I A Handbook on Paul’s First Letter to the Corinthians av Paul Ellingworth och Howard A. Hatton, 1994, finns på sidan 90 denna kommentar om 1 Korinthierna 4:4: ”Verbet som har översatts med bedömer är återigen anakrinō och syftar antagligen fortfarande på bedömningsprocessen, men den här gången är det Gud som bedömer. Herren har ingen bestämd artikel på grekiska, och det kan tyda på att betydelsen är: ’Det är bara den som är Herre som har rätt att förhöra mig.’”

I boken The First Epistle of Paul the Apostle to the Corinthians, utgiven av John Parry, 1916, står det på sidan 75 om förekomsten av Kỵrios (Herre) i 1 Korinthierna 4:4: ”Det är anmärkningsvärt att Sankt Paulus aldrig använder κύριος utan bestämd artikel utom i citat från eller anspelningar på GT [Gamla testamentet], där han definitivt använder samma slags språk som LXX [Septuaginta], eller efter prepositioner och i genitiv efter substantiv utan bestämd artikel. Undantaget är här och i Rom[arna 14:6]. Om κύριος [Kỵrios] på dessa två ställen [Romarna 14:6; 1 Korinthierna 4:4] helt enkelt betyder ’Kristus’ är det svårt att förstå varför artikeln har utelämnats. Det är kanske bättre att erkänna att frånvaron av artikeln framhäver den rätt Personen som avses har när det gäller att granska och döma – ’Han som bedömer mig är Herre’ och har därför full myndighet.”

I NIV Faithlife Study Bible, 2017, står det om 1 Korinthierna 4:4: ”Han [Paulus] förlitar sig inte på sitt eget samvete, utan på att Gud ska bedöma hans trohet.”

I referensverket Exegetical Dictionary of the New Testament, 1991, (bd 2, s. 329, 330) nämns 1 Korinthierna 4:19 som en vers där Kỵrios ”används om Jahve”.

I The Anchor Yale Bible​—First Corinthians: A New Translation with Introduction and Commentary av Joseph A. Fitzmyer, 2008, (bd 32) står det om 1 Korinthierna 4:19: ”Kyrios syftar i det här uttrycket utan tvivel på Gud, inte den uppståndne Kristus.”

I NIV Cultural Backgrounds Study Bible av John H. Walton och Craig S. Keener, 2016, kommenteras uttrycket ”om Herren vill” i 1 Korinthierna 4:19: ”Både judar och hedningar satte ibland villkor för sina planer med fraser som ’om Gud vill ...’”

I referensverket Exegetical Dictionary of the New Testament, 1991, (bd 2, s. 329, 330) nämns 1 Korinthierna 7:17 som en vers där Kỵrios ”används om Jahve”.

I The Anchor Yale Bible​—First Corinthians: A New Translation with Introduction and Commentary av Joseph A. Fitzmyer, 2008, (bd 32) står det om 1 Korinthierna 7:17: ”Ho Kyrios [Herren] är här samma som ho theos [Gud(en)].”

I The Anchor Yale Bible​—First Corinthians: A New Translation with Introduction and Commentary av Joseph A. Fitzmyer, 2008, (bd 32) står det om 1 Korinthierna 10:9: ”De flesta äldre kommentatorer föredrog lydelsen kyrion [Herren] och förstod det som i LXX [Septuaginta] i betydelsen Jahve.”

I boken The First Epistle of Paul the Apostle to the Corinthians, utgiven av John Parry, 1916, står det på sidan 147 om 1 Korinthierna 10:9: ”Vi kan inte dra slutsatsen att Sankt Paulus menade att israeliterna ’frestade Kristus’ ... Även om man tar hänsyn till v. 4 vore det inte naturligt att säga att israeliterna frestade Kristus.”

I artikeln ”The Tetragram and the New Testament” av George Howard, publicerad i tidskriften Journal of Biblical Literature för mars 1977, ges följande kommentar om 1 Korinthierna 10:9: ”Avsnittet är en anspelning på 4 Mo[seboken] 21:5, 6, där MT [den hebreiska masoretiska texten] säger att Jhwh sände eldormar bland folket. Med tanke på Qumrandokumenten är det möjligt att tetragrammet ursprungligen stod i Paulus ord. I så fall är det högst troligt att det först ersattes av θεόν [theọn] och κύριον [kỵrion] och att Χριστόν [Christọn] är en senare tolkning gjord av avskrivare.”

I A Critical and Exegetical Commentary on the First Epistle of St Paul to the Corinthians av Archibald Robertson och Alfred Plummer, 1911, kommenteras 1 Korinthierna 10:9: ”I NT [Nya testamentet] betyder ὁ Κύριος [ho Kỵrios] vanligtvis ’vår Herre’; men det här är verkligen inte alltid fallet, och här betyder det med största sannolikhet Jehova, som 4 Mo[seboken 21:4–9] och Ps[alm 78:18] visar.”

I The Interpretation of St. Paul’s First and Second Epistles to the Corinthians av R.C.H. Lenski står det på sidan 397 om 1 Korinthierna 10:7: ”Citatet är hämtat från 2 Mo[seboken] 32:6 i LXX [Septuaginta], som beskriver ett fall av indirekt avgudadyrkan, nämligen den uppsluppna högtiden i samband med guldkalven. Denna staty var avgudisk trots att den var avsedd för Jehova. Men Paulus fokuserar på högtiden, som helt och hållet följde mönstret för avgudadyrkan. På så sätt bevisar Paulus sin poäng för korinthierna, som även de trodde att de kunde bevara sitt förhållande till Jehova samtidigt som de – under förevändningen att de använde sin frihet – åt, drack och roade sig vid avgudiska högtider.” Lenski säger sedan om vers 9: ”Att sätta Herren på prov innebär att man tänjer på gränserna för att se om han kommer att visa sig vara Gud genom att straffa dem som på detta sätt sätter honom på prov.”

I referensverket A Commentary on the New Testament From the Talmud and Hebraica av John Lightfoot, 1989 års tryckning, (bd 4) kommenteras uttrycket ”Herres bord”, som används tillsammans med uttrycket ”Herres bägare” i 1 Korinthierna 10:21: ”Den Högstes bord, en fras som inte är ovanlig bland talmudisterna för altaret.”

I boken The First Epistle of Paul the Apostle to the Corinthians, utgiven av John Parry, 1916, kommenteras på sidan 153 uttrycket ”Herrens bord” som förekommer i 1 Korinthierna 10:21: ”Beskrivningen av altaret som ett bord förmedlar tanken på att Herren är värden. Det är en känd tanke från GT [Gamla testamentet].” (Se kommentar till 1 Korinthierna 10:21a.)

I The Interpretation of St. Paul’s First and Second Epistles to the Corinthians av R.C.H. Lenski står det om 1 Korinthierna 10:22: ”Paulus anspelar på 5 Mo[seboken] 32:21.” Guds namn förekommer i den hebreiska grundtexten till 5 Moseboken 32:19.

I Holman New Testament Commentary​—I & II Corinthians av Richard L. Pratt jr, 2000, kommenteras 1 Korinthierna 10:22: ”Korinthierna behövde fly från avgudadyrkan eftersom de riskerade att väcka Guds vrede på ett liknande sätt som israeliterna på Moses tid.”

I The Anchor Yale Bible​—First Corinthians: A New Translation with Introduction and Commentary av Joseph A. Fitzmyer, 2008, (bd 32) står det om 1 Korinthierna 10:22: ”De forntida israeliternas avgudiska handlingssätt väckte Jahves vrede, och Paulus kommentar anspelar på nedtecknade skildringar om sådan vrede, till exempel i Moses sång i 5 Mo[seboken] 32:21: ’De har eggat mig till svartsjuka med det som inte är en gud (ep’ ou theō); de har provocerat mig med sina avgudar.’”

I boken Synonyms of the Old Testament, andra upplagan, 1897, kommenterade Robert Baker Girdlestone, tidigare rektor för Wycliffe Hall, Oxford, användningen av Guds namn i Nya testamentet. Uttalandet gjordes innan man upptäckte att den grekiska Septuaginta ursprungligen innehöll namnet Jehova. Girdlestone sa: ”Om man hade behållit ordet [Jehova] i denna översättning [Septuaginta], eller om man i varje fall hade använt ett grekiskt ord för Jehova och ett annat för Adonaj, skulle en sådan praxis utan tvivel ha följts i predikningarna och diskussionerna i NT [Nya testamentet]. I så fall skulle vår Herre, när han citerade den 110:e psalmen, inte ha sagt: ’Herren sa till min Herre’, utan i stället ha sagt: ’Jehova sa till Adoni.’” Girdlestone fortsatte med att beskriva svårigheten med att avgöra var Guds namn ursprungligen förekom i Nya testamentet: ”Om en kristen språkkunnig skulle översätta det grekiska testamentet till hebreiska, hade han varje gång ordet Κύριος [Kỵrios] förekom behövt överväga om något i sammanhanget kunde visa vilket som måste vara det motsvarande hebreiska uttrycket. Ja, denna svårighet skulle uppstå vid översättning av NT till vilket språk som helst om titeln Jehova hade tagits med i [Septuaginta-översättningen av] GT [Gamla testamentet]. De hebreiska skrifterna skulle vara vägledande i många avsnitt: Varje gång uttrycket ’Herrens ängel’ förekommer, vet vi följaktligen att ordet Herren står för Jehova; vi kan dra samma slutsats när det gäller uttrycket ’Herrens ord’ om vi följer mönstret i GT; detsamma gäller titeln ’härskarornas Herre’. När däremot uttrycket ’min Herre’ eller ’vår Herre’ förekommer, skulle vi veta att ordet Jehova inte bör användas och att vi i stället bör använda Adonaj eller Adoni. Men det skulle fortfarande finnas många avsnitt där man inte skulle kunna fastställa några regler.” Som det framgår av nedanstående referenser har ett antal bibelöversättare valt att använda Guds namn i den här versen. Vissa använder de hebreiska bokstäverna, tetragrammet. Andra använder varianter som Yahweh, YAHVAH eller YHWH.

I referensverket Exegetical Dictionary of the New Testament, 1991, (bd 2, s. 329, 330) nämns 1 Korinthierna 14:21 som en vers där Kỵrios ”används om Jahve”.

I The Anchor Yale Bible​—First Corinthians: A New Translation with Introduction and Commentary av Joseph A. Fitzmyer, 2008, (bd 32) står det om 1 Korinthierna 14:21: ”Paulus citerar en variant av Jes[aja] 28:11, 12d och använder då några av Jesajas ord.” Referensverket fortsätter med att beskriva bakgrunden till citatet: ”Så folket i Efraim och Juda skulle motvilligt behöva lyssna på Jahves ord genom invaderande fiender som talade assyriska.”

I A Critical and Exegetical Commentary on the Second Epistle to the Corinthians av Margaret E. Thrall, 2004, nämns 1 Korinthierna 14:21 i en kommentar till 2 Korinthierna 3:16, 17 som en vers där κύριος [Kỵrios] ”syftar på Jahve”.

I en not till 1 Korinthierna 16:7 i The Expositor’s Bible Commentary, 1976, (bd 10) säger W. Harold Mare: ”’Om Herren tillåter’ framhäver Paulus fullständiga tillit till Guds vilja i sitt liv.”

I NIV Cultural Backgrounds Study Bible av John H. Walton och Craig S. Keener, 2016, kommenteras uttrycket ”om Herren tillåter”, som förekommer i 1 Korinthierna 16:7: ”Både judar och hedningar lade ofta till ett förbehåll till sina planer och sa ’om Gud vill’ eller liknande.”

I boken The First Epistle of Paul the Apostle to the Corinthians, utgiven av John Parry, 1916, står det på sidan 248 om 1 Korinthierna 16:10: ”Det artikellösa Κύριος [Kỵrios] verkar bara användas om Kristus efter en prep[osition] eller när det står i gen[itiv] efter ett artikellöst subst[antiv]. (Rom[arna 14:6]): här är det därför = τοῦ θεοῦ [Gud].” Samma bok säger också att det grekiska ord för ”arbetar” som används här i 1 Korinthierna 16:10 (ẹrgon) även förekommer i Romarna 14:20 och Johannes 6:28 i uttrycken ”Guds verk” och ”det Gud vill att vi ska göra”. Det stöder också att den Herre som åsyftas här är Jehova Gud.