Johannesevangeliet 12:1–50

12  Sex dagar före påsken kom Jesus till Betạnia,+ där Lasarus+ bodde, han som Jesus hade uppväckt från döden. 2  Så man dukade upp till fest för honom, och Marta passade upp+ medan Lasarus var en av dem som åt* tillsammans med honom. 3  Maria tog ett pund väldoftande olja, äkta och mycket dyrbar nardus, och hällde på Jesus fötter. Sedan torkade hon hans fötter med sitt hår,+ och hela huset fylldes av doften från oljan.+ 4  Men Judas Iskariot,+ den av hans lärjungar som skulle förråda honom, sa: 5  ”Varför sålde man inte den här oljan för 300 denarer och gav pengarna åt de fattiga?” 6  Men det sa han inte för att han brydde sig om de fattiga, utan för att han var en tjuv och hade hand om kassaskrinet och brukade stjäla pengar ur det. 7  Då sa Jesus: ”Låt henne vara, så att hon kan följa den här seden inför min begravningsdag.+ 8  De fattiga finns alltid hos er,+ men jag kommer inte alltid att finnas hos er.”+ 9  Under tiden hade många judar fått reda på att Jesus var där. Och de kom dit, inte bara för hans skull, utan också för att få se Lasarus, som han hade uppväckt från döden.+ 10  Då började de främsta prästerna konspirera för att döda Lasarus också,+ 11  eftersom det var för hans skull som många judar gick dit och började tro på Jesus.+ 12  Nästa dag fick alla människor som hade kommit till högtiden höra att Jesus var på väg till Jerusalem. 13  Så de tog palmkvistar och gick ut för att möta honom,+ och de ropade: ”Bevara honom, ber vi dig! Välsignad är han som kommer i Jehovas namn,+ ja Israels kung!”+ 14  Jesus fick tag på en ungåsna och satte sig på den,+ precis som det var skrivet: 15  ”Var inte rädd, Sion. Se! Din kung kommer, ridande på en ungåsna.”+ 16  Just då förstod lärjungarna inte något av det här,+ men när Jesus blev upphöjd+ kom de ihåg att detta var skrivet om honom och att man hade gjort detta mot honom.+ 17  Alla som hade varit med när han kallade Lasarus ut ur graven+ och uppväckte honom från döden fortsatte att berätta om det för andra.+ 18  Det var därför så många gick och mötte honom, för de hade hört talas om det underverket. 19  Så fariséerna sa till varandra: ”Vi kommer ju inte någon vart. Titta! Varenda människa springer efter honom.”+ 20  Några av dem som kom för att tillbe vid högtiden var greker. 21  De gick till Filippus,+ som var från Betsaida i Galileen, och sa: ”Herre, vi skulle gärna vilja träffa Jesus.” 22  Filippus gick och sa det till Andreas,+ och Andreas och Filippus gick och sa det till Jesus. 23  Men Jesus svarade: ”Tiden är inne för Människosonen att bli upphöjd.+ 24  Jag säger er sanningen: Om ett vetekorn inte faller i jorden och dör fortsätter det bara att vara ett enda korn, men om det dör,+ då ger det stor avkastning. 25  Den som älskar sitt liv mister* det, men den som hatar sitt liv+ i den här världen bevarar det och får evigt liv.+ 26  Om någon vill tjäna mig ska han följa mig, och där jag är ska min tjänare också vara.+ Om någon vill tjäna mig kommer min Far att ära honom. 27  Nu känner jag mig orolig.+ Vad ska jag säga? Far, rädda mig från denna prövning.*+ Men det är ändå därför jag har kommit. 28  Far, förhärliga ditt namn.” Då hördes det en röst+ från himlen: ”Jag har förhärligat det och ska förhärliga det igen.”+ 29  Folket som stod där och hörde det sa att det var åskan. Andra sa: ”Det var en ängel som talade till honom.” 30  Jesus sa: ”Den här rösten hördes inte för min skull, utan för er skull.+ 31  Nu blir den här världen dömd. Nu ska den här världens härskare+ kastas ut.+ 32  Men när jag lyfts upp från jorden+ kommer jag att dra alla slags människor till mig.”+ 33  Detta sa han egentligen för att antyda hur han skulle dö.+ 34  Då sa folket: ”Vi har hört ur lagen att Messias* ska bli kvar för evigt.+ Hur kan du då säga att Människosonen ska lyftas upp?+ Vem är den här Människosonen?” 35  Jesus sa till dem: ”Ljuset ska vara hos er ännu en liten tid.+ Vandra medan ni har ljuset, så att mörkret inte besegrar er. Den som vandrar i mörkret vet inte vart han är på väg.+ 36  Tro på ljuset medan ni har ljuset, så att ni blir ljusets barn.”+ När Jesus hade sagt detta gick han i väg och höll sig undan från dem. 37  Trots att de hade sett honom utföra så många underverk började de inte tro på honom, 38  och det uppfyllde profeten Jesajas ord: ”Jehova, vem har trott på det som de har hört av oss?*+ Och vem har Jehovas kraft uppenbarats för?”+ 39  Skälet till att de inte kunde tro är detta, som Jesaja också har sagt: 40  ”Han har förblindat dem och gjort dem oemottagliga, för att de inte ska se med sina ögon eller förstå med sina hjärtan och ändra sig så att de kan bli läkta av mig.”+ 41  Jesaja sa detta därför att han såg hans storhet, och han talade om honom.+ 42  Ändå började till och med många styresmän tro på honom,+ men på grund av fariséerna ville de inte erkänna det öppet för att inte bli uteslutna ur synagogan.+ 43  De ville nämligen hellre bli ärade av människor än av Gud.+ 44  Men Jesus ropade: ”Den som tror på mig, han tror inte bara på mig, utan också på honom som har sänt mig.+ 45  Och den som ser mig ser också honom som har sänt mig.+ 46  Jag har kommit som ett ljus till världen+ för att den som tror på mig inte ska vara kvar i mörkret.+ 47  Men om någon hör mina ord och inte håller dem dömer jag honom inte, för jag har inte kommit för att döma världen utan för att rädda den.+ 48  Den som avvisar mig och inte tar emot mina ord har mött sin domare. Det ord som jag har talat kommer att döma honom på den sista dagen.+ 49  För jag har inte talat på eget initiativ, utan det är min Far, som har sänt mig, som har befallt vad jag ska säga och vad jag ska tala.+ 50  Och jag vet att hans befallning leder till* evigt liv.+ Allt jag säger, det säger jag därför precis som min Far har sagt till mig.”+

Fotnoter

Eller ”låg till bords”.
Ordagrant ”tillintetgör”.
Ordagrant ”ur denna timme”.
Eller ”den Smorde”, ”Kristus”.
Eller ”på vårt budskap”.
Eller ”är”.

Studienoter

Sex dagar före påsken: Jesus måste ha kommit till Betania ungefär när sabbaten började den 8 nisan (vid solnedgången). Dagen efter sabbaten (dvs. på kvällen den 9 nisan) åt han hemma hos Simon den spetälske tillsammans med Marta, Maria och Lasarus. (Joh 12:2–11; se studienot till Mt 26:6 och Tillägg A7 och B12.)

Betania: Se studienot till Mt 21:17.

Lasarus: Se studienot till Lu 16:20.

fest: Dvs. festen hemma hos Simon den spetälske efter solnedgången, när den 9 nisan hade börjat. (Mt 26:6; Mk 14:3)

Maria: Dvs. Martas och Lasarus syster. (Joh 11:1, 2) I parallellskildringarna i Mt 26:7 och Mk 14:3 omtalas hon som ”en kvinna”.

pund: Grekiskans lịtra likställs i allmänhet med det romerska pundet (latin: libra) och motsvarade alltså 327 g. (Se Tillägg B14.)

väldoftande olja ... mycket dyrbar: Johannes nämner att Judas Iskariot sa att oljan kunde säljas för ”300 denarer”. (Joh 12:5) Det motsvarade ungefär en årslön för en vanlig arbetare. Man menar att denna välluktande olja utvanns ur en aromatisk växt (Nardostachys jatamansi) som växer i Himalaya. Oljan var ofta utspädd eller till och med förfalskad, men både Markus och Johannes säger att denna olja var äkta. (Mk 14:3; se Ordförklaringar under ”Nardus”.)

hällde på Jesus fötter: Se studienot till Mk 14:3.

som skulle förråda honom: Kombinationen av de två grekiska verb som används här (det ena har återgetts med ”skulle” och det andra med ”förråda”, och på grekiska står båda verben i presens) ger rum för tanken att Judas svek var överlagt och genomtänkt och inte ett plötsligt infall. Den uppfattningen stöds av Joh 6:64. (Se studienot till Joh 6:64.)

300 denarer: Se studienot till Mk 14:5.

den här seden inför min begravningsdag: Se studienot till Mt 26:12.

där: Dvs. i Betania. (Joh 12:1)

Nästa dag: Dvs. på morgonen den 9 nisan 33 v.t. Den 9 nisan hade börjat efter solnedgången kvällen innan. Den kvällen hade Jesus ätit hemma hos Simon den spetälske. (Se studienot till Joh 12:1 och Tillägg B12.)

högtiden: Som sammanhanget visar syftar det på påsken. (Joh 11:55; 12:1; 13:1) På Jesus tid hade påsken, som firades den 14 nisan, och det osyrade brödets högtid, som varade från den 15 till den 21 nisan (3Mo 23:5, 6; 4Mo 28:16, 17; se Tillägg B15), blivit så nära förknippade med varandra att alla åtta dagar, inklusive den 14 nisan, betraktades som en enda högtid. (Lu 22:1) Josefus skrev om ”en åtta dagars fest, som kallas ’osyrade bröds högtid’”. (Se Tillägg B12.)

Bevara honom, ber vi dig!: Ordagrant ”Hosianna”. (Se studienot till Mt 21:9.)

Jehovas: Det här citatet är hämtat från Ps 118:25, 26, och där återfinns Guds namn i den hebreiska grundtexten skrivet med fyra hebreiska konsonanter (translittereras JHWH). (Se Tillägg A5 och C.)

precis som det var skrivet: Citatet som följer i Joh 12:15 är hämtat från Sak 9:9.

Sion: Ordagrant ”dotter Sion”, ”Sions dotter”. (Se studienot till Mt 21:5.)

en ungåsna: I Markus (11:2), Lukas (19:35) och Johannes nämns bara ett djur, en ungåsna, när denna händelse beskrivs. I Matteus skildring (21:2–7) nämns även ett åsnesto. (Se studienoter till Mt 21:2, 5.)

graven: Eller ”minnesgraven”. (Se Ordförklaringar under ”Minnesgrav”.)

greker: Det fanns många grekiska kolonier i Palestina under det första århundradet. Men i det här sammanhanget syftar ”greker” tydligtvis på grekiska proselyter, sådana som hade konverterat till judendomen. Det är värt att lägga märke till Jesus profetia i Joh 12:32: ”[Jag] kommer ... att dra alla slags människor till mig.”

sitt liv: Eller ”sin själ”. (Se Ordförklaringar under ”Själ”.)

tjäna: Det grekiska verb som används här, diakonẹō, är besläktat med substantivet diạkonos, som har återgetts med tjänare i den här versen. Bibeln använder ofta det grekiska ordet diạkonos om någon som troget och ödmjukt betjänar andra. (Se studienot till Mt 20:26.)

känner jag mig: Eller ”är min själ”. Det grekiska ordet psychẹ̄, som i tidigare utgåvor av Nya världens översättning har återgetts med ”själ”, avser här en människas hela väsen. Så ”min själ” kan här återges med ”hela mitt väsen” eller ”jag”. (Se Ordförklaringar under ”Själ”.)

en röst: Det tredje av tre tillfällen i evangelierna då det berättas att Jehova talade så att människor kunde höra det. Det första tillfället inträffade i samband med Jesus dop år 29 v.t. och finns nedtecknat i Mt 3:16, 17; Mk 1:11 och Lu 3:22. Det andra tillfället var i samband med Jesus förvandling år 32 v.t. och finns nedtecknat i Mt 17:5; Mk 9:7 och Lu 9:35. Det tredje tillfället nämns bara i Johannesevangeliet och inträffade år 33 v.t., strax före Jesus sista påsk. Jesus bad att Jehova skulle förhärliga sitt namn, och Jehova besvarade den bönen.

den här världens härskare: Ett liknande uttryck förekommer i Joh 14:30 och 16:11, och det avser Satan djävulen. I det här sammanhanget syftar ordet ”värld” (grekiska: kọsmos) på det mänskliga samhälle som har vänt sig bort från Gud och som lever på ett sätt som strider mot hans vilja. Gud är inte upphovet till den här orättfärdiga världen. Det sägs i stället att den ”är i den ondes våld”. (1Jo 5:19) Satan och ”de onda andemakterna i himlen” är de osynliga ”härskarna över denna mörka värld (eller ”världshärskarna [form av det grekiska ordet kosmokrạtōr] över detta mörker”)”. (Ef 6:11, 12)

ska ... kastas ut: Jesus profetiska ord pekar fram emot den tid då Satan ska avlägsnas från sin ställning som den här världens härskare.

jag lyfts upp från jorden: Syftar tydligtvis på att Jesus skulle avrättas på en påle, som nästa vers visar.

alla slags människor: Jesus säger att han ska dra alla slags människor till sig, oavsett deras nationalitet, etniska bakgrund eller ekonomiska status. (Apg 10:34, 35; Upp 7:9, 10; se studienot till Joh 6:44.) Det är värt att lägga märke till att några ”greker” som tillbad i templet vid det här tillfället ville träffa Jesus. (Se studienot till Joh 12:20.) Många översättningar återger det grekiska ordet pas (”alla”) på ett sätt så att det verkar som att varenda människa till slut kommer att dras till Jesus. Men den tanken stämmer inte med det som sägs i Bibeln i övrigt. (Ps 145:20; Mt 7:13; Lu 2:34; 2Th 1:9) Det grekiska ordet betyder ordagrant ”alla” (Rom 5:12), men det kan också betyda ”alla slags” (Apg 10:12) eller ”allt sätt”, ”allt möjligt” (Mt 5:11; Bibel 2000, Svenska Folkbibeln). Många översättningar använder sådana återgivningar som ”alla slags”, ”alla slag” i dessa verser. (Joh 1:7; 1Ti 2:4)

Jehova: Det här citatet är hämtat från Jes 53:1, och där förekommer Guds namn bara en gång i den ursprungliga hebreiska texten, i uttrycket ”Jehovas kraft”. Men Johannes citerar tydligtvis från Septuaginta-översättningen av Jesaja, där den grekiska texten börjar med den form av ordet Kỵrios (Herre) som används vid direkt tilltal. (Se Rom 10:16, där Jes 53:1 också citeras.) Översättarna kan ha satt in Guds namn vid den här första förekomsten för att göra det tydligt för läsaren att profeten riktar sina frågor till Gud. I nyare avskrifter av Septuaginta står Kỵrios ofta där tetragrammet förekommer i den hebreiska grundtexten (så är fallet med den andra förekomsten av Kỵrios i det här citatet). Därför används Guds namn i huvudtexten här. Ett antal översättningar av de kristna grekiska skrifterna till hebreiska (benämns J12, 14, 16–18, 22, 23 i Tillägg C4) använder Guds namn vid första förekomsten i Joh 12:38.

Jehovas kraft: Ordagrant ”Jehovas arm”. Det här citatet är hämtat från Jes 53:1, och där återfinns Guds namn en gång i den hebreiska grundtexten skrivet med fyra hebreiska konsonanter (translittereras JHWH). (Se studienot till Jehova i den här versen och Tillägg A5 och C.) I Bibeln används de hebreiska och grekiska orden för arm (ofta översatta med ”kraft”) bildligt om förmågan att använda styrka eller utöva makt. Jehova uppenbarade sin kraft genom de underverk som Jesus utförde.

Jesaja ... såg hans storhet: När Jesaja fick en syn av himlen, där Jehova satt på sin upphöjda tron, frågade Jehova honom: ”Vem vill vara vår budbärare?” (Jes 6:1, 8–10) Användningen av pluralformen ”vår” visar att åtminstone en person till var med Gud i den här synen. Det är därför rimligt att anta att när Johannes skrev att Jesaja ”såg hans storhet”, så syftar det på den storhet Jesus hade i sin föremänskliga tillvaro vid Jehovas sida. (Joh 1:14) Detta stämmer med bibelverser som 1Mo 1:26, där Gud säger: ”Låt oss göra människor till vår avbild.” (Se också Ord 8:30, 31; Joh 1:1–3; Kol 1:15, 16.) Johannes nämner även att Jesaja talade om honom, dvs. Messias. Mycket av det Jesaja skrev ner handlar just om den förutsagde Messias.

styresmän: Här syftar det grekiska ordet för ”styresmän” tydligtvis på medlemmar av judarnas högsta domstol, Sanhedrin. I Joh 3:1 används ordet om Nikodemos, som var medlem av Sanhedrin. (Se studienot till Joh 3:1.)

uteslutna ur synagogan: Se studienot till Joh 9:22.

dömer: Eller ”fördömer”. (Se studienot till Joh 3:17.)

Media

Palm
Palm

På Bibelns tid fanns det gott om dadelpalmer (Phoenix dactylifera) i och omkring Israel. Det ska ha växt palmer kring Galileiska sjön och i de lägre delarna av den varma Jordandalen. Det växte särskilt många runt Jeriko, som kallades ”Palmstaden”. (5Mo 34:3; Dom 1:16; 3:13; 2Kr 28:15) Dadelpalmen kan bli 30 m hög, och de långa, fjäderliknande bladen kan bli 3 till 5 m långa. Judarna samlade palmblad vid lövhyddohögtiden. (3Mo 23:39–43; Neh 8:14, 15) När folkskaran hyllade Jesus som ”Israels kung” med palmkvistar var det tydligtvis ett uttryck för lovprisning och att de erkände hans kungavärdighet. (Joh 12:12, 13) I Upp 7:9, 10 berättas det på liknande sätt om ”en stor skara” som tackar Gud och lammet för räddningen, och de har ”palmkvistar i sina händer”.

Ungåsna
Ungåsna

Åsnor är hovdjur och tillhör familjen hästdjur. Åsnan är mindre än hästen, har kortare man, längre öron och en svans som slutar med en hårtofs. I talesätt brukar man säga att åsnan är dum och envis, men den anses faktiskt vara intelligentare än hästen. Vanligtvis är den dessutom tålmodig. Både män och kvinnor, även framträdande personer, red på åsnor. (Jos 15:18; Dom 5:10; 10:3, 4; 12:14; 1Sa 25:42) När Davids son Salomo skulle smörjas red han ut på sin fars mula, en hybrid mellan en åsnehingst och ett häststo. (1Ku 1:33–40) Det var därför mycket passande att Jesus, den större Salomo, uppfyllde profetian i Sak 9:9 genom att rida på ett åsneföl och inte på en häst.