1. Beskriv vad som hände i samband med Jerusalems förstöring.

ÅR 607 f.v.t. invaderades Jerusalem av en enorm babylonisk armé, som leddes av kung Nebukadnessar II. Bibeln beskriver det blodbad som följde. Den säger att Nebukadnessar ”dräpte deras unga män med svärd i deras helgedoms hus och [kände] inte ... medömkan med vare sig unga män eller jungfrur, gamla eller orkeslösa. ... Han brände upp den sanne Gudens hus och bröt ner Jerusalems mur; och alla dess boningstorn brände de upp i eld och även alla dess dyrbara föremål.” (2 Krön. 36:17, 19)

2. Vilken varning gav Jehova, och vad skulle hända med judarna?

² Jerusalems förstöring borde inte ha kommit som någon överraskning för dem som bodde där. Under många år hade Guds profeter varnat judarna och sagt att de skulle bli angripna av babylonierna om de fortsatte att gå emot Guds lag. Många av judarna skulle bli dödade med svärd, och de som överlevde skulle antagligen få leva resten av sina liv i landsflykt i Babylon. (Jer. 15:2) Hur var livet i landsflykt där? Har de kristna upplevt någon motsvarighet till den babyloniska fångenskapen? I så fall, när då?

3. Hur skilde sig landsflykten i Babylon från israeliternas slaveri i Egypten?

³ De judar som i framtiden skulle hamna i landsflykt fick rådet att finna sig i sin nya situation och försöka göra det bästa av den. Jehova sa genom Jeremia: ”Bygg hus [i Babylon] och bo i dem, och plantera trädgårdar och ät deras frukt.” Han sa också: ”Ja, sök den stads frid dit jag har låtit er gå i landsflykt, och be till Jehova till förmån för den, ty i dess frid skall ni få frid.” (Jer. 29:5, 7) Och det blev precis som det var förutsagt. De som följde Jehovas råd kunde leva ett ganska normalt liv i Babylon. Babylonierna lät judarna sköta sig själva i viss utsträckning, och de kunde till och med resa fritt i landet. På den här tiden var Babylon ett affärs- och handelscentrum. Forntida dokument som grävts fram visar att många judar blev duktiga köpmän, medan andra lärde sig olika hantverk. En del blev till och med förmögna. Landsflykten i Babylon var inte alls lika svår som slaveriet i Egypten hade varit för israeliterna hundratals år tidigare. (Läs 2 Moseboken 2:23–25.)

4. Vilka förutom de upproriska judarna påverkades av fångenskapen i Babylon, och varför kunde de inte göra allt som lagen krävde?

⁴ Judarna som var i landsflykt hade det de behövde rent materiellt, men fick de sina andliga behov tillgodosedda? Jehovas tempel och dess altare hade förstörts, och det fanns inte längre något organiserat prästerskap. Bland de landsflyktiga fanns det några som troget tjänade Jehova. De hade inte gjort sig förtjänta av att bli straffade, men de fick lida tillsammans med resten av folket. Trots det gjorde de sitt bästa för att följa Guds lag. Vi kan ta Daniel och tre av hans vänner, Sadrak, Mesak och Abed-Nego, som exempel. De vägrade att äta mat som judarna inte fick äta. Och vi vet att Daniel regelbundet bad till Gud. (Dan. 1:8; 6:10) Men eftersom judarna levde under hedniskt styre var det ändå omöjligt för dem som var trogna mot Jehova att göra allt som lagen krävde.

5. Vad hade Jehova lovat sitt folk, och varför var det löftet så anmärkningsvärt?

⁵ Skulle israeliterna någonsin kunna tillbe Gud på ett helt godtagbart sätt igen? Där och då kan det ha verkat omöjligt, eftersom babylonierna aldrig brukade släppa sina fångar. Men de som tänkte så tog inte med Jehova i beräkningen. Han hade lovat att befria sitt folk, och så blev det. Jehova håller alltid sina löften. (Jes. 55:11)

6, 7. Varför har vi behövt justera vår förståelse av den babyloniska fångenskapen i modern tid?

⁶ Har de kristna upplevt något som kan jämföras med den babyloniska fångenskapen? Under många år sades det i Vakttornet att Guds tjänare i modern tid hamnade i babylonisk fångenskap 1918 och att de blev befriade 1919. Men i den här artikeln och i nästa ska vi se varför vi har behövt justera den förståelsen.

⁷ Tänk på följande: Det stora Babylon är världsväldet av falsk religion. Så om Guds folk skulle ha hamnat i babylonisk fångenskap 1918 måste de ha blivit förslavade under falsk religion på något sätt vid den tiden. Men fakta visar att Guds smorda tjänare under årtiondena  före första världskriget i själva verket höll på att bryta sig loss från det stora Babylon – inte bli förslavade under det. Det är sant att de smorda blev förföljda under första världskriget, men det var i första hand de världsliga myndigheterna som låg bakom den här förföljelsen, inte falsk religion. Det verkar alltså inte som om Jehovas folk hamnade i fångenskap under det stora Babylon 1918.

8. Vad hände efter apostlarnas död? (Se den inledande bilden.)

⁸ Vid pingsten år 33 v.t. blev tusentals judar och proselyter smorda med helig ande. Dessa nyomvända kristna blev ”ett utvalt släkte, ett kungligt prästerskap, en helig nation, ett folk till att vara en särskild egendom”. (Läs 1 Petrus 2:9, 10.) Så länge apostlarna levde vakade de över och skyddade Guds folks församlingar. Men i synnerhet efter apostlarnas död började vissa män ”förvränga sanningen för att dra bort lärjungarna efter sig”. (Apg. 20:30; 2 Thess. 2:6–8) Många av de här männen hade ansvarsställningar i församlingarna som tillsyningsmän och längre fram som biskopar. En prästklass började ta form, trots att Jesus hade sagt till sina efterföljare: ”Ni är alla bröder.” (Matt. 23:8) Framstående män som var fascinerade av Aristoteles och Platons filosofier började lära ut falska religiösa uppfattningar, som undan för undan ersatte de rena lärorna i Guds ord.

9. Beskriv hur den avfälliga kristendomen fick stöd av de ledande i romarriket och vad resultatet blev.

⁹ År 313 v.t. gjorde den romerske kejsaren Konstantin den här avfälliga formen av kristendom till en lagligt erkänd religion. Det här var början på ett nära samarbete mellan kyrkan och staten. Som exempel kan nämnas att Konstantin efter att ha varit med vid kyrkomötet i Nicaea landsförvisade Arius, en oliktänkande präst, därför att han vägrade erkänna att Jesus är Gud. Senare, under kejsar Theodosius I (379–395 v.t.), blev den katolska kyrkan statsreligion i romarriket. Historiker menar att det hedniska Rom blev ”kristnat” under 300-talet. Men det som verkligen hände var att den avfälliga formen av kristendom anslöt sig till det stora Babylon tillsammans med de hedniska religiösa organisationerna i romarriket. Det fanns dock ett litet antal smorda, vetelika kristna som gjorde sitt bästa för att tillbe Gud, men de lyckades inte göra sig hörda. (Läs Matteus 13:24, 25, 37–39.) De befann sig verkligen i babylonisk fångenskap!

10. Varför började uppriktiga människor ifrågasätta kyrkans läror?

¹⁰ Under de första århundradena efter Kristus kunde många fortfarande läsa Bibeln på antingen grekiska eller latin. Det gjorde att de kunde jämföra lärorna i Guds ord med det som kyrkan lärde ut. På grundval av det de läste i Bibeln började en del förkasta kyrkans oskriftenliga läror. Men det var farligt – till och med livsfarligt – att uttrycka sådana åsikter öppet.

11. Hur hamnade Bibeln under prästerskapets kontroll?

¹¹ Med tiden blev det färre och färre som kunde tala grekiska och latin, och kyrkan tillät inte att Bibeln översattes till gemene mans språk. Det ledde till att det bara var prästerskapet och vissa andra utbildade personer som kunde  läsa Bibeln, men inte ens alla präster kunde läsa och skriva bra. De som inte höll med om det kyrkan lärde ut blev hårt straffade. Trogna smorda kristna fick samlas i små grupper – om det alls var möjligt. Precis som under judarnas landsflykt i Babylon, så fanns det inget smort ”kungligt prästerskap” som kunde tillbe på ett organiserat sätt. Det stora Babylon höll folket i ett järngrepp!

12, 13. Vilka två faktorer bidrog till att det stora Babylon började förlora greppet om människor? Förklara.

¹² Skulle de sanna kristna någonsin kunna få tillbe Gud på ett fritt och godtagbart sätt? Ja! Glimtar av andligt ljus började tränga igenom mörkret, och det berodde på två viktiga faktorer. För det första uppfanns i mitten på 1400-talet en tryckmetod där man använde lösa bokstavstyper. Innan boktryckarkonsten blev känd i västvärlden skrevs Bibeln noggrant av för hand. Biblar var mycket sällsynta och dyra. Det har sagts att det kunde ta tio månader för en skicklig avskrivare att framställa ett enda handskrivet exemplar av Bibeln! Dessutom var materialen som avskrivarna använde (veläng eller pergament) mycket dyra. Men genom att använda sig av papper och en tryckpress, ett mer praktiskt alternativ, kunde en skicklig tryckare framställa 1 300 sidor om dagen!

¹³ För det andra beslutade sig några modiga män i början av 1500-talet för att översätta Bibeln till språk som vanliga människor talade. Många översättare gjorde det här med fara för sitt liv. Kyrkans ledare var skräckslagna. De insåg att om Bibeln blev tillgänglig för  allmänheten skulle den kunna bli ett farligt vapen. Och det var precis vad som hände. När uppriktiga män och kvinnor läste Bibeln började de ställa frågor som: Var i Bibeln nämns skärselden? Var står det något om att man måste betala en präst för att hålla en mässa för någon som har dött? Eller var talas det om påvar och kardinaler? Kyrkan såg det här som en skandal. Hur vågade folket ifrågasätta kyrkans ledare! Kyrkan slog tillbaka. Män och kvinnor dömdes som kättare för att de vägrade tro på kyrkans läror, vilka till stor del byggde på hedniska filosofier av Aristoteles och Platon, som båda levde innan Jesus föddes. Kyrkan avkunnade dödsdomarna, och staten verkställde dem. Målet var att få folk att sluta läsa Bibeln och ställa frågor, och för det mesta fungerade det. Men det fanns ändå några få modiga personer som vägrade låta sig skrämmas av det stora Babylon. De hade nu fått smak på Guds ord – och de ville ha mer! Tiden närmade sig för uppriktiga kristna att bli befriade från falsk religion.

14. a) Vilka förhållanden ledde fram till en bättre förståelse av Bibeln i slutet på 1800-talet? b) Beskriv broder Russells sökande efter sanningen.

¹⁴ Många sanningstörstande människor flydde till länder där kyrkan inte hade lika starkt inflytande. De ville ha möjlighet att läsa och studera och samtala om det de hade lärt sig utan att kyrkan sa åt dem vad de skulle tro. Ett av de länderna var USA. Där började Charles Taze Russell i slutet på 1800-talet att systematiskt studera Bibeln tillsammans med några andra. Till att börja med ville han ta reda på vilken av de etablerade religionerna som lärde ut sanningen. Han jämförde noggrant lärorna hos både så kallade kristna och icke-kristna religioner med det som sägs i Bibeln. Han insåg snabbt att ingen av de här religionerna helt och fullt följde Guds ord. Vid ett tillfälle sammanträffade Russell med en grupp lokala präster i hopp om att de skulle ta emot sanningarna från Bibeln som han och hans medarbetare hade upptäckt för att sedan lära ut dem till medlemmarna i sina församlingar. Men prästerna var inte alls intresserade. Bibelforskarna förstod ganska snart att de inte kunde tillbe Gud tillsammans med dem som var beslutna att hålla fast vid falsk religion. (Läs 2 Korinthierna 6:14.)

15. a) När hamnade de sanna kristna i fångenskap under det stora Babylon? b) Vilka frågor ska vi få svar på i nästa artikel?

¹⁵ I den här artikeln har vi sett hur de sanna kristna hamnade i babylonisk fångenskap kort efter att den siste av apostlarna hade dött. Men det finns fortfarande ett antal obesvarade frågor: Vilka ytterligare bevis finns det för att de smorda faktiskt bröt sig loss från det stora Babylon under årtiondena före 1914? Stämmer det att Jehova var missnöjd med sina tjänare på grund av att de hade saktat farten i predikoarbetet under första världskriget? Kompromissade en del av våra bröder i fråga om sin kristna neutralitet under den här tiden och förlorade Jehovas godkännande? Och slutligen, om de kristna blev fångar under falsk religion efter apostlarnas död, när blev de i så fall befriade? Det här är verkligen bra frågor, och de kommer att besvaras i nästa artikel.