Betlehem i Judeen: Eftersom det även fanns en stad med namnet Betlehem i Sebulons område (Jos 19:10, 15), omnämns staden i Juda (Judeen) ofta som ”Betlehem i Juda” (Dom 17:7–9; 19:1, 2, 18). Tydligen hette staden tidigare Efrat, eller Efrata, vilket förklarar varför det sägs i Mik 5:2 att Messias skulle komma från ”Betlehem Efrata”. (1Mo 35:19; 48:7)

Herodes: Syftar här på Herodes den store. (Se Ordförklaringar.)

astrologer: Grekiska: mạgoi (plural av mạgos). Syftar med största sannolikhet på experter på astrologi och annan ockultism, vilket Bibeln fördömer. (5Mo 18:10–12) Bibeln nämner inte hur många de var. Samma grekiska uttryck återges med ”trollkarl” i Apg 13:6, 8 och används i Septuaginta för det hebreiska och arameiska ord som översätts med ”spåman” i Dan 2:2, 10.

föll ... ner: Eller ”böjde sig ... ner”. När det grekiska verbet proskynẹō används för att beskriva tillbedjan av en gud eller gudom, återges det med ”tillbe”. Men i det här sammanhanget avser det en slav som visar respekt och undergivenhet för någon som hade makt över honom. (Se studienoter till Mt 2:2; 8:2.)

stjärna: Detta var antagligen varken en riktig stjärna eller en planetkonjunktion. De enda som ”såg” stjärnan var astrologerna.

när vi var i Östern: Det grekiska ord som återges med ”Östern” betyder ordagrant ”uppgång”. En del har menat att det betyder att astrologerna såg stjärnan i öster på stjärnhimlen eller att den höll på att ”gå upp” eller framträda på himlen, men i det här sammanhanget syftar antagligen ordet på var astrologerna befann sig när de såg stjärnan.

visa honom ära: Eller ”böja oss ner för honom”. När det grekiska verbet proskynẹō används för att beskriva tillbedjan av en gud eller gudom, återges det med ”att tillbe”. Men astrologerna kom och frågade efter ”en kung åt judarna”. Så det är tydligt att det i det här fallet handlade om att vörda eller visa respekt för en mänsklig kung, inte en gud. Samma verb förekommer också i Mk 15:18, 19 när soldaterna hånfullt ”bugade sig” för Jesus och kallade honom ”judarnas kung”. (Se studienot till Mt 18:26.)

främsta prästerna: Det grekiska uttrycket återges med ”överstepräst” när det står i singular och syftar på den som i första hand representerade folket inför Gud. Men här står det i plural och syftar på de främsta medlemmarna av prästerskapet, däribland tidigare överstepräster och möjligen även överhuvudena för prästernas 24 avdelningar.

skriftlärda: Uttrycket syftade ursprungligen på avskrivare som skrev av de heliga skrifterna, men på Jesus tid syftade det på dem som var kunniga i lagen och lärde ut den.

Messias: Ordagrant ”Kristus”. I den grekiska texten föregås Christọs av bestämd artikel, vilket tydligtvis var ett sätt att betona Jesus roll som Messias.

Betlehem: På hebreiska betyder stadens namn ”brödhus”. David växte upp i Betlehem, och staden kallas ibland ”Davids stad”. (Lu 2:4, 11; Joh 7:42)

är inte alls någon obetydlig stad: Betlehem var en obetydlig stad när det gällde folkmängd (omnämns som by i Joh 7:42) och härskarmakt. Men profetian i Mik 5:2, som Matteus syftar på i denna vers, visar att staden skulle bli mycket betydande, eftersom en regent skulle komma därifrån och vara en herde för Guds folk, Israel.

visa honom ära: Eller ”böja oss ner för honom”. När det grekiska verbet proskynẹō används för att beskriva tillbedjan av en gud eller gudom, återges det med ”att tillbe”. Men astrologerna kom och frågade efter ”en kung åt judarna”. Så det är tydligt att det i det här fallet handlade om att vörda eller visa respekt för en mänsklig kung, inte en gud. Samma verb förekommer också i Mk 15:18, 19 när soldaterna hånfullt ”bugade sig” för Jesus och kallade honom ”judarnas kung”. (Se studienot till Mt 18:26.)

visa barnet ära: Herodes påstår här att han vill vörda eller visa respekt för en mänsklig kung, inte tillbe en gud. (För mer information om det grekiska ordet, se studienot till Mt 2:2.)

visa honom ära: Eller ”böja oss ner för honom”. När det grekiska verbet proskynẹō används för att beskriva tillbedjan av en gud eller gudom, återges det med ”att tillbe”. Men astrologerna kom och frågade efter ”en kung åt judarna”. Så det är tydligt att det i det här fallet handlade om att vörda eller visa respekt för en mänsklig kung, inte en gud. Samma verb förekommer också i Mk 15:18, 19 när soldaterna hånfullt ”bugade sig” för Jesus och kallade honom ”judarnas kung”. (Se studienot till Mt 18:26.)

föll ... ner: Eller ”böjde sig ... ner”. När det grekiska verbet proskynẹō används för att beskriva tillbedjan av en gud eller gudom, återges det med ”tillbe”. Men i det här sammanhanget avser det en slav som visar respekt och undergivenhet för någon som hade makt över honom. (Se studienoter till Mt 2:2; 8:2.)

huset: Här omnämns ett hus, vilket visar att astrologerna inte besökte Jesus när han var nyfödd och låg i en krubba.

pojken: Här omnämns inte Jesus som ”ett nyfött barn”, som i Lu 2:12, 16.

visade honom ära: Eller ”böjde sig ner för honom”. Uttrycket syftar ofta på respekt som visas en människa, till exempel en kung, inte på tillbedjan. (Se studienoter till Mt 2:2; 18:26.)

gåvor: Josef och Maria var fattiga när de kom med Jesus till templet 40 dagar efter att han hade fötts. (Lu 2:22–24; 3Mo 12:6–8) De måste alltså ha tagit emot dessa gåvor senare. Gåvorna kan ha kommit mycket lägligt i och med att familjen behövde fly till Egypten och bo där.

rökelse: Eller ”virak”. (Se Ordförklaringar under ”Virak”.)

myrra: Se Ordförklaringar.

Jehovas ängel: Det här uttrycket förekommer många gånger i de hebreiska skrifterna, första gången i 1Mo 16:7. När det förekommer i tidiga exemplar av Septuaginta är det grekiska ordet ạggelos (ängel, budbärare) åtföljt av Guds namn skrivet med hebreiska bokstäver. Det är så man har valt att göra i Sak 3:5, 6 i ett exemplar av Septuaginta som upptäcktes i Nahal Hever i Israel och som dateras till någon gång mellan 50 f.v.t. och 50 v.t. (Se Tillägg C.) I flera bibelöversättningar har man valt att ta med Guds namn i den här versen. (Se Tillägg A5 och Tillägg C3 introduktion; Mt 1:20.)

Jehovas ängel: Se studienot till Mt 1:20 och Tillägg C3 introduktion; Mt 2:13.

Egypten: Egypten var vid den här tiden en romersk provins och hade en stor judisk befolkning. Jerusalem låg ca 9 km norr om Betlehem, och eftersom Egypten låg sydväst om Betlehem kunde Josef och Maria bege sig till Egypten utan att behöva passera Jerusalem, där Herodes befann sig när han utfärdade påbudet.

gav sig av till Egypten: Från Betlehem till Egypten var det antagligen minst 12 mil.

för att det som Jehova hade sagt genom sin profet skulle uppfyllas: Detta och liknande uttryck förekommer många gånger i Matteus evangelium. Med en judisk målgrupp i åtanke vill Matteus tydligtvis betona Jesus roll som den utlovade Messias. (Mt 2:15, 23; 4:14; 8:17; 12:17; 13:35; 21:4; 26:56; 27:9)

Herodes hade dött: Herodes dog troligen år 1 f.v.t.

uppfylldes det som Jehova hade sagt genom sin profet: Se studienot till Mt 1:22.

Jehova: Citatet som följer är hämtat från Hos 11:1, och sammanhanget (Hos 11:1–11) visar tydligt att det är Jehova Gud som talar. (Se Tillägg C3 introduktion; Mt 2:15.)

döda alla pojkar: Historiker vittnar om att Herodes den store utförde andra, liknande blodsdåd. Han mördade minst 45 anhängare till en av sina rivaler. Hans misstänksamhet drev honom att mörda sin fru, Mariamne (I), tre av sina söner, Mariamnes bror och hennes morfar (Hyrkanos), flera av sina tidigare bästa vänner och många andra. Han var mycket väl medveten om hur glada judarna skulle bli när han dog, och för att ta ifrån dem den glädjen sägs det att han befallde att judarnas främsta män skulle dödas vid hans egen död. Den befallningen verkställdes aldrig.

Rama: En stad i Benjamins område, norr om Jerusalem. De judar som tillfångatogs när Jerusalem ödelades 607 f.v.t. verkar ha samlats ihop i Rama innan de fördes till Babylon. En del forskare menar att orden i Jer 31:15, som citeras här, syftar på en sådan hopsamling av judar (varav några kanske dödades).

Rakel: Står här som symbol för alla mammor i Israel. I Jeremias profetia sägs det att Rakel, som var begravd nära Betlehem, bildligt talat gråter över att hennes söner har förts bort till fiendens land. Profetian innehåller också ett tröstande löfte om att de skulle få ”återvända från fiendens land”. (Jer 31:16) Under inspiration tillämpade Matteus Jeremias profetia på Herodes befallning om att barn skulle dödas. Så att ”återvända från fiendens land” måste i det här fallet betyda att återvända från människans fiende döden genom en uppståndelse.

Jehovas ängel: Det här uttrycket förekommer många gånger i de hebreiska skrifterna, första gången i 1Mo 16:7. När det förekommer i tidiga exemplar av Septuaginta är det grekiska ordet ạggelos (ängel, budbärare) åtföljt av Guds namn skrivet med hebreiska bokstäver. Det är så man har valt att göra i Sak 3:5, 6 i ett exemplar av Septuaginta som upptäcktes i Nahal Hever i Israel och som dateras till någon gång mellan 50 f.v.t. och 50 v.t. (Se Tillägg C.) I flera bibelöversättningar har man valt att ta med Guds namn i den här versen. (Se Tillägg A5 och Tillägg C3 introduktion; Mt 1:20.)

Jehovas ängel: Se studienot till Mt 1:20 och Tillägg C3 introduktion; Mt 2:19.

barnet: Eller ”barnets själ”. Det här är första förekomsten av det grekiska ordet psychẹ̄, som återges med ”själ” i vissa översättningar. Här syftar det på en persons liv. (Se Ordförklaringar under ”Själ”.)

Arkelaus: En grym ledare som i likhet med sin far, Herodes den store, var illa omtyckt bland judarna. Vid ett tillfälle slog han ner ett uppror och dödade 3 000 på tempelområdet. När Josef återvände från Egypten fick han en varning från Gud och bosatte sig därför i Nasaret i Galileen, utanför det område som Arkelaus styrde över.

Nasaret: Betyder troligen ”skottstaden”, ”telningsstaden”. Nasaret var en stad i nedre Galileen där Jesus bodde större delen av sitt liv på jorden.

hade sagts genom profeterna uppfylldes: ”Han ska kallas nasaré”: ”Nasaré” kommer förmodligen från hebreiskans ord för ”(rot)skott”, ”kvist”, ”telning”, i överförd bemärkelse ”avkomling”. ”Profeterna” syftar tydligtvis på Jesajas bok (Jes 11:1), där den utlovade Messias omnämns som ”ett skott” (hebreiska: nẹtser) som växer ut från Isais stubbe. Eftersom Matteus talar om ”profeterna” i plural kan han förutom Jesaja också ha menat Jeremia, som skrev om ”ett rättfärdigt skott” som spirar upp ur Davids stam (Jer 23:5; 33:15), och även Sakarja, som beskriver en kung och präst ”vars namn är Telningen [”Skottet”, fotnot]” (Sak 3:8; 6:12, 13). Benämningen ”nasaré” användes om Jesus och senare även om hans efterföljare.