Apostlagärningarna 8:1–40

8  Saul samtyckte till mordet på Stefanus.+ Den dagen bröt det ut våldsam förföljelse mot församlingen i Jerusalem, och alla utom apostlarna skingrades över hela Judeen och Samarien.+  Några troende män bar bort Stefanus kropp, och man begravde honom och höll en stor sorgehögtid över honom.  Men Saul började förfölja församlingen brutalt. Han trängde in i hus efter hus och släpade ut både män och kvinnor och kastade dem i fängelse.+  Men de som hade skingrats vandrade omkring i landet och förkunnade de goda nyheterna från Gud.+  Filippus+ gick till staden Samaria+ och började predika om Kristus för dem som bodde där.  Alla var mycket uppmärksamma när de hörde Filippus tala och såg underverken* han gjorde.  Många var nämligen besatta av orena andar, och andarna ropade högt och for ut.+ Dessutom blev många som var förlamade och rörelsehindrade botade.  Därför blev det stor glädje i den staden.  I staden fanns det en man som hette Simon. Han hade utövat magi och imponerat på folket i Samarien och påstått att han var något speciellt. 10  Alla, från den minste till den störste, lyssnade till honom och sa: ”Den här mannen är Guds kraft, som kallas Den stora kraften.” 11  De lyssnade alltså på honom därför att han hade gjort intryck på dem med sina magiska konster under lång tid. 12  Men när Filippus förkunnade de goda nyheterna om Guds rike+ och om Jesus Kristus namn trodde de på honom, och både män och kvinnor blev döpta.+ 13  Simon själv blev också troende, och när han hade blivit döpt höll han sig till Filippus. Han var fascinerad av alla tecken och stora under han fick se. 14  När apostlarna i Jerusalem hörde att folk i Samarien hade tagit emot Guds ord,+ skickade de dit Petrus och Johannes. 15  Och de gick dit och bad för de troende, så att de skulle få helig ande.+ 16  Fram till dess hade nämligen ingen av dem fått anden, de hade bara blivit döpta i Herren Jesus namn.+ 17  Men när apostlarna lade sina händer på dem+ fick de helig ande. 18  När Simon såg att apostlarna kunde förmedla anden genom handpåläggning erbjöd han dem pengar 19  och sa: ”Ge mig också den här kraften, så att alla jag lägger händerna på kan få helig ande.” 20  Men Petrus sa till honom: ”Må både du och ditt silver förgås för att du tror att du kan köpa Guds fria gåva för pengar.+ 21  Du har ingen som helst rätt att ta del i detta verk, för Gud ser att du inte har ärliga motiv. 22  Ångra din ondska och vädja till Jehova, så kanske du kan få förlåtelse för dina onda tankar. 23  För jag ser att du är ett bittert gift och slav under det onda.” 24  Simon sa till dem: ”Vädja till Jehova för min skull så att jag inte drabbas av det ni har sagt.” 25  När de hade vittnat grundligt och förkunnat Jehovas ord började de gå tillbaka mot Jerusalem, och utmed vägen förkunnade de budskapet om de goda nyheterna i många samariska byar.+ 26  Jehovas ängel+ sa nu till Filippus: ”Ge dig av söderut, till vägen som går ner från Jerusalem till Gaza.” (Det är en ödslig väg.*) 27  Då gav han sig av. Och han fick syn på en etiopisk hovman, en högt uppsatt man som hade ansvaret för skattkammaren hos Kạndake, etiopiernas drottning. Han hade varit i Jerusalem för att tillbe,+ 28  och nu var han på väg tillbaka och satt i sin vagn och högläste ur profeten Jesaja. 29  Då sa anden till Filippus: ”Gå bort till hans vagn.” 30  Filippus sprang fram till sidan av vagnen och hörde honom läsa högt ur profeten Jesaja, och han frågade: ”Förstår du verkligen vad du läser?” 31  Han svarade: ”Hur skulle jag kunna göra det utan att någon hjälper mig?” Och han vädjade till Filippus att stiga upp i vagnen och sätta sig hos honom. 32  Avsnittet i Skriften som han höll på att läsa var: ”Som ett får fördes han bort för att slaktas,+ och likt ett lamm som är tyst under klippningen öppnade han inte sin mun.+ 33  Han blev förödmjukad och orättvist behandlad.+ Vem ska berätta alla detaljer om hans härkomst? För han kommer att tas bort från jorden.”+ 34  Hovmannen frågade Filippus: ”Berätta vem profeten syftar på. Är det sig själv eller någon annan?” 35  Filippus började berätta, och med det här skriftstället som utgångspunkt förkunnade han de goda nyheterna om Jesus för honom. 36  De fortsatte längs vägen och kom till ett ställe där det fanns vatten. Då sa hovmannen: ”Titta! Här finns det vatten. Är det något som hindrar mig från att bli döpt?” 37  —— 38  Och han gav order om att vagnen skulle stanna. Både Filippus och hovmannen steg ner i vattnet, och Filippus döpte honom. 39  När de kom upp ur vattnet förde Jehovas ande snabbt bort Filippus, och hovmannen såg honom inte mer utan fortsatte sin resa och var mycket glad. 40  Filippus kom till Ashdod och gick igenom området och förkunnade de goda nyheterna i alla städerna tills han kom till Caesarẹa.+

Fotnoter

Ordagrant ”tecknen”.
Eller ”ökenväg”.

Studienoter

evangelieförkunnaren: Grundbetydelsen av det grekiska ordet euaggelistẹ̄s, som har återgetts med ”evangelieförkunnare”, är ”en förkunnare av goda nyheter”. (Se studienot till Mt 4:23.) Alla kristna har fått i uppdrag att predika de goda nyheterna. (Mt 24:14; 28:19, 20; Apg 5:42; 8:4; Rom 10:9, 10) Men de tre gånger detta grekiska ord förekommer visar sammanhanget att ordet kan användas i en särskild betydelse. (Apg 21:8; Ef 4:11; not; 2Ti 4:5; not) När det till exempel används om någon som börjar förkunna i ett område där de goda nyheterna aldrig har förkunnats skulle det grekiska ordet även kunna återges med ”missionär”. Efter pingsten började Filippus predika i staden Samaria med goda resultat. Han blev också vägledd av en ängel att predika de goda nyheterna om Kristus för den etiopiske hovmannen, som han döpte. Sedan förde anden bort Filippus för att predika i Ashdod och alla städerna längs vägen till Caesarea. (Apg 8:5, 12, 14, 26–40) Händelserna här i Apg 21:8 skrevs ner ca 20 år senare, och då omtalas Filippus fortfarande som ”evangelieförkunnaren”.

Filippus: I Apg 8:1 sägs det att ”alla utom apostlarna skingrades över hela Judeen och Samarien”, så den Filippus som omtalas här är alltså inte aposteln Filippus. (Mt 10:3; Apg 1:13) Denne Filippus var tydligtvis en av de ”sju män” som hade ”gott rykte” och som valdes ut till att organisera matutdelningen bland de grekisktalande och hebreisktalande kristna änkorna i Jerusalem. (Apg 6:1–6) Efter händelserna som beskrivs i Apostlagärningarna, kapitel 8, nämns Filippus bara en gång till, i Apg 21:8, som ”evangelieförkunnaren Filippus”. (Se studienot till Apg 21:8.)

staden Samaria: Eller, enligt vissa handskrifter, ”en stad i Samarien”. Detta syftar antagligen på den viktigaste staden i det romerska området Samarien. Samaria syftade till en början på huvudstaden i tiostammarsriket Israel och på hela detta rikes område. Samaria var huvudstad där tills tiostammarsriket erövrades av assyrierna 740 f.v.t. Men staden överlevde och fanns kvar under hela romarrikets tid, och på Jesus tid låg det romerska området Samarien mellan Galileen i norr och Judeen i söder. (Se Ordförklaringar under ”Samarien”.) Herodes den store återuppbyggde staden Samaria och ändrade dess namn till Sebaste till ära för den romerske kejsaren Augustus. (Namnet Sebaste är en femininform av det grekiska namn som motsvarar det latinska namnet Augustus.) I dag är det namnet bevarat i det arabiska namnet Sabastiya. (Se Tillägg B10.)

Samarien ... tagit emot Guds ord: Efter att Jesus hade predikat för en samarisk kvinna började ”många av samarierna” tro på honom. (Joh 4:27–42) Det kan ha varit detta som gjorde att många samarier var mottagliga när Filippus predikade. (Apg 8:1, 5–8, 14–17)

Simon ... erbjöd ... dem pengar: Det svenska ordet ”simoni”, som avser handel med religiösa ämbeten, kan härledas från den här händelsen. Petrus svar till Simon, som finns nedtecknat i Apg 8:20–24, visar att kristna måste akta sig för att försöka skaffa sig inflytande med hjälp av pengar eller annat. (Apg 8:19; 1Pe 5:1–3)

bett denna innerliga bön: Eller ”framburit denna ödmjuka bön”. Det grekiska verbet dẹomai avser att be innerligt eller intensivt och med starka känslor. Det besläktade substantivet dẹēsis, som oftast återges med ”innerlig bön”, har beskrivits som en ”ödmjuk och innerlig vädjan”. I de kristna grekiska skrifterna används detta substantiv endast om böner riktade till Gud. ”Med förtvivlade rop och tårar” frambar Jesus ”innerliga böner och vädjanden till den som kunde rädda honom från döden”. (Heb 5:7) Uttrycket ”innerliga böner” står i plural, och det visar att Jesus bad till Jehova mer än en gång. I till exempel Getsemane bad Jesus flera innerliga böner. (Mt 26:36–44; Lu 22:32)

vädja till Jehova: Det grekiska verbet för ”vädja” används i Septuaginta i samband med böner och vädjanden till Jehova. På dessa ställen används ofta Guds namn i den hebreiska texten. (1Mo 25:21; 2Mo 32:11; 4Mo 21:7; 5Mo 3:23; 1Ku 8:59; 13:6) Skälen till att Nya världens översättning använder namnet Jehova i den här versen, trots att det i tillgängliga grekiska handskrifter står ”Herren” (grekiska: tou Kyrịou), förklaras i Tillägg C1 och C3 introduktion; Apg 8:22. (Läs mer om det grekiska ordet för ”vädja”, som också kan återges med ”be en innerlig bön”, i studienoten till Apg 4:31.)

bittert vin: Det grekiska ordet cholẹ̄ syftar här på ett bittert växtextrakt eller på något bittert i allmänhet. Matteus visar att den här händelsen var en uppfyllelse av Ps 69:21, där Septuaginta använder det grekiska ordet cholẹ̄ som en översättning av det hebreiska ordet för ”gift”. Tydligtvis hade några kvinnor i Jerusalem blandat vin och något bittert som ett slags smärtlindrande medel som gavs till dem som skulle avrättas, och romarna hade inga invändningar mot att man gjorde så här. I parallellskildringen i Mk 15:23 sägs det att vinet var ”blandat med myrra”, så det innehöll tydligtvis både myrra och något bittert ämne.

ett bittert gift: Ordagrant ”bitter galla”. Det grekiska ordet cholẹ̄ syftar bokstavligen på vätskan som bildas i levern och lagras i gallblåsan. Galla är en mycket bitter gul- eller grönaktig vätska som har en viktig uppgift i matspjälkningsprocessen. Galla kom att förknippas med sådant som är bittert och giftigt, och det är så ordet används här. (Jämför studienot till Mt 27:34.)

vädja till Jehova: Det grekiska verbet för ”vädja” används i Septuaginta i samband med böner och vädjanden till Jehova. På dessa ställen används ofta Guds namn i den hebreiska texten. (1Mo 25:21; 2Mo 32:11; 4Mo 21:7; 5Mo 3:23; 1Ku 8:59; 13:6) Skälen till att Nya världens översättning använder namnet Jehova i den här versen, trots att det i tillgängliga grekiska handskrifter står ”Herren” (grekiska: tou Kyrịou), förklaras i Tillägg C1 och C3 introduktion; Apg 8:22. (Läs mer om det grekiska ordet för ”vädja”, som också kan återges med ”be en innerlig bön”, i studienoten till Apg 4:31.)

Vädja till Jehova för min skull: Eller ”Frambär ödmjuk bön till Jehova för min skull”. (Se studienot till Apg 8:22 och Tillägg C3 introduktion; Apg 8:24.)

Jehovas ord: Det här uttrycket har sin bakgrund i de hebreiska skrifterna, där det förekommer som en kombination av det hebreiska ordet för ”ord” och Guds namn. Uttrycket ”Jehovas ord” förekommer i omkring 200 verser. (Några exempel finns i 2Sa 12:9; 24:11; 2Ku 7:1; 20:16; Jes 1:10; 2:3; 28:14; 38:4; Jer 1:4; 2:4; Hes 1:3; 6:1; Hos 1:1; Sak 9:1.) Detta uttryck förekommer i Sak 9:1 i ett tidigt exemplar av Septuaginta, där det grekiska ordet lọgos är åtföljt av Guds namn skrivet med gammalhebreiska bokstäver (). Detta fragment upptäcktes i Nahal Hever i Judeens öken nära Döda havet och har daterats till mellan år 50 f.v.t. och 50 v.t. Skälen till att Nya världens översättning använder uttrycket ”Jehovas ord” i huvudtexten till Apg 8:25, trots att det i tillgängliga grekiska handskrifter står ”Herrens ord”, förklaras i Tillägg C3 introduktion; Apg 8:25.

Jehovas ängel: Uttrycket ”Jehovas ängel” förekommer många gånger i de hebreiska skrifterna, första gången i 1Mo 16:7, och är en kombination av det hebreiska ordet för ”ängel” och tetragrammet. I Sak 3:5, 6 i ett tidigt exemplar av Septuaginta är det grekiska ordet ạggelos (ängel; budbärare) åtföljt av Guds namn skrivet med hebreiska bokstäver. Detta fragment upptäcktes i en grotta i Nahal Hever i Judeens öken i Israel och har daterats till mellan år 50 f.v.t. och 50 v.t. Skälen till att Nya världens översättning använder uttrycket ”Jehovas ängel” i huvudtexten till Apg 5:19, trots att det i tillgängliga grekiska handskrifter står ”Herres ängel”, förklaras i Tillägg C1 och C3 introduktion; Apg 5:19.

eunucker: I bokstavlig bemärkelse kastrerade män. Men i den här versen används det i både bokstavlig och bildlig bemärkelse. (Se Ordförklaringar.)

som väljer att inte gifta sig: Eller ”som själva har gjort sig till eunucker”. Här avses inte eunucker i egentlig mening, alltså kastrerade män. I stället syftar det på dem som frivilligt väljer att inte gifta sig. (Se Ordförklaringar under ”Eunuck”.)

etiopisk: Forntidens etiopier var ett folk som kom från ett område som låg söder om Egypten och som då kallades Etiopien. Det grekiska ordet för ”Etiopien” (Aithiopịa, betyder ”brända ansiktens område”) var det namn som de forntida grekerna gav området söder om Egypten. ”Etiopien” motsvarade i stort sett det hebreiska namnet ”Kush”, som användes om ett område som huvudsakligen omfattade det nutida Sudan och den sydligaste delen av dagens Egypten. I Septuaginta återges det hebreiska namnet ”Kush” med det grekiska ”Etiopien” på i stort sett alla ställen. Ett exempel är i Jes 11:11, där ”Kush” (”Etiopien” i LXX) nämns som ett av de länder som de judar som fördes bort skingrades till efter att babylonierna hade erövrat Juda. Den här etiopiske hovmannen kan därför haft kontakt med judar i sitt hemland eller möjligen i Egypten, där det bodde många judar.

hovman: Ordagrant ”eunuck”. Den bokstavliga betydelsen av det grekiska ordet eunouchos avser en man som berövats sin fortplantningsförmåga. Kastrerade män fick ofta olika uppgifter vid de kungliga hoven i Mellanöstern och norra Afrika. De var ofta kammartjänare och vakter för drottningen och bihustrurna. Men uttrycket ”eunuck” användes inte bara om män som var kastrerade. Det kom också att användas som ett allmänt uttryck för män som hade ämbetsuppgifter vid de kungliga hoven. Precis som det grekiska ordet kunde även det hebreiska ordet för ”eunuck” (sarịs) avse en hovman. Så till exempel kallas Potifar, som var gift, ”hovman [ordagrant ”eunuck”] hos farao”. (1Mo 39:1) Den etiopiske mannen som hade ansvaret för skattkammaren kallas ordagrant för ”eunuck”, men det måste ha använts i betydelsen ”hovman”. Han var tydligen en omskuren proselyt, dvs. en icke-jude som hade börjat tillbe Jehova, för han hade precis varit i Jerusalem för att tillbe. (Se Ordförklaringar under ”Proselyt”.) Enligt den mosaiska lagen fick ingen som hade blivit kastrerad bli en del av Israels församling (5Mo 23:1), så han kan inte ha varit eunuck i bokstavlig mening. Han betraktades därför inte som icke-jude, och följaktligen var det inte han utan Cornelius som var den förste oomskurne icke-juden som blev kristen. (Apg 10:1, 44–48; läs mer om den bildliga användningen av ordet ”eunuck” i studienoten till Mt 19:12.)

Kandake: Kandake anses inte vara ett namn, utan en titel i likhet med farao och kejsare. Flera forntida författare, t.ex. Strabon, Plinius den äldre och Eusebios, använde denna benämning om de etiopiska drottningarna. Plinius den äldre (ca 23–79 v.t.) skrev: ”Det finns endast ett fåtal byggnader i staden [Meroë, huvudstad i det forntida Etiopien]. Här lär det härska en kvinna vid namn Kandake, ett namn som en rad drottningar har burit efter varandra under många år.” (Naturalis historia, VI, XXXV)

Förstår: Det grekiska ordet ginọ̄skō har grundbetydelsen ”veta”, ”känna”, men det har en bred betydelse och kan också återges med ”förstå”, ”uppfatta”.

hans härkomst: Detta är ett citat från Jes 53:8. När Jesus förhördes av Sanhedrins medlemmar tog de inte hänsyn till hans bakgrund – att han uppfyllde kraven för att vara den utlovade Messias.

bli döpt: Eller ”bli nedsänkt”. Det grekiska ordet baptịzō betyder ”doppa”. Sammanhanget visar att dop innebär fullständig nedsänkning. Om det hade räckt med att stänka eller hälla lite vatten hade hovmannen inte behövt stanna vagnen vid ett ställe där det fanns vatten. Det går inte att fastställa om det rörde sig om en å, en flod eller en damm, men skildringen säger att ”både Filippus och hovmannen steg ner i vattnet”. (Apg 8:38) Andra skildringar i Bibeln stöder uppfattningen att dopet innebär fullständig nedsänkning i vatten. Jesus blev till exempel döpt i Jordanfloden. Och vid ett tillfälle döpte Johannes på en plats i Jordandalen nära Salim, ”eftersom det fanns gott om vatten där”. (Joh 3:23) Det är värt att lägga märke till att det grekiska ordet baptịzō även används i Septuaginta i 2Ku 5:14, där det sägs att Naaman gav sig av till Jordan och ”doppade sig sju gånger”. Dessutom liknar Bibeln dopet vid att bli begraven, vilket också tyder på att dopet innebär fullständig nedsänkning. (Rom 6:4–6; Kol 2:12)

I vissa yngre grekiska handskrifter och i vissa äldre översättningar står det här (med vissa variationer): ”Filippus sa till honom: ’Om du tror av hela ditt hjärta, kan det ske.’ Till svar sa han: ’Jag tror att Jesus Kristus är Guds son.’” Dessa ord förekommer dock inte i de tidigaste och mest tillförlitliga handskrifterna och är med största sannolikhet inte en del av den ursprungliga texten till Apostlagärningarna. (Se Tillägg A3.)

Jehovas ande: Detta uttryck förekommer många gånger i de hebreiska skrifterna. (Några exempel finns i Dom 3:10; 6:34; 11:29; 13:25; 14:6; 15:14; 1Sa 10:6; 16:13; 2Sa 23:2; 1Ku 18:12; 2Ku 2:16; 2Kr 20:14; Jes 11:2; 40:13; 63:14; Hes 11:5; Mik 2:7; 3:8.) Uttrycket ”Jehovas ande” finns i Lu 4:18 som en del av ett citat från Jes 61:1. Där och på andra ställen i de hebreiska skrifterna innehåller den hebreiska texten tetragrammet tillsammans med ordet för ”ande”. Skälen till att Nya världens översättning använder uttrycket ”Jehovas ande” i huvudtexten till Apg 5:9, trots att det i tillgängliga grekiska handskrifter står ”Herres ande”, förklaras i Tillägg C1 och C3 introduktion; Apg 5:9.

Ashdod: Detta är det hebreiska namnet på den plats som under det första århundradet v.t. var känd under sitt grekiska namn Asotus. (Jos 11:22; 15:46; se Tillägg B6 och B10.)

Media

Evangelieförkunnaren Filippus verksamhet
Evangelieförkunnaren Filippus verksamhet

Bibeln berättar en del om det ”evangelieförkunnaren Filippus” uträttade. (Apg 21:8) Han var en av de ”sju män” med ”gott rykte” som delade ut mat till de grekisktalande och de hebreisktalande lärjungarna i Jerusalem. (Apg 6:1–6) Efter Stefanus död, när ”alla utom apostlarna skingrades”, begav sig Filippus till Samaria, där han predikade de goda nyheterna och utförde underverk. (Apg 8:1, 4–7) Längre fram sändes Filippus till en ödslig väg som gick mellan Jerusalem och Gaza. (Apg 8:26) På den vägen träffade Filippus en etiopisk hovman och förkunnade de goda nyheterna för honom. (Apg 8:27–38) Filippus fördes bort av Jehovas ande (Apg 8:39) och fortsatte predika i Ashdod och andra städer längs kusten tills han kom till Caesarea. (Apg 8:40) Många år senare bodde Lukas och Paulus hemma hos Filippus i Caesarea. Då hade Filippus ”fyra ogifta döttrar som profeterade”. (Apg 21:8, 9)

1. Jerusalem: Sköter praktiska uppgifter. (Apg 6:5)

2. Samarien: Predikar de goda nyheterna. (Apg 8:5)

3. Vägen till Gaza: Förklarar Skriften för en etiopisk hovman och döper honom. (Apg 8:26–39)

4. Kusttrakten: Förkunnar de goda nyheterna i alla städerna. (Apg 8:40)

5. Caesarea: Tar emot Paulus som gäst i sitt hem. (Apg 21:8, 9)

Caesarea
Caesarea

1. Romersk teater

2. Palats

3. Hippodrom

4. Hedniskt tempel

5. Hamn

Den här filmen över ruinerna av Caesarea innehåller 3D-rekonstruktioner, som visar hur dessa framträdande byggnader kan ha sett ut. Herodes den store lät bygga Caesarea och dess hamn i slutet av det första århundradet f.v.t. Han uppkallade staden efter kejsar Augustus. Caesarea ligger ca 87 km nordväst om Jerusalem vid Medelhavets kust och var en viktig hamnstad. I staden fanns det en romersk teater (1), ett palats som låg utmed havet (2), en hippodrom, en arena för hästkapplöpning, som kan ha rymt 30 000 åskådare (3) och ett hedniskt tempel (4). Den konstgjorda hamnen (5) var en riktig prestation på ingenjörskonstens område. En akvedukt försåg Caesarea med vatten, och staden hade ett eget avloppssystem. Aposteln Paulus och andra kristna reste till och från Caesarea med båt. (Apg 9:30; 18:21, 22; 21:7, 8, 16) Paulus satt i fängelse där i omkring två år. (Apg 24:27) Evangelieförkunnaren Filippus reste till Caesarea i slutet av en predikoresa och bosatte sig kanske där. (Apg 8:40; 21:8) Cornelius, den förste oomskurne icke-juden som blev kristen, bodde i Caesarea. (Apg 10:1, 24, 34, 35, 45–48) Och det var förmodligen där som Lukas skrev sitt evangelium.