Johannesevangeliet 15:1–27

15  Jag är den sanna vinstocken, och min Far är vinodlaren.  Han tar bort varje ranka i mig som inte bär frukt och ansar varje ranka som bär frukt för att den ska bära mer frukt.+  Ni är redan ansade* genom det ord som jag har talat till er.+  Fortsätt vara förenade med mig, så ska jag fortsätta vara förenad med er. Rankan måste sitta kvar på vinstocken, för den kan inte bära frukt av sig själv, och ni kan inte heller bära frukt om ni inte är förenade med mig.+  Jag är vinstocken, ni är rankorna. Om någon är förenad med mig, och jag med honom, bär han mycket frukt,+ för utan mig kan ni inte göra* någonting.  Om någon inte fortsätter vara förenad med mig blir han som en ranka som kastas och torkar bort. Sådana rankor samlar man ihop och slänger i elden så att de brinner upp.+  Om ni fortsätter vara förenade med mig och mina ord stannar kvar i er, då kan ni be om vad ni vill och det ska bli så.+  Min Far blir ärad när ni fortsätter att bära mycket frukt och visar att ni är mina lärjungar.+  Precis som Fadern har älskat mig,+ så har jag älskat er. Stanna kvar i min kärlek. 10  Om ni håller mina bud kommer ni att vara kvar i min kärlek,+ precis som jag har hållit Faderns bud och är kvar i hans kärlek.+ 11  Jag har sagt detta till er för att ni ska få känna samma glädje som jag känner och göra det fullt ut.+ 12  Det här är mitt bud: att ni ska älska varandra precis som jag har älskat er.+ 13  Ingen har större kärlek än den som ger sitt liv för sina vänner.+ 14  Ni är mina vänner om ni gör vad jag befaller er.+ 15  Jag kallar er inte längre tjänare, för en tjänare vet inte vad hans herre gör. Jag kallar er vänner, för jag har berättat allt för er som jag har hört av min Far. 16  Ni har inte utvalt mig, utan jag har utvalt er för att ni ska bära frukt, frukt som består, så att Fadern kan ge er vad ni än ber honom om i mitt namn.+ 17  Därför befaller jag er* att ni ska älska varandra.+ 18  Om världen hatar er, tänk då på att den hatade mig innan den hatade er.+ 19  Om ni var en del av världen skulle världen älska er för att ni tillhörde den. Men nu är ni ingen del av världen,+ för jag har utvalt er ur världen, och därför hatar världen er.+ 20  Kom ihåg det jag sa till er: En tjänare är inte större än sin herre. Om de har förföljt mig ska de förfölja er också,+ och om de har hållit mitt ord ska de hålla ert också. 21  Men allt detta ska de göra mot er för mitt namns skull, därför att de inte känner honom som har sänt mig.+ 22  Om jag inte hade kommit och talat till dem skulle de ha varit utan synd.+ Men nu har de ingen ursäkt för sin synd.+ 23  Den som hatar mig hatar också min Far.+ 24  Jag har gjort gärningar bland dem som ingen annan har gjort. Om jag inte hade gjort det skulle de ha varit utan synd,+ men nu har de sett mig och hatat både mig och min Far. 25  Men detta hände för att det som står skrivet i deras lag skulle uppfyllas: ’De har hatat mig utan orsak.’+ 26  När hjälparen kommer, som jag ska sända er från Fadern, sanningens ande+ som kommer från Fadern, ska den vittna om mig.+ 27  Ni ska också vittna,+ för ni har varit med mig ända från början.

Fotnoter

Eller ”rena”.
Eller ”frambringa”.
Eller ”Jag befaller er detta för”.

Studienoter

Jag är den sanna vinstocken: Jesus metafor påminner om bildspråk i de hebreiska skrifterna. I Jesajas profetia kallas Israel ”arméernas Jehovas vingård”. (Jes 5:1–7) Jehova kallade också det illojala Israel ”vilda skott av en främmande vinstock” och ”en vildvuxen vinstock”. (Jer 2:21; Hos 10:1, 2) Men till skillnad från dem var Jesus ”den sanna vinstocken” och hans Far vinodlaren. Efter att ha liknat sina lärjungar vid vinrankor, uppmanade han dem att vara förenade med honom. Precis som bokstavliga vinrankor måste sitta kvar på vinstocken för att fortsätta leva och ge frukt, behövde lärjungarna förbli förenade med Jesus för att vara andligt levande och fruktbärande. Illustrationen visar också att precis som en vinodlare förväntar att en vinstock ger frukt, förväntar Jehova att de som är förenade med Kristus ska ge andlig frukt. Illustrationen framhåller inte bara enheten mellan Jesus sanna efterföljare och Jesus, utan också enheten mellan lärjungarna och Jesus Far. (Joh 15:2–8)

ansar: Eller ”beskär”, ”rensar”, ”renar”. Det grekiska ord som har översatts med ”ansar” i den här versen är verbformen av det grekiska adjektiv som har översatts med ”ansade” i Joh 15:3.

sitt liv: Eller ”sin själ”. Sammanhanget avgör innebörden i det grekiska ordet psychẹ̄, som i tidigare utgåvor av Nya världens översättning har återgetts med ”själ”. Här avser det en persons liv. (Se Ordförklaringar under ”Själ”.)

Jag kallar er inte längre tjänare: Eller ”Jag kallar er inte längre slavar”. Det grekiska ordet doulos, ”slav”, används i allmänhet om en person som är någon annans egendom. (Mt 8:9; 10:24, 25; 13:27) Det används även bildligt om dem som hängivet tjänar Gud och hans son, Jesus Kristus. Det används både om människor (Apg 2:18; 4:29; Rom 1:1; Gal 1:10) och om änglar (Upp 19:10, där ordet sỵndoulos [medtjänare, medslav] förekommer). Det används även bildligt om personer som är i slaveri under synd (Joh 8:34; Rom 6:16–20) eller moraliskt fördärv (2Pe 2:19). När Jesus offrade sitt fullkomliga liv använde han värdet av sitt blod för att friköpa alla som följer honom. De kristna tillhör därför inte sig själva, utan är ”Kristus slavar”. (Ef 6:6; 1Kor 6:19, 20; 7:23; Gal 3:13) Även om Jesus sa att apostlarna var hans vänner så blev de hans slavar, eller tjänare, i och med att han köpte dem fria från synden. Ibland kallade han sina efterföljare för tjänare. (Joh 15:20)

världen: I det här sammanhanget syftar det grekiska ordet kọsmos på den del av människovärlden som Guds tjänare står utanför, dvs. på det orättfärdiga mänskliga samhälle som är avskilt från Gud. Johannes är den ende evangelieskribenten som citerar Jesus när han säger till sina efterföljare: nu är ni ingen del av världen, eller tillhör inte världen. Samma tanke kommer fram ytterligare två gånger i den sista bönen som Jesus ber tillsammans med sina trogna apostlar. (Joh 17:14, 16)

namn: Guds egennamn, skrivet med de fyra hebreiska bokstäverna יהוה (JHWH), återges vanligtvis med ”Jehova” på svenska. I Nya världens översättning förekommer namnet 6 979 gånger i de hebreiska skrifterna och 237 gånger i de kristna grekiska skrifterna. (För information om användningen av Guds namn i de kristna grekiska skrifterna, se Tillägg A5 och Tillägg C.) I Bibeln står begreppet ”namn” också för personen själv, hans rykte och allt som han uppenbarar om sig själv. (Jämför 2Mo 34:5, 6; Upp 3:4, fotnot.)

för mitt namns skull: I Bibeln står begreppet ”namn” ibland för personen som bär namnet, hans rykte och allt han står för. (Se studienot till Mt 6:9.) När det gäller Jesus namn innefattar det även den myndighet och ställning som hans Far har gett honom. (Mt 28:18; Flp 2:9, 10; Heb 1:3, 4) Här förklarar Jesus varför människor i världen skulle göra saker mot hans efterföljare: därför att de inte känner den som har sänt honom. Om de kände Gud skulle de förstå och erkänna vad Jesus namn står för. (Apg 4:12) Det innefattar hans ställning som Guds utvalde regent, kungarnas Kung, som alla måste underordna sig för att få liv. (Joh 17:3; Upp 19:11–16; jämför Ps 2:7–12.)

i deras lag: Syftar här på alla böcker i de hebreiska skrifterna. Citatet som följer är från Ps 35:19; 69:4. Ordet ”lag” används i samma betydelse i Joh 10:34; 12:34.

hjälpare: Eller ”tröstare”, ”försvarare”. I Bibeln används det ord som har återgetts med ”hjälpare” (parạklētos) både om den heliga andens roll (Joh 14:16, 26; 15:26; 16:7) och om Jesus roll (1Jo 2:1). Det kan ordagrant återges med ”en som kallas till någons sida” för att ge hjälp. Jesus omtalade den heliga anden, en opersonlig kraft, som en hjälpare och sa att den här hjälparen skulle ”lära”, ”vittna”, ”ge bevis”, ”vägleda”, ”tala”, ”höra” och ”ta emot”. (Joh 14:26; 15:26; 16:7–15) Men då använde han ett bildspråk som kallas personifikation, dvs. att tala om något opersonligt eller livlöst som om det var levande. Det är inte ovanligt att något som inte är en person personifieras i Bibeln. Några exempel på det är visheten, döden, synden och den generösa omtanken. (Mt 11:19; Lu 7:35; Rom 5:14, 17, 21; 6:12; 7:8–11) Det säger sig självt att detta inte är riktiga personer. Guds ande nämns ofta i samband med andra opersonliga krafter eller saker, något som också talar för att anden inte är en person. (Mt 3:11; Apg 6:3, 5; 13:52; 2Kor 6:4–8; Ef 5:18) På grekiska används pronomen som står i maskulinum om den här ”hjälparen”, och en del menar att detta visar att den heliga anden är en person. (Joh 14:26) Men grekisk grammatik kräver ett pronomen i maskulinum när det som beskrivs är en handling som ”hjälparen” utför, eftersom ordet för ”hjälpare” är maskulinum. (Joh 16:7, 8, 13, 14) Men när det grekiska ordet för ”ande”, pneuma (neutrum), förekommer, används pronomen som står i neutrum. (Se studienot till Joh 14:17.)

hjälpare: Eller ”tröstare”, ”försvarare”. I Bibeln används det ord som har återgetts med ”hjälpare” (parạklētos) både om den heliga andens roll (Joh 14:16, 26; 15:26; 16:7) och om Jesus roll (1Jo 2:1). Det kan ordagrant återges med ”en som kallas till någons sida” för att ge hjälp. Jesus omtalade den heliga anden, en opersonlig kraft, som en hjälpare och sa att den här hjälparen skulle ”lära”, ”vittna”, ”ge bevis”, ”vägleda”, ”tala”, ”höra” och ”ta emot”. (Joh 14:26; 15:26; 16:7–15) Men då använde han ett bildspråk som kallas personifikation, dvs. att tala om något opersonligt eller livlöst som om det var levande. Det är inte ovanligt att något som inte är en person personifieras i Bibeln. Några exempel på det är visheten, döden, synden och den generösa omtanken. (Mt 11:19; Lu 7:35; Rom 5:14, 17, 21; 6:12; 7:8–11) Det säger sig självt att detta inte är riktiga personer. Guds ande nämns ofta i samband med andra opersonliga krafter eller saker, något som också talar för att anden inte är en person. (Mt 3:11; Apg 6:3, 5; 13:52; 2Kor 6:4–8; Ef 5:18) På grekiska används pronomen som står i maskulinum om den här ”hjälparen”, och en del menar att detta visar att den heliga anden är en person. (Joh 14:26) Men grekisk grammatik kräver ett pronomen i maskulinum när det som beskrivs är en handling som ”hjälparen” utför, eftersom ordet för ”hjälpare” är maskulinum. (Joh 16:7, 8, 13, 14) Men när det grekiska ordet för ”ande”, pneuma (neutrum), förekommer, används pronomen som står i neutrum. (Se studienot till Joh 14:17.)

denne: Både ”denne” och ”han” i vers 13 och 14 syftar tillbaka på ”hjälparen” i Joh 16:7. Jesus använde ”hjälparen” (maskulinum på grekiska) för att personifiera den heliga anden (neutrum på grekiska), som är en opersonlig kraft. (Se studienot till Joh 14:16.)

hjälparen: Se studienot till Joh 14:16.

den: Det grekiska demonstrativa (utpekande) pronomenet ekeinos står i maskulinum och syftar tillbaka på hjälparen, som är maskulinum på grekiska. (Se studienoter till Joh 14:16; 16:13.)

från början: Eller ”från det att jag började”, dvs. från det att Jesus började sin tjänst.

Media