Johannesevangeliet 20:1–31

20  På första dagen i veckan kom Maria Magdalena tidigt till graven,+ medan det fortfarande var mörkt, och hon såg att stenen hade tagits bort från graven.+ 2  Så hon sprang till Simon Petrus och den andre lärjungen, som Jesus var särskilt fäst vid,+ och sa till dem: ”De har tagit bort Herren från graven,+ och vi vet inte var de har lagt honom.” 3  Då gav sig Petrus och den andre lärjungen i väg till graven. 4  Båda två började springa, men den andre lärjungen sprang fortare än Petrus och hann fram till graven före honom. 5  Han lutade sig in och såg linnebindlarna ligga där,+ men han stannade utanför. 6  Strax efter honom kom Simon Petrus. Han gick in i graven och såg linnebindlarna som låg där. 7  Tygstycket som hade täckt huvudet låg inte ihop med bindlarna, utan låg hoprullat på ett ställe för sig. 8  Sedan gick också den andre lärjungen in i graven, han som hade kommit dit först, och han såg och trodde. 9  Men de hade fortfarande inte förstått orden i Skriften om att Jesus måste uppstå från döden.+ 10  Lärjungarna gick sedan tillbaka hem. 11  Men Maria stod kvar utanför graven och grät. Och medan hon grät lutade hon sig fram och tittade in i graven, 12  och då såg hon två änglar+ i vita kläder sitta där Jesus kropp hade legat, en vid huvudändan och en vid fotändan. 13  De sa till henne: ”Varför gråter du?” Hon svarade: ”De har tagit bort min herre, och jag vet inte var de har lagt honom.” 14  När hon hade sagt det vände hon sig om och såg Jesus stå där, men hon förstod inte att det var han.+ 15  Jesus sa till henne: ”Varför gråter du? Vem letar du efter?” Eftersom hon tänkte att det var trädgårdsmästaren sa hon till honom: ”Herre, om du har burit bort honom, så berätta var du har lagt honom så att jag kan hämta honom.” 16  Jesus sa till henne: ”Maria!” Hon vände sig om och sa på hebreiska: ”Rabbouni!” (som betyder ”lärare”). 17  Jesus sa till henne: ”Klamra dig inte fast vid mig, för jag har inte gett mig av upp till min Far än. Gå nu till mina bröder+ och säg till dem att jag ger mig av upp till min Far+ och er Far, till min Gud+ och er Gud.” 18  Maria Magdalena berättade nyheten för lärjungarna: ”Jag har sett Herren!” Och hon berättade vad han hade sagt till henne.+ 19  Sent den dagen, den första dagen i veckan, var lärjungarna samlade. Dörrarna var låsta, eftersom de var rädda för judarna, men Jesus kom in och ställde sig mitt ibland dem och sa: ”Må ni ha frid.”+ 20  När han hade sagt det visade han dem sina händer och sin sida,+ och lärjungarna fylldes av glädje när de såg Herren.+ 21  Jesus sa till dem igen: ”Må ni ha frid.+ Som Fadern har sänt mig+ sänder jag er.”+ 22  När han hade sagt det blåste* han på dem och sa: ”Ta emot helig ande.+ 23  Om ni förlåter någon hans synder, så är de förlåtna, men om ni inte förlåter någon hans synder, så är de inte förlåtna.” 24  Men Tomas,+ som var en av de tolv+ och kallades Tvillingen, var inte tillsammans med dem när Jesus kom. 25  Så de andra lärjungarna berättade för honom: ”Vi har sett Herren!” Då sa han: ”Om jag inte får se märkena efter spikarna i hans händer och känna på märkena efter spikarna och röra vid hans sida+ kan jag inte tro på det.”+ 26  Åtta dagar senare hade lärjungarna samlats inomhus igen, och Tomas var också där. Jesus kom in fast dörrarna var låsta och ställde sig mitt ibland dem och sa: ”Må ni ha frid.”+ 27  Sedan sa han till Tomas: ”Ta ditt finger och känn efter och titta på mina händer, och ta handen och känn här på min sida. Sluta tvivla och börja tro.” 28  Tomas svarade: ”Min Herre och min Gud!”+ 29  Jesus sa: ”Är det för att du har sett mig som du tror? Lyckliga är de som inte har sett och ändå tror.”+ 30  Jesus utförde också många andra underverk inför lärjungarna som inte har skrivits ner i den här bokrullen.+ 31  Men de här har skrivits ner för att ni ska tro på att Jesus är Messias,* Guds son, och få liv genom hans namn tack vare er tro.+

Fotnoter

^ Eller ”andades”.
^ Eller ”den Smorde”, ”Kristus”.

Studienoter

första dagen i veckan: Se studienot till Mt 28:1.

graven: Eller ”minnesgraven”. (Se Ordförklaringar under ”Minnesgrav”.)

den andre lärjungen, som Jesus var särskilt fäst vid: Det här är tredje tillfället av fem där en viss lärjunge som Jesus ”var särskilt fäst vid” nämns. (Joh 13:23; 19:26; 20:2; 21:7, 20) De flesta anser att detta syftar på aposteln Johannes. (Se studienoter till Joh 13:23; 18:15.) Vid de andra fyra tillfällena används det grekiska ordet agapạō (ordagrant ”älska”). I den här versen används en synonym, det grekiska ordet filẹō, som ofta återges med ”älska” eller ”tycka om” i den här översättningen. (Mt 10:37; Joh 11:3, 36; 16:27; 21:15–17; 1Kor 16:22; Tit 3:15; Upp 3:19; se studienoter till Joh 5:20; 16:27; 21:15.)

orden i Skriften: Syftar förmodligen på Ps 16:10 eller Jes 53:10. Vissa profetior om Messias hade inte ens Jesus lärjungar ännu förstått. Detta gällde i synnerhet de profetior som handlade om att Messias skulle bli föraktad, få lida, dö och uppstå. (Jes 53:3, 5, 12; Mt 16:21–23; 17:22, 23; Lu 24:21; Joh 12:34)

hebreiska: Se studienot till Joh 5:2.

Rabbouni!: Ett semitiskt ord som betyder ”min lärare”. Det är möjligt att ”rabbouni” ursprungligen var en tilltalsform som förmedlade större respekt eller värme än ”rabbi”. Men här och i Joh 1:38 översatte Johannes orden med enbart lärare. Ändelsen ”-i” (som står för possessivt pronomen i första person, ”min”) hade kanske mist sin speciella betydelse när Johannes skrev sitt evangelium.

Klamra dig inte fast vid mig: Det grekiska verbet hạptomai kan antingen betyda ”röra” eller ”klamra fast vid”, ”hålla fast vid”. En del översättningar återger Jesus ord: ”Rör mig inte.” Men Jesus invände inte mot att Maria Magdalena rörde vid honom, för han hade inte protesterat när andra kvinnor som såg honom efter hans uppståndelse ”tog tag i hans fötter”. (Mt 28:9) Det verkar som att Maria Magdalena var rädd för att Jesus var på väg att stiga upp till himlen. Hon ville vara med sin herre, och därför tog hon tag i honom och vägrade släppa honom. Men för att försäkra Maria om att han inte skulle stiga upp till himlen än sa han åt henne att sluta klamra sig fast vid honom och i stället gå och berätta för lärjungarna att han hade blivit uppväckt.

min Gud och er Gud: Detta samtal mellan Jesus och Maria Magdalena den 16 nisan år 33 v.t. visar att den uppväckte Jesus såg Fadern som sin Gud på samma sätt som Fadern var Maria Magdalenas Gud. Två dagar tidigare, när Jesus hängde på tortyrpålen, hade han ropat ut: ”Min Gud, min Gud.” Därigenom uppfyllde han profetian i Ps 22:1 och erkände Fadern som sin Gud. (Mt 27:46; Mk 15:34; Lu 23:46) Även i Uppenbarelseboken talar Jesus om Fadern som sin Gud. (Upp 3:2, 12) Dessa avsnitt bekräftar att den uppväckte och upphöjde Jesus Kristus tillber sin himmelske Far som sin Gud, på samma sätt som Jesus lärjungar.

judarna: Syftar förmodligen på de judiska myndigheterna eller religiösa ledarna. (Se studienot till Joh 7:1.)

Tvillingen: Se studienot till Joh 11:16.

Min Herre och min Gud!: Ordagrant ”Herren min och Guden (ho theọs) min!” Vissa kännare uppfattar detta som ett utrop av förvåning som uttalades inför Jesus men som var riktat till Gud, hans Far. Men andra anser att den grekiska ordalydelsen är sådan att orden måste ha riktats till Jesus. Även om detta är fallet måste tanken med uttalandet ”min Herre och min Gud” vara i harmoni med de inspirerade Skrifterna i övrigt. Skildringen visar att Jesus tidigare hade sänt följande budskap till lärjungarna: ”Jag ger mig av upp till min Far och er Far, till min Gud och er Gud.” Därför finns det ingen anledning att tro att Tomas trodde att Jesus var den allsmäktige Guden. (Se studienot till Joh 20:17.) Tomas hade hört Jesus be till sin ”Far” och kalla honom för ”den ende sanne Guden”. (Joh 17:1–3) Så Tomas kan ha kallat Jesus ”min Gud” av någon av följande anledningar: Han såg Jesus som ”en gud” men inte som den allsmäktige Guden. (Se studienot till Joh 1:1.) Han kan också ha kallat Jesus ”min Gud” på ett sätt som påminde om hur hans förfäder hade tilltalat himmelska sändebud från Jehova, vilket det berättas om i de hebreiska skrifterna. Tomas kände säkert till skildringar i Bibeln då Jehova sände en ängel till människor här på jorden, ibland till skribenten själv, och då ängeln blev tilltalad eller omtalad som om han vore Jehova Gud. (Jämför 1Mo 16:7–11, 13; 18:1–5, 22–33; 32:24–30; Dom 6:11–15; 13:20–22.) Tomas kan därför ha tilltalat Jesus med orden ”min Gud” i denna bemärkelse och därmed erkänt Jesus som en representant eller talesman för den sanne Guden.

En del menar att användningen av den grekiska bestämda artikeln framför orden för ”herre” och ”gud” visar att dessa ord syftar på den allsmäktige Guden. Men i det här sammanhanget kan artikeln helt enkelt ha ingått i en vokativkonstruktion. Exempel på tillfällen då ett substantiv i nominativ som står tillsammans med bestämd artikel används som vokativ (tilltalsord) finns i Lu 12:32 (ordagrant ”lilla hjorden”) och Kol 3:18–4:1 (ordagrant ”hustrurna”, ”männen”, ”barnen”, ”fäderna”, ”slavarna”, ”herrarna”). På liknande sätt skulle en ordagrann översättning av de första orden i 1Pe 3:7 lyda: ”Männen.” Den bestämda artikeln behöver därför inte ha betydelse när det gäller att avgöra vad Tomas hade i tankarna.

Media

NYA VÄRLDENS ÖVERSÄTTNING AV BIBELN (STUDIEBIBELN)
Johannes 20
Svenska
Läs Bibeln online.
https://cms-imgp.jw-cdn.org/img/p/1001070103/univ/art/1001070103_univ_sqr_xl.jpg
nwtsty