Andra Korinthierbrevet 10:1–18

10  Jag, Paulus, vädjar nu till er med samma mildhet och välvilja som Kristus,+ jag som anses vara vek när jag är hos er+ men myndig när jag inte är hos er.+  Jag hoppas att jag inte ska behöva använda min myndighet när jag är hos er och vidta åtgärder mot dem som menar att vi styrs av ett världsligt tänkesätt.+  För även om vi lever i världen så utkämpar vi inte krig på världens sätt.  Våra vapen är ju inte fysiska,+ utan vi har fått kraftfulla vapen från Gud+ för att kunna riva ner starka befästningar.  Vi river nämligen ner tankebyggnader och allt som stolt reser sig upp mot kunskapen om Gud,+ och vi tar varje tanke till fånga och gör den lydig mot Kristus.  Och så snart ni själva har visat att ni är fullständigt lydiga är vi beredda att straffa dem som är olydiga.+  Ni bedömer saker och ting efter det yttre. Om någon är övertygad om att han tillhör Kristus så ska han återigen begrunda detta faktum: Vi tillhör också Kristus, precis som han.  För även om jag skulle vara lite väl stolt över den myndighet som Herren har gett oss i syfte att bygga upp er och inte bryta ner er,+ så skulle jag inte behöva skämmas för det.  Jag vill inte att det ska låta som om jag försöker skrämma upp er med mina brev. 10  Man säger ju: ”Hans brev är övertygande och kraftfulla, men själv är han vek och hans tal är riktigt dåliga.” 11  De som tycker så bör tänka på att det vi säger* i våra brev när vi inte är där,* det kommer vi också att genomföra* när vi är på plats.+ 12  Vi skulle aldrig drömma om att jämställa oss med sådana som upphöjer* sig själva+ eller jämföra oss med dem. De visar ju att de inte förstår någonting när de är sin egen måttstock och jämför sig med varandra.+ 13  Vi för vår del vill inte skryta över sådant som har blivit uträttat utanför våra gränser, utan vi håller oss till det område som Gud har tilldelat oss och som når ända bort till er.+ 14  Vi gick inte utanför vårt tilldelade område, för ni ingår i det området. Vi var ju de första som kom ända till er med de goda nyheterna om Kristus.+ 15  Nej, vi skryter inte över något som ligger utanför våra gränser, alltså något som andra har uträttat. Men vi hoppas att det arbete vi har utfört inom vårt område ska fortsätta ha framgång i takt med att er tro blir starkare. På det viset kan vi uträtta ännu mer 16  och förkunna de goda nyheterna i länder ännu längre bort. Vi tar inte åt oss äran för det som redan har blivit uträttat på någon annans område. 17  ”Den som är stolt ska vara stolt på grund av Jehova.”+ 18  För det är inte den som upphöjer sig själv som blir godkänd,+ utan den som blir upphöjd av Jehova.+

Fotnoter

Ordagrant ”är i ord”.
Eller ”när vi är frånvarande”, ”i vår frånvaro”.
Ordagrant ”att vara i handling”.
Eller ”rekommenderar”.

Studienoter

med samma ... välvilja som Kristus: Paulus uttryckte sig inte strängt när han skrev till de kristna i Korinth om deras brister. I stället efterliknade han Kristus och vädjade till dem på ett milt och vänligt sätt. Det grekiska ord som har återgetts med ”välvilja” betyder ordagrant ”foglighet” och kan också översättas med ”resonlighet”. Det här är en framträdande egenskap hos Jesus Kristus. När han var här på jorden återspeglade han på ett fullkomligt sätt Fadern, som är det främsta exemplet på resonlighet. (Joh 14:9) Så trots att de kristna i Korinth behövde kraftfulla råd försökte Paulus efterlikna Kristus genom att vädja till dem på ett vänligt sätt i stället för att bara ge dem befallningar.

dem som menar att vi styrs av ett världsligt tänkesätt: Det verkar som att vissa av medlemmarna i församlingen i Korinth hade förlorat sitt andliga perspektiv och hade en kritisk inställning till Paulus och hans medarbetare. De kanske dömde Paulus och andra efter deras utseende, naturliga förmågor, personlighet och så vidare i stället för att se att de var andliga män. Dessa negativa bröder och systrar såg inte att Guds ande verkade i församlingen och att det var tack vare den anden och till ära för Gud som personer som Paulus och Apollos uträttade det de gjorde.

riva ner starka befästningar: Det grekiska verb som här återgetts med ”riva ner” återges med ”bryta ner” i 2Kor 10:8; 13:10. I Septuaginta används det här grekiska verbet som en översättning av ett hebreiskt ord som återgetts med ”förstöra” i 2Mo 23:24. Det grekiska ord som Paulus använder för ”starka befästningar” (ochỵrōma) förekommer inte någon annanstans i de kristna grekiska skrifterna. Ordet avser i allmänhet en bokstavlig fästning eller en befäst stad, men i den här versen använder Paulus det bildligt. I Septuaginta används ordet i Ord 21:22, och vissa forskare menar att Paulus anspelar på den versen. I Septuaginta används det också om den välkända, befästa staden Tyros och andra fästningar. (Jos 19:29; Klag 2:5; Mik 5:11; Sak 9:3) Så Paulus använder ett bildspråk som handlar om att riva ner eller bryta ner starka befästningar, som när man intar och besegrar befästa städer.

Vi river nämligen ner tankebyggnader och allt som stolt reser sig upp: I ett andligt krig inom församlingen behöver de kristna riva ner, eller förstöra, felaktiga tankebyggnader och falska läror. Dessa och andra hinder står som väldiga murar i vägen för dem som vill få den ingående kunskapen om Gud. Även inom den kristna församlingen kan det finnas ”skadliga tankar” som kan hindra en person från att ha ett nära förhållande till Gud. (Mk 7:21) Bokstavliga svärd och spjut är värdelösa i kampen mot sådana tankegångar, så bland ”våra vapen” finns i stället ”andens svärd, det vill säga Guds ord”. (2Kor 10:4; Ef 6:17) Med hjälp av det här svärdet kan de kristna avslöja falska läror, skadliga sedvänjor och filosofier som återspeglar mänskligt tänkande. (1Kor 2:6–8; Ef 6:11–13)

lever i världen: Ordagrant ”vandrar i köttet”. Paulus och hans medarbetare, som Apollos och Kefas (Petrus), levde på sätt och vis sina liv som alla andra människor. De var underställda de begränsningar som alla ofullkomliga människor har. (1Kor 1:11, 12; 3:4, 5) Men de utkämpade inte sitt kristna krig på världens [ordagrant ”köttets”] sätt. De vägleddes med andra ord inte av sina köttsliga böjelser och motiv och av ett ofullkomligt tänkesätt.

utkämpar vi inte krig: Ordagrant ”gör vi inte krigstjänst (militärtjänst)”. I 2Kor 10:3–6 använder Paulus flera gånger militära termer för att beskriva det andliga krig som han och hans medtroende behövde utkämpa för att skydda församlingen mot nedbrytande och falska tankegångar och läror. (1Kor 9:7; Ef 6:11–18; 2Ti 2:4; se studienoter till 2Kor 10:4, 5.)

riva ner starka befästningar: Det grekiska verb som här återgetts med ”riva ner” återges med ”bryta ner” i 2Kor 10:8; 13:10. I Septuaginta används det här grekiska verbet som en översättning av ett hebreiskt ord som återgetts med ”förstöra” i 2Mo 23:24. Det grekiska ord som Paulus använder för ”starka befästningar” (ochỵrōma) förekommer inte någon annanstans i de kristna grekiska skrifterna. Ordet avser i allmänhet en bokstavlig fästning eller en befäst stad, men i den här versen använder Paulus det bildligt. I Septuaginta används ordet i Ord 21:22, och vissa forskare menar att Paulus anspelar på den versen. I Septuaginta används det också om den välkända, befästa staden Tyros och andra fästningar. (Jos 19:29; Klag 2:5; Mik 5:11; Sak 9:3) Så Paulus använder ett bildspråk som handlar om att riva ner eller bryta ner starka befästningar, som när man intar och besegrar befästa städer.

Vi river nämligen ner tankebyggnader och allt som stolt reser sig upp: I ett andligt krig inom församlingen behöver de kristna riva ner, eller förstöra, felaktiga tankebyggnader och falska läror. Dessa och andra hinder står som väldiga murar i vägen för dem som vill få den ingående kunskapen om Gud. Även inom den kristna församlingen kan det finnas ”skadliga tankar” som kan hindra en person från att ha ett nära förhållande till Gud. (Mk 7:21) Bokstavliga svärd och spjut är värdelösa i kampen mot sådana tankegångar, så bland ”våra vapen” finns i stället ”andens svärd, det vill säga Guds ord”. (2Kor 10:4; Ef 6:17) Med hjälp av det här svärdet kan de kristna avslöja falska läror, skadliga sedvänjor och filosofier som återspeglar mänskligt tänkande. (1Kor 2:6–8; Ef 6:11–13)

”superapostlar”: Paulus använder här ett uttryck som också kan återges ”till övermått höga apostlar” eller ”väldiga apostlar”. Han använder det här lite sarkastiska uttrycket för att beskriva de arroganta män som tydligen kände sig överlägsna de apostlar Jesus själv hade valt ut. Paulus kallar dem ”falska apostlar” eftersom de faktiskt var Satans tjänare. (2Kor 11:13–15) De lärde ut sin egen version av de goda nyheterna om Kristus. (2Kor 11:3, 4) Dessutom nedvärderade och förtalade de Paulus och ifrågasatte hans gudagivna myndighet som apostel.

Hermes: En grekisk gud som man menade var son till Zeus. Hermes betraktades som gudarnas budbärare. Han ansågs vara heroernas kloke rådgivare och handelns, vältalighetens, idrottens, sömnens och drömmarnas gud. Eftersom Paulus förde ordet trodde invånarna i den romerska staden Lystra att Paulus var guden Hermes. Detta stämmer med deras föreställning om att Hermes var gudarnas budbärare och vältalighetens gud. Faktum är att flera ord som är besläktade med det namnet används i Bibeln i samband med översättning och tolkning. (Några exempel är det grekiska verbet hermēneuō, som har återgetts med ”översätts” i Joh 1:42, och substantivet hermēnịa, som har återgetts med ”översätta” i 1Kor 12:10 och ”tolka” i 1Kor 14:26; se också studienot till Lu 24:27.) I närheten av det forntida Lystra har arkeologer bland annat funnit en staty av guden Hermes och ett altare tillägnat Zeus och Hermes. I romersk mytologi motsvaras Hermes av Mercurius, handelns gud.

under Kristus närvaro: Uttrycket ”närvaro” förekommer första gången i Mt 24:3, där några av Jesus lärjungar frågar honom om ”tecknet på ... [hans] närvaro”. Det syftar på Jesus Kristus närvaro som kung, som började samtidigt som de sista dagarna för den här världsordningen började, när han blev insatt som messiansk kung utan att människor kunde se det. Det grekiska ord som återgetts med ”närvaro” är parousịa. Även om många översättningar återger det med ”återkomst”, betyder det ordagrant ”det att vara bredvid”. Hans närvaro skulle sträcka sig över en period, inte bara vara en ankomst eller återkomst. Denna innebörd i ordet parousịa framgår av Mt 24:37–39, där ”Noas dagar ... före översvämningen” jämförs med ”Människosonens närvaro”. I Flp 2:12 används detta grekiska ord i frasen ”när jag var hos er” och ställs i kontrast till Paulus ”frånvaro”. (Se studienot till 1Kor 16:17.) Det Paulus säger visar alltså att Kristus smorda bröder och medarvingar, de som tillhör honom, skulle uppstå till liv i himlen någon gång efter det att Jesus hade blivit insatt som himmelsk kung i Guds rike.

är här hos mig: Eller ”är närvarande här”. Här använder Paulus det grekiska ordet parousịa när han talar om tre av sina medarbetare som var tillsammans med honom. Det här ordet förekommer i en liknande betydelse på fem andra ställen i de kristna grekiska skrifterna. (2Kor 7:6, 7; 10:10; Flp 1:26; 2:12) Detta ord används även i förbindelse med Jesus Kristus osynliga närvaro. (Mt 24:3; 1Kor 15:23) Att ordet parousịa, ”närvaro”, kan syfta på en osynlig närvaro framgår av hur den judiske historikern Josefus, som skrev på grekiska, använde det. Han nämner Guds parousịa på berget Sinai, då Guds osynliga närvaro blev tydlig genom åskdunder och blixtar. (Antiquitates Judaicae [Den forntida judiska historien], III, 80 [v, 2]) Paulus använder det besläktade verbet pạreimi (”vara närvarande”) när han talar om att han var ”närvarande i anden” fastän han rent fysiskt var frånvarande. (1Kor 5:3) Många översättningar återger detta ord med ”tillkommelse” eller ”återkomst”, men tanken på en närvaro stöds av hur Paulus använder ordet i Flp 2:12, där han använder ordet ”frånvaro” som motsatsord. (Se studienot till 1Kor 15:23.)

Man säger ju: Paulus introducerar här ett citat som verkar vara hämtat från några av dem som kritiserade honom i Korinth, kanske från ”superapostlarna” eller dem som påverkats av dem. (Se studienot till 2Kor 11:5.) De menar att ”hans tal är riktigt dåliga”. I Lystra däremot trodde lykaonierna att Paulus var Hermes, vältalighetens gud inom den grekiska mytologin. (Se studienot till Apg 14:12.) Och Paulus tal som finns nedtecknade i Apostlagärningarna visar att han var en utomordentlig talare. (Apg 13:15–43; 17:22–34; 26:1–29) Så den kritik som Paulus motståndare i Korinth kom med kan ha varit lika ogrundad som den var elak och respektlös.

själv är han: Eller ”hans personliga närvaro är”. Paulus talar här om sin närvaro (grekiska: parousịa) och ställer den i kontrast till sin ”frånvaro”. (2Kor 10:11, fotnot) Han använder ordet parousịa i betydelsen att rent fysiskt vara på plats hos bröderna och inte om att vara på väg eller anlända. Det grekiska ordet används i en liknande betydelse på fem andra ställen i de kristna grekiska skrifterna. (1Kor 16:17; 2Kor 7:6, 7; Flp 1:26; 2:12) Detta ord används även i förbindelse med Jesus Kristus osynliga närvaro. (Mt 24:3; 1Kor 15:23) Många översättningar återger detta grekiska ord med ”tillkommelse” eller ”återkomst” när det syftar på Jesus närvaro, men återgivningen ”närvaro” stöds av hur Paulus använder det. (Se studienoter till 1Kor 15:23; 16:17.)

är sin egen måttstock: Dvs. mäter sig efter sina egna normer.

område: Ordet ”område” är en översättning av det grekiska ordet kanọ̄n. Ordet kommer från det hebreiska ordet för ”vassrör”, ”stav” (qanẹh). En sådan stav användes som mätinstrument. (Hes 40:3–8; 41:8; 42:16–19; se Ordförklaringar under ”Kanon (Bibelns kanon)”.) I 2Kor 10:13, 15, 16 använder Paulus ordet om det uppdrag som Gud har tilldelat (eller ”tilldelat efter mått”). Paulus skulle bara skryta över sådant som han uträttat när han höll sig till det område han hade blivit tilldelad, dvs. inom gränserna för det uppdrag han hade fått från Gud.

vara stolt på grund av Jehova: Det grekiska verb som används här om att ”vara stolt” (kauchạomai) kan i de kristna grekiska skrifterna också översättas ”berömma sig”, ”skryta”, ”jubla”, ”glädja sig”. Det används både i positiv och negativ bemärkelse. Paulus säger till exempel att vi kan ”glädjas [eller ”vara stolta”] över hoppet om att bli upphöjda av Gud”. (Rom 5:2) De kristna är stolta över att ha Jehova som sin Gud och gläder sig över hans upphöjda namn och goda rykte. (Jer 9:23, 24)

Jehova: Det här citatet är hämtat från Jer 9:24, och där återfinns Guds namn i den hebreiska grundtexten skrivet med fyra hebreiska konsonanter (translittereras JHWH). Paulus citerar samma skriftställe i 1Kor 1:31. (Se Tillägg C1 och C2.)

upphöjd av Jehova: Eller ”rekommenderad av Jehova”. Paulus ord här hänger ihop med orden i föregående vers, där han hänvisar till det som står i Jer 9:23, 24. Där visar Jeremia att det inte är rätt av någon att vara stolt över sin egen vishet, makt eller rikedom. Det enda någon ska vara stolt över är att ”’han har insikt och kunskap om mig, ...’ säger Jehova”. Paulus använder citatet för att visa att Gud inte godkänner, eller erkänner, dem som upphöjer och skryter över sig själva (Ord 27:2), utan bara dem som han själv ”upphöjer [eller ”rekommenderar”]”. Eftersom Guds namn används i den hebreiska grundtexten i Jer 9:24, används det både i den föregående versen (2Kor 10:17) och här. (Läs mer om varför Guds namn används i den här versen i Tillägg C3 introduktion; 2Kor 10:18.)

Media