Psalmerna 141:1–10

En sång av David. 141  Jehova, jag ropar till dig.+ Kom fort och hjälp mig.+ Lyssna på mig när jag ropar till dig.+  2  Låt min bön vara som rökelse+ förberedd åt dig,+mina lyfta händer som kvällens sädesoffer.+  3  Jehova, sätt en vakt för min mun,en väktare för mina läppars dörr.+  4  Låt inte mitt hjärta bli frestat till något orätt,+till usla gärningar tillsammans med de onda. Deras läckerheter vill jag inte njuta av.  5  Om den rättfärdige slår mig, är det av lojal kärlek,+tillrättavisar han mig, är det som olja på huvudet.+ Mitt huvud ska inte avvisa det.+ Jag ska fortsätta att be för dem under deras olyckor.  6  När deras domare har störtats ner för klippankommer folket att lyssna till mina ord, för de är välbehagliga.  7  Som när man plöjer och river upp jorden,så har våra ben spritts ut vid gravens* rand.  8  Men min blick är vänd mot dig, Jehova,+ min suveräne Herre. Hos dig har jag sökt tillflykt. Släck inte mitt liv.  9  Bevara mig från den fälla som de har lagt ut för mig,från de ondas snaror. 10  De onda ska fastna i sina egna nät,+medan jag går oskadd förbi.

Fotnoter

Eller ”Sheols”, dvs. den bildliga plats dit människor kommer när de dör. Se Ordförklaringar.

Studienoter

Media