Bibelns syn

Innebär kristen enhet att alla skall vara lika?

RELIGIONEN av i dag verkar kännetecknas av oenighet. Till och med inom ett och samma samfund kan det finnas många motstridiga uppfattningar om trosfrågor och uppförande. En författare uttryckte det så här: ”Det är faktiskt svårt att finna två personer som tror på exakt samma Gud. Nu för tiden verkar det som om alla har sin egen teologiska uppfattning.”

I skarp kontrast till det här uppmanade aposteln Paulus de kristna i Korinth under det första århundradet att ”tala överensstämmande” och att ”vara på rätt sätt förenade i samma sinne och i samma tankegång”. (1 Korinthierna 1:10) I dag är det vissa som kritiserar Paulus uppmaning. ”Människor är olika”, säger man, ”och det är fel att kräva att alla kristna skall tänka eller handla på samma sätt.” Men rekommenderade Paulus verkligen robotartad lydnad? Ger Bibeln utrymme för personlig frihet?

Enhet, inte likriktning

I ett annat av sina brev sade Paulus att de kristnas tjänst för Gud skulle vara ”förnuftsmässig”. (Romarna 12:1) Inte skulle han väl då ha försökt göra församlingsmedlemmarna i Korinth till robotar utan förmåga att tänka? Men varför uppmanade han dem då att vara ”på rätt sätt förenade i samma sinne och i samma tankegång”? Paulus gav det här rådet, eftersom det hade uppstått ett allvarligt problem i församlingen i Korinth. Det förekom splittring, eftersom en del såg Apollos som sin ledare medan andra tog parti för Paulus eller Petrus eller bara godtog Kristus. Sådan oenighet var ingen bagatell, för den hotade församlingens frid.

Paulus önskade att korinthierna skulle ”iaktta andens enhet i fridens sammanhållande band”, precis som han senare uppmanade de kristna i Efesos att göra. (Efesierna 4:3) Han uppmuntrade bröderna att enat följa Jesus Kristus och inte splittras i oeniga grupper eller sekter.  På så sätt skulle de få frid och ett gemensamt mål. (Johannes 17:22) Paulus råd till korinthierna förde alltså deras tänkesätt till rätta och främjade enhet, inte likriktning. (2 Korinthierna 13:9, 11)

Enhet är också viktig i trosfrågor. De som följer i Jesu fotspår förstår att det finns ”en enda tro”, precis som det finns ”en enda Gud och ... Fader”. (Efesierna 4:1–6) De kristna ser alltså till att det de tror stämmer överens med den sanning som Gud har uppenbarat om sig själv och sin vilja i sitt ord. De är eniga i sin tro på vem Gud är och vad han kräver. De lever också enligt de tydliga moralnormer som finns i Guds ord. (1 Korinthierna 6:9–11) På det här sättet förblir de kristna enade, både i trosfrågor och i moraliska frågor.

När meningsskiljaktigheter uppstår

Det här betyder dock inte att de kristna blir tillsagda hur de skall tänka eller vad de skall göra i livets alla situationer. De flesta frågor har med ens personliga val att göra. Vi kan ta ett exempel. Ett antal kristna i Korinth under det första århundradet hade vissa betänkligheter när det gällde att äta kött som kunde ha kommit från avgudatempel. Somliga ansåg bestämt att det skulle innebära en handling av falsk tillbedjan att äta köttet, medan andra tyckte att det var ointressant varifrån köttet kom. När Paulus behandlade den här känsliga frågan, fastställde han inte en regel för vad de kristna skulle göra. Nej, i stället erkände han att man kunde komma fram till olika beslut i frågan. * (1 Korinthierna 8:4–13)

I dag kan kristna fatta olika beslut i sådant som gäller arbete, hälsa, fritidssysselsättningar eller andra områden där ens personliga val gäller. En sådan variation skulle kunna uppröra somliga. De kanske undrar om inte skillnader i synsätt skulle kunna leda till tvister eller splittring i församlingen. Men så behöver det inte bli. För att illustrera saken: Kompositörer har bara ett begränsat antal toner att arbeta med, men de har ändlösa möjligheter att skapa vacker musik. På liknande sätt gör kristna val som är inom gränserna för Guds principer. Men de har ett visst svängrum när det gäller personliga beslut.

Hur bevarar man då den kristna enheten samtidigt som man respekterar individens val? Lösningen är kärlek. Kärleken till Gud får oss att villigt underordna oss hans bud. (1 Johannes 5:3) Kärleken till våra medmänniskor får oss att respektera andras rätt att i enlighet med sitt samvete fatta beslut i personliga frågor. (Romarna 14:3, 4; Galaterna 5:13) Paulus var ett fint exempel på det när han i en lärofråga underkastade sig myndigheten hos den styrande kretsen under det första århundradet. (Matteus 24:45–47; Apostlagärningarna 15:1, 2) Samtidigt uppmanade han alla att respektera medkristnas samvete när de fattar beslut i frågor som var och en bör avgöra. (1 Korinthierna 10:25–33)

Det är tydligt att man inte skall fördöma någon som har fattat ett beslut som inte är emot Bibelns principer. (Jakob 4:12) Däremot bör lojala kristna inte hålla på sina personliga rättigheter till den grad att andras samveten eller församlingens enhet tar skada. Och inte heller bör de hänvisa till sin handlingsfrihet och göra något som helt klart förbjuds i Guds ord. (Romarna 15:1; 2 Petrus 2:1, 19) Kärleken till Gud bör få oss att anpassa vårt samvete efter Guds tänkesätt. Det kommer i sin tur att göra att vi förblir enade med våra medtroende. (Hebréerna 5:14)

[Fotnot]