Johannesevangeliet 9:1–41
Fotnoter
Studienoter
mörkret har makten: I det här fallet syftar ”mörkret” på sådana som är i andligt mörker. (Jämför Kol 1:13.) I Apg 26:18 nämns mörker tillsammans med ”Satans myndighet”. Satan utövade sin myndighet genom att få människor att utföra mörkrets gärningar, som ledde till att Jesus avrättades. Det sägs till exempel i Lu 22:3 att ”Satan [trängde] in i Judas, som kallades Iskariot”. Judas förrådde sedan Jesus. (1Mo 3:15; Joh 13:27–30)
Natten kommer: I Bibeln används ibland ordet ”natt” i bildlig bemärkelse. Jesus syftar här på tiden för sin rättegång, avrättning och död, då han inte skulle kunna utföra det arbete han hade fått av sin Far. (Job 10:21, 22; Pre 9:10; jämför studienot till Lu 22:53.)
saliven: Bibeln berättar om tre tillfällen då Jesus använde sin saliv när han botade. (Mk 7:31–37; 8:22–26; Joh 9:1–7) Det var vanligt att man använde saliv i folkmedicin, men Jesus utförde sina underverk med hjälp av Guds andes kraft. Det var alltså inte hans saliv som botade människor. För att mannen som hade fötts blind skulle få synen tillbaka var han tvungen att göra det Jesus sa till honom: ”Gå och tvätta dig i Siloamdammen.” (Joh 9:7) Detta var utan tvekan för att pröva hans tro, precis som Naamans tro blev prövad när han var tvungen att tvätta sig i Jordanfloden innan han blev frisk från sin spetälska. (2Ku 5:10–14)
Siloamdammen: Söder om tempelberget har man hittat lämningar av en damm från första århundradet som man menar är Siloamdammen. Den ligger vid foten av den södra utlöparen, som den gamla staden ursprungligen byggdes på, nära den plats där Tyropoiondalen och Kidrondalen möts. (Se Tillägg B12.) Siloam är den grekiska motsvarigheten till det hebreiska namnet ”Siloa”, som kan vara besläktat med det hebreiska verbet shalạch, som betyder ”sända (ut)”. Johannes översätter namnet Siloam och förklarar att det betyder utsänd. I Jes 8:6, där det hebreiska namnet Siloa syftar på en vattenledning eller kanal som ingick i Jerusalems vattenförsörjning, använder Septuaginta namnet Siloam. Siloamdammen fick vatten från Gihonkällan. Från och till forsade vatten fram från den källan; den så att säga ”sände ut” vatten. Det kan vara bakgrunden till namnet Siloam. En rad översättningar av de kristna grekiska skrifterna till hebreiska (benämns J7–14, 16–18, 22 i Tillägg C4) använder namnet ”Siloa” i Joh 9:7.
judarna: I Johannesevangeliet kan detta ord ha flera olika betydelser beroende på sammanhanget. Det kan syfta på judar i allmänhet, på dem som bodde i Judeen eller på dem som bodde i eller i närheten av Jerusalem. Men ordet kan även ha en mer specifik betydelse och syfta på judar som var mycket noga med att följa människogjorda traditioner som var förknippade med Moses lag och som ofta gick stick i stäv med andan i lagen. (Mt 15:3–6) De som gick i spetsen för dessa judar var de judiska myndigheterna eller religiösa ledarna som var fientligt inställda till Jesus. I det här avsnittet och några andra verser i Joh kapitel 7 där detta ord förekommer visar sammanhanget att det syftar på de judiska myndigheterna eller religiösa ledarna. (Joh 7:13, 15, 35a; se Ordförklaringar under ”Jude”.)
judarna: Syftar tydligtvis på de judiska myndigheterna eller religiösa ledarna. (Se studienot till Joh 7:1.)
Han är vuxen: Eller ”Han är gammal nog”. Detta kan syfta på den ålder då man enligt Moses lag fick tjänstgöra i armén, dvs. 20 år. (4Mo 1:3) Det stämmer med det faktum att han kallades ”en man” (Joh 9:1), inte ett barn, och att han hade varit tiggare (Joh 9:8). Några menar att detta syftar på den ålder man juridiskt sett var myndig i det judiska samhället, dvs. 13 år.
judarna: I Johannesevangeliet kan detta ord ha flera olika betydelser beroende på sammanhanget. Det kan syfta på judar i allmänhet, på dem som bodde i Judeen eller på dem som bodde i eller i närheten av Jerusalem. Men ordet kan även ha en mer specifik betydelse och syfta på judar som var mycket noga med att följa människogjorda traditioner som var förknippade med Moses lag och som ofta gick stick i stäv med andan i lagen. (Mt 15:3–6) De som gick i spetsen för dessa judar var de judiska myndigheterna eller religiösa ledarna som var fientligt inställda till Jesus. I det här avsnittet och några andra verser i Joh kapitel 7 där detta ord förekommer visar sammanhanget att det syftar på de judiska myndigheterna eller religiösa ledarna. (Joh 7:13, 15, 35a; se Ordförklaringar under ”Jude”.)
lokala domstolar: Det grekiska ordet synẹdrion, som här står i plural och översätts med ”lokala domstolar”, syftar i de kristna grekiska skrifterna oftast på judarnas högsta domstol i Jerusalem, Sanhedrin. (Se Ordförklaringar under ”Sanhedrin” och studienoter till Mt 5:22; 26:59.) Men detta ord var också en allmän beteckning på en församling eller ett möte, och här syftar det på lokala domstolar som var knutna till synagogorna. Dessa domstolar hade myndighet att utdöma sådana straff som prygling och uteslutning. (Mt 23:34; Mk 13:9; Lu 21:12; Joh 9:22; 12:42; 16:2)
judarna: Syftar tydligtvis på de judiska myndigheterna eller religiösa ledarna. (Se studienot till Joh 7:1.)
utesluten ur synagogan: Eller ”exkommunicerad”, ”utstött ur synagogan”. Det grekiska adjektivet aposynạgōgos förekommer bara här och i Joh 12:42 och 16:2. Den som blev utesluten blev föraktad i samhället, och ingen ville ha med en sådan person att göra. Om man blev utesluten ur den judiska gemenskapen på det här sättet drabbades hela familjen ekonomiskt. Synagogan, som först och främst användes till undervisning, användes också i viss utsträckning som lokal domstol. En sådan domstol hade myndighet att utfärda straff som prygel och uteslutning. (Se studienot till Mt 10:17.)
Ära Gud: Ett idiom som användes som en ed för att få någon att säga sanningen. Idiomet betydde i själva verket: ”Ära Gud genom att säga sanningen” eller ”Säg sanningen inför Gud”. (Jämför Jos 7:19.)
kastade de ut honom: Dvs. uteslöt honom ur synagogan.
visa honom ära: Eller ”böja oss ner för honom”. När det grekiska verbet proskynẹō används för att beskriva tillbedjan av en gud eller gudom, återges det med ”att tillbe”. Men astrologerna kom och frågade efter ”en kung åt judarna”. Så det är tydligt att det i det här fallet handlade om att vörda eller visa respekt för en mänsklig kung, inte en gud. Samma verb förekommer också i Mk 15:18, 19 när soldaterna hånfullt ”bugade sig” för Jesus och kallade honom ”judarnas kung”. (Se studienot till Mt 18:26.)
bugade sig för honom: Eller ”visade honom vördnad”. Även personer som nämns i de hebreiska skrifterna bugade sig när de mötte profeter, kungar och andra som representerade Gud. (1Sa 25:23, 24; 2Sa 14:4–7; 1Ku 1:16; 2Ku 4:36, 37) Den här mannen förstod tydligen att han talade med en av Guds representanter som hade kraft att kunna bota människor. Det var lämpligt att buga sig för att visa respekt för den kung som Jehova hade utsett. (Mt 9:18; för mer information om det grekiska ord som används här, se studienot till Mt 2:2.)
gav ... honom ära: Eller ”böjde sig ... ner för honom”, ”visade ... honom vördnad”. Lärjungarna förstod att Jesus var Guds representant. De gav honom ära, inte för att han var en gud, utan för att han var ”Guds son”. (Se studienoter till Mt 2:2; 8:2; 18:26.)
föll på knä inför honom: Eller ”visade honom vördnad”. Kvinnan kallade Jesus ”Davids son” (Mt 15:22), vilket visar att hon tydligtvis förstod att han var den utlovade Messias. Hon föll på knä inför honom, inte för att han var en gud, utan för att han var Guds representant. (Se studienoter till Mt 2:2; 8:2; 14:33; 18:26.)
böjde han sig ner för honom: Eller ”visade han honom vördnad”. När det grekiska verbet proskynẹō används för att beskriva tillbedjan av en gud eller gudom, återges det med ”att tillbe”. (Mt 4:10; Lu 4:8) Men i det här sammanhanget förstod den botade mannen, som hade fötts blind, att Jesus var Guds representant. Han gav Jesus ära, inte för att han var en gud, utan för att han var ”Människosonen”, den Messias som hade fått myndighet från Gud. (Joh 9:35) Han böjde sig ner för Jesus, precis som personer som nämns i de hebreiska skrifterna föll ner och bugade sig när de mötte profeter, kungar och andra som representerade Gud. (1Sa 25:23, 24; 2Sa 14:4–7; 1Ku 1:16; 2Ku 4:36, 37) När människor föll ner inför Jesus, ärade honom eller bugade sig för honom var det ofta för att visa tacksamhet för att de hade fått gudomliga uppenbarelser eller upplevt Guds godhet, precis som man hade gjort tidigare i historien. (Mt 14:32, 33; 28:5–10, 16–18; Lu 24:50–52; se också studienoter till Mt 2:2; 8:2; 14:33; 15:25.)
Media

Enligt traditionen var Siloamdammen identisk med en liten damm i Jerusalem som heter Birkat Silwan. Men år 2004 hittade man lämningar av en mycket större damm mindre än 100 m sydöst om Birkat Silwan. Under utgrävningen fann man några mynt från tiden för judarnas uppror mot Rom (som ägde rum mellan år 66 och 70 v.t.). Det visar att dammen användes fram tills att Jerusalem ödelades av romarna. Numera menar man att denna damm är identisk med Siloamdammen som nämns i Joh 9:7. Som man ser på bilden var det flera trappsteg och avsatser som ledde ner till botten av dammen (som nu är täckt av jord och växtlighet), vilket gjorde det möjligt att gå ner i dammen oavsett vattennivån.
1. Siloamdammen.
2. Tempelberget.