Gå direkt till innehållet

Gå direkt till innehållsförteckningen

Bör det finnas en uppdelning i präster och lekmän?

Bör det finnas en uppdelning i präster och lekmän?

 Vad säger Bibeln?

Bör det finnas en uppdelning i präster och lekmän?

Hans Högvördighet, Fader, Helige Fader, rabbi, Hans Eminens, Hans Excellens och Hans Helighet, detta är några av de titlar som skiljer präster från lekmän i olika religionssamfund. En sådan uppdelning är vanlig, men är det något som Gud har befallt, eller är det ett mänskligt påfund? Men ännu viktigare, har det Guds godkännande?

”I NYA TESTAMENTET och under apostlarnas tid nämns det inte något om präster och lekmän”, skrev teologiprofessor Cletus Wessels. I Encyclopedia of Christianity heter det: ”Det uppstod så småningom en differentiering i präster, de som innehade ämbeten, och lekmän, de övriga. ... ’Vanliga’ kyrkomedlemmar kom nu att betraktas som en inkompetent massa.” Den här uppdelningen blev framträdande under 200-talet, över två hundra år efter Jesus Kristus!

Om uppdelningen i präster och lekmän inte är grundad på det exempel som Jesu apostlar och andra av de första kristna utgjorde, gör det då att den är fel? Enligt Bibeln är svaret ja. Begrunda varför.

”Ni är alla bröder”

Guds ord talar om för oss att alla kristna är Guds tjänare och att ingen är förmer och ingen är mindre värd än någon annan. (2 Korinthierna 3:5, 6) De första kristna ”hävdade bestämt att det inte skulle finnas någon klasskillnad bland dem”, säger religionsskribenten Alexandre Faivre. Detta var i enlighet med Jesu ord till sina efterföljare: ”Ni är alla bröder.” (Matteus 23:8)

Mogna och erfarna män tjänade naturligtvis som tillsyningsmän, vilket inbegrep att de var herdar och lärare. (Apostlagärningarna 20:28) Men dessa män var inte några avlönade präster. De flesta av dem var vanliga arbetande män, äkta män och fäder. Och de blev kvalificerade att tjäna som tillsyningsmän, inte genom att utbildas vid något religiöst seminarium, utan genom att flitigt studera Guds ord och uppodla sådana egenskaper som Gud enligt sitt ord kräver. En tillsyningsman skulle bland annat vara ”måttlig i sina vanor, sund i sinnet, ordningsam, gästfri, kvalificerad att undervisa, ... resonlig, inte stridslysten, inte penningkär, en man som presiderar i sitt eget hushåll på utmärkt sätt”. (1 Timoteus 3:1–7)

Varför det är förståndigt att följa Bibeln

”Gå inte utöver det som står skrivet”, säger Bibeln. (1 Korinthierna 4:6) När människor inte bryr sig om den här befallningen leder det vanligtvis till andlig skada, och så är det också med uppdelningen i präster och lekmän. På vad sätt då? Tänk på följande sex punkter.

1. Att man har en särskild prästklass antyder att man måste ha en särskild kallelse för att vara en Guds tjänare. Men Bibeln säger att alla sanna kristna bör tjäna Gud och lovprisa hans namn. (Romarna 10:9, 10) Att tjäna i församlingen är ett privilegium som alla kristna män uppmuntras att sträva efter, och så är det bland Jehovas vittnen. (1 Timoteus 3:1)

2. Uppdelningen i präster och lekmän upphöjer prästklassen, något som smickrande religiösa titlar är ett bevis på. Men Jesus sade: ”Den som uppför sig som en av de mindre  bland er alla, denne är det som är stor.” (Lukas 9:48) I överensstämmelse med den ödmjuka inställningen sade han till sina efterföljare att inte lägga sig till med religiösa titlar. (Matteus 23:8–12)

3. En avlönad prästklass kan lägga en tung ekonomisk börda på lekmännen, i synnerhet om den klassen har en överdådig livsstil. Kristna tillsyningsmän däremot sörjer själva för sina ekonomiska behov genom att ha vanliga arbeten, och de är därigenom goda föredömen för andra. * (Apostlagärningarna 18:1–3; 20:33, 34; 2 Thessalonikerna 3:7–10)

4. En präst som är beroende av sina församlingsbor för sin försörjning skulle kunna frestas att späda ut Bibelns budskap för att behaga församlingsborna. Bibeln har faktiskt förutsagt att just detta skulle ske. ”Det skall komma en tidsperiod, då de inte skall fördra den sunda läran, utan i enlighet med sina egna begär skall de samla åt sig en hop lärare för att få sina öron kittlade.” (2 Timoteus 4:3)

5. Uppdelningen i präster och lekmän har en tendens att få lekmännen att överlämna religionen till prästerskapet, medan de själva endast kommer till veckans gudstjänster. Men alla kristna måste vara medvetna om sitt andliga behov och flitigt studera Bibeln. (Matteus 4:4; 5:3)

6. Om lekmännen inte känner till vad Bibeln lär, kan de lätt bli vilseledda av prästerna, ja rentav utnyttjas av dem. Historien innehåller många exempel på ett sådant utnyttjande. * (Apostlagärningarna 20:29, 30)

Jehovas vittnen som noga följer det Bibeln säger har inte någon prästklass, utan oavlönade andliga herdar och lärare som villigt betjänar Guds hjord. Varför inte själv ta reda på hur det förhåller sig genom att besöka Rikets sal där du bor.

[Fotnoter]

^ § 13 Under det första århundradet fanns det vissa resande tillsyningsmän som tidvis levde ”av de goda nyheterna” genom att ta emot den gästfrihet som visades dem och de bidrag som villigt gavs åt dem. (1 Korinthierna 9:14)

^ § 16 Exempel på detta är försäljningen av avlatsbrev, den katolska inkvisitionen och även brännandet av biblar som präster stod bakom, vilka ville hindra sina hjordar från att läsa Guds ord. (Se tidskriften Vakttornet för 15 november 2002, sidan 27.)

HAR DU UNDRAT?

▪ Hur bör allt Guds folk betrakta varandra? (Matteus 23:8)

▪ Hur kvalificerar sig kristna män för att tjäna som tillsyningsmän i församlingen? (1 Timoteus 3:1–7)

▪ Varför har inte uppdelningen i präster och lekmän Guds välsignelse? (1 Korinthierna 4:6)

[Infälld text på sidan 23]

Till skillnad från prästerskapet uppförde sig Jesus som ”en av de mindre”.