och döma ”Israels tolv stammar”, dvs. världen av människor som inte ska härska i himlen. (1 Kor. 6:2) Han talade också om en belöning för ”var och en” som följer honom. Också de ska ”ärva evigt liv”. Allt detta ska äga rum ”i återskapelsen”.

5. Hur skulle du förklara ordet ”återskapelsen”?

5 Vad menade Jesus med ”återskapelsen”? Ordet återges med ”världens återfödelse” i Bibel 2000, med ”världsförnyelsen” i David Hedegårds översättning och med ”när allt görs nytt” i The Jerusalem Bible. Eftersom Jesus använde det här uttrycket utan att ge någon förklaring till det, är det tydligt att han talade om något som judarna hade hoppats på i flera hundra år. Det skulle bli en återskapelse av förhållandena på jorden, så att det blev som det var i Edens trädgård innan Adam och Eva syndade. Genom återskapelsen kommer Guds löfte om att skapa ”nya himlar och en ny jord” att uppfyllas. (Jes. 65:17)

6. Vad lär oss liknelsen om fåren och getterna angående hoppet om evigt liv?

6 Jesus nämnde återigen evigt liv när han talade om avslutningen på tingens ordning. (Matt. 24:1–3) Han sade: ”När Människosonen kommer i sin härlighet och alla änglarna med honom, då skall han sätta sig på sin härliga tron. Och alla nationerna skall samlas inför honom, och han skall skilja människor från varandra, alldeles  som en herde skiljer fåren från getterna.” De som får en ogynnsam dom ”skall gå bort till evigt avskärande, men de rättfärdiga till evigt liv”. ”De rättfärdiga” som får evigt liv är de som lojalt ger sitt stöd åt Kristi smorda ”bröder”. (Matt. 25:31–34, 40, 41, 45, 46) Eftersom de smorda har utvalts till att härska i det himmelska kungariket, måste ”de rättfärdiga” vara detta rikes jordiska undersåtar. I Bibeln förutsägs det: ”Han [Jehovas kung] skall ha undersåtar från hav till hav och från Floden till jordens ändar.” (Ps. 72:8) Dessa undersåtar ska få evigt liv på jorden.

Vad visar Johannes evangelium?

7, 8. Vilka två hopp talade Jesus med Nikodemos om?

7 Som framgår av Matteus, Markus och Lukas evangelier använder Jesus uttrycket ”evigt liv” vid de tidigare nämnda tillfällena. I Johannes evangelium citeras det Jesus säger om att leva för evigt 17 gånger. Vi ska undersöka några av de här förekomsterna för att se vad Jesus sade om hoppet om evigt liv på jorden.

8 Enligt Johannes talade Jesus första gången om evigt liv med en farisé som hette Nikodemos. Han sade till Nikodemos: ”Om någon inte föds på nytt, kan han inte se Guds kungarike.” De som skulle komma in i himlarnas kungarike måste födas på nytt. (Joh. 3:3–5) Men Jesus hade mer att säga. Han talade sedan om det hopp som står öppet för hela världen. (Läs Johannes 3:16.) Han syftade på hoppet om evigt liv i himlen för sina smorda efterföljare och på hoppet om evigt liv på jorden för andra.

9. Vilket hopp talade Jesus med en samarisk kvinna om?

9 När Jesus hade talat med Nikodemos i Jerusalem färdades han norrut till Galileen. På vägen dit träffade han en kvinna vid Jakobs källa nära staden Sykar i Samarien. Han sade till henne: ”Vemhelst som dricker av det vatten som jag skall ge honom skall aldrig någonsin bli törstig, utan det vatten som jag skall ge honom skall i honom bli en källa med vatten som bubblar upp för att förmedla evigt liv.” (Joh. 4:5, 6, 14) Det här vattnet representerar Guds anordningar för att ge människor evigt liv, bland annat de som ska leva på jorden. I Uppenbarelseboken säger Gud själv: ”Åt den som törstar skall jag fritt ge av källan med livets vatten.” (Upp. 21:5, 6; 22:17) Jesus talade alltså med den samariska kvinnan om evigt liv, inte bara för de smorda som ska ärva Guds kungarike utan också för troende människor som har ett jordiskt hopp.

10. Vad sade Jesus till sina religiösa motståndare om evigt liv, sedan han hade botat en man vid dammen Betsata?

10 Följande år var Jesus i Jerusalem igen. Där botade han en sjuk man vid dammen Betsata. För de judar som kritiserade honom för att han gjorde det förklarade han att ”Sonen ... inte [kan] göra något alls av sig själv, utan bara vad han ser Fadern göra”. Sedan han hade sagt till dem att Fadern ”har anförtrott all rättskipning åt Sonen” sade han vidare: ”Den som hör mitt ord och tror på honom som har sänt mig, han har evigt liv.” Jesus sade också: ”Den stund kommer då alla som är i minnesgravarna skall höra hans [Människosonens] röst och komma ut, de som har gjort det som är gott till en livets uppståndelse, de som har bedrivit det som är ont till en domens uppståndelse.” (Joh. 5:1–9, 19, 22, 24–29) Jesus sade till de judar som förföljde honom att det var han som hade förordnats av Gud att förverkliga judarnas hopp om evigt liv på jorden och att han skulle göra det genom att uppväcka de döda.

11. Hur vet vi att hoppet om evigt liv på jorden innefattas i det Jesus sade enligt Johannes 6:48–51?

 11 I Galileen började tusentals människor följa efter Jesus, eftersom de ville att han genom ett underverk skulle ge dem bröd. Men Jesus talade med dem om en annan sorts bröd – ”livets bröd”. (Läs Johannes 6:40, 48–51.) Han sade: ”Det bröd jag ger, ja, det är mitt kött.” Jesus gav inte sitt liv bara för dem som skulle härska tillsammans med honom i hans himmelska kungarike, utan också ”till förmån för världens liv”, de människor som kan återlösas. ”Om någon äter av det brödet”, dvs. visar tro på den återlösande kraften i Jesu offer, kan han få evigt liv. Ja, det Jesus sade om att ”leva för evigt” innefattade det hopp som judarna länge haft, nämligen hoppet om evigt liv på jorden under Messias styre.

12. Vad syftade Jesus på när han sade till sina motståndare att han skulle ge sina får evigt liv?

12 Längre fram, vid invigningshögtiden i Jerusalem, sade Jesus till sina motståndare: ”Ni tror inte, eftersom ni inte hör till mina får. Mina får lyssnar till min röst, och jag känner dem, och de följer mig. Och jag ger dem evigt liv.” (Joh. 10:26–28) Talade Jesus enbart om liv i himlen, eller tänkte han också på evigt liv i ett paradis på jorden? Jesus hade nyligen tröstat sina efterföljare med orden: ”Var inte rädd, du lilla hjord, eftersom det har behagat er Fader att ge er kungariket.” (Luk. 12:32) Men vid samma invigningshögtid sade Jesus: ”Jag har andra får, som inte är av den här fållan; också dem måste jag föra fram.” (Joh. 10:16) När han talade till dessa motståndare innefattade hans ord därför både hoppet om ett himmelskt liv för den ”lilla hjorden” och hoppet om evigt liv på jorden för miljoner ”andra får”.

Ett hopp som inte krävde någon förklaring

13. Vad menade Jesus när han sade: ”Du skall vara med mig i paradiset”?

13 När Jesus plågades på tortyrpålen bekräftade han eftertryckligt det hopp människor har. En brottsling som hängde på en påle bredvid honom sade: ”Jesus, kom ihåg mig, när du kommer in i ditt kungarike.” Jesus lovade honom: ”I sanning säger jag dig i dag: Du skall vara med mig i paradiset.” (Luk. 23:42, 43) Eftersom den här mannen förmodligen var jude, behövde han inte någon förklaring angående  paradiset. Han kände till hoppet om evigt liv på jorden i en framtida värld.

14. a) Vad visar att apostlarna hade svårt att förstå vad det himmelska hoppet var för något? b) När fick Jesu efterföljare en klar förståelse av det himmelska hoppet?

14 Något som däremot krävde en förklaring var det Jesus sade om det himmelska hoppet. När han talade med sina lärjungar om att han skulle fara upp till himlen för att bereda en plats åt dem, förstod de inte vad han menade. (Läs Johannes 14:2–5.) Längre fram sade han till dem: ”Jag har ännu mycket att säga er, men ni förmår inte bära det just nu. Men när denne kommer, sanningens ande, skall han vägleda er in i hela sanningen.” (Joh. 16:12, 13) Det var först efter pingsten år 33, när Jesu efterföljare blev smorda med Guds ande till att bli framtida kungar, som de förstod att deras troner skulle vara i himlen. (1 Kor. 15:49; Kol. 1:5; 1 Petr. 1:3, 4) Hoppet om ett himmelskt arv var något nytt, och det blev det centrala i de inspirerade breven i de kristna grekiska skrifterna. Men får vi genom de här breven en förnyad bekräftelse av att människor kan hoppas på ett evigt liv på jorden?

Vad säger de inspirerade breven?

15, 16. Hur framhåller det inspirerade brevet till hebréerna och Petrus ord hoppet om evigt liv på jorden?

15 I sitt brev till hebréerna kallade aposteln Paulus sina medtroende ”heliga bröder, som har andel i den himmelska kallelsen”. Men han skrev också att Gud har lagt ”den kommande bebodda jorden” under Jesus. (Hebr. 2:3, 5; 3:1) I de kristna grekiska skrifterna syftar grundtextens ord för ”den ... bebodda jorden” alltid på en jord som är befolkad av människor. ”Den kommande bebodda jorden” är därför en kommande världsordning på jorden under Jesu Kristi styre. Jesus kommer då att uppfylla Guds löfte: ”De rättfärdiga skall ta jorden i besittning, de skall bo för evigt på den.” (Ps. 37:29)

16 Aposteln Petrus blev också inspirerad att skriva om människornas framtid. Han skrev: ”De himlar och den jord som nu finns [är] sparade åt eld och förvaras till den dag då de ogudaktiga människorna skall dömas och förintas.” (2 Petr. 3:7) Vad är det som ska ersätta de regeringshimlar och det onda mänskliga samhälle som nu finns? (Läs 2 Petrus 3:13.) De ska ersättas av ”nya himlar”, Guds messianska kungarike, och ”en ny jord”, ett rättfärdigt mänskligt samhälle av sanna tillbedjare.

17. Hur beskrivs människornas hopp i Uppenbarelseboken 21:1–4?

17 Den sista boken i Bibeln rör våra hjärtan med sin syn av hur människorna uppnår fullkomlighet. (Läs Uppenbarelseboken 21:1–4.) Det här har varit troende människors hopp ända sedan människan förlorade sin fullkomlighet i Edens trädgård. Rättsinniga människor kommer att leva för evigt i ett paradis på jorden utan att åldras. Det här hoppet har en säker grund både i de hebreiska skrifterna och i de kristna grekiska skrifterna, och det fortsätter att styrka Jehovas trogna tjänare också i våra dagar. (Upp. 22:1, 2)

Kan du förklara?

• Vad menade Jesus med ”återskapelsen”?

• Vad talade Jesus med Nikodemos om?

• Vilket löfte gav Jesus brottslingen som hängde bredvid honom på en påle?

• Hur bekräftar brevet till hebréerna och Petrus ord hoppet om evigt liv på jorden?

[Frågor]

[Bild på sidan 8]

De fårlika kommer att få evigt liv på jorden.

[Bilder på sidan 10]

Jesus talade med andra om evigt liv.