Gå direkt till innehållet

Gå direkt till innehållsförteckningen

Tonåren – en förberedelse för vuxenlivet

Tonåren – en förberedelse för vuxenlivet

 Tonåren – en förberedelse för vuxenlivet

TÄNK dig att du har rest från en tropisk ö och landat ovanför polcirkeln. Så fort du kliver av planet känner du av det kalla klimatet. Kommer du att klara av omställningen? Absolut, men du behöver göra en del justeringar.

Något liknande händer när dina barn kommer upp i tonåren. Det är som om klimatet har förändrats över en natt. Din pojke, som tidigare följde dig överallt, är nu hellre med sina kompisar. Och din flicka, som knappt kunde vänta tills hon fått berätta om sin dag, kommer nu bara med korthuggna svar.

”Hur har du haft det i skolan?”, frågar du.

”Bra”, svarar hon.

Tystnad.

”Vad tänker du på?”, frågar du.

”Inget”, svarar hon.

Mer tystnad.

Vad är det som har hänt? Fram tills helt nyligen ”var det som om du hade ett backstagepass till dina barns liv”, sägs det i boken Breaking the Code. ”Nu har du tur om du får en plats bland publiken, och förmodligen blir det inte ens en speciellt bra plats.”

Måste du förlika dig med den här frostiga relationen? Inte alls. Du och dina barn kan stå varandra nära även under tonårstiden. Men först behöver du förstå vad som egentligen händer under den här fascinerande men ibland stormiga perioden.

Från barn till vuxen

Längre tillbaka trodde forskarna att hjärnan hos en femåring var i stort sett färdigutvecklad. Nu menar man att storleken på hjärnan inte förändras så mycket efter den åldern, men att det däremot händer en hel del med dess funktion. När barn kommer in i puberteten inträffar en hormonexplosion som förändrar deras sätt att tänka. Mindre barn brukar till exempel tänka väldigt konkret och se det mesta i svart och vitt. Tonåringar däremot tänker mer abstrakt och kan urskilja olika bakomliggande faktorer. (1 Korinthierna 13:11) De skaffar sig egna åsikter, och de drar sig inte för att uttrycka dem.

Paolo från Italien har upplevt den här förändringen hos sin tonårsson. ”När jag betraktar honom nu känns det som om jag har en ung man framför mig, inte en pojke”, säger han. ”Och det är inte bara de fysiska förändringarna. Det som förundrar mig mest är hur han tänker. Han är inte rädd för att säga sin mening och sedan stå på sig!”

Har du sett något liknande hos din tonåring? När han var mindre kanske han helt enkelt gjorde som han blev tillsagd. ”För att jag säger det”, var allt du behövde ge som förklaring. Men nu när han har blivit äldre  vill han ha skäl för allt, och han kanske till och med ifrågasätter de värderingar ni har i familjen. Ibland kanske du tycker att hans påstridighet liknar upproriskhet.

Men det här behöver inte betyda att han är ute efter att slå hål på dina värderingar. Han kanske bara tycker att det är svårt att göra dina värderingar till sina egna och skapa plats för dem i sitt liv. Vi kan ta en illustration. Tänk dig att du ska byta bostad och kommer med flyttlasset till din nya lägenhet. Hittar du genast den idealiska platsen för varenda möbel där? Troligen inte. Men självklart kommer du inte att kasta bort något som betyder mycket för dig.

Din tonåring står inför en liknande situation. Han förbereder sig nu för den dag då han ska ”lämna sin far och sin mor”. (1 Moseboken 2:24) Den här dagen kanske fortfarande ligger långt fram i tiden; han är inte vuxen än. Men på sätt och vis har han redan börjat packa. Under tonåren granskar han de värderingar han fostrats efter och bestämmer sig för vilka han ska ta med sig in i vuxenlivet. *

Du kanske tycker att tanken på att ditt barn kommer att fatta sådana här beslut är skrämmande. Men en sak är säker: Det är bara de värderingar som är viktiga för honom som han kommer att hålla fast vid när han blir äldre. Därför är det bra att han nu, medan han fortfarande bor hemma, tänker över vilka principer han ska leva efter. (Apostlagärningarna 17:11)

Det är faktiskt till stor nytta för honom att han gör det. För om han utan vidare godtar dina normer nu, kanske han lika lätt kommer att acceptera andras normer längre fram. (2 Moseboken 23:2) Bibeln visar att en sådan ung person är lättpåverkad eftersom han saknar ”ett förståndigt hjärta”. (Ordspråksboken 7:7) Den som inte har några övertygelser ”kastas av och an liksom av vågor och förs hit och dit av varje lärdomsvind genom människors knep”. (Efesierna 4:14)

Hur kan du se till att ditt barn inte råkar ut för det? Försäkra dig om att han har följande tre resurser:

1 UPPFATTNINGSFÖRMÅGA

Aposteln Paulus skrev att ”de mogna ... har fått sin uppfattningsförmåga övad till att skilja mellan rätt och orätt”. (Hebréerna 5:14) ”Men jag lärde mina barn vad som är rätt och fel för flera år sedan”, kanske du tänker. Och det hade de säkert nytta av då, och det förberedde dem för nästa steg i deras utveckling. (2 Timoteus 3:14) Men som Paulus sade behöver man träna upp sin uppfattningsförmåga. Yngre barn kanske vet vad som är rätt och fel, men när de blir äldre  måste de bli ”fullvuxna till förståndet”. (1 Korinthierna 14:20; Ordspråksboken 1:4; 2:11) Du vill ju inte att din tonåring ska lyda dig blint, utan att han ska använda sitt förnuft. (Romarna 12:1, 2) Hur kan du hjälpa honom att göra det?

Ett sätt är att låta honom berätta hur han känner det. Avbryt inte, och försök att inte överreagera, även om han säger sådant som du inte vill höra. Bibeln säger att man ska ”vara snar till att höra, sen till att tala, sen till vrede”. (Jakob 1:19; Ordspråksboken 18:13) Och Jesus sade: ”Av hjärtats överflöd talar ju munnen.” (Matteus 12:34) Om du lyssnar kommer du att få en inblick i hur han egentligen tycker och tänker.

När du sedan själv säger något, försök då att använda frågor i stället för att bara komma med påståenden. Jesus gjorde det. Han frågade både sina lärjungar och dem som inte var så positivt inställda vad de hade för åsikt. (Matteus 21:23, 28) Du kan göra något liknande när din tonåring har en helt annan uppfattning än du. Här är ett exempel:

Din tonåring säger: ”Jag vet inte om jag tror på Gud.”

I stället för att svara: ”Men vad är det du säger? Det är väl klart du tror på Gud!”

... kan du säga: ”Vad är det som får dig att känna det så?”

Varför försöka tränga under ytan? Även om du hör vad han säger behöver du få veta hur han tänker. (Ordspråksboken 20:5) Egentligen kanske det handlar mer om Guds normer än om hans existens.

Om en ung person känner sig pressad att gå emot Guds morallagar kanske han försöker rättfärdiga det genom att ta bort Gud ur bilden. (Psalm 14:1) ”Om Gud inte finns behöver jag ju inte följa Bibeln”, kanske han tänker.

Om din tonåring verkar tänka i de banorna kanske det egentligen är den här frågan han behöver fundera på: Tror jag innerst inne att Guds principer är till mitt eget bästa? (Jesaja 48:17, 18) Om han gör det, hjälp honom då att inse att det är värt att stå upp för det som är bra för honom. (Galaterna 5:1)

Din tonåring säger: ”Bara för att det här är er religion behöver det inte vara min religion.”

I stället för att svara: ”Det är vår religion, och du är vårt barn, så du får allt rätta dig efter det.”

... kan du säga: ”Det där var starka ord. Men om du väljer bort vår tro måste du ersätta den med något annat. Så vad tror du på? Vilka normer tycker du att man ska följa?”

Varför försöka tränga under ytan? Om du resonerar med honom får han hjälp att granska sina egna åsikter. Han kanske till sin förvåning upptäcker att han har samma trosuppfattningar som ni och att det egentligen är något helt annat som bekymrar honom.

 Det bakomliggande problemet kanske är att han inte vet hur han ska förklara sin tro för andra. (Kolosserna 4:6; 1 Petrus 3:15) Eller också kanske han är intresserad av en tjej som inte delar hans tro. Gå till botten med problemet, och hjälp din tonåring att också göra det. Ju mer han använder sin uppfattningsförmåga, desto bättre förberedd kommer han att bli för vuxenlivet.

2 STÖD FRÅN VUXNA

I vissa kulturer i dag ser man nästan inga spår av de stormar som en del psykologer menar att man får räkna med under tonåren. I de här samhällena har forskare sett att ungdomar redan tidigt introduceras i vuxenlivet. De arbetar med vuxna, umgås med vuxna och får också ta ett vuxet ansvar. Uttryck som ”ungdomskultur”, ”ungdomsbrottslighet” och ”tonårsproblem” existerar inte ens.

I kontrast till detta kan man tänka på unga i många länder som blir ihopfösta i överfulla skolor där de bara har varandra att umgås med. När de kommer hem är huset tomt. Båda föräldrarna jobbar. Släktingarna bor långt borta. De som det är lättast att vända sig till är därför deras jämnåriga. * Ser du farorna med det? Det här handlar inte bara om risken att hamna i fel gäng. Forskare har sett att även skötsamma ungdomar lätt börjar uppföra sig oansvarigt om de isoleras från vuxna.

Ett exempel på en kultur där de unga inte isolerades från de vuxna var det forntida Israel. * Bibeln berättar till exempel om Ussia, som blev kung i Juda redan som tonåring. Vem hjälpte honom att axla det här tunga ansvaret? Till viss del tycks det ha varit Sakarja, en vuxen person som enligt Bibeln ”lärde honom fruktan för den sanne Guden”. (2 Krönikeboken 26:5)

Har din tonåring någon vuxen vän som delar dina värderingar och som kan vara som en mentor för honom? Akta dig i så fall för att bli svartsjuk på den relationen. Att han har sådana vänner kan hjälpa honom att göra det som är rätt. Ett ordspråk i Bibeln lyder: ”Den som vandrar med de visa blir vis.” (Ordspråksboken 13:20)

3 ANSVARSKÄNSLA

I en del länder får ungdomar enligt lag inte jobba mer än ett visst antal timmar i veckan och får inte heller utföra vissa arbetsuppgifter. Sådana här bestämmelser kom till för att skydda barn från farliga arbetsförhållanden och var en följd av den industriella revolutionen på 1700- och 1800-talet.

Lagarna mot barnarbete skyddar visserligen de unga från farliga miljöer och missförhållanden, men en del experter menar  att de också avskärmas från ansvar. Enligt boken Escaping the Endless Adolescence har det här lett till att många ungdomar utvecklat ”inställningen att de så gott som förtjänar att få saker och ting serverade utan ansträngning”. Författarna skriver att den här attityden ”tycks vara en naturlig följd av att leva i en värld som är mycket mer inriktad på att underhålla tonåringar än att förvänta något av dem”.

Som kontrast berättar Bibeln om flera personer som tog stort ansvar redan i unga år. Tänk på Timoteus, som förmodligen bara var tonåring när han träffade Paulus, en apostel som hade ett mycket gott inflytande på honom. Längre fram sade Paulus till Timoteus att han skulle ”låta den Guds gåva” som var i honom ”flamma upp ... med klar låga”. (2 Timoteus 1:6) När Timoteus var i övre tonåren eller något äldre lämnade han sitt hem och började resa tillsammans med Paulus och hjälpte till att bilda församlingar och uppmuntra de kristna. Efter att ha samarbetat med Timoteus i omkring tio år kunde Paulus skriva till de kristna i Filippi: ”Jag har ... ingen som är så stämd som han, ingen som så uppriktigt kommer att bry sig om det som rör er.” (Filipperna 2:20)

Många ungdomar tar gärna på sig ansvar, särskilt om de känner att det de gör är meningsfullt och viktigt. Det lär dem inte bara att bli ansvarsfulla vuxna i framtiden utan tar också fram det bästa hos dem redan nu.

Anpassning till ett nytt klimat

Som tonårsförälder upplever du säkert att klimatet där hemma är annorlunda nu än för några år sedan. Men du kan anpassa dig, precis som du har gjort under de tidigare faserna i ditt barns liv.

Se den här tiden som en möjlighet för dig att 1) hjälpa din tonåring att utveckla sin uppfattningsförmåga, 2) se till att han får stöd från vuxna och 3) hjälpa honom att bli ansvarskännande. Genom att göra det förbereder du honom för vuxenlivet.

[Fotnoter]

^ § 17 Tonåren har träffande beskrivits som ”ett enda långt avsked”. Läs mer om detta i Vakttornet för 1 maj 2009, sidan 10–12, som getts ut av Jehovas vittnen.

^ § 38 Underhållning riktad till tonåringar förstärker bilden av att de unga helst umgås med jämnåriga och att de har en egen subkultur som de vuxna varken kan förstå eller bli en del av.

^ § 39 Ordet ”tonåring” förekommer inte i Bibeln. Ungdomar som tillhörde Guds folk både i förkristen tid och under det första århundradet blev av allt att döma en del av det vuxna samhället mycket tidigare än vad som är vanligt i många kulturer i dag.

[Ruta/Bild på sidan 20]

”JAG KAN INTE TÄNKA MIG BÄTTRE FÖRÄLDRAR”

Föräldrar som är Jehovas vittnen försöker genom sina ord och sitt exempel lära sina barn att leva efter Bibelns principer. (Efesierna 6:4) Men de tvingar dem inte att göra det. De inser att barnen tids nog själva måste bestämma vilka värderingar de ska ha.

Artonåriga Aislyn lever efter de principer hon fått av sina föräldrar. ”För mig handlar det inte om att vara religiös bara en dag i veckan”, säger hon. ”Det är en livsstil. Det påverkar allt jag gör och alla beslut jag fattar – vilka kompisar jag har, vilka kurser jag väljer och vilka böcker jag läser.”

Aislyn är verkligen tacksam för den fostran hon har fått av sina kristna föräldrar. ”Jag kan inte tänka mig bättre föräldrar”, säger hon, ”och jag är så glad över att de har gett mig en önskan att leva som ett Jehovas vittne. Jag kommer att ha dem som förebilder så länge jag lever.”

[Bild på sidan 17]

Låt din tonåring få prata.

[Bild på sidan 18]

Andra vuxna kan vara goda föredömen.

[Bild på sidan 19]

Ett meningsfullt arbete hjälper de unga att bli ansvarskännande vuxna.