Lukasevangeliet 8:1–56

8  Kort därefter gick han från stad till stad och från by till by och förkunnade de goda nyheterna om Guds rike.+ Och de tolv följde med honom.  Även några kvinnor som hade befriats från onda andar och blivit botade från sjukdomar följde med honom. Bland dem var Maria, som kallades Magdalena+ och som hade befriats från sju demoner,  Johanna,+ som var gift med Kusas, Herodes betrodde man, och Susanna. Där var också många andra kvinnor som använde sina tillgångar för att betjäna dem.+  Förutom dem som följde Jesus från stad till stad hade många andra samlats, och nu berättade Jesus en liknelse+ för dem:  ”En jordbrukare gick ut för att så. När han sådde hamnade en del korn längs vägkanten. Människor trampade på dem, och fåglarna kom och åt upp dem.+  Andra hamnade på klippan, och efter att ha spirat vissnade de, eftersom det var för torrt.+  Några hamnade bland tistlarna, och tistlarna som växte upp samtidigt kvävde dem.+  Men en del hamnade i fin jord, och de började spira och gav 100 gånger mer än vad som hade såtts.”+ Sedan sa han högt och tydligt: ”Lyssna, du som har öron att höra med.”+  Hans lärjungar frågade honom vad liknelsen betydde.+ 10  Han svarade: ”Ni har fått förmånen* att förstå Guds rikes heliga hemligheter. Men för de andra är det bara liknelser,+ så att de ser utan att egentligen uppfatta något och hör utan att egentligen förstå innebörden.+ 11  Det här är vad liknelsen betyder: Säden är Guds ord.+ 12  Det som hamnar längs vägkanten är de som hör ordet, men djävulen kommer och tar bort ordet ur deras hjärtan, så att de inte ska börja tro och bli räddade.+ 13  Det som hamnar på klippan är de som lyssnar på ordet med glädje, men de saknar rot. Därför håller de bara ut en tid, och när de råkar ut för svårigheter faller de.+ 14  Och det som hamnar bland tistlarna är de som lyssnar, men livets bekymmer, rikedomar+ och nöjen+ kväver dem så att de inte mognar och ger någon skörd.+ 15  Men det som hamnar i den fina jorden är de som lyssnar på ordet och har ett uppriktigt och gott hjärta.+ De bevarar ordet, håller ut och bär frukt.+ 16  Ingen tänder en oljelampa och ställer den under en kruka eller under en säng, utan man sätter den på ett lampställ, så att alla som kommer in ser ljuset.+ 17  För det finns inget gömt som inte ska bli synligt och inget omsorgsfullt dolt som aldrig ska bli känt eller komma fram i ljuset.+ 18  Därför måste ni vara noga med hur ni lyssnar, för den som har ska få mer,+ men den som inte har, han ska bli fråntagen även det han inbillar sig att han har.”+ 19  Nu kom hans mor och hans bröder,+ men det var så mycket folk där att de inte kunde komma fram till honom.+ 20  Så man sa till honom: ”Din mor och dina bröder står utanför och vill träffa dig.” 21  Han svarade: ”Min mor och mina bröder, det är de som hör Guds ord och följer det.”+ 22  En dag steg han och lärjungarna i en båt, och han sa till dem: ”Vi åker över till andra sidan sjön.” Så de satte segel.+ 23  Men medan de seglade över sjön somnade han. Och det bröt ut en våldsam storm, och båten tog in så mycket vatten att de riskerade att sjunka.+ 24  Till slut väckte de honom och sa: ”Lärare, lärare, vi håller på att gå under!” Då reste han sig upp och befallde vinden och vågorna att lägga sig, och det blev stilla.+ 25  Sedan sa han till lärjungarna: ”Var är er tro?” Men de var förskräckta och omtumlade och sa till varandra: ”Vem är det här egentligen? Han ger ju till och med vinden och vattnet befallningar, och de lyder honom.”+ 26  De lade till i gerasenernas område,+ som ligger mitt emot Galileen. 27  När Jesus steg i land kom en demonbesatt man ut från staden och gick emot honom. Mannen hade varit utan kläder en längre tid, och han bodde inte i något hus utan höll till bland gravarna.+ 28  När han fick syn på Jesus skrek han och föll ner inför honom. Och han ropade: ”Vad vill du mig, Jesus, den högste Gudens son? Jag ber dig, plåga mig inte!”+ 29  (Jesus hade nämligen befallt den orena anden att lämna mannen. Den hade haft honom i sitt våld många gånger,*+ och man brukade sätta honom under bevakning och binda honom med kedjor och fotbojor. Men mannen slet sönder kedjorna och bojorna, och demonen drev ut honom till isolerade platser.) 30  Jesus frågade honom: ”Vad heter du?” Han sa: ”Legion”, eftersom det var många demoner som hade farit in i honom. 31  Och de bönade och bad att han inte skulle skicka ner dem i avgrunden.+ 32  Samtidigt gick en stor svinhjord+ och betade på berget, så demonerna bad honom om tillåtelse att fara in i svinen, och han lät dem göra det.+ 33  Då for demonerna ut ur mannen och in i svinen, och hjorden rusade i väg ut över stupet* och ner i sjön och drunknade. 34  När de som vaktade svinen såg vad som hade hänt flydde de därifrån, och de berättade om det både i staden och ute på landet. 35  Då gick folk för att se vad som hade hänt. De kom till Jesus, och där vid hans fötter+ satt mannen som hade varit demonbesatt, och han var påklädd och fullt normal, och de blev rädda. 36  Och ögonvittnena berättade för dem hur den demonbesatte hade blivit frisk.* 37  Många från gerasenernas område bad då Jesus att ge sig av, eftersom de var mycket rädda. Så han steg i båten för att åka därifrån. 38  Mannen som hade befriats från demonerna bad gång på gång att få följa med Jesus. Men han skickade i väg honom med orden:+ 39  ”Gå hem igen och berätta vad Gud har gjort för dig.” Så han gav sig av och spred över hela staden vad Jesus hade gjort för honom. 40  När Jesus kom tillbaka blev han välkomnad av folket, för alla väntade på honom.+ 41  Då kom det fram en man som hette Jairos och som var föreståndare för synagogan. Han föll ner vid Jesus fötter och bönföll honom att komma hem till honom,+ 42  för hans enda dotter, som var omkring 12 år, var döende. När Jesus var på väg trängde sig människorna inpå honom. 43  I folkskaran fanns en kvinna som hade haft blödningar+ i 12 år, och det var ingen som hade kunnat bota henne.+ 44  Hon närmade sig Jesus bakifrån och rörde vid fransen* på hans mantel,+ och i samma ögonblick upphörde hennes blödningar. 45  Då sa Jesus: ”Vem var det som rörde vid mig?” När alla nekade sa Petrus: ”Lärare, du är ju omgiven av folk som tränger sig inpå dig.”+ 46  Men Jesus sa: ”Det var någon som rörde vid mig, för jag kände att kraft+ gick ut från mig.” 47  När kvinnan förstod att hon var upptäckt kom hon darrande och föll ner inför Jesus och berättade för alla varför hon hade rört vid honom och att hon hade blivit frisk omedelbart. 48  Då sa Jesus till henne: ”Min dotter, din tro har gjort dig frisk.* Gå i frid.”+ 49  Innan han hade talat färdigt kom en budbärare från Jairos* hus och sa till honom: ”Din dotter är död, så besvära inte läraren mer.”+ 50  Men när Jesus hörde det sa han till honom: ”Var inte rädd, ha bara tro så kommer hon att bli räddad.”+ 51  När han kom fram till huset fick ingen följa med honom in utom Petrus, Johannes, Jakob och flickans föräldrar. 52  Men alla som var samlade grät och slog sig själva av sorg över henne. Så han sa: ”Gråt inte mer,+ för hon har inte dött. Hon sover bara.”+ 53  Då började de hånskratta åt honom, för de visste att hon var död. 54  Men han tog hennes hand och sa högt och tydligt: ”Stig upp,* lilla vän!”+ 55  Då fick hon livet+ tillbaka, och hon steg genast upp,+ och han bad dem att ge henne lite mat. 56  Hennes föräldrar blev överlyckliga, men Jesus sa till dem att inte berätta för någon vad som hade hänt.+

Fotnoter

Eller ”har tillåtits”.
Eller möjligen ”under lång tid”.
Eller ”nedför den branta sluttningen”.
Eller ”hade blivit räddad”.
Eller ”bården”, ”tofsen”.
Eller ”har räddat dig”.
Eller ”synagogföreståndarens”.
Eller ”Vakna”.

Studienoter

predika: Det grekiska ordet har grundbetydelsen ”förkunna som offentlig budbärare”. Det betonar sättet att förkunna: vanligen ett öppet, offentligt tillkännagivande, inte en predikan till en grupp.

förkunnade: Se studienot till Mt 3:1.

Maria, som kallades Magdalena: När Lukas skriver om det som hände under det andra året av Jesus predikoverksamhet nämns för första gången den kvinna som ofta kallas Maria Magdalena. Tillnamnet Magdalena (som betyder ”från Magdala” eller ”tillhörande Magdala”), syftar troligen på staden Magdala. Den låg vid Galileiska sjöns västra strand, ungefär halvvägs mellan Kapernaum och Tiberias. En del menar att Maria kom från Magdala eller bodde där. Maria Magdalena nämns framför allt i samband med Jesus död och uppståndelse. (Mt 27:55, 56, 61; Mk 15:40; Lu 24:10; Joh 19:25)

betjänar: Det grekiska verb som används här, diakonẹō, är besläktat med substantivet diạkonos (tjänare), som avser någon som troget och ödmjukt betjänar andra. Ordet används om Kristus (Rom 15:8), både manliga och kvinnliga tjänare till Kristus (1Kor 3:5–7; Kol 1:23), församlingstjänare (Flp 1:1; 1Ti 3:8), tjänstefolk (Joh 2:5, 9) och myndighetspersoner (Rom 13:4).

Johanna: Det här är en kortform i femininum av det hebreiska namnet Jehohanan, som betyder ”Jehova har visat ynnest”, ”Jehova har varit nådig”. Johanna, som var en av de kvinnor som hade blivit botade av Jesus, omnämns bara två gånger i de kristna grekiska skrifterna, och båda gångerna är i Lukasevangeliet. (Lu 24:10)

Kusas: Herodes Antipas betrodde man, eller förvaltare, som möjligen förestod hushållet.

betjäna dem: Eller ”sörja för dem”, ”tjäna dem”. Det grekiska ordet diakonẹō kan syfta på att fylla andras fysiska behov genom att bland annat införskaffa, tillaga och servera mat. Ordet används i en liknande betydelse i Lu 10:40 (”ta hand om”), Lu 12:37 och Lu 17:8 (”betjäna”) samt Apg 6:2 (”dela ut mat”), men det kan också omfatta andra liknande tjänster. Här används ordet för att beskriva hur kvinnorna som nämns i vers 2 och 3 hjälper Jesus och hans lärjungar, så att de kan fullfölja uppdraget som Gud har gett dem. När kvinnorna gjorde detta ärade de Gud, som värdesatte dem och såg till att de blev omnämnda i Bibeln för sin generositet och omtanke. (Ord 19:17; Heb 6:10) Samma grekiska ord används om kvinnorna i Mt 27:55; Mk 15:41. (Se studienot till Lu 22:26, där det besläktade substantivet diạkonos behandlas.)

liknelser: Eller ”bildspråk”. Det grekiska ordet parabolẹ̄ (ordagrant ”jämförelse”) kan innefatta talesätt, ordspråk och liknelser. Jesus brukade förklara saker genom att göra jämförelser. (Mk 4:30) Hans liknelser var ofta i form av korta, uppdiktade berättelser som lyfte fram en sanning eller moralisk lärdom.

en liknelse: Se studienot till Mt 13:3.

stenarna: Här avses inte stenar som låg utspridda i jorden, utan en berggrund eller klipphylla med ett tunt lager jord. I parallellskildringen i Lu 8:6 sägs det att kornen hamnade ”på klippan”. På ett sådant underlag kan inte rötterna tränga ner och ta upp tillräckligt med vatten.

på klippan: Se studienot till Mt 13:5.

bland tistlar: Jesus syftar uppenbarligen på ogräs som inte har rensats bort från den plöjda jorden. De växer snabbt och hindrar nysådda frön från att gro.

bland tistlarna: Se studienot till Mt 13:7.

heliga hemligheter: Det grekiska ordet mystẹ̄rion, som här står i plural, återges med ”helig hemlighet” 25 gånger i Nya världens översättning. Uttrycket avser aspekter av Guds avsikt som är hemliga tills Gud väljer att uppenbara dem. Han uppenbarar dem då helt och hållet, men bara för dem som han väljer att ge insikt. (Kol 1:25, 26) När Guds heliga hemligheter har uppenbarats ska de göras kända i så stor utsträckning som möjligt. Det framgår av att Bibeln använder ord som ”förkunna”, ”göra känd”, ”predika”, ”uppenbara” och ”uppenbarelse” i samband med ”den heliga hemligheten”. (1Kor 2:1; Ef 1:9; 3:3; Kol 1:25, 26; 4:3) Den viktigaste delen av ”Guds heliga hemlighet” kretsar kring identifieringen av Jesus Kristus som den utlovade avkomman, eller Messias. (Kol 2:2; 1Mo 3:15) Men den här heliga hemligheten har många aspekter, däribland vilken roll Jesus har i Guds avsikt. (Kol 4:3) Som Jesus visade vid det här tillfället är de heliga hemligheterna kopplade till himmelriket. Detta rike syftar på Guds rike, den himmelska regering som har Jesus som kung. (Mk 4:11; Lu 8:10; se studienot till Mt 3:2.) I de kristna grekiska skrifterna används ordet mystẹ̄rion inte på samma sätt som i de antika mysteriekulterna. Dessa kulter, som ofta var sprungna ur fruktbarhetskulter som blomstrade under det första århundradet v.t., lovade sina anhängare odödlighet, direkta uppenbarelser och tillträde till gudarna genom mystiska riter. Innehållet i sådana hemligheter var naturligtvis inte grundade på sanning. De som invigdes i dessa mysteriekulter svor ett tysthetslöfte, så att innehållet i hemligheterna skulle fortsätta vara höljt i dunkel. Detta stod i skarp kontrast till de heliga hemligheterna i Bibeln, som skulle förkunnas vitt och brett. När Bibeln använder det här ordet i samband med falsk tillbedjan återges det i Nya världens översättning med bara ”hemlighet”. (Läs om de tre ställen där ordet mystẹ̄rion har återgetts med bara ”hemlighet” i studienoter till 2Th 2:7; Upp 17:5, 7.)

heliga hemligheter: Se studienot till Mt 13:11.

en oljelampa: En vanlig lampa i hemmen utgjordes av ett litet lerkärl som fylldes med olivolja.

en oljelampa: Se studienot till Mt 5:15.

bröder: Dvs. Jesus halvbröder. De nämns vid namn i Mt 13:55 och Mk 6:3. (Se studienot till Mt 13:55 för betydelsen av uttrycket ”bröder”.)

Min mor och mina bröder: Jesus skiljer här på sina biologiska bröder, varav några tydligen inte trodde på honom (Joh 7:5), och sina andliga bröder, hans lärjungar. Han visar att banden till dem som hör Guds ord och följer det rentav är starkare än familjebanden.

andra sidan sjön: Dvs. Galileiska sjöns östra sida.

en mycket våldsam storm: Det här uttrycket är en återgivning av tre grekiska ord som ordagrant kan översättas ”en kraftig stormvind”. (Se studienot till Mt 8:24.) Markus var inte med när detta hände, så hans levande beskrivning av stormen och andra detaljer som nämns i hans skildring kan tyda på att han fick upplysningarna från Petrus. (För mer information om Petrus betydelse för Markusevangeliet, se ”Introduktion till Markus”.)

en våldsam storm: Det här uttrycket är en återgivning av två grekiska ord som ordagrant kan översättas ”en stormvind”. (Se studienot till Mk 4:37.) Stormar är vanliga på Galileiska sjön. Vattenytan ligger ungefär 210 m under havsnivån, och lufttemperaturen är högre vid ytan än på de omgivande högslätterna och bergen. Dessa faktorer kan resultera i starka vindar som snabbt piskar upp vågor.

gadarenernas område: Ett område på andra (östra) sidan av Galileiska sjön. Staden Gadara låg 10 km från Galileiska sjön. På mynt från Gadara är ofta ett skepp avbildat, och det tyder på att detta område sträckte sig ända till Galileiska sjön. Markus och Lukas kallar den här trakten för ”gerasenernas område”. (Se studienot till Mk 5:1.) De olika områdena kan ha överlappat varandra. (Se Tillägg A7, Karta 3B, ”Händelser vid Galileiska sjön”, och Tillägg B10.)

gerasenernas: I parallellskildringarna (Mt 8:28–34; Mk 5:1–20; Lu 8:26–39) används olika namn på den plats där detta hände. I gamla handskrifter varierar även namnen i respektive skildring. Enligt de bästa handskrifterna använde Matteus ursprungligen ”gadarenernas” medan Markus och Lukas använde ”gerasenernas”. Men som det kommer fram i studienoten till gerasenernas område i den här versen avser båda dessa uttryck i stort sett samma område.

gerasenernas: I parallellskildringarna (Mt 8:28–34; Mk 5:1–20; Lu 8:26–39) används olika namn på den plats där detta hände. I gamla handskrifter varierar även namnen i respektive skildring. Enligt de bästa handskrifterna använde Matteus ursprungligen ”gadarenernas” medan Markus och Lukas använde ”gerasenernas”. Men som det kommer fram i studienoten till gerasenernas område i den här versen avser båda dessa uttryck i stort sett samma område.

gerasenernas område: Ett område som låg mitt emot Galileen, dvs. på Galileiska sjöns östra sida. Områdets exakta gränser är inte kända i dag, och dess läge är också osäkert. En del förbinder ”gerasenernas område” med området kring Kursi, inte långt från de branta sluttningarna vid Galileiska sjöns östra strand. Andra menar att det kan syfta på det vidsträckta området kring staden Gerasa (Jerash), som låg 55 km sydsydöst om Galileiska sjön. I Mt 8:28 kallas området ”gadarenernas område”. (Se studienoter till Mt 8:28; Mk 5:1.) Även om olika namn används syftar de i stort sett på samma område på östra sidan om Galileiska sjön, och områdena kan ha överlappat varandra. Skildringarna står alltså inte i strid med varandra. (Se också Tillägg A7, Karta 3B, ”Händelser vid Galileiska sjön”, och Tillägg B10.)

gerasenernas: Se studienot till Mk 5:1.

gravarna: Eller ”minnesgravarna”. (Se Ordförklaringar under ”Minnesgrav”.) Sådana gravar var tydligen grottor eller gravkamrar som höggs ut ur berget, och de låg vanligtvis utanför städerna. För att inte riskera att bli ceremoniellt orena undvek judarna sådana gravplatser, och det gjorde dem till idealiska tillhåll för psykiskt sjuka och demonbesatta människor.

en demonbesatt man: Matteus (8:28) nämner två män, men Markus (5:2) och Lukas nämner bara en. Markus och Lukas vill tydligen rikta uppmärksamheten på en av de två demonbesatta männen, eftersom det var honom som Jesus talade med och eftersom han utmärkte sig. Det är möjligt att denne man var mer våldsam eller hade varit demonbesatt längre än den andre. Eller så var det bara den ene mannen som ville följa Jesus efter att han hade blivit botad. (Lu 8:37–39)

gravarna: Eller ”minnesgravarna”. (Se studienot till Mt 8:28.)

Vad vill du mig ...?: Eller ”Vad har jag med dig att göra?” En ordagrann översättning av den här retoriska frågan skulle lyda: ”Vad för mig och för dig?” Detta semitiska idiom finns i de hebreiska skrifterna (Dom 11:12, fotnot; Jos 22:24; 2Sa 16:10; 19:22; 1Ku 17:18; 2Ku 3:13; 2Kr 35:21; Hos 14:8), och en motsvarande grekisk fras används i de kristna grekiska skrifterna (Mt 8:29; Mk 1:24; 5:7; Lu 4:34; 8:28; Joh 2:4). Den exakta innebörden kan variera beroende på sammanhanget. I det här sammanhanget (Mk 5:7) uttrycker det fientlighet och avståndstagande, och somliga har föreslagit översättningar som: ”Stör mig inte!” eller ”Lämna mig i fred!” I andra sammanhang används det för att visa att man har en avvikande uppfattning eller för att visa att man vägrar bli indragen i en föreslagen handling, men utan att man uttrycker förakt, arrogans eller fiendskap. (Se studienot till Joh 2:4.)

fångvaktarna: Det grekiska ordet basanistẹ̄s, som återges med ”fångvaktare”, har grundbetydelsen ”plågare”, eftersom fångvaktare ofta torterade fångarna svårt. Men ordet kom att beteckna fångvaktare i allmänhet, eftersom en fängelsevistelse, oavsett om tortyr var inbegripet eller inte, var något plågsamt. (Se studienot till Mt 8:29.)

Vad vill du mig, ...?: Se studienot till Mk 5:7.

plåga mig: Ett besläktat grekiskt uttryck översätts med ”fångvaktarna” i Mt 18:34. I det här sammanhanget verkar ”plåga” alltså syfta på att förvisa till eller spärra in i den avgrund som nämns i Lu 8:31. (Se studienot till Mt 18:34.)

Legion: Detta var troligen inte mannens riktiga namn, men det visar att han var besatt av många demoner. Det kan ha varit den främste av dessa demoner som fick mannen att säga att han hette Legion. Under det första århundradet bestod en romersk legion vanligtvis av omkring 6 000 man, något som tyder på att det kan ha handlat om ett stort antal demoner. (Se studienot till Mt 26:53.)

plåga oss: Ett besläktat grekiskt uttryck översätts med ”fångvaktarna” i Mt 18:34. I det här sammanhanget verkar ”plåga” alltså syfta på att förvisa dem till eller spärra in dem i ”avgrunden”, som nämns i parallellskildringen i Lu 8:31.

avgrunden: Eller ”djupet”. Det grekiska ordet ạbyssos, som betyder ”ofantligt djup” eller ”bottenlös”, ”gränslös”, syftar på en plats eller ett tillstånd av fångenskap. Det förekommer nio gånger i de kristna grekiska skrifterna, nämligen i den här versen, i Rom 10:7 och sju gånger i Uppenbarelseboken. Skildringen i Upp 20:1–3 beskriver hur Satan kommer att spärras in i avgrunden för 1 000 år. Den legion av demoner som bönföll Jesus om att inte ”skicka ner dem i avgrunden” kan ha tänkt på denna framtida händelse. I vers 28 bad en av demonerna Jesus att han inte skulle plåga dem. I parallellskildringen i Mt 8:29 frågar demonerna Jesus: ”Tänker du plåga oss före den bestämda tiden?” Det verkar därför som att den ”plåga” som demonerna var rädda för handlade om att de ska bli instängda eller fängslade i ”avgrunden”. (Se Ordförklaringar och studienot till Mt 8:29.)

svinhjord: Svin var orena enligt lagen (3Mo 11:7), men eftersom både greker och romare betraktade griskött som en delikatess fanns det en marknad för sådant kött bland de många icke-judar som levde i Dekapolisområdet. Det sägs inte om ”de som vaktade svinen” var judar som bröt mot lagen. (Lu 8:34)

berätta vad Gud har gjort för dig: Vanligtvis ville Jesus inte att man skulle berätta om hans underverk (Mk 1:44; 3:12; 7:36; Lu 5:14), men i det här fallet uppmanar han mannen att berätta vad som hade hänt för sina släktingar. Detta kan bero på att Jesus var tvungen att lämna området och själv inte kunde predika för folk där. Det skulle också kunna mildra den kritik som skulle kunna uppstå på grund av förlusten av svin.

över hela staden: I parallellskildringen i Mk 5:20 står det ”i Dekapolis”. Så staden som nämns här syftar uppenbarligen på en av städerna i Dekapolisområdet. (Se Ordförklaringar under ”Dekapolis”.)

en enfödd son: Det grekiska ordet monogenẹ̄s, som brukar återges med ”enfödd”, har innebörden ”den ende”, ”ensam i sitt slag”, ”enastående”, ”unik”. I Bibeln används ordet för att beskriva relationen mellan föräldrar och deras söner och döttrar. (Se studienoter till Lu 7:12; 8:42; 9:38.) Aposteln Johannes använder det här ordet endast om Jesus (Joh 3:16, 18; 1Jo 4:9), men aldrig om Jesus födelse som människa eller hans liv som människa. Johannes använder i stället detta ord om Jesus i hans föremänskliga tillvaro som Logos, eller Ordet, den som i begynnelsen ”var hos Gud” redan ”innan världen fanns till”. (Joh 1:1, 2; 17:5, 24) Jesus är den enfödde sonen eftersom han var Jehovas förstfödde och den ende som skapades direkt av Gud. Andra andevarelser kallas på liknande sätt ”den sanne Gudens söner” och ”Guds söner” (1Mo 6:2, 4; Job 1:6, fotnot; 2:1, fotnot; 38:4–7), men de sönerna skapades av Jehova genom hans förstfödde son (Kol 1:15, 16). Som en sammanfattning: Ordet monogenẹ̄s syftar både på att Jesus är ”ensam i sitt slag”, ”unik”, ”ojämförlig” och på att han är den ende sonen som Gud har skapat själv. (1Jo 5:18; se studienot till Heb 11:17.)

enfödde son: Det grekiska ordet monogenẹ̄s, som brukar återges med ”enfödd”, har innebörden ”ensam i sitt slag”, ”den ende”, ”unik”. I aposteln Johannes skrifter används ordet uteslutande om Jesus. (Joh 1:14; 3:18; 1Jo 4:9; se studienot till Joh 1:14.) Även om andra andevarelser som Gud skapat kallas söner är det bara Jesus som kallas Guds ”enfödde son”. (1Mo 6:2, 4; Job 1:6, fotnot; 2:1, fotnot; 38:4–7) Jesus, den förstfödde Sonen, var den ende som skapades direkt av sin Far, så han var unik och skilde sig från alla andra av Guds söner. De skapades av Jehova genom hans förstfödde son. Det grekiska ordet monogenẹ̄s används på liknande sätt när Paulus säger att Isak var Abrahams ”enfödde son”. (Heb 11:17, fotnot) Även om Abraham blev far även till Ismael tillsammans med Hagar och fick flera söner med Ketura (1Mo 16:15; 25:1, 2; 1Kr 1:28, 32), så var Isak speciell. Han var den ende son som han fick genom ett löfte av Gud och den ende son som han fick med Sara. (1Mo 17:16–19)

enda: Det grekiska ordet monogenẹ̄s, som brukar återges med ”enfödd”, har innebörden ”den ende”, ”ensam i sitt slag”, ”enastående”, ”unik”. Ordet används för att beskriva relationen mellan föräldrar och deras söner eller döttrar. I detta sammanhang används det i betydelsen ”enda barnet”. Samma grekiska ord används också om den ende sonen till en änka i Nain och en mans ende son, som Jesus botade från en demon. (Lu 7:12; 9:38) I den grekiska Septuaginta används ordet monogenẹ̄s i berättelsen om Jeftas dotter. Det sägs: ”Hon var hans enda barn, han hade ingen annan son eller dotter.” (Dom 11:34) Aposteln Johannes använder ordet monogenẹ̄s fem gånger om Jesus. (För mer information om det här ordet och hur det används i samband med Jesus, se studienoter till Joh 1:14; 3:16.)

blödningar: Troligen kroniska menstruationsblödningar. Enligt Moses lag var den här kvinnan därför ceremoniellt oren. Detta inbegrep att hon inte fick röra andra. (3Mo 15:19–27)

blödningar: Se studienot till Mt 9:20.

dotter: Det enda ställe i Bibeln där Jesus tilltalar en kvinna ”dotter”. Han kan ha gjort det på grund av hennes utsatta situation och för att hon kom ”darrande”. (Mk 5:33; Lu 8:47) Det här uttrycket säger ingenting om kvinnans ålder, utan är ett sätt för Jesus att visa värme och känsla.

Gå i frid: Detta idiomatiska uttryck används ofta i både de grekiska och hebreiska skrifterna och betyder ”må det gå dig väl”. (Lu 7:50; 8:48; Jak 2:16; jämför 1Sa 1:17; 20:42; 25:35; 29:7; 2Sa 15:9; 2Ku 5:19.) Det hebreiska ord som återges med ”frid” eller ”fred” (shalọ̄m) har en bred betydelse. Det betecknar ett tillstånd utan krig eller oroligheter (Dom 4:17; 1Sa 7:14; Pre 3:8) men kan också förmedla tanken på hälsa, trygghet, välbefinnande (1Sa 25:6; 2Kr 15:5; Job 5:24; Est 10:3) och vänskap (Ps 41:9). Det grekiska ordet för fred (eirẹ̄nē) hade samma breda betydelse som det hebreiska ordet och kan förutom frånvaro av konflikt uttrycka tanken på välbefinnande, räddning och harmoni.

dotter: Se studienot till Mk 5:34.

Gå i frid: Se studienot till Mk 5:34.

har inte dött, hon sover bara: I Bibeln liknas döden ofta vid en sömn. (Ps 13:3; Joh 11:11–14; Apg 7:60; 1Kor 7:39; 15:51; 1Th 4:13) Jesus skulle ge flickan livet tillbaka, så det kan tänkas att han sa detta för att han skulle visa att det är möjligt för människor att uppväckas från döden precis som de kan väckas från en djup sömn. Jesus kraft att uppväcka flickan kom från hans Far, ”som uppväcker de döda och som talar om det som inte finns som om det redan fanns”. (Rom 4:17)

inte dött ... sover bara: Se studienot till Mk 5:39.

gav ... upp andan: Eller ”slutade ... att andas”. Ordet för ”andan” (grekiska: pneuma) kan här avse både ”andedräkt” och ”livskraft”. Detta stöds av att det grekiska verbet ekpnẹō (ordagrant ”andas ut”) används i parallellskildringen i Mk 15:37 (där det återges med ”dog” eller, som i studienoten, ”drog ... sitt sista andetag”). En del menar att det grekiska ord som återges med ”gav upp” betyder att Jesus slutade kämpa för att hålla sig vid liv, eftersom allt hade fullbordats. (Joh 19:30) ”Han gav sitt liv” villigt. (Jes 53:12; Joh 10:11)

fick hon livet tillbaka: Eller ”återvände hennes ande (livskraft)”. Här syftar det grekiska ordet pneuma tydligtvis på livskraften som verkar i en jordisk varelse eller helt enkelt på andedräkten. (Se studienot till Mt 27:50.)

Media

Lampställ
Lampställ

Den här illustrationen av ett lampställ (1) är en konstnärs återgivning baserad på fynd från första århundradet som man gjort i staden Efesos och i Italien. Ett lampställ av den här modellen fanns förmodligen i relativt välbeställda hem. I enklare hem hängdes oljelampan från taket, ställdes i en nisch i väggen (2) eller sattes på ett lampställ av lera eller trä.

Fiskebåt från första århundradet
Fiskebåt från första århundradet

Den här illustrationen baseras på de lämningar av en fiskebåt som har grävts fram ur leran nära strandkanten vid Galileiska sjön samt en mosaik som hittades i ett hus från första århundradet i kuststaden Migdal. Den här typen av båt riggades med mast och ett eller flera segel, och den kan ha haft en besättning på fem man – fyra roddare och en rorsman, som stod på ett litet däck i aktern. Båten var omkring 8 m lång, och på mitten var den 2,5 m bred och hade ett djup på 1,25 m. Den kunde tydligtvis ha omkring 13 man ombord.

Lämningar av galileisk fiskebåt
Lämningar av galileisk fiskebåt

På grund av torkan 1985/1986 sjönk vattennivån kraftigt i Galileiska sjön, och skrovet på en forntida båt blev synligt i leran. Det visade sig vara lämningar av en båt som var 8,2 m lång och 2,3 m bred och hade en höjd på 1,3 m. Arkeologer menar att båten byggdes någon gång under första århundradet f.v.t. och första århundradet v.t. Animationen visar hur båten kan ha sett ut när den var i bruk och seglade på sjön för omkring 2 000 år sedan. Lämningarna av båten finns nu att se på ett museum i Israel.

Klippor öster om Galileiska sjön
Klippor öster om Galileiska sjön

Det var på Galileiska sjöns östra sida som Jesus drev ut demoner ur två män och sände in demonerna i en svinhjord.

Jesus botar en kvinna
Jesus botar en kvinna

Den skräckslagna kvinnan tittar upp på Jesus. Hon darrar och bekänner att hon rörde vid Jesus mantel för att bli botad från en sjukdom hon lidit av i 12 år. Jesus fördömer henne inte, utan säger i stället vänligt: ”Min dotter, din tro har gjort dig frisk. Gå i frid.” (Lu 8:48) Jesus utförde det här underverket när han var på väg för att bota Jairos dotter. (Lu 8:41, 42) De här underverken visar att Jesus har kraft att bota alla slags sjukdomar och att ingen kommer att behöva säga ”Jag är sjuk” när han styr över jorden. (Jes 33:24)