Andra Korinthierbrevet 11:1–33

11  Jag önskar att ni kunde stå ut med mig, även om jag skulle verka lite oförnuftig, och det gör ni ju faktiskt!  Jag vakar nämligen över er lika svartsjukt som Gud. Jag har ju personligen lovat bort er i äktenskap med en enda man, Kristus, och vill kunna föra fram er som en ren jungfru åt honom.+  Men jag är rädd att ert tänkesätt kan bli fördärvat, precis som Eva överlistades av ormen,+ så att ni förlorar den uppriktighet och renhet som Kristus förtjänar.+  För om någon kommer och förkunnar en Jesus som skiljer sig från den vi har förkunnat, eller om någon kommer med en annan ande eller andra goda nyheter än vad ni har tagit emot,+ så accepterar ni det utan vidare.  Jag menar att jag inte på något sätt är sämre än era ”superapostlar”.+  För även om jag inte är någon fantastisk talare,+ så saknar jag verkligen inte kunskap,+ och den har vi tydligt förmedlat till er på alla sätt.  Tycker ni kanske att jag syndade när jag ödmjukade mig för att ni skulle bli upphöjda, när jag med glädje förkunnade Guds goda nyheter för er utan ersättning?+  Andra församlingar har jag rentav utnyttjat genom att ta emot bidrag för att kunna betjäna er.+  Men när jag var hos er och inte hade vad jag behövde, blev jag ändå inte en belastning för någon av er, för bröderna som kom från Makedonien såg till att jag fick mer än nog.+ Ja, jag gjorde allt för att inte bli en belastning för er, och det kommer jag att fortsätta med.+ 10  Det finns inget som kan hindra mig från att tala om detta med stolthet+ i hela Akạja, så sant som sanningen om Kristus finns i mig. 11  Varför har jag gjort så? Därför att jag inte älskar er? Nej, Gud vet att jag gör det.+ 12  Jag tänker fortsätta som hittills+ för att de som försöker jämställa sig med oss inte ska ha någon grund för sitt självgoda skryt. 13  De är nämligen falska apostlar, bedragare som utger sig för att vara Kristus apostlar.+ 14  Och det är inte konstigt, för Satan själv utger sig för att vara en ljusets ängel.+ 15  Därför kommer det inte som en överraskning om hans tjänare också utger sig för att vara rättfärdighetens tjänare.* Men de ska få det slut som de förtjänar.+ 16  Jag upprepar: Tro inte att jag är oförnuftig. Men om någon ändå tror det, acceptera mig då som oförnuftig, så att jag också kan få skryta lite.+ 17  Det jag säger nu är inte något som jag har lärt mig av Herren, utan jag uttalar mig som en oförnuftig människa, skrytsamt och självsäkert. 18  Många skryter om sådant som hör till den här världen, och det tänker jag också göra. 19  Ni som ska vara så förnuftiga accepterar med glädje de oförnuftiga. 20  Man gör er till slavar, tar allt ni äger och har, trycker ner er och slår er i ansiktet, ja, ni finner er i vad som helst. 21  Jag skäms för att behöva säga detta, för det kan verka som om vi har varit fega. Men om nu andra agerar myndigt – nu talar jag oförnuftigt – då ska jag också agera myndigt.+ 22  Är de hebréer? Det är jag också.+ Är de israeliter? Det är jag också. Är de avkomlingar till Abraham? Det är jag också.+ 23  Tjänar de Kristus? Jag svarar som en galning: Jag med, fast ännu mer! Jag har ju arbetat mer,+ suttit i fängelse mer,+ blivit slagen, ja, jag vet inte hur många gånger, och har ofta varit nära döden.+ 24  Fem gånger har judarna gett mig 39 slag,+ 25  tre gånger har jag blivit piskad med spö,+ en gång har jag blivit stenad,+ tre gånger har jag lidit skeppsbrott,+ ett dygn har jag kämpat ute på öppet hav. 26  Jag har ofta varit på resande fot och mött faror från floder och faror bland rövare, faror från mina landsmän+ och från folk från nationerna,+ faror i städerna,+ i vildmarken, på havet och bland falska bröder. 27  Det har varit slit och släp, sömnlösa nätter+ och kyla, hunger och törst,+ och jag har ofta saknat både mat+ och kläder. 28  Förutom allt detta har jag det som väller över mig varje dag,* nämligen oron för alla församlingarna.+ 29  Vem är svag utan att jag känner mig svag? Vem har fått någon att snava utan att jag blir upprörd? 30  Om jag måste skryta tänker jag skryta över det som visar min svaghet. 31  Herren Jesus Far och Gud, han som ska lovprisas för evigt, vet att jag inte ljuger. 32  I Damaskus lät ståthållaren under kung Arẹta bevaka staden för att gripa mig. 33  Men man firade ner mig i en korg från ett fönster i stadsmuren,+ och jag lyckades komma undan.

Fotnoter

Eller ”ger sken av att göra det rätta”.
Eller ”den dagliga pressen”.

Studienoter

”superapostlar”: Paulus använder här ett uttryck som också kan återges ”till övermått höga apostlar” eller ”väldiga apostlar”. Han använder det här lite sarkastiska uttrycket för att beskriva de arroganta män som tydligen kände sig överlägsna de apostlar Jesus själv hade valt ut. Paulus kallar dem ”falska apostlar” eftersom de faktiskt var Satans tjänare. (2Kor 11:13–15) De lärde ut sin egen version av de goda nyheterna om Kristus. (2Kor 11:3, 4) Dessutom nedvärderade och förtalade de Paulus och ifrågasatte hans gudagivna myndighet som apostel.

verka lite oförnuftig: Paulus förstod att han skulle verka oförnuftig när han nu börjar ”skryta”. (2Kor 11:16) Men i den senare delen av 2 Korinthierna kände han sig tvungen att göra det för att lägga fram ett försvar för sitt apostlaskap. (I 2Kor 11 och 12 använder Paulus de grekiska orden ạfrōn och afrosỵnē, som bland annat har återgetts med ”oförnuftig” och ”oförnuft”, åtta gånger: 2Kor 11:1, 16, 17, 19, 21; 12:6, 11.) De så kallade superapostlarna orsakade stor skada i församlingen genom att undergräva respekten för Paulus och det han lärde ut. Sådana falska lärare gjorde att Paulus kände sig tvungen att skryta för att visa att han hade fått sin myndighet av Gud. (2Kor 10:10; 11:5, 16; se studienot till 2Kor 11:5.) Under de omständigheterna var det inte alls oförnuftigt att han skröt över sig själv.

Kärleken är inte avundsjuk: Det grekiska verbet zēlọō förmedlar tanken på en stark känsla som kan vara antingen positiv eller negativ. I den här versen har det återgetts med uttrycket ”vara avundsjuk” eftersom det syftar på en negativ känsla mot en förmodad konkurrent eller någon som verkar ha vissa fördelar. Det besläktade substantivet zẹ̄los, som ofta återges med ”svartsjuka” eller ”avundsjuka”, nämns bland ”köttets gärningar” i Gal 5:19–21. Sådan svartsjuka är självisk och är en grogrund för hat, inte kärlek. Den som visar sann kärlek är inte avundsjuk, utan är tillitsfull och hoppfull och vill alltid andras bästa. (1Kor 13:4–7; läs om en positiv betydelse av det grekiska verbet i studienoten till 2Kor 11:2.)

Jag vakar nämligen över er lika svartsjukt som Gud: De grekiska ord som kan återges med ”vara svartsjuk” och ”svartsjuka” förmedlar tanken på en stark känsla som kan vara antingen positiv eller negativ. I den här versen är svartsjukan positiv. Det handlar om ett starkt intresse och en djup personlig omsorg, en känsla av uppriktigt engagemang. Paulus visade sådan omsorg om sina smorda medtroende. Han liknade dem vid en ren jungfru som hade lovats bort i äktenskap med en enda man, Jesus Kristus. Paulus kände starkt för att beskydda alla i församlingen mot andlig skada, så att de kunde överlämnas åt Kristus i ett rent tillstånd. Begreppet ”svartsjukt som Gud” (eller ”ivrigt som Gud”, ordagrant ”Guds nitälskan”) visar att Jehova har ett uppriktigt intresse för dem han älskar och en stark önskan att skydda dem mot skada. (Läs om en negativ betydelse av det grekiska verbet i studienoten till 1Kor 13:4.)

ren: Kristus brud utgörs av 144 000 kristna som är smorda med anden. Var och en bevarar sig som jungfrur bildligt sett genom att hålla sig avskilda från världen och hålla sig rena både moraliskt och läromässigt. (Upp 14:1, 4; jämför 1Kor 5:9–13; 6:15–20; Jak 4:4; 2Jo 8–11; Upp 19:7, 8.)

ande: Dvs. dominerande sinnesinställning.

”superapostlar”: Paulus använder här ett uttryck som också kan återges ”till övermått höga apostlar” eller ”väldiga apostlar”. Han använder det här lite sarkastiska uttrycket för att beskriva de arroganta män som tydligen kände sig överlägsna de apostlar Jesus själv hade valt ut. Paulus kallar dem ”falska apostlar” eftersom de faktiskt var Satans tjänare. (2Kor 11:13–15) De lärde ut sin egen version av de goda nyheterna om Kristus. (2Kor 11:3, 4) Dessutom nedvärderade och förtalade de Paulus och ifrågasatte hans gudagivna myndighet som apostel.

ert underhåll: Eller ”er lön”, ”er sold”. Här används en militär term som syftar på en soldats lön, ranson eller ersättning. Ursprungligen kan mat och andra förnödenheter ha ingått i en soldats lön. De judiska soldater som kom till Johannes utförde möjligen ett slags polisarbete, som i synnerhet hade att göra med tullavgifter och andra former av skatt. Skälet till att Johannes gav detta råd kan ha varit att en soldats underhåll var lågt och att det fanns en tendens bland soldater att missbruka sin ställning för att dryga ut sin inkomst. Denna term ingår även i uttrycket ”står för sina egna omkostnader” i 1Kor 9:7, där Paulus syftar på den lön som en kristen ”soldat” har rätt till.

den lön synden betalar ut: Eller ”syndens lön”. Det grekiska ordet opsọ̄nion betyder ordagrant ”betalning”, ”lön”. I Lu 3:14 (se studienot) används ordet som en militär term och syftar då på en soldats lön eller ersättning. I det här sammanhanget personifieras synden som en herre som betalar ut en bildlig lön. Den som syndar får död i ”lön”, eller betalning. När en människa har dött och fått sin lön har hon inte längre sitt syndaregister emot sig. Om det inte hade varit för Jesus offer och Guds vilja att uppväcka den människan, skulle hon inte ha något hopp om att få liv igen.

står för sina egna omkostnader: Paulus använder här ett grekiskt ord som ordagrant betyder ”lön”, som avser det underhåll som gavs till soldater och som kan ha innefattat mat och andra förnödenheter. (Se studienot till Lu 3:14.) I det här sammanhanget används det bildligt för att framhålla att en hårt arbetande kristen ”soldat” förtjänar blygsam materiell hjälp.

utnyttjat: Ordagrant ”plundrat”. Det grekiska verbet sylạō används ofta om att ta krigsbyte. Här använder Paulus detta starka uttryck bildligt som en överdrift för att slå fast en poäng. Paulus hade inte gjort något fel när han tog emot bidrag från andra. Han säger i stället detta för att försvara sig mot anklagelserna från ”superapostlarna” i Korinth, som påstod att han hade utnyttjat församlingen där. (2Kor 11:5) När han var i Korinth och inte hade det han behövde verkar det som att vännerna där inte hjälpte honom, trots att en del av dem tydligen hade det gott ställt. Men de fattiga vännerna i Makedonien försåg honom med det han behövde. (2Kor 11:9) Han säger att han inte syndade när han ödmjukade sig själv, vilket möjligen syftar på att han arbetade som tältmakare för att kunna försörja sig själv i tjänsten. (2Kor 11:7) Så det är kanske med en smula ironi som han säger att det är som om han praktiskt taget hade ”plundrat” andra församlingar genom att ta emot ekonomiskt stöd från dem när han betjänade församlingen i Korinth.

bidrag: Eller ”materiell hjälp”. Det grekiska ordet opsọ̄nion betyder ordagrant ”betalning”, ”lön”. I Lu 3:14 (se studienot) används det som en militär term och syftar på en soldats lön eller ersättning. I det här sammanhanget avses det materiella understöd som Paulus fått från en del församlingar medan han var i Korinth. (För fler förekomster av detta grekiska ord, se studienoter till Rom 6:23; 1Kor 9:7.)

för att de ... inte ska ha någon grund: Paulus ville inte ta emot ekonomisk hjälp från församlingen i Korinth. (2Kor 11:9) Men det verkar som att ”superapostlarna” tog emot sådan hjälp, och de påstod att Paulus hade visat att han inte var någon apostel i likhet med dem eftersom han utförde världsligt arbete. (2Kor 11:4, 5, 20) De försökte hitta en ”grund [eller ”förevändning”]” för att kunna ”jämställa sig med” Paulus. Deras självgoda skryt kanske syftar på att de menade sig vara kvalificerade som apostlar. (2Kor 11:7) Längre fram i det här kapitlet och i kapitel 12 framhåller Paulus sina egna kvalifikationer för att visa att deras påståenden saknade grund. Han säger också rakt på sak att superapostlarna i själva verket är ”falska apostlar, ... som utger sig för att vara Kristus apostlar”. (2Kor 11:13)

om sådant som hör till den här världen: Ordagrant ”efter köttet”. Det Paulus menar är att många skryter över sina omständigheter i livet.

hebréer ... israeliter ... avkomlingar till Abraham: Paulus redogör för sin bakgrund, möjligen för att några av hans kritiker i Korinth skröt över sitt judiska arv och sin judiska identitet. För det första nämner han att han är hebré, kanske för att betona sin koppling till judarnas förfäder, däribland Abraham och Mose. (1Mo 14:13; 2Mo 2:11; Flp 3:4, 5) Han kan också ha nämnt att han är hebré för att påpeka att han kan hebreiska. (Apg 21:40–22:2; 26:14, 15) För det andra säger han att han är israelit, en benämning som ibland användes om judar. (Apg 13:16; Rom 9:3, 4) För det tredje nämner han specifikt att han härstammar från Abraham. Han framhåller att han är bland dem som skulle ärva Guds löften till Abraham. (1Mo 22:17, 18) Men Paulus lade inte alltför stor vikt vid fysiska faktorer, som släktskap. (Flp 3:7, 8)

lokala domstolar: Det grekiska ordet synẹdrion, som här står i plural och översätts med ”lokala domstolar”, syftar i de kristna grekiska skrifterna oftast på judarnas högsta domstol i Jerusalem, Sanhedrin. (Se Ordförklaringar under ”Sanhedrin” och studienoter till Mt 5:22; 26:59.) Men detta ord var också en allmän beteckning på en församling eller ett möte, och här syftar det på lokala domstolar som var knutna till synagogorna. Dessa domstolar hade myndighet att utdöma sådana straff som prygling och uteslutning. (Mt 23:34; Mk 13:9; Lu 21:12; Joh 9:22; 12:42; 16:2)

tre gånger har jag blivit piskad med spö: Det här var ett straff som romerska myndigheter ofta använde sig av. I Apostlagärningarna nämns bara en av de tre gånger som Paulus fick spöstraff, och den händelsen ägde rum i Filippi. Detta var innan han skrev sitt andra brev till korinthierna. (Apg 16:22, 23) Han blev också misshandlad av judar i Jerusalem, men vid det tillfället nämns inga spön. (Apg 21:30–32) De som Paulus riktade sig till i Korinth, som var en romersk koloni, visste utan tvivel att sådana här spöstraff var brutala. Den förödmjukande behandlingen började med att offret fick sina kläder avslitna. (Jämför 1Th 2:2.) Lagen skyddade egentligen en romersk medborgare som Paulus mot den här typen av misshandel. Det var därför Paulus upplyste magistratens ledamöter i Filippi om att de hade kränkt hans rättigheter. (Se studienoter till Apg 16:35, 37.)

39 slag: Ordagrant ”40 slag så när som på ett”. Enligt Moses lag skulle vissa lagöverträdare straffas med prygel, men det fastställdes att det inte fick ges mer än 40 slag, för att den som pryglades inte skulle ”bli förödmjukad”. (5Mo 25:1–3) En judisk tradition begränsade antalet slag till 39 för att den som utdelade bestraffningen inte av misstag skulle utdela mer än 40 slag. Paulus fick det strängaste straffet, vilket visar att det han anklagades för var allvarligt i judarnas ögon. Det var judarna som straffade Paulus på det här sättet, förmodligen i synagogor eller i lokala domstolar som var knutna till dem. (Se studienot till Mt 10:17.) När icke-judiska myndigheter pryglade Paulus var de inte underlagda de begränsningar som var fastställda i Moses lag. (Se studienot till 2Kor 11:25.)

vakterna: Det grekiska ordet rhabdouchos betyder ordagrant ”spöbärare”, och det avser en romersk tjänsteman som hade till uppgift att ledsaga en högre ämbetsman när han visade sig offentligt och att verkställa hans befallningar. Den romerska benämningen var lictor. De romerska vakterna hade vissa polisiära uppgifter, men de skilde sig från nutida poliser så till vida att de mer fungerade som ämbetsmännens livvakter och var förpliktade att ständigt stå till deras tjänst. De stod inte direkt till folkets förfogande utan lydde under ämbetsmännen.

vi är romerska medborgare: Paulus och tydligtvis även Silas var romerska medborgare. Enligt romersk lag hade en medborgare alltid rätt till en ordentlig rättegång och fick aldrig straffas offentligt utan att först ha blivit dömd. Ett romerskt medborgarskap medförde rättigheter och privilegier oavsett var i riket man befann sig. En romersk medborgare var underställd den romerska lagen, inte provinsernas lokala lagar. Han kunde gå med på att bli ställd inför rätta enligt de lokala lagarna, men han behöll ändå rätten att få sitt ärende prövat av en romersk domstol. Ifall han blev dömd till döden kunde han överklaga till kejsaren. Paulus predikade vitt och brett i hela romarriket. Bibeln berättar om tre tillfällen då han utnyttjade sina rättigheter som romersk medborgare. Det första tillfället är här i Filippi när han upplyste magistratens ledamöter om att de hade kränkt hans rättigheter genom att piska honom. (Läs om de andra tillfällena i studienoter till Apg 22:25; 25:11.)

tre gånger har jag blivit piskad med spö: Det här var ett straff som romerska myndigheter ofta använde sig av. I Apostlagärningarna nämns bara en av de tre gånger som Paulus fick spöstraff, och den händelsen ägde rum i Filippi. Detta var innan han skrev sitt andra brev till korinthierna. (Apg 16:22, 23) Han blev också misshandlad av judar i Jerusalem, men vid det tillfället nämns inga spön. (Apg 21:30–32) De som Paulus riktade sig till i Korinth, som var en romersk koloni, visste utan tvivel att sådana här spöstraff var brutala. Den förödmjukande behandlingen började med att offret fick sina kläder avslitna. (Jämför 1Th 2:2.) Lagen skyddade egentligen en romersk medborgare som Paulus mot den här typen av misshandel. Det var därför Paulus upplyste magistratens ledamöter i Filippi om att de hade kränkt hans rättigheter. (Se studienoter till Apg 16:35, 37.)

stenad: Paulus syftar troligen på händelsen i Lystra, som omtalas i Apg 14:19, 20. Stening var en avrättningsmetod som nämns i den mosaiska lagen. (3Mo 20:2) Paulus blev troligen stenad av en pöbelhop av fanatiska judar och möjligen även icke-judar. Det är tydligt att de försökte döda Paulus, och efteråt drog de slutsatsen att de hade lyckats. Den brutala misshandel som nämns i de här verserna måste ha gett Paulus bestående fysiska ärr.

tre gånger har jag lidit skeppsbrott: Bibeln innehåller en levande beskrivning av ett av de skeppsbrott som Paulus råkade ut för, men den händelsen inträffade efter att han hade skrivit det här brevet. (Apg 27:27–44) Paulus färdades ofta till sjöss. (Apg 13:4, 13; 14:25, 26; 16:11; 17:14, 15; 18:18–22, 27) Det finns därför många tillfällen när han kan ha drabbats av skeppsbrott. Han syftar troligen på resultatet av ett av skeppsbrotten när han skriver: ett dygn har jag kämpat ute på öppet hav (ordagrant ”i djupet”). Paulus kanske fick klamra sig fast vid vrakdelar ett helt dygn medan han kastades hit och dit i ett upprört hav innan han slutligen räddades eller sköljdes i land. Men sådana fruktansvärda händelser fick honom ändå inte att sluta resa med båt.

faror från floder och faror bland rövare: Det ord som Paulus använder för ”floder” i den här versen är samma ord som har återgetts med ”störtfloderna” i Mt 7:25, 27. I sådana områden som Pisidien, som Paulus färdades genom under sin första missionsresa, svämmade floderna ofta över när det regnade och förvandlade bergsklyftorna till våldsamma, livsfarliga forsar. Det här bergiga området var även ett ökänt tillhåll för rövare. Paulus trotsade villigt dessa faror, inte för att han var dumdristig utan för att han rättade sig efter Guds vägledning i tjänsten. (Apg 13:2–4; 16:6–10; 21:19) Han var mer intresserad av att sprida de goda nyheterna än av sin egen bekvämlighet och säkerhet. (Jämför Rom 1:14–16; 1Th 2:8.)

är dåligt klädda: Det grekiska verbet betyder ordagrant ”är nakna”, men i det här sammanhanget syftar det på att inte ha tillräckligt med kläder. (Se studienot till Mt 25:36.) Paulus jämför tydligtvis sitt självuppoffrande liv med det liv som några av de kristna i Korinth levde. De skröt om sig själva samtidigt som de levde ett förhållandevis bekvämt liv. (1Kor 4:8–10; jämför 2Kor 11:5.)

saknat ... kläder: Det grekiska ordet gymnọtēs (ordagrant ”nakenhet”) kan betyda ”sakna tillräckligt med kläder”. (Jämför Jak 2:15, fotnot.) När Paulus skriver att han upplevt ”kyla” och ”saknat ... kläder” syftar han troligen på svårigheter som han utstod när han färdades genom kyliga områden i dåligt väder, när han satt i kalla fängelser, när rövare slet av honom kläderna, när han vadade genom iskalla floder, när han utförde sin tjänst eller när han utsattes för förföljelse. (Se studienot till 1Kor 4:11.)

alla kroppsdelar har omsorg om varandra: Ordagrant ”kroppsdelarna ska bekymra sig om varandra”. Det grekiska verb som används här (merimnạō) används även i 1Kor 7:32, där Paulus talar om att en ogift kristen ”är upptagen av [ordagrant ”bekymrar sig om”] det som har med Herren att göra”. (Se studienot till 1Kor 7:32.) Samma verb används i 1Kor 7:33 för att beskriva hur en man bryr sig om sin hustru. Paulus talar också om ”oron [eller ”bekymren”, grekiska: mẹrimna, besläktat med verbet merimnạō] för alla församlingarna” som han själv kände. (2Kor 11:28) Han brydde sig verkligen om de kristna och ville att de skulle förbli trogna lärjungar till Guds son ända till slutet. Paulus använder även det här begreppet när han skriver om hur uppriktigt Timoteus skulle bry sig om bröderna och systrarna i församlingen i Filippi. (Flp 2:20) Att det här verbet används här i 1Kor 12:25 visar vilken djup omsorg de kristna ska ha om sina medtroendes andliga, fysiska och materiella behov. (1Kor 12:26, 27; Flp 2:4)

oron: Det grekiska ordet mẹrimna, som här har återgetts med ”oron”, kan också återges ”bekymren”, ”omsorgen”. Det är tydligt att Paulus oro för sina medkristna var stark med tanke på att han nämner den tillsammans med alla de faror och svårigheter som han talar om i de föregående verserna. (2Kor 11:23–27) Han hade kontakt med flera bröder som informerade honom om hur det stod till andligt sett med de kristna i olika församlingar. (2Kor 7:6, 7; Kol 4:7, 8; 2Ti 4:9–13) Han var mycket angelägen om att alla skulle bevara sig trogna mot Gud ända till slutet. (Se studienot till 1Kor 12:25, där det besläktade verbet merimnạō har en liknande innebörd.)

Prisa Jehova: Eller ”Välsignad vare Jehova”. Detta uttryck för ”prisa” är vanligt i de hebreiska skrifterna, där det ofta används tillsammans med Guds namn. (1Sa 25:32; 1Ku 1:48; 8:15; Ps 41:13; 72:18; 106:48; se Tillägg C3 introduktion; Lu 1:68.)

han som ska lovprisas för evigt: De grammatiska formerna som används i den grekiska texten i det här uttrycket visar att ”han som ska lovprisas för evigt” är Jehova, ”Herren Jesus Far och Gud”, inte ”Herren Jesus”. Liknande uttryck för lovprisning av Gud finns i Lu 1:68 (se studienot); Rom 1:25; 9:5; 2Kor 1:3; Ef 1:3 och 1Pe 1:3.

landsdelshärskaren: Ordagrant ”tetrarken” (betyder ”härskaren över en fjärdedel”, dvs. en fjärdedel av ett område). Användes om lydfurstar som härskade över ett mindre område eller en landsdel och som var underställda romersk myndighet. Herodes Antipas var tetrark, eller landsdelshärskare, över Galileen och Pereen. (Jämför studienot till Mk 6:14.)

ståthållaren: Eller ”etnarken”. Ordagrant ”folkhärskaren”, ”folkfursten”. Det grekiska uttryck som här återgetts med ”ståthållaren” (ho ethnạrchēs) förekommer bara en gång i de kristna grekiska skrifterna. Det syftar på en ställning som är lägre än en kung men högre än en tetrark (landsdelshärskare). (Se studienot till Mt 14:1.) Men det grekiska ordet har haft olika innebörd under århundradenas lopp. Den ståthållare som nämns i den här versen var kung Aretas representant i Damaskus, men det är osäkert vilken nationalitet han var av och exakt vilka ansvarsuppgifter han hade.

kung Areta: Areta IV var en arabisk kung som regerade från år 9 f.v.t. till år 40 v.t. Hans huvudstad var den nabateiska staden Petra, som låg söder om Döda havet, men han härskade även över Damaskus. Paulus talar här om händelser som inträffade kort efter hans omvändelse. Skildringen i Apostlagärningarna säger att ”judarna [kom] överens om att röja honom ur vägen”. (Apg 9:17–25) Paulus lägger ansvaret för det här angreppet på den lokala ståthållaren, eller etnarken, i Damaskus, som lydde under kung Areta. Lukas och Paulus skildringar motsäger inte varandra. Ett historiskt verk säger: ”Judarna stod för motivet, etnarken för militärmakten.” (W.J. Conybeare och J.S. Howson, The Life and Epistles of St. Paul, bd 1, s. 108, 109)

en korg: Lukas använder här det grekiska ordet sfyrịs, som även används i Matteusevangeliet och i Markusevangeliet om de sju korgar som man fyllde när man samlade in överbliven mat efter att Jesus hade mättat 4 000 män. (Se studienot till Mt 15:37.) Detta ord avser en stor korg. När Paulus berättade för de kristna i Korinth om sin flykt använde han det grekiska ordet sargạnē, som avser en flätad korg av rep eller vide. Båda dessa grekiska ord kan användas om samma typ av korg. (2Kor 11:32, 33)

korg: Eller ”videkorg”. När Paulus berättade för de kristna i Korinth om sin flykt använde han det grekiska ordet sargạnē, som avser en flätad korg av rep eller vide. Den här typen av korg kan ha använts för att bära stora mängder hö, halm eller ull. (Se studienot till Apg 9:25.)

ett fönster: Den här händelsen beskrivs även i Apg 9:25, där den grekiska texten ordagrant säger ”genom muren”. Men eftersom skildringen här i 2Kor 11:33 uttryckligen nämner ”ett fönster” finns det starkt stöd för lydelsen ”genom en öppning i stadsmuren” i Apg 9:25. En del menar att Paulus firades ner från ett fönster i en lärjunges hus och att huset var en del av stadsmuren.

Media

Saul och Damaskus
Saul och Damaskus

Illustrationen visar hur Damaskus troligen var uppbyggt under det första århundradet v.t. Det var ett viktigt handelscentrum, och vatten från den närliggande floden Barada (Abana i 2Ku 5:12) bidrog till att göra området kring staden till en oas. Damaskus hade flera synagogor. Saul begav sig av hit för att ”gripa alla han fann som tillhörde Vägen”, en benämning som användes om Jesus efterföljare. (Apg 9:2; 19:9, 23; 22:4; 24:22) Men på vägen till Damaskus visade sig den förhärligade Jesus för honom. När Saul kom fram bodde han en tid hemma hos en man som hette Judas och som hade sitt hus på Raka gatan. (Apg 9:11) I en syn sa Jesus till lärjungen Ananias att han skulle gå till Judas hus för att ge Saul synen tillbaka, och Saul blev senare döpt. Så i stället för att gripa de kristna judarna blev Saul själv kristen. Han började sin tjänst som en förkunnare av de goda nyheterna i synagogorna i Damaskus. Efter att ha rest till Arabien och sedan tillbaka till Damaskus igen återvände han till Jerusalem, troligen omkring år 36 v.t. (Apg 9:1–6, 19–22; Gal 1:16, 17)

A. Damaskus

1. Vägen till Jerusalem

2. Raka gatan

3. Torg

4. Jupitertemplet

5. Teater

6. Musikteater (?)

B. Jerusalem