Gå direkt till innehållet

Gå direkt till innehållsförteckningen

 UR VÅRT ARKIV

De första sanningsfröna gror i Portugal

De första sanningsfröna gror i Portugal

GEORGE YOUNG befinner sig på ett fartyg på väg över Atlanten i riktning mot Europa. Vågorna slår mot fören, och han står och tänker på allt han har åstadkommit på distrikten i Brasilien, som han nu lämnar bakom sig. * Men under resans gång börjar tankarna gå i nya banor. Nu kretsar de kring hans kommande distrikt: Spanien och Portugal. Predikoarbetet är knappt påbörjat i de här trakterna. George hoppas på att kunna sprida 300 000 traktater i området och att broder Rutherford ska komma dit och hålla föredrag.

George Young korsade världshaven på sina många predikouppdrag.

På våren 1925 anländer George till Lissabon. Det är en orolig stad han kommer till. År 1910 hade republikanerna genomdrivit en statskupp. Monarkin störtades, och den dittills så mäktiga katolska kyrkan förlorade mycket av sitt inflytande. Folket fick mer frihet, men oroligheterna fortsatte.

George var i full färd med planeringen inför broder Rutherfords föredrag när regeringen införde undantagstillstånd på grund av ett statskuppsförsök. Sekreteraren vid Brittiska utländska bibelsällskapet varnade honom och sa att han skulle få enormt motstånd. Men George lät sig inte skrämmas. Han ansökte om tillstånd att få använda gymnastiksalen vid Camões läroverk, och det beviljades.

Äntligen kom den 13 maj! Det var dagen för broder Rutherfords föredrag, och förväntningarna var höga. Temat på föredraget var ”Hur man kan leva på jorden för evigt”, och det annonserades på stora reklamaffischer och i dagstidningar. Religiösa motståndare såg till att snabbt publicera en artikel i sin tidning där de varnade läsarna för de ”falska profeterna”. Och motståndare samlades vid ingången till gymnastiksalen för att dela ut broschyrer som skulle sticka hål på broder Rutherfords läror.

Trots allt blev salen fullpackad. Ungefär 2 000 åhörare klämde in sig i salen, och lika många blev tvungna att vända i dörren. Några nyfikna lyssnare klättrade upp i repstegar som hängde längs väggarna, och andra satte sig till rätta på olika träningsredskap.

Allt gick inte helt smärtfritt. Sabotörer skrek och skränade och slog sönder stolar. Men de kunde inte få broder Rutherford ur balans. Han klev helt sonika upp på ett bord för att höras bättre. När klockan närmade sig midnatt rundade han av, och över 1 200 intresserade lämnade namn och adress för att de ville ha biblisk litteratur. Dagen efter publicerades en artikel i tidningen O Século om broder Rutherfords föreläsning.

 I september 1925 började man ge ut Vakttornet på portugisiska i Portugal. (Tidskriften gavs redan ut på portugisiska i Brasilien.) Och ungefär vid den tiden bestämde sig Virgílio Ferguson för att flytta från Brasilien till Portugal och hjälpa till på distrikten där. Han var bibelforskare, och han hade tidigare samarbetat med George Young på Brasiliens lilla avdelningskontor. Virgílio och hans fru, Lizzie, styrde nu kosan mot Portugal för att återförenas med broder Young. Fergusons kom i helt rätt tid, för broder Young skulle snart resa vidare på nya uppdrag, bland annat i Sovjetunionen.

Lizzie och Virgílio Fergusons uppehållstillstånd 1928.

Efter en militärkupp blev Portugal en diktatur. Nu väntade svåra tider för bröderna och systrarna. Men broder Ferguson flydde inte fältet. Han vidtog åtgärder för att de små grupperna med bibelforskare skulle få skydd och uppmuntran. Han ansökte om att få använda sitt hem som möteslokal, och i oktober 1927 beviljades ansökan.

Under diktaturens första år fanns det 450 prenumeranter på Vakttornet i Portugal. Dessutom spreds både traktater och broschyrer, så sanningen nådde även avlägsna portugisiska kolonier, som Angola, Azorerna, Goa, Kap Verde, Madeira, Moçambique och Östtimor.

I slutet av 1920-talet återvände Manuel da Silva Jordão till Lissabon. Han var trädgårdsarbetare och hade bott i Brasilien en tid. Där hade han hört ett tal av George Young, och han förstod direkt att det var sanningen. Han ville hjälpa broder Ferguson med att sprida de goda nyheterna, så han började som kolportör, som pionjärerna kallades då. Litteraturen trycktes och distribuerades och allt fungerade som det skulle. Nu blomstrade den nya församlingen i Lissabon.

Broder och syster Ferguson blev tvungna att återvända till Brasilien 1934. Men sanningens frön låg redan och grodde i den portugisiska myllan. Det spanska inbördeskriget och andra världskriget härjade i Europa, men trots allt lyckades en trogen grupp i Portugal överleva andligt sett. Under en period gick de på sparlåga, men 1947 hände något som gjorde att förkunnarna började brinna för sanningen igen. Då kom den första gileadmissionären till landet, John Cooke, och sedan gick det inte att stoppa förkunnarna. År 1962 förbjöds Jehovas vittnens verksamhet, men förkunnarantalet fortsatte öka. I december 1974 hävdes förbudet, och då fanns det mer än 13 000 vittnen i landet.

Nu finns det mer än 50 000 aktiva förkunnare i Portugal och andra områden där man talar portugisiska, bland annat Azorerna och Madeira. En del av de förkunnarna är faktiskt barnbarnsbarn till några av dem som hörde broder Rutherfords epokgörande föreläsning 1925.

Vi är så tacksamma mot Jehova och mot de bröder och systrar som gick i främsta ledet och var offentliga tjänare ”åt Kristus Jesus för nationerna”. (Rom. 15:15, 16) (Ur vårt arkiv i Portugal.)

^ § 3 Se artikeln ”Det återstår mycket skördearbete” i Vakttornet för 15 maj 2014, s. 31, 32.