Första Moseboken 24:1–67

24  Abraham var nu gammal och till åren kommen, och Jehova hade välsignat honom i allt.+  Abraham sa till den äldste tjänaren i sitt hushåll, den som ansvarade för allt han ägde:+ ”Jag ber dig, lägg din hand under mitt lår,*  och lova och svär inför Jehova, himlens och jordens Gud, att du inte väljer en hustru åt min son bland kanaanéerna, i vars land jag bor.+  I stället ska du gå till mitt land och mina släktingar+ och hämta en hustru åt min son Isak.”  Tjänaren svarade: ”Men tänk om kvinnan inte vill följa med mig tillbaka hit. Ska jag då ta med din son dit i stället, till det land som du har lämnat?”+  Då sa Abraham: ”Nej, du får inte föra min son dit.+  Jehova, himlens Gud, förde mig bort från min fars hus och från mina släktingars land.+ Han talade till mig och lovade med en ed+ att mina efterkommande*+ skulle få det här landet.+ Han kommer att sända sin ängel framför dig,+ och du ska hämta en hustru åt min son därifrån.+  Men om kvinnan inte vill följa med dig, så är du löst från denna ed. Men du får inte föra min son dit.”  Då lade tjänaren sin hand under sin herre Abrahams lår och svor eden.+ 10  Tjänaren tog med sig tio kameler och många fina gåvor från sin herre och gav sig i väg mot Mesopotamien, till Nahors stad. 11  När han kom fram till en brunn utanför staden lät han kamelerna lägga sig ner. Det var kväll, vid den tid då kvinnorna brukade hämta vatten. 12  Och tjänaren bad: ”Jehova, min herre Abrahams Gud, jag ber dig, hjälp mig nu och visa lojal kärlek mot min herre Abraham. 13  Här står jag vid en vattenkälla, och de unga kvinnorna från staden kommer hit för att hämta vatten. 14  Jag kommer att be en av dem: ’Var snäll och ge mig lite vatten ur din vattenkruka.’ Om hon säger: ’Ja visst, och jag ska ge dina kameler vatten också’, då vet jag att det är henne du har valt åt din tjänare Isak och att du har visat lojal kärlek mot min herre.” 15  Innan han ens hade hunnit avsluta sin bön kom Rebecka gående med en vattenkruka på axeln. Hon var dotter till Bẹtuel,+ som var son till Milka+ och Nahor,+ Abrahams bror. 16  Den unga kvinnan var mycket vacker, och hon var oskuld och hade inte legat med någon man. Hon gick ner till källan och fyllde sin vattenkruka och kom sedan upp. 17  Genast skyndade tjänaren fram till henne och sa: ”Var snäll och ge mig en klunk vatten ur din kruka.” 18  ”Drick, min herre”, svarade hon och lyfte snabbt ner krukan från axeln och lät honom dricka. 19  När han hade druckit färdigt sa hon: ”Jag ska hämta vatten åt dina kameler också, tills de har druckit så mycket de vill.” 20  Så hon tömde snabbt sin kruka i vattenhon och sprang fram och tillbaka till brunnen tills hon hade hämtat vatten åt alla hans kameler. 21  Själv stod han tyst och såg förundrat på henne, och han funderade på om Jehova hade välsignat hans resa eller inte. 22  När kamelerna hade druckit färdigt gav han henne en näsring av guld som vägde en halv sikel* och två guldarmband som vägde tio siklar.* 23  Sedan sa han: ”Var snäll och berätta vems dotter du är. Finns det plats för oss att övernatta i hans hus?” 24  Hon svarade: ”Jag är dotter till Bẹtuel,+ Milkas och Nahors son.”+ 25  Sedan sa hon: ”Vi har både halm och gott om foder, och det finns även plats för er att övernatta.” 26  Då föll han ner inför Jehova 27  och sa: ”Jag lovprisar Jehova, min herre Abrahams Gud, som har visat lojal kärlek mot min herre och hållit sitt löfte till honom. Jehova har väglett mig till min herres bröder.” 28  Och den unga kvinnan sprang hem och berättade för sin mor och de andra vad som hade hänt. 29  Rebecka hade en bror som hette Laban.+ Han sprang nu i väg till mannen som var vid vattenkällan. 30  Laban hade nämligen sett näsringen och armbanden som hans syster Rebecka hade på sig och hört henne berätta vad mannen hade sagt, så han sprang till vattenkällan för att träffa mannen som stod kvar hos kamelerna. 31  Laban sa: ”Kom, du som är välsignad av Jehova. Varför står du kvar här? Jag har gjort i ordning för dig där hemma och ordnat plats åt kamelerna.” 32  Då följde mannen med honom hem, och han* selade av kamelerna och gav dem halm och foder och ordnade vatten så att mannen och de som var med honom kunde få sina fötter tvättade. 33  När maten sattes fram sa mannen: ”Jag tänker inte äta förrän jag har framfört mitt ärende.” Då sa Laban: ”Berätta!” 34  Han sa: ”Jag är Abrahams tjänare.+ 35  Och Jehova har verkligen välsignat min herre, och han har gjort honom mycket rik och gett honom får och nötboskap, silver och guld, tjänare och tjänarinnor, kameler och åsnor.+ 36  Dessutom har Sara, min herres hustru, fött honom en son på sin ålderdom,+ och min herre kommer att ge honom allt han äger.+ 37  Så min herre ville att jag skulle svära en ed. Han sa: ’Du ska inte välja en hustru åt min son bland kanaanéerna, i vars land jag bor.+ 38  I stället ska du gå till min fars hus, till min släkt,+ och hämta en hustru åt min son därifrån.’+ 39  Men då sa jag till min herre: ’Vad gör jag om kvinnan inte vill följa med mig?’+ 40  Han sa: ’Jehova, som jag alltid har vandrat med,+ ska sända sin ängel+ med dig och välsigna din resa. Och du ska hämta en hustru åt min son från min släkt och från min fars hus.+ 41  Du är löst från din ed om mina släktingar inte låter kvinnan följa med dig. Detta gör dig fri från eden.’+ 42  När jag kom till källan i dag bad jag: ’Jehova, min herre Abrahams Gud, välsigna min resa. 43  Jag står här vid en vattenkälla. När en ung kvinna+ kommer för att hämta vatten ska jag säga så här till henne: ”Var snäll och ge mig lite vatten ur din vattenkruka.” 44  Om hon säger till mig: ”Ja visst, och jag ska hämta vatten till dina kameler också”, då vet jag att hon är den kvinna som du, Jehova, har valt ut till min herres son.’+ 45  Innan jag var färdig med min bön* kom Rebecka gående med en kruka på axeln, och hon gick till källan och hämtade vatten. Då sa jag till henne: ’Var snäll och ge mig lite vatten.’+ 46  Då lyfte hon snabbt ner krukan och sa: ’Drick,+ och jag ska ge dina kameler vatten också.’ Så jag drack, och hon gav även kamelerna vatten. 47  Sedan frågade jag henne vems dotter hon var, och hon svarade: ’Jag är dotter till Bẹtuel, Nahors och Milkas son.’ Då satte jag ringen i hennes näsa och armbanden på hennes handleder.+ 48  Och jag föll ner inför Jehova och lovprisade Jehova, min herre Abrahams Gud,+ som hade väglett mig så att jag kunde hitta en hustru åt min herres son bland hans brors släkt. 49  Tala om för mig om ni vill visa min herre lojal kärlek och trofasthet. Men om ni inte vill det, tala då om det för mig, så att jag vet vad jag ska göra.”*+ 50  Då svarade Laban och Bẹtuel: ”Det är Jehovas beslut, så vi kan varken svara ja eller nej.* 51  Här är Rebecka. Ta henne med dig, och låt henne bli hustru åt din herres son, precis som Jehova har sagt.” 52  När Abrahams tjänare hörde deras svar föll han ner på marken inför Jehova. 53  Och han gav silver- och guldföremål och kläder till Rebecka. Hennes bror och hennes mor fick också dyrbara gåvor. 54  Han och männen som var med honom åt och drack, och så övernattade de där. När han gick upp på morgonen sa han: ”Låt mig återvända till min herre.” 55  Då sa hennes bror och hennes mor: ”Låt den unga kvinnan stanna hos oss åtminstone tio dagar. Sedan kan hon ge sig av.” 56  Men han sa: ”Hindra mig inte. Jehova har ju välsignat min resa. Låt mig återvända till min herre.” 57  Då sa de: ”Vi kallar hit henne och frågar vad hon själv tycker.” 58  De kallade på Rebecka och frågade henne: ”Vill du ge dig av med den här mannen?” ”Ja, det vill jag”, svarade hon. 59  Då sände de i väg Rebecka*+ och hennes amma*+ och Abrahams tjänare och hans män. 60  Och de välsignade Rebecka och sa till henne: ”Vår syster, må du bli mor till tusen gånger tio tusen,* och må dina efterkommande inta sina fienders städer.”*+ 61  Och Rebecka och hennes tjänstekvinnor satt upp på kamelerna och följde med mannen. Så tog tjänaren med sig Rebecka och gav sig av hemåt. 62  Isak bodde i Negev,+ och han hade precis varit i trakterna kring Beẹr-Lahạj-Roị.+ 63  Det var nu kväll och han var ute på fälten för att tänka igenom saker och ting.+ Han tittade upp och fick se några kameler närma sig. 64  När Rebecka fick syn på honom steg hon snabbt av kamelen. 65  Hon frågade tjänaren: ”Vem är mannen som kommer emot oss på fältet?” ”Det är min herre”, svarade tjänaren. Då täckte hon sig med sin slöja. 66  Och tjänaren berättade för Isak vad han hade varit med om. 67  Sedan förde Isak in Rebecka i sin mor Saras tält,+ och hon blev hans hustru. Han började älska henne,+ och han fick tröst i sorgen efter sin mor.+

Fotnoter

Tydligen en sed för att bekräfta en ed.
Eller ”min avkomma”.
En sikel motsvarade 11,4 g. Se Tillägg B14.
En sikel motsvarade 11,4 g. Se Tillägg B14.
Syftar troligen på Laban.
Eller ”hade slutat tala i mitt hjärta”.
Ordagrant ”så att jag kan vända mig åt höger eller åt vänster”.
Eller ”säga ont eller gott”.
Ordagrant ”sin syster Rebecka”.
Dvs. hennes amma som nu var hennes tjänstekvinna.
Eller ”bli mor till tusentals myriader”.
Ordagrant ”port”.

Studienoter

Media