Gå direkt till innehållet

Gå direkt till innehållsförteckningen

Mari – öknens drottning

Mari – öknens drottning

Mari – öknens drottning

”JAG kände mig vimmelkantig när jag kom tillbaka till mitt rum på kvällen efter att ha firat vår stora framgång tillsammans med mina kolleger”, berättar den franske arkeologen André Parrot. Det här hände i januari 1934, och platsen var Tall Hariri, nära den lilla staden Abu Kamal vid Eufrat i Syrien. André Parrot och hans medhjälpare hade grävt fram en staty med inskriptionen ”Lamgi-Mari, kung av Mari, överstepräst åt Enlil”. De var alldeles hänförda över sitt fynd.

Man hade till sist upptäckt staden Mari! På vilket sätt kan det vara av intresse för dem som studerar Bibeln?

Varför av intresse?

Även om man kände till Mari från forntida texter, var stadens exakta läge okänt under lång tid. Enligt sumeriska skribenter hade Mari varit centrum för en dynasti som en gång kan ha härskat över hela Mesopotamien. Staden hade ett strategiskt läge. Den byggdes utmed Eufrat där handelsvägar, som sträckte sig från Persiska viken, Assyrien, Mesopotamien, Anatolien och Medelhavskusten, strålade samman. Varor som det rådde stor brist på i Mesopotamien, som trä, metall och sten, fraktades genom staden. Skatter på sådana varor gjorde Mari till en välmående stad som dominerade området. Men herraväldet upphörde då Syrien intogs av Sargon av Akkad.

Under en period på omkring 300 år efter Sargons erövring styrdes Mari av militära befattningshavare. Under den perioden återfick staden en del av sitt forna välstånd. Men vid tiden för den siste härskaren, Zimri-Lim, var staden på väg att förlora sin ställning. Zimri-Lim försökte stärka sitt rike genom militära erövringar, fördrag och äktenskapliga allianser. Men omkring 1760 f.v.t. erövrade och ödelade Hammurabi, Babylons kung, staden och satte punkt för det som Parrot kallade ”en civilisation som var ett av de klarast lysande ljusen i den forntida världen”.

När Hammurabis trupper jämnade staden med marken gjorde de oavsiktligt dagens arkeologer och historiker en stor tjänst. När de rev ner murarna av obränt tegel, begravdes vissa byggnader i upp till fem meter jord och tegel. På så vis skyddades byggnaderna mot tidens tand. Arkeologer har funnit ruiner av tempel och palats förutom en mängd artefakter och tusentals inskriptioner som har spritt ljus över den här forntida civilisationen.

Varför är ruinerna av Mari av intresse för oss? Tänk till exempel på Abraham. Han föddes 2018 f.v.t., 352 år efter den stora översvämningen. Han var den tionde i släktlinjen från Noa. På Guds befallning lämnade han Ur, sin födelsestad, och bosatte sig i Haran. År 1943 f.v.t., när Abraham var 75 år, lämnade han Haran och begav sig till Kanaans land. Den italienske arkeologen Paolo Matthiae säger: ”Historiskt sammanfaller Abrahams migration från Ur till Jerusalem [i Kanaan] med staden Maris existens.” Upptäckten av Mari hjälper oss därför att få en bild av den del av världen där Guds trogne tjänare Abraham levde. * (1 Moseboken 11:10–12:4)

Vad avslöjar ruinerna?

Religionen blomstrade i Mari liksom i övriga Mesopotamien. Det ansågs vara en människas plikt att tjäna gudarna. Man försökte alltid utröna gudarnas vilja innan man fattade något viktigt beslut. Arkeologer har funnit lämningar av sex tempel. Bland dem finns Lejontemplet (som många anser vara ett tempel åt Dagan, Bibelns Dagon) och helgedomar åt Ishtar, fruktbarhetsgudinnan, och åt solguden Shamash. I respektive tempel stod ursprungligen en staty av den gud som tillbads, och inför den frambars offer och böner. Tillbedjarna ställde figurer, som var leende avbilder av dem själva, på bänkar i helgedomen, i tron att avbilderna kunde ta vid och fortsätta att tillbe åt dem. Parrot säger: ”Statyn var, på samma sätt som ljusen som används av katoliker i dag, i själva verket en ersättare för tillbedjaren, men i en ännu vidare bemärkelse.”

Det mest anmärkningsvärda fyndet bland ruinerna i Tall Hariri var lämningarna av ett enormt palatskomplex uppkallat efter den siste som bebodde det, kung Zimri-Lim. Den franske arkeologen Louis-Hugues Vincent har beskrivit det som ”juvelen inom den arkaiska orientaliska arkitekturen”. Palatskomplexet upptog en yta av 2,5 hektar och hade omkring 300 rum och innergårdar. Även under antiken ansågs det vara ett av världens underverk. Georges Roux skriver om palatset i sin bok Ancient Iraq: ”Det var så omtalat att härskaren i Ugarit, vid syriska kusten, inte tvekade att skicka sin son 60 mil inåt land i det enda syftet att besöka ’Zimri-Lims hov’.”

Besökare fick tillträde till det befästa palatset genom att passera palatsets ingång, som hade ett torn på vardera sidan. Därefter kom de in på en stor gård, där Maris siste kung, Zimri-Lim, satt på en tron på ett podium och tog itu med militära, ekonomiska och diplomatiska angelägenheter, avkunnade domar och tog emot besökare och beskickningar. Gäster kunde övernatta och fick också regelbundet komma till kungens överdådiga banketter där det bjöds mat, vin och underhållning. Maten kunde vara ugnsstekt, grillad eller kokt och kunde bestå av nöt, lamm, gasell, fisk eller fågel. Den serverades med kryddiga vitlökssåser och med olika sorters grönsaker och ostar. Till dessert vankades färsk, torkad eller kanderad frukt och dessutom kakor som var bakade i utsirade formar. Gästerna kunde släcka törsten med öl eller vin.

I palatset fanns också sanitära anläggningar. Man har grävt fram badrum med terrakottabadkar och toaletter. Golven och nedre delen av väggarna i badrummen täcktes av ett skyddande lager bitumen. Avloppsvattnet leddes bort i tegelrännor och i avloppsrör av lera, som gjordes vattenfasta med bitumen. De är fortfarande funktionsdugliga, 3 500 år senare. När tre kvinnor i kungens harem drabbades av en livshotande sjukdom gavs det tydliga instruktioner. En sjuk kvinna skulle isoleras och hållas i karantän. ”Ingen skall dricka ur hennes bägare, äta vid hennes bord eller sitta på hennes stol.”

Vad berättar kilskriftstexterna?

Parrot och hans team upptäckte omkring 20 000 kilskriftstavlor skrivna på akkadiska. De består av brev och texter som rör administrativa och ekonomiska frågor. Av alla dessa texter har endast en tredjedel publicerats. Men de fyller ändå 28 volymer. Vilket värde har de? Jean-Claude Margueron, som förestår Mari Archaeological Mission, säger: ”Före upptäckten av kilskriftstavlorna visste vi knappast något alls om historien, samhällsfunktionerna eller det dagliga livet i Mesopotamien och Syrien i början av det andra årtusendet f.v.t. Tack vare tavlorna har vi kunnat skriva helt nya kapitel i historieböckerna.” Och som Parrot säger visar texterna att ”det finns förvånansvärda likheter mellan de folk som omnämns och det som Gamla testamentet berättar för oss om patriarkernas tid”.

Kilskriftstavlorna som man har funnit i Mari har också spritt ljus över vissa avsnitt i Bibeln. Tavlorna visar att ”en vanlig kunglig åtgärd vid den tiden” var att lägga beslag på fiendens harem. Det råd som förrädaren Ahitofel gav till kung Davids son Absalom – att ha umgänge med sin fars bihustrur – var knappast något ovanligt vid den tiden. (2 Samuelsboken 16:21, 22)

Man har utfört 41 utgrävningar i Tall Hariri sedan 1933. Men än så länge har endast 8 av Maris drygt 110 hektar undersökts. Många spännande fynd väntar fortfarande på att se dagens ljus i Mari, öknens drottning.

[Fotnoter]

^ § 8 Det är också högst troligt att judarna som fördes i landsflykt till Babylon efter Jerusalems ödeläggande år 607 f.v.t. passerade ruinerna av Mari.

[Karta på sidan 10]

(För formaterad text, se publikationen)

Persiska viken

Ur

MESOPOTAMIEN

Eufrat

MARI

ASSYRIEN

Haran

ANATOLIEN

KANAAN

Jerusalem

Medelhavet (Stora havet)

[Bild på sidan 11]

I det här dokumentet skryter kungen i Mari, Iahdun-Lim, om sitt byggnadsverk

[Bild på sidan 11]

Upptäckten av statyn föreställande Lamgi-Mari gjorde att man med säkerhet kunde avgöra att man hade funnit staden Mari

[Bild på sidan 12]

Ebih-Il, uppsyningsmannen i Mari, i bön

[Bild på sidan 12]

Podium i palatset där det kan ha stått en staty av en gud

[Bild på sidan 12]

Väggar av obränt tegel bland ruinerna av Mari

[Bild på sidan 12]

Ett av palatsets badrum

[Bild på sidan 13]

En stele rest till minne av Naram-Sin, som intog Mari

[Bild på sidan 13]

Man fann omkring 20 000 kilskriftstavlor i palatset

[Bildkälla på sidan 10]

© Mission archéologique française de Tell Hariri - Mari (Syrie)

[Bildkälla på sidan 11]

Dokument: Musée du Louvre, Paris; staty: © Mission archéologique française de Tell Hariri - Mari (Syrie)

[Bildkälla på sidan 12]

Staty: Musée du Louvre, Paris; podium och badrum: © Mission archéologique française de Tell Hariri - Mari (Syrie)

[Bildkälla på sidan 13]

Stele: Musée du Louvre, Paris; ruiner: © Mission archéologique française de Tell Hariri - Mari (Syrie)