Andra Moseboken 13:1–22

13  Jehova fortsatte att tala till Mose:  ”Avskilj* alla förstfödda* bland israeliterna. Allt förstfött bland både människor och djur tillhör mig.”+  Sedan sa Mose till folket: ”Kom ihåg den här dagen, då ni lämnade slaveriet* i Egypten,+ för med stark hand förde Jehova er ut.+ Därför får inget syrat ätas.  I dag drar ni ut, i månaden abib.*+  När Jehova har fört er in i kanaanéernas, hettiternas, amoréernas, hivéernas och jebuséernas land,+ som han med ed lovade era förfäder att ge er,+ ett land som flödar av mjölk och honung,+ då ska ni fira den här högtiden i denna månad.  I sju dagar ska ni äta osyrat bröd,+ och på sjunde dagen ska ni fira en högtid åt Jehova.  Under de sju dagarna ska ni äta osyrat bröd.+ Inget som är syrat får finnas hos er,+ och ingen surdeg får finnas någonstans i ert område.*  Den dagen ska du förklara för dina barn: ’Det här gör jag för att minnas det Jehova gjorde för mig när jag lämnade Egypten.’+  Och detta ska vara som ett tecken på handen och som ett minnestecken* på pannan,*+ så att Jehovas lag kan vara på era läppar.* För med stark hand förde Jehova er ut ur Egypten. 10  Ni ska följa denna stadga vid den bestämda tiden år efter år.+ 11  När Jehova har fört er in i kanaanéernas land, som han med ed lovade er och era förfäder att han skulle ge er,+ 12  ska ni överlämna alla förstfödda pojkar* och alla förstfödda handjur bland er boskap åt Jehova. De tillhör Jehova.+ 13  Varje förstfödd åsna ska ni friköpa med ett får, och om ni inte friköper den ska ni bryta nacken av den. Och varje förstfödd son ska friköpas.+ 14  Om era barn längre fram frågar: ’Vad betyder det här?’ ska ni svara: ’Med stark hand förde Jehova oss ut ur Egypten, där vi var slavar.*+ 15  När farao envist vägrade släppa oss+ dödade Jehova alla förstfödda i Egypten, både bland människor och djur.+ Det är därför vi offrar alla förstfödda handjur åt Jehova och friköper alla förstfödda pojkar.’ 16  Det ska vara som ett tecken på handen och som ett band på pannan,*+ för med stark hand förde Jehova oss ut ur Egypten.” 17  När farao hade släppt folket ledde Gud dem inte längs vägen till filistéernas land, trots att den var kortare. För Gud sa: ”Om folket hotas av krig kanske de ångrar sig och återvänder till Egypten.” 18  Så Gud lät folket ta en omväg genom vildmarken vid Röda havet.+ Och israeliterna lämnade Egypten i stridsformering. 19  Mose tog också med sig Josefs kropp,* för Josef hade tagit en högtidlig ed av Israels avkomlingar och sagt: ”Gud kommer att vända sin uppmärksamhet till er. Lova att ni tar med min kropp* härifrån.”+ 20  De lämnade Sukkot och slog läger i Etham, i utkanten av vildmarken. 21  På dagen gick Jehova framför dem i en molnpelare för att leda dem,+ och på natten gick han framför dem i en eldpelare för att ge dem ljus, så att de kunde gå både på dagen och på natten.+ 22  Molnpelaren gick ständigt framför folket på dagen, och eldpelaren gick framför dem på natten.+

Fotnoter

Ordagrant ”Helga”.
Ordagrant ”allt förstfött som öppnar livmodern”, dvs. den förstfödde manlige avkomlingen.
Ordagrant ”slavhuset”.
Ordagrant ”inom dina gränser”.
Eller ”en påminnelse”.
Ordagrant ”mellan dina ögon”.
Ordagrant ”i din mun”.
Ordagrant ”allt som öppnar livmodern”.
Ordagrant ”från slavhuset”.
Ordagrant ”mellan dina ögon”.
Ordagrant ”ben”.
Ordagrant ”mina ben”.

Studienoter

Media