Apostlagärningarna 23:1–35
Studienoter
jag har levt mitt liv: Den form av det grekiska verbet politeuomai som används här skulle kunna återges med ”uppföra sig som en medborgare”. (Kingdom Interlinear) Paulus säger här att han var en god medborgare och följde landets lagar. Romerska medborgare tog i allmänhet aktivt del i politiska angelägenheter, eftersom romerskt medborgarskap var högt värderat och medförde vissa förpliktelser och privilegier. (Apg 22:25–30) När Paulus här beskriver hur han har levt sitt liv inför Gud, kan det ha antytt att han först och främst var en medborgare i Guds rike. (Flp 3:20; jämför användningen av samma verbform i Flp 1:27; fotnot.)
några från fariséernas parti: Eller ”några från fariséernas sekt”. Även om dessa var kristna, fortsatte de tydligtvis att i vissa sammanhang förknippas med sin bakgrund som fariséer. (Jämför studienot till Apg 23:6.)
jag är farisé: Några av åhörarna kände Paulus. (Apg 22:5) När Paulus sa att han var son till fariséer uppfattade inte fariséerna i Sanhedrin det som att han försökte vilseleda dem, för de visste att han hade blivit en nitisk kristen. De måste ha tagit detta uttalande som en påminnelse om att de hade en gemensam bakgrund. I det här sammanhanget kan det här uttalandet också antyda att Paulus identifierade sig mer med fariséerna än med sadducéerna, därför att fariséerna trodde på en uppståndelse. På det sättet lade han en gemensam grund. När han tog upp den här kontroversiella frågan hoppades han tydligtvis på att några medlemmar av Sanhedrin skulle ställa sig på hans sida, och planen fungerade. (Apg 23:7–9) Det Paulus säger här i Apg 23:6 stämmer också med hur han senare beskriver sig själv när han försvarade sig inför kung Agrippa. (Apg 26:5) Och när Paulus var i Rom och skrev till sina medkristna i Filippi nämnde han återigen sin bakgrund som farisé. (Flp 3:5) Det är också värt att lägga märke till hur andra kristna som hade varit fariséer omtalas i Apg 15:5. (Se studienot till Apg 15:5.)
svor en ed: Eller ”svor en förbannelsens ed”. Det grekiska verbet anathematịzō används tydligtvis om att svära en ed som skulle medföra att den som svor eden drabbades av en förbannelse om den inte hölls eller visade sig vara falsk.
svor en ed: Eller ”svor en förbannelsens ed”. Det grekiska verbet anathematịzō används tydligtvis om att svära en ed som skulle medföra att den som svor eden drabbades av en förbannelse om den inte hölls eller visade sig vara falsk.
äldste: Ordagrant ”äldre männen”. I Bibeln används det grekiska ordet presbỵteros först och främst om någon som har myndighet och ansvar i ett samhälle eller en nation. Några gånger syftar detta ord på en människa som kommit upp i åren (t.ex. i Lu 15:25; Apg 2:17), men det används inte uteslutande om äldre människor. Här syftar det på ledarna i den judiska nationen, som ofta nämns tillsammans med de främsta prästerna och de skriftlärda. Sanhedrin bestod av män från dessa tre grupper. (Mt 21:23; 26:3, 47, 57; 27:1, 41; 28:12; se Ordförklaringar under ”Äldste, äldre man”.)
de äldste: Här syftar det på ledarna i den judiska nationen, som ofta nämns tillsammans med de främsta prästerna och de skriftlärda. (Se studienot till Mt 16:21.)
avlagt en högtidlig ed: Eller ”avlagt en förbannelsens ed”. (Se studienot till Apg 23:12.)
svor en ed: Eller ”svor en förbannelsens ed”. Det grekiska verbet anathematịzō används tydligtvis om att svära en ed som skulle medföra att den som svor eden drabbades av en förbannelse om den inte hölls eller visade sig vara falsk.
avlagt en ed: Eller ”avlagt en förbannelsens ed”. (Se studienot till Apg 23:12.)
sent på dagen: I den här versen nämns det fyra vaktpass. Natten sträckte sig från kl. 18 på kvällen till kl. 6 på morgonen, och man följde grekernas och romarnas indelning av natten i fyra pass på omkring tre timmar vartdera. (Se också resterande studienoter till den här versen.) Tidigare hade hebréerna delat in natten i tre pass på omkring fyra timmar vardera (2Mo 14:24; Dom 7:19), men på Jesus tid hade de anammat den romerska indelningen. Uttrycket ”sent på dagen” i den här versen avser det första vaktpasset, dvs. från solnedgången till omkring kl. 21. (Se studienot till Mt 14:25.)
tredje timmen i kväll: Räknat från solnedgången, dvs. ca kl. 21. I de kristna grekiska skrifterna används vanligtvis ordet ”vaktpass” som tidsangivelse, enligt grekernas och romarnas indelning av natten. (Mt 14:25; Mk 6:48; Lu 12:38) Detta är enda gången som en av kvällens och nattens tolv timmar nämns specifikt. (Jämför Apg 16:25, 33; se studienot till Mk 13:35.)
Ta emot våra hälsningar!: Det grekiska ordet chairō, som ordagrant betyder ”glädja [sig]”, används här som en inledande hälsning och förmedlar tanken ”hoppas att allt är väl”. Inledningen till detta brev om omskärelse, som sändes till församlingarna, följer en standard som var vanlig i brev på den tiden. Först nämns avsändaren, sedan adressaten och därefter en vanlig hälsning. (Se studienot till Apg 23:26.) Av alla brev i de kristna grekiska skrifterna är det bara i Jakobs brev som det grekiska ordet chairō används som hälsningsfras på samma sätt som i detta brev från den styrande kretsen. (Jak 1:1) Lärjungen Jakob var med och skrev detta brev, och det stöder slutsatsen att den Jakob som skrev Jakobs brev är samme man som hade en framträdande roll under det möte som omtalas i Apostlagärningarna, kapitel 15.
Claudius Lysias till den högt ärade ståthållaren Felix: Var hälsad!: Detta var ett vanligt sätt att inleda brev på den tiden. Först nämns avsändaren, sedan adressaten och därefter en vanlig hälsning. Här används det grekiska ordet chairō som hälsning, som ordagrant betyder ”glädja [sig]”. Det förmedlade tanken ”hoppas att allt är väl”. Uttrycket förekommer ofta i icke-bibliska papyrusbrev. I det här sammanhanget kan det grekiska ordet med rätta översättas ”Var hälsad!” En liknande inledning till ett brev finns i Apg 15:23 och Jak 1:1. (Se studienot till Apg 15:23.)
romare: Dvs. romersk medborgare. (Se studienoter till Apg 16:37; 22:25.)
romare: Eller ”romersk medborgare”. Det här är det andra av tre ställen i Bibeln där det berättas att Paulus utnyttjar sina rättigheter som romersk medborgare. De romerska myndigheterna blandade sig vanligtvis inte i det judarna gjorde. Att romarna blev indragna i Paulus fall berodde inte bara på det upplopp som bröt ut när han kom till templet, utan också på att han var romersk medborgare. Medborgarskapet gav en person vissa rättigheter som erkändes och respekterades i hela riket. Det var till exempel olagligt att binda eller slå en romare som inte hade blivit dömd, eftersom man ansåg att endast slavar kunde behandlas så. (Läs mer om de två andra tillfällena i studienoter till Apg 16:37; 25:11.)
vi är romerska medborgare: Paulus och tydligtvis även Silas var romerska medborgare. Enligt romersk lag hade en medborgare alltid rätt till en ordentlig rättegång och fick aldrig straffas offentligt utan att först ha blivit dömd. Ett romerskt medborgarskap medförde rättigheter och privilegier oavsett var i riket man befann sig. En romersk medborgare var underställd den romerska lagen, inte provinsernas lokala lagar. Han kunde gå med på att bli ställd inför rätta enligt de lokala lagarna, men han behöll ändå rätten att få sitt ärende prövat av en romersk domstol. Ifall han blev dömd till döden kunde han överklaga till kejsaren. Paulus predikade vitt och brett i hela romarriket. Bibeln berättar om tre tillfällen då han utnyttjade sina rättigheter som romersk medborgare. Det första tillfället är här i Filippi när han upplyste magistratens ledamöter om att de hade kränkt hans rättigheter genom att piska honom. (Läs om de andra tillfällena i studienoter till Apg 22:25; 25:11.)
palats: Eller ”praetorium”. I evangelierna och Apostlagärningarna betecknar det grekiska ordet praitọ̄rion (från latinet) ett palats eller residens. Ordet praetorium hade använts om härförares tält, och med tiden kom ordet att beteckna ståthållarens residens. Här syftar det på ett palats i Caesarea som Herodes den store hade byggt. Vid den här tiden, omkring år 56 v.t., var det den romerske ståthållarens residens. (Se studienot till Mt 27:27.)
ståthållarens residens: Det grekiska ordet praitọ̄rion (av det latinska praetorium) betecknar den romerska ståthållarens officiella residens. I Jerusalem var residenset troligen det palats som var uppfört av Herodes den store. Det låg i det nordvästra hörnet av den södra delen av staden, som också kallades den övre staden. (Se Tillägg B12, som visar var det låg.) Pilatus bodde bara i Jerusalem vid särskilda tillfällen, som vid högtiderna, eftersom det då var risk för oroligheter i staden. I vanliga fall bodde han i Caesarea.
Media

Romerska soldater bar vanligtvis ett långt kast- eller stångvapen. Det romerska pilum (1) var utformat för att tränga in i målet. Spjutet var tungt, och det begränsade hur långt man kunde kasta det, men tyngden gjorde att det kunde genomborra en rustning eller sköld. Det finns belägg för att romerska legionärer ofta bar ett sådant spjut. Enklare spjut (2) hade ett träskaft med järnspets. Fotsoldaterna i den romerska arméns hjälptrupper bar ibland ett eller flera spjut av den här typen. Man vet inte vilket slags spjut som användes när soldaten stack ett spjut i sidan på Jesus kropp.