Johannesevangeliet 12:1–50
Fotnoter
Studienoter
Sex dagar före påsken: Jesus måste ha kommit till Betania ungefär när sabbaten började den 8 nisan (vid solnedgången). Dagen efter sabbaten (dvs. på kvällen den 9 nisan) åt han hemma hos Simon den spetälske tillsammans med Marta, Maria och Lasarus. (Joh 12:2–11; se studienot till Mt 26:6 och Tillägg A7 och B12.)
Betania: Se studienot till Mt 21:17.
Lasarus: Se studienot till Lu 16:20.
fest: Dvs. festen hemma hos Simon den spetälske efter solnedgången, när den 9 nisan hade börjat. (Mt 26:6; Mk 14:3)
Maria: Dvs. Martas och Lasarus syster. (Joh 11:1, 2) I parallellskildringarna i Mt 26:7 och Mk 14:3 omtalas hon som ”en kvinna”.
pund: Grekiskans lịtra likställs i allmänhet med det romerska pundet (latin: libra) och motsvarade alltså 327 g. (Se Tillägg B14.)
väldoftande olja ... mycket dyrbar: Johannes nämner att Judas Iskariot sa att oljan kunde säljas för ”300 denarer”. (Joh 12:5) Det motsvarade ungefär en årslön för en vanlig arbetare. Man menar att denna välluktande olja utvanns ur en aromatisk växt (Nardostachys jatamansi) som växer i Himalaya. Oljan var ofta utspädd eller till och med förfalskad, men både Markus och Johannes säger att denna olja var äkta. (Mk 14:3; se Ordförklaringar under ”Nardus”.)
hällde på Jesus fötter: Se studienot till Mk 14:3.
som skulle förråda honom: Kombinationen av de två grekiska verb som används här (det ena har återgetts med ”skulle” och det andra med ”förråda”, och på grekiska står båda verben i presens) ger rum för tanken att Judas svek var överlagt och genomtänkt och inte ett plötsligt infall. Den uppfattningen stöds av Joh 6:64. (Se studienot till Joh 6:64.)
300 denarer: Se studienot till Mk 14:5.
den här seden inför min begravningsdag: Se studienot till Mt 26:12.
där: Dvs. i Betania. (Joh 12:1)
Nästa dag: Dvs. på morgonen den 9 nisan 33 v.t. Den 9 nisan hade börjat efter solnedgången kvällen innan. Den kvällen hade Jesus ätit hemma hos Simon den spetälske. (Se studienot till Joh 12:1 och Tillägg B12.)
högtiden: Som sammanhanget visar syftar det på påsken. (Joh 11:55; 12:1; 13:1) På Jesus tid hade påsken, som firades den 14 nisan, och det osyrade brödets högtid, som varade från den 15 till den 21 nisan (3Mo 23:5, 6; 4Mo 28:16, 17; se Tillägg B15), blivit så nära förknippade med varandra att alla åtta dagar, inklusive den 14 nisan, betraktades som en enda högtid. (Lu 22:1) Josefus skrev om ”en åtta dagars fest, som kallas ’osyrade bröds högtid’”. (Se Tillägg B12.)
Bevara honom, ber vi dig!: Ordagrant ”Hosianna”. (Se studienot till Mt 21:9.)
Jehovas: Det här citatet är hämtat från Ps 118:25, 26, och där återfinns Guds namn i den hebreiska grundtexten skrivet med fyra hebreiska konsonanter (translittereras JHWH). (Se Tillägg A5 och C.)
Sion: Ordagrant ”dotter Sion”, ”Sions dotter”. (Se studienot till Mt 21:5.)
en ungåsna: I Markus (11:2), Lukas (19:35) och Johannes nämns bara ett djur, en ungåsna, när denna händelse beskrivs. I Matteus skildring (21:2–7) nämns även ett åsnesto. (Se studienoter till Mt 21:2, 5.)
graven: Eller ”minnesgraven”. (Se Ordförklaringar under ”Minnesgrav”.)
greker: Det fanns många grekiska kolonier i Palestina under det första århundradet. Men i det här sammanhanget syftar ”greker” tydligtvis på grekiska proselyter, sådana som hade konverterat till judendomen. Det är värt att lägga märke till Jesus profetia i Joh 12:32: ”[Jag] kommer ... att dra alla slags människor till mig.”
sitt liv: Eller ”sin själ”. (Se Ordförklaringar under ”Själ”.)
tjäna: Det grekiska verb som används här, diakonẹō, är besläktat med substantivet diạkonos, som har återgetts med tjänare i den här versen. Bibeln använder ofta det grekiska ordet diạkonos om någon som troget och ödmjukt betjänar andra. (Se studienot till Mt 20:26.)
känner jag mig: Eller ”är min själ”. Det grekiska ordet psychẹ̄, som i tidigare utgåvor av Nya världens översättning har återgetts med ”själ”, avser här en människas hela väsen. Så ”min själ” kan här återges med ”hela mitt väsen” eller ”jag”. (Se Ordförklaringar under ”Själ”.)
en röst: Det tredje av tre tillfällen i evangelierna då det berättas att Jehova talade så att människor kunde höra det. Det första tillfället inträffade i samband med Jesus dop år 29 v.t. och finns nedtecknat i Mt 3:16, 17; Mk 1:11 och Lu 3:22. Det andra tillfället var i samband med Jesus förvandling år 32 v.t. och finns nedtecknat i Mt 17:5; Mk 9:7 och Lu 9:35. Det tredje tillfället nämns bara i Johannesevangeliet och inträffade år 33 v.t., strax före Jesus sista påsk. Jesus bad att Jehova skulle förhärliga sitt namn, och Jehova besvarade den bönen.
den här världens härskare: Ett liknande uttryck förekommer i Joh 14:30 och 16:11, och det avser Satan djävulen. I det här sammanhanget syftar ordet ”värld” (grekiska: kọsmos) på det mänskliga samhälle som har vänt sig bort från Gud och som lever på ett sätt som strider mot hans vilja. Gud är inte upphovet till den här orättfärdiga världen. Det sägs i stället att den ”är i den ondes våld”. (1Jo 5:19) Satan och ”de onda andemakterna i himlen” är de osynliga ”härskarna över denna mörka värld (eller ”världshärskarna [form av det grekiska ordet kosmokrạtōr] över detta mörker”)”. (Ef 6:11, 12)
ska ... kastas ut: Jesus profetiska ord pekar fram emot den tid då Satan ska avlägsnas från sin ställning som den här världens härskare.
jag lyfts upp från jorden: Syftar tydligtvis på att Jesus skulle avrättas på en påle, som nästa vers visar.
alla slags människor: Jesus säger att han ska dra alla slags människor till sig, oavsett deras nationalitet, etniska bakgrund eller ekonomiska status. (Apg 10:34, 35; Upp 7:9, 10; se studienot till Joh 6:44.) Det är värt att lägga märke till att några ”greker” som tillbad i templet vid det här tillfället ville träffa Jesus. (Se studienot till Joh 12:20.) Många översättningar återger det grekiska ordet pas (”alla”) på ett sätt så att det verkar som att varenda människa till slut kommer att dras till Jesus. Men den tanken stämmer inte med det som sägs i Bibeln i övrigt. (Ps 145:20; Mt 7:13; Lu 2:34; 2Th 1:9) Det grekiska ordet betyder ordagrant ”alla” (Rom 5:12), men det kan också betyda ”alla slags” (Apg 10:12) eller ”allt sätt”, ”allt möjligt” (Mt 5:11; Bibel 2000, Svenska Folkbibeln). Många översättningar använder sådana återgivningar som ”alla slags”, ”alla slag” i dessa verser. (Joh 1:7; 1Ti 2:4)
Jehova: Det här citatet är hämtat från Jes 53:1, och där förekommer Guds namn bara en gång i den ursprungliga hebreiska texten, i uttrycket ”Jehovas kraft”. Men Johannes citerar tydligtvis från Septuaginta-översättningen av Jesaja, där den grekiska texten börjar med den form av ordet Kỵrios (Herre) som används vid direkt tilltal. (Se Rom 10:16, där Jes 53:1 också citeras.) Översättarna kan ha satt in Guds namn vid den här första förekomsten för att göra det tydligt för läsaren att profeten riktar sina frågor till Gud. I nyare avskrifter av Septuaginta står Kỵrios ofta där tetragrammet förekommer i den hebreiska grundtexten (så är fallet med den andra förekomsten av Kỵrios i det här citatet). Därför används Guds namn i huvudtexten här. Ett antal översättningar av de kristna grekiska skrifterna till hebreiska (benämns J12, 14, 16–18, 22, 23 i Tillägg C4) använder Guds namn vid första förekomsten i Joh 12:38.
Jehovas kraft: Ordagrant ”Jehovas arm”. Det här citatet är hämtat från Jes 53:1, och där återfinns Guds namn en gång i den hebreiska grundtexten skrivet med fyra hebreiska konsonanter (translittereras JHWH). (Se studienot till Jehova i den här versen och Tillägg A5 och C.) I Bibeln används de hebreiska och grekiska orden för arm (ofta översatta med ”kraft”) bildligt om förmågan att använda styrka eller utöva makt. Jehova uppenbarade sin kraft genom de underverk som Jesus utförde.
Jesaja ... såg hans storhet: När Jesaja fick en syn av himlen, där Jehova satt på sin upphöjda tron, frågade Jehova honom: ”Vem vill vara vår budbärare?” (Jes 6:1, 8–10) Användningen av pluralformen ”vår” visar att åtminstone en person till var med Gud i den här synen. Det är därför rimligt att anta att när Johannes skrev att Jesaja ”såg hans storhet”, så syftar det på den storhet Jesus hade i sin föremänskliga tillvaro vid Jehovas sida. (Joh 1:14) Detta stämmer med bibelverser som 1Mo 1:26, där Gud säger: ”Låt oss göra människor till vår avbild.” (Se också Ord 8:30, 31; Joh 1:1–3; Kol 1:15, 16.) Johannes nämner även att Jesaja talade om honom, dvs. Messias. Mycket av det Jesaja skrev ner handlar just om den förutsagde Messias.
styresmän: Här syftar det grekiska ordet för ”styresmän” tydligtvis på medlemmar av judarnas högsta domstol, Sanhedrin. I Joh 3:1 används ordet om Nikodemos, som var medlem av Sanhedrin. (Se studienot till Joh 3:1.)
uteslutna ur synagogan: Se studienot till Joh 9:22.
dömer: Eller ”fördömer”. (Se studienot till Joh 3:17.)
Media

På Bibelns tid fanns det gott om dadelpalmer (Phoenix dactylifera) i och omkring Israel. Det ska ha växt palmer kring Galileiska sjön och i de lägre delarna av den varma Jordandalen. Det växte särskilt många runt Jeriko, som kallades ”Palmstaden”. (5Mo 34:3; Dom 1:16; 3:13; 2Kr 28:15) Dadelpalmen kan bli 30 m hög, och de långa, fjäderliknande bladen kan bli 3 till 5 m långa. Judarna samlade palmblad vid lövhyddohögtiden. (3Mo 23:39–43; Neh 8:14, 15) När folkskaran hyllade Jesus som ”Israels kung” med palmkvistar var det tydligtvis ett uttryck för lovprisning och att de erkände hans kungavärdighet. (Joh 12:12, 13) I Upp 7:9, 10 berättas det på liknande sätt om ”en stor skara” som tackar Gud och lammet för räddningen, och de har ”palmkvistar i sina händer”.

Åsnor är hovdjur och tillhör familjen hästdjur. Åsnan är mindre än hästen, har kortare man, längre öron och en svans som slutar med en hårtofs. I talesätt brukar man säga att åsnan är dum och envis, men den anses faktiskt vara intelligentare än hästen. Vanligtvis är den dessutom tålmodig. Både män och kvinnor, även framträdande personer, red på åsnor. (Jos 15:18; Dom 5:10; 10:3, 4; 12:14; 1Sa 25:42) När Davids son Salomo skulle smörjas red han ut på sin fars mula, en hybrid mellan en åsnehingst och ett häststo. (1Ku 1:33–40) Det var därför mycket passande att Jesus, den större Salomo, uppfyllde profetian i Sak 9:9 genom att rida på ett åsneföl och inte på en häst.