Kapernaum: Av ett hebreiskt namn som betyder ”Nahums by” eller ”tröstens by”. (Nah 1:1, fotnot) Staden låg vid nordvästra sidan av Galileiska sjön. Den hade stor betydelse under Jesus jordiska tjänst och omnämns som ”staden där han bodde” i Mt 9:1.

Kapernaum: Se studienot till Mt 4:13.

En officer: Eller ”En centurion”. En centurion hade befäl över en centuria, som bestod av omkring 100 soldater i den romerska armén.

skickade han dit några av judarnas äldste: I parallellskildringen i Mt 8:5 står det att ”en officer [kom] fram till honom [Jesus]”. Judarnas äldste agerade uppenbarligen som ombud åt officeren. Det är bara Lukas som nämner den här detaljen.

Kort därefter: Vissa äldre handskrifter säger ”Följande dag”, men lydelsen i versen har starkt stöd i handskrifterna.

Nain: En stad i Galileen. Den låg omkring 35 km sydväst om Kapernaum, där Jesus tydligtvis hade varit innan han kom till Nain. (Lu 7:1–10) Nain nämns bara en gång i de kristna grekiska skrifterna, och det är i denna vers. Staden är troligtvis identisk med våra dagars Nein, en liten stad på nordvästra sidan av Morekullen, omkring 10 km sydsydöst om Nasaret. Från den här platsen har man vacker utsikt över Jisreelslätten. Ruiner i området visar att staden var större tidigare i historien. Den första av tre uppståndelser som Bibeln berättar att Jesus utförde ägde rum i Nain. De andra två inträffade i Kapernaum och Betania. (Lu 8:49–56; Joh 11:1–44) Omkring 900 år tidigare uppväckte profeten Elisa en kvinnas son i staden Sunem, som låg i närheten. (2Ku 4:8–37)

en enfödd son: Det grekiska ordet monogenẹ̄s, som brukar återges med ”enfödd”, har innebörden ”den ende”, ”ensam i sitt slag”, ”enastående”, ”unik”. I Bibeln används ordet för att beskriva relationen mellan föräldrar och deras söner och döttrar. (Se studienoter till Lu 7:12; 8:42; 9:38.) Aposteln Johannes använder det här ordet endast om Jesus (Joh 3:16, 18; 1Jo 4:9), men aldrig om Jesus födelse som människa eller hans liv som människa. Johannes använder i stället detta ord om Jesus i hans föremänskliga tillvaro som Logos, eller Ordet, den som i begynnelsen ”var hos Gud” redan ”innan världen fanns till”. (Joh 1:1, 2; 17:5, 24) Jesus är den enfödde sonen eftersom han var Jehovas förstfödde och den ende som skapades direkt av Gud. Andra andevarelser kallas på liknande sätt ”den sanne Gudens söner” och ”Guds söner” (1Mo 6:2, 4; Job 1:6, fotnot; 2:1, fotnot; 38:4–7), men de sönerna skapades av Jehova genom hans förstfödde son (Kol 1:15, 16). Som en sammanfattning: Ordet monogenẹ̄s syftar både på att Jesus är ”ensam i sitt slag”, ”unik”, ”ojämförlig” och på att han är den ende sonen som Gud har skapat själv. (1Jo 5:18; se studienot till Heb 11:17.)

enfödde son: Det grekiska ordet monogenẹ̄s, som brukar återges med ”enfödd”, har innebörden ”ensam i sitt slag”, ”den ende”, ”unik”. I aposteln Johannes skrifter används ordet uteslutande om Jesus. (Joh 1:14; 3:18; 1Jo 4:9; se studienot till Joh 1:14.) Även om andra andevarelser som Gud skapat kallas söner är det bara Jesus som kallas Guds ”enfödde son”. (1Mo 6:2, 4; Job 1:6, fotnot; 2:1, fotnot; 38:4–7) Jesus, den förstfödde Sonen, var den ende som skapades direkt av sin Far, så han var unik och skilde sig från alla andra av Guds söner. De skapades av Jehova genom hans förstfödde son. Det grekiska ordet monogenẹ̄s används på liknande sätt när Paulus säger att Isak var Abrahams ”enfödde son”. (Heb 11:17, fotnot) Även om Abraham blev far även till Ismael tillsammans med Hagar och fick flera söner med Ketura (1Mo 16:15; 25:1, 2; 1Kr 1:28, 32), så var Isak speciell. Han var den ende son som han fick genom ett löfte av Gud och den ende son som han fick med Sara. (1Mo 17:16–19)

stadsporten: Det grekiska ordet pọlis (stad) används tre gånger om Nain. Ordet syftar oftast på en stad med en stadsmur, men det är osäkert om Nain hade någon mur. Om staden inte omgavs av någon mur kan ”stadsporten” helt enkelt ha syftat på en öppning mellan husen där vägen ledde in i staden. Vissa arkeologer menar dock att Nain hade en stadsmur. Hur det än var, så kan Jesus och hans lärjungar ha mött begravningsföljet vid en port på Nains östra sida, som vette mot gravplatserna på bergssidan sydöst om den nutida staden Nein.

ende: Det grekiska ordet monogenẹ̄s, som brukar återges med ”enfödd”, har innebörden ”den ende”, ”ensam i sitt slag”, ”enastående”, ”unik”. Ordet används för att beskriva relationen mellan föräldrar och deras söner eller döttrar. I detta sammanhang används det i betydelsen ”enda barnet”. Samma grekiska ord används också om Jairos enda dotter och om en mans ende son, som Jesus botade. (Lu 8:41, 42; 9:38) I den grekiska Septuaginta används ordet monogenẹ̄s i berättelsen om Jeftas dotter. Det sägs: ”Hon var hans enda barn, han hade ingen annan son eller dotter.” (Dom 11:34) Aposteln Johannes använder ordet monogenẹ̄s fem gånger om Jesus. (För mer information om det här ordet och hur det används i samband med Jesus, se studienoter till Joh 1:14; 3:16.)

kände ... starkt för: Eller ”kände medlidande med”. Det här uttrycket är översatt från det grekiska verbet splagchnịzomai, som är besläktat med ordet för ”inälvor” (splạgchna). Det betecknar en intensiv känsla som kommer djupt inifrån och är ett av de starkaste grekiska orden för medkänsla och empati.

två av sina lärjungar: Parallellskildringen i Mt 11:2, 3 säger helt enkelt att Johannes döparen sände ”sina lärjungar”. Här i Lukas får vi veta hur många de var.

spetälska: Den form av spetälska som drabbade människor var en allvarlig hudsjukdom. När Bibeln talar om spetälska är det inte begränsat till den sjukdom som kallas så i dag. Alla som hade fått diagnosen spetälska var utstötta ur samhället så länge de var sjuka. (3Mo 13:2, fotnot, 45, 46; se Ordförklaringar under ”Spetälska”.)

spetälska: Se studienot till Mt 8:2 och Ordförklaringar.

att folket behövde bli döpta för att visa att de hade ändrat sinne: Ordagrant ”sinnesändringens dop”. Dop tvättade inte bort synder. Men de som blev döpta av Johannes visade offentligt att de ångrade sina synder mot lagen och att de var beslutna att ändra sitt uppförande. Denna ångerfulla inställning bidrog till att leda dem till Kristus. (Gal 3:24) Därigenom förberedde Johannes folket på att se den räddning som Gud hade tillhandahållit. (Lu 3:3–6; se studienoter till Mt 3:2, 8, 11 och Ordförklaringar under ”Dop, döpa” och ”Ånger”.)

döpta av Johannes: Eller ”döpta med Johannes dop”. Det grekiska ordet bạptisma betyder ”nedsänkning”, ”neddoppning”. (Se studienoter till Mt 3:11; Mk 1:4.)

döper er: Eller ”sänker ner er”. Det grekiska ordet baptịzō betyder ”doppa”. Andra avsnitt i Bibeln visar att dop innebär fullständig nedsänkning. Vid ett tillfälle döpte Johannes på en plats i Jordandalen nära Salim, ”eftersom det fanns gott om vatten där”. (Joh 3:23) När Filippus döpte den etiopiske hovmannen sägs det att båda två ”steg ner i vattnet”. (Apg 8:38) Samma grekiska ord används i Septuaginta i 2Ku 5:14, där det sägs att Naaman gav sig av till Jordan och ”doppade sig sju gånger”.

åt han inget bröd och drack inget vin: Se studienot till Mt 11:18.

varken åt eller drack: Detta syftar tydligtvis på Johannes självuppoffrande levnadssätt, som innebar att han fastade och följde kravet för nasirer att avhålla sig från alkohol. (4Mo 6:2–4; Mt 9:14, 15; Lu 1:15; 7:33)

skatteindrivare: Se studienot till Mt 5:46.

skatteindrivarna: Många judar drev in skatt åt de romerska myndigheterna. Dessa judar föraktades av sina landsmän, inte bara för att de samarbetade med en avskydd främmande makt, utan också för att de krävde mer skatt än vad lagen föreskrev. Judar i allmänhet undvek skatteindrivare och ansåg att de inte var bättre än syndare och prostituerade. (Mt 11:19; 21:32.)

sina gärningar: Ordagrant ”sina barn”. I den grekiska texten blir visheten personifierad och beskrivs som att den har barn. I parallellskildringen i Mt 11:19 sägs det att visheten har ”gärningar”. Vishetens ”barn”, eller gärningar, dvs. resultaten av det som Johannes döparen och Jesus gjorde, bevisade tydligt att anklagelserna mot dem var falska. Jesus sa i själva verket: ”Se på de rättfärdiga gärningarna, så förstår ni att anklagelserna är grundlösa.”

gick hem till farisén: Av de fyra evangelieskribenterna är det bara Lukas som nämner att Jesus blev inbjuden och tackade ja till att äta hemma hos fariséer. Andra tillfällen nämns i Lu 11:37; 14:1.

En kvinna som var känd ... för att vara en syndare: Bibeln visar att alla människor är syndare. (2Kr 6:36; Rom 3:23; 5:12) I det här sammanhanget har ordet ”syndare” en mer specifik innebörd och syftar tydligtvis på människor som karakteriserades av att utöva synd. Det kanske gällde synder av omoralisk eller brottslig natur. (Lu 19:7, 8) Det är bara Lukas som berättar om den syndiga kvinnan, kanske en prostituerad, som hällde olja över Jesus fötter. Det grekiska uttryck som här översätts med ”som var känd ... för att vara” betyder ordagrant ”som var”, men i det här sammanhanget syftar det sannolikt på något som kännetecknade en person eller en grupp som en individ tillhör.

synder: Ordagrant ”skulder”. Den som syndar mot någon står i skuld till den personen, eller har skyldigheter mot honom, och behöver därför hans förlåtelse. Vi kan få Guds förlåtelse när vi har förlåtit dem som har syndat mot oss. (Mt 6:14, 15; 18:35; Lu 11:4)

avskrev hans skuld: Eller ”förlät hans skuld (lån)”. Ibland används ”skuld” som en bild för synd. (Se studienot till Mt 6:12.)

som syndar mot oss: Eller ”som står i skuld till oss”. Den som syndar mot någon står bildligt talat i skuld till den personen, eller har skyldigheter mot honom, och behöver därför få hans förlåtelse. I mönsterbönen som Jesus lärde ut i bergspredikan använde han enligt den grekiska texten uttrycket ”skulder” i stället för synder. (Se studienot till Mt 6:12.) Det grekiska ordet för ”förlåta” som används här betyder ordagrant ”släppa”, dvs. släppa en skuld genom att inte kräva återbetalning.

Två män hade lånat pengar: Judar som levde under det första århundradet kände mycket väl till hur förhållandet var mellan en låntagare och en långivare, och ibland valde Jesus därför att använda sig av det i sina liknelser. (Mt 18:23–35; Lu 16:1–8) Liknelsen om de två männen som båda stod i skuld – den ene var skyldig tio gånger mer än den andre – finns bara i Lukas evangelium. Jesus berättade denna liknelse på grund av den attityd som värden, Simon, visade mot kvinnan som kom och hällde olja över Jesus fötter. (Lu 7:36–40) Jesus liknar synd vid en skuld som är så stor att den inte går att betala tillbaka och betonar principen: ”Den som bara har fått lite förlåtelse visar bara lite kärlek.” (Lu 7:47; se studienoter till Mt 6:12; 18:27; Lu 11:4.)

denarer: En denar var ett romerskt silvermynt som vägde ca 3,85 g och hade en bild av kejsaren på ena sidan. Som Mt 20:2 visar fick en jordbruksarbetare på Jesus tid vanligtvis en denar för en arbetsdag på tolv timmar. (Se Ordförklaringar under ”Denar” och Tillägg B14.)

vatten att tvätta fötterna med: Förr i tiden färdades man i huvudsak till fots, precis som i många delar av världen i dag. Vanliga, enkla människor gick ibland barfota, men många använde sandaler som inte bestod av mycket mer än en sula och några läderremmar. När man kom in i ett hus tog man av sig sandalerna. Ett viktigt uttryck för gästfrihet var att värden eller en tjänare tvättade gästernas fötter eller åtminstone hämtade vatten för detta ändamål. (1Mo 18:4; 24:32; 1Sa 25:41; Lu 7:37, 38)

Du gav mig ingen välkomstkyss: På Bibelns tid var en kyss ett tecken på tillgivenhet eller respekt. Att kyssa någon kunde inbegripa att med läpparna beröra en annan persons läppar (Ord 24:26), kind eller, i speciella fall, fötter (Lu 7:37, 38). Det var vanligt inte bara att manliga och kvinnliga släktingar kysste varandra (1Mo 29:11; 31:28), utan också att manliga släktingar kysste varandra (1Mo 27:26, 27; 45:15; 2Mo 18:7; 2Sa 14:33). Det var dessutom ett tecken på tillgivenhet mellan nära vänner. (1Sa 20:41, 42; 2Sa 19:39)