VARJE dag uppstår en mängd tillfällen då man kan göra något för andra. Men det verkar som att många bara tänker på sig själva. Man kan se det nästan överallt – folk som fräckt lurar varandra, kör aggressivt, använder grovt språk och tänder till för minsta lilla.

Även i många hem är ”jag först”-mentaliteten tydlig. En del vill till exempel ta ut skilsmässa bara därför att de tycker att de ”förtjänar bättre”. Vissa föräldrar kan faktiskt lägga grunden till en sådan mentalitet hos sina barn utan att tänka på det. Hur då? Genom att ge efter för barnens minsta vink samtidigt som de drar sig för att tillrättavisa dem.

Å andra sidan finns det många föräldrar som lär sina barn att tänka på andra, och det med goda resultat. Barn som är omtänksamma har lättare att få vänner och bygga upp stabila relationer. Det är också mer troligt att de är nöjda med livet. Hur kommer det sig? För att ”det är lyckligare att ge än att få”, som det sägs i Bibeln. (Apostlagärningarna 20:35)

Hur kan du som förälder hjälpa dina barn att få uppleva fördelarna av att vara omtänksam och att undvika att påverkas av den egocentriska kulturen omkring dem? Här kommer vi behandla tre fallgropar som kan leda till att barn blir självcentrerade och hur man kan undvika dem.

Problemet. Forskare har lagt märke till en oroande trend: Många unga vuxna kommer ut i arbetslivet med en stark känsla av berättigande – de räknar med att nå högt, även om de knappt gjort någonting för att förtjäna det. En del utgår från att de snabbt kommer att få en befordran, utan att ens kunna jobbet ordentligt. Ytterligare andra är övertygade om att de är speciella och bör behandlas därefter. När de inser att omgivningen inte delar deras uppfattning blir de helt knäckta.

Bakomliggande faktorer. Ibland kan en känsla av berättigande spåras tillbaka till uppväxten. En del föräldrar har till exempel tagit till sig för mycket av allt som skrivits om självkänsla de senaste årtiondena. Grundtanken verkade vettig: Om lite beröm var bra för barnen måste mycket beröm vara bättre. Minsta tillsägelse ansågs däremot slå ner modet på dem. Och en så dålig förälder vill ingen vara i en värld där allt går ut på att bygga upp självkänsla. Barn får aldrig vara besvikna på sig själva. I alla fall var det vad föräldrarna fick höra.

Många mammor och pappor började därför överösa sina barn med beröm, även om barnen inte gjort något speciellt. Varje bedrift, om än liten, höjdes till skyarna. Varje snedsteg, om än stort, sopades under mattan. De här föräldrarna var övertygade om att självkänsla byggs genom att man ignorerar det dåliga och lovprisar allt annat. Att barnen kände sig nöjda med sig själva blev viktigare än att de fick lära sig att göra saker som de kunde vara nöjda med.

Vad Bibeln säger. Bibeln visar att beröm är lämpligt när det är välförtjänt. (Matteus 25:19–21) Men att ge beröm bara för att få barnen att må bra kan ge dem en snedvriden självbild. Bibeln säger träffande: ”Den som menar sig vara något, fast han ingenting är, bedrar sig själv.” (Galaterna 6:3, Bibel 2000) Av goda skäl får föräldrar uppmaningen: ”Låt inte bli att tillrättavisa dina barn. De dör inte av lite fasthet.” * (Ordspråksboken 23:13, Contemporary English Version)

Vad du kan göra. Ha som mål att tillrättavisa när det behövs och berömma när det är välförtjänt. Ge inte beröm bara för att barnen ska vara nöjda med sig själva. Det kommer antagligen ändå inte fungera. ”Verklig självkänsla kommer av att man slipar på sina förmågor och lär sig saker”, sägs det i boken Generation Me, ”inte av att man får höra att man är fantastisk bara för att man existerar.”

”Tänk inte högre om er själva än ni bör göra. Var i stället blygsamma.” (Romarna 12:3, Good News Translation)

Problemet. Många unga vuxna som kommer ut i arbetslivet verkar helt oförberedda på motgångar. En del blir fullständigt förstörda av minsta kritik. Andra är kräsna och vill bara ha jobb som motsvarar deras orealistiska förväntningar. I boken Escaping the Endless Adolescence berättar Joseph Allen vad en ung man sa till honom under en arbetsintervju: ”Det känns som att det här jobbet kan vara lite tråkigt ibland, och jag vill inte ha det tråkigt.” Allen fortsätter: ”Han verkade inte förstå att alla jobb har tråkiga moment. Hur lyckas man bli 23 år utan att upptäcka det?”

Bakomliggande faktorer. Under de senaste årtiondena har många föräldrar känt sig tvungna att skydda sina barn mot varje liten motgång. Har dottern fått underkänt på ett prov? Kontakta läraren och kräv att betyget höjs. Har sonen fått parkeringsböter? Betala åt honom. Har det tagit slut mellan honom och tjejen? Skyll allt på henne.

Det är naturligt att man vill skydda sina barn, men att överbeskydda dem ger fel signaler, nämligen att de inte behöver ta ansvar för sina handlingar. I boken Positive Discipline for Teenagers sägs det: ”I stället för att lära sig att man kan överleva smärta och besvikelser, och till och med lära av det, blir barnen med tiden extremt egocentriska, övertygade om att omvärlden och deras föräldrar är skyldiga dem någonting.”

Vad Bibeln säger. Motgångar är en del av livet. Bibeln säger faktiskt: ”Alla råkar ut för tråkiga saker ibland!” (Predikaren 9:11, Easy-to-Read Version) Och det gäller även bra människor. Den kristne aposteln Paulus råkade till exempel ut för alla möjliga motgångar som missionär. Men han hade nytta av det! Han skrev: ”Jag har lärt mig att klara mig med vad jag har, vilka omständigheter jag än befinner mig i. ... Jag [har] lärt mig hemligheten, både att vara mätt och att vara hungrig, både att ha överflöd och att lida brist.” (Filipperna 4:11, 12)

Vad du kan göra. Försök att följa den här bibliska principen, samtidigt som du tar hänsyn till ditt barns mognad: ”Var och en måste bära sin egen börda.” (Galaterna 6:5, Bibel 2000) Om din son får en p-bot är det kanske bättre att låta honom betala den själv. Om din dotter får underkänt på ett prov kan det få bli en väckarklocka för henne, så att hon läser på bättre till nästa gång. Om det tar slut mellan din son och hans tjej, kan du börja med att trösta honom. Men längre fram kan du också hjälpa honom att fråga sig själv: ”Om jag tittar i backspegeln, har det som hänt avslöjat något jag behöver jobba på?” Barn som får ta itu med sina problem blir tåligare och får mer självförtroende, sådant som de kanske aldrig utvecklar om man hela tiden är där och räddar dem.

”Må var och en pröva sin egen gärning, och sedan skall han ha anledning till triumferande glädje.” (Galaterna 6:4)

Problemet. I en undersökning bland unga vuxna sa 81 procent att det viktigaste målet för deras generation var ”att bli rik” – något som rankades mycket högre än att hjälpa andra. Men att satsa på att bli rik gör inte att man blir nöjd med livet. Forskning visar faktiskt att de som bara tänker på materiella saker är mindre lyckliga och mer nedstämda. De drabbas också i högre grad av fysiska och psykiska besvär.

Bakomliggande faktorer. Vissa barn växer upp i familjer där allt handlar om pengar och prylar. ”Föräldrar vill att barnen ska vara lyckliga, och barn vill ha grejer”, sägs det i boken The Narcissism Epidemic. ”Därför köper föräldrarna grejer. Och barnen blir glada, men bara ett tag. Sedan vill de ha ännu mer grejer.”

Reklambranschen har naturligtvis gjort allt de kunnat för att utnyttja den hungriga marknaden. De kommer med slogans som ”Du förtjänar det bästa” och ”Because you’re worth it”. Många unga vuxna har svalt det budskapet med hull och hår och är nu skuldsatta, och kan inte betala för de saker de ”förtjänar”.

Vad Bibeln säger. Bibeln medger att vi behöver pengar. (Predikaren 7:12) Men samtidigt säger den att ”kärleken till pengar är ... en rot till allt slags ont”. Det står också: ”Genom att sträva efter denna kärlek har några ... genomborrat sig själva överallt med många kval.” (1 Timoteus 6:10) Bibeln uppmuntrar oss att vara nöjda med det grundläggande i livet i stället för att jaga efter rikedom. (1 Timoteus 6:7, 8)

”De som är beslutna att bli rika faller i frestelse och en snara och många oförnuftiga och skadliga begär.” (1 Timoteus 6:9)

Vad du kan göra. Tänk över vilken inställning till pengar och prylar du som förälder har. Håll dig till dina prioriteringar, och hjälp dina barn att också göra det. I boken The Narcissism Epidemic, som citerades tidigare, ges förslaget: ”Föräldrar och barn kan diskutera sådant som: När är det bra att köpa saker på rea? När är det inte bra? Vad är ränta? Har det hänt att du köpt något bara för att någon annan tyckte det?”

Var försiktig så att du inte låter shoppingberoende bli ett sätt att hantera familjeproblem. ”Att attackera problem med en massa prylar är som bekant en värdelös taktik”, sägs det i boken The Price of Privilege. ”Problem löser man med eftertanke, insikt och empati, inte med skor och handväskor.”