mjölk, inte fast föda: Mjölk hjälper spädbarn att växa och utvecklas. På samma sätt växer och utvecklas nya kristna andligt sett när de tar till sig av de grundläggande lärorna i Bibeln. (Heb 5:12–6:2) Man måste förstå de här grundsanningarna för att kunna bli räddad. (1Pe 2:2) Men i likhet med det som Paulus längre fram skrev till de kristna judarna i Jerusalem, så ville han att de kristna i Korinth skulle ”gå framåt mot mogenhet”. (Heb 6:1) Han framhåller därför hur viktigt det är att ta till sig av fast föda, dvs. djupare andliga sanningar.

Apollos: Se studienot till 1Kor 1:12.

Apollos: En kristen jude från Alexandria som reste från Efesos till Korinth och hjälpte dem som hade blivit troende. (Apg 18:24–28; 19:1; se studienot till Apg 18:24.) Apollos ”vattnade” det som Paulus hade planterat i Korinth. (1Kor 3:5, 6; se studienot till 1Kor 16:12.)

tjänare: Bibeln använder ofta det grekiska ordet diạkonos om någon som troget och ödmjukt betjänar andra. Ordet används om Kristus (Rom 15:8), tjänare till Kristus (1Kor 3:5–7; Kol 1:23), församlingstjänare (Flp 1:1; 1Ti 3:8), tjänstefolk (Joh 2:5, 9) och myndighetspersoner (Rom 13:4).

tjänare: Bibeln använder ofta det grekiska ordet diạkonos om någon som troget och ödmjukt betjänar andra. (Se studienot till Mt 20:26.) I Rom 15:8 används det här ordet om Jesus. (Se studienot.) I den här versen (1Kor 3:5) beskriver Paulus sig själv och Apollos som tjänare som hjälpte korinthierna att bli troende. I likhet med alla döpta kristna utförde de en tjänst som inbegrep att fylla andras andliga behov. (Lu 4:16–21)

en tjänare: Bibeln använder ofta det grekiska ordet diạkonos om någon som ödmjukt betjänar andra. (Se studienot till Mt 20:26.) Här används ordet om Kristus. Jesus hade redan tjänat Jehova under en mycket lång tid innan han kom till jorden. Men när han blev döpt började han en ny tjänst, som bland annat innebar att han skulle fylla syndfulla människors andliga behov. Tjänsten inbegrep även att han skulle ge sitt liv som en lösen. (Mt 20:28; Lu 4:16–21) Det sägs att Jesus blev en tjänare åt de omskurna judarna. Han kunde slå fast att Gud talar sanning, eftersom hans tjänst innebar att han uppfyllde de löften som Gud hade gett judarnas förfäder. Där ingick bland annat löftet till Abraham att alla nationer skulle bli välsignade genom hans avkomma. (1Mo 22:17, 18) Jesus tjänst skulle därför också bli till välsignelse för människor i nationerna som skulle ”sätta sitt hopp” till honom. (Rom 15:9–12)

Jag planterade, Apollos vattnade: Paulus använder här en jordbrukares arbete som illustration för att beskriva den kristna tjänsten. Paulus planterade budskapet om Guds rike i åkern i Korinth när han predikade de goda nyheterna där. Apollos vattnade och tillförde näring när han senare kom och gav korinthierna ytterligare undervisning. (Apg 18:24; 19:1) Men det var Gud som genom sin ande fick de nya lärjungarna att växa andligen. Poängen i Paulus illustration är att andlig växt inte beror på någon enskild människa. Alla är tjänare och samarbetar med varandra som ”Guds medarbetare”. (1Kor 3:9) Gud välsignar sina tjänares osjälviska, förenade ansträngningar, och det är han som är ansvarig för växten.

samarbetar enigt: Eller ”har ett och samma mål”. Ordagrant ”är ett”. Paulus beskriver här hur enade de kristna är när de samarbetar med varandra och med Gud. (1Kor 3:9) Det grekiska ord som ordagrant kan återges med ”ett” står i neutrum (som betecknar ”en sak”), inte i maskulinum (som skulle ha betecknat ”en person”). Så Paulus talar här om att de är ”ett” när det gäller handlingssätt och samarbete. (Se studienoter till Joh 10:30; 17:11, 21, där det grekiska ordet för ”ett” används på liknande sätt.)

ett: Eller ”eniga”. Jesus bad att hans efterföljare skulle vara ”ett” i den bemärkelsen att de skulle arbeta mot samma mål, precis som han och hans Far är ”ett” i den bemärkelsen att de samarbetar och är likasinnade. (Joh 17:22) I 1Kor 3:6–9 talar Paulus om det här slaget av enhet bland de kristna när han beskriver hur de samarbetar med varandra och med Gud. (Se 1Kor 3:8 och studienoter till Joh 10:30; 17:11.)

ett: Eller ”eniga”. Jesus bad att hans efterföljare skulle vara ”ett” i den bemärkelsen att de skulle arbeta mot samma mål, precis som han och hans Far är ”ett” i den bemärkelsen att de samarbetar och är likasinnade. Tankarna som kommer fram i den här bönen påminner om Jesus ord i Joh 10:30. Där säger han att han och Fadern ”är ett” när det gäller hur de tar hand om hans efterföljare, hans ”får”, som hans Far har gett honom. (Joh 10:25–30; 17:2, 9) Det grekiska ord som har återgetts med ”ett” är neutrum (som betecknar ”en sak”), inte maskulinum (som skulle ha betecknat ”en person”). (Se studienot till Joh 10:30.)

ett: Eller ”eniga”. Det Jesus säger här visar att han och hans Far är fullständigt eniga om att de ska beskydda fårlika människor och leda dem till evigt liv. Den här herdeverksamheten är något som Fadern och Sonen utför gemensamt. Båda bryr sig lika mycket om fåren, och de kommer inte att låta någon ta fåren ifrån dem. (Joh 10:27–29; jämför Hes 34:23, 24.) Enheten mellan Fadern och Sonen nämns ofta i Johannesevangeliet. De har ett nära förhållande, de vill samma sak och de har samma avsikt. Det grekiska ord som har återgetts med ”ett” står inte i maskulinum (som skulle ha betecknat ”en person”), utan i neutrum (som betecknar ”en sak”). Tanken är alltså att Jesus och hans Far är ”ett” när det gäller handlingssätt och samarbete, inte att de är en och samma person. (Joh 5:19; 14:9, 23) Att Jesus inte syftade på jämlikhet i gudomlighet, utan på enhet i uppsåt och handling, bekräftas när man jämför det han säger vid detta tillfälle med hans bön som finns nedtecknad i Joh kapitel 17. (Joh 10:25–29; 17:2, 9–11) Det blir särskilt tydligt när han ber att hans efterföljare ska ”vara ett precis som vi är ett”. (Joh 17:11) Enheten som beskrivs i kapitel 10 måste alltså vara av samma slag som den enhet det talas om i kapitel 17. (Se studienoter till Joh 17:11, 21; 1Kor 3:8.)

Guds medarbetare: Det grekiska ordet för ”medarbetare”, synergọs, förekommer mer än tio gånger i de kristna grekiska skrifterna, oftast i Paulus brev. Ordet används om dem som samarbetade för att sprida de goda nyheterna. (Rom 16:9, 21; 2Kor 1:24; 8:23; Flp 2:25; 4:3; Kol 4:11; Flm 1, 24) Här framhåller Paulus att de kristna har den stora förmånen att vara ”Guds medarbetare”. (Se studienot till 1Kor 3:6.) Han nämner samma tanke i 2Kor 6:1, där han använder ett besläktat grekiskt ord. (2Kor 5:20; se studienot till Rom 16:3.)

Ni är Guds åker: Det var Gud, inte Paulus, som var den sanne och rättmätige ägaren till åkern, som bestod av kristna som höll på att växa andligen. Allt det hårda arbete som Paulus och Apollos hade lagt ner skulle inte ha gett något resultat utan Guds välsignelse och heliga ande. (Se studienot till 1Kor 3:6.) Det här är enda gången i de kristna grekiska skrifterna som det grekiska ordet geọ̄rgion (”åker”) förekommer. Trakten kring Korinth var känd som ett bördigt område, även om stadens ekonomi huvudsakligen byggde på handel. I den här versen avslutar Paulus illustrationen om jordbruk och går över till en illustration om byggnadsarbete. (Se studienot till Guds byggnad i den här versen.) Paulus försöker nå olika medlemmar av församlingen, eftersom byggnadsarbete och jordbruk var två vanliga sysselsättningar på den tiden.

Guds byggnad: Paulus liknar här den kristna församlingen vid en byggnad. I följande vers liknar han sig själv vid en byggmästare som samarbetar med Gud i ett andligt byggnadsarbete som handlar om att få fram kristna lärjungar som har beständiga egenskaper. (1Kor 3:10–15) I 1Kor 3:16 (se studienot) kallar Paulus församlingen ”Guds tempel”. I Ef 2:21, 22 kallas församlingen ”ett heligt tempel” där Gud bor ”genom sin ande”. Det betyder att Gud använder sin heliga ande, sin osynliga verksamma kraft, till att motivera och stödja dem som tillhör församlingen och hjälpa dem att utveckla andens frukt. (Gal 5:22, 23) Aposteln Petrus gör en liknande jämförelse och kallar lärjungarna ”levande stenar”. (1Pe 2:5) Apostlarna och profeterna omtalas som grunden, och Jesus är ”grundhörnstenen”. (Ef 2:20)

ni är Guds tempel: Det här är ett av flera ställen i Bibeln där människor liknas vid tempel. Jesus liknar sig själv vid ett tempel i Joh 2:19, och i Skrifterna var det förutsagt att han skulle vara ”huvudhörnstenen” i en andlig byggnad. (Ps 118:22; Jes 28:16, 17; Apg 4:10, 11) Det grekiska verb som används i uttrycket ”ni är Guds tempel” står i andra person plural, och det visar att hela församlingen är ”Guds tempel”, där ”Guds ande bor”. De här smorda kristna, som tjänar som underpräster, utgör ”Guds byggnad” (1Kor 3:9; se studienot), och vers 17 framhåller att detta andliga tempel är heligt och innehåller en varning till alla som försöker göra det orent. I Ef 2:20–22 och 1Pe 2:6, 7 använder Paulus och Petrus liknande bildspråk om Jesus och hans efterföljare.

Jag planterade, Apollos vattnade: Paulus använder här en jordbrukares arbete som illustration för att beskriva den kristna tjänsten. Paulus planterade budskapet om Guds rike i åkern i Korinth när han predikade de goda nyheterna där. Apollos vattnade och tillförde näring när han senare kom och gav korinthierna ytterligare undervisning. (Apg 18:24; 19:1) Men det var Gud som genom sin ande fick de nya lärjungarna att växa andligen. Poängen i Paulus illustration är att andlig växt inte beror på någon enskild människa. Alla är tjänare och samarbetar med varandra som ”Guds medarbetare”. (1Kor 3:9) Gud välsignar sina tjänares osjälviska, förenade ansträngningar, och det är han som är ansvarig för växten.

Prisca och Aquila: Det här trogna paret hade förvisats från Rom till följd av kejsar Claudius dekret mot judarna någon gång under år 49 eller i början av år 50 v.t. Claudius dog år 54 v.t., och när Paulus skrev brevet till de kristna i Rom, omkring år 56 v.t., hade Prisca och Aquila återvänt. (Se studienot till Apg 18:2.) Paulus beskriver dem som sina medarbetare. Det grekiska ordet för ”medarbetare”, synergọs, förekommer 12 gånger i de kristna grekiska skrifterna, mestadels i Paulus brev. (Rom 16:9, 21; Flp 2:25; 4:3; Kol 4:11; Flm 1, 24) I 1Kor 3:9 säger Paulus: ”Vi är Guds medarbetare.”

Jag planterade, Apollos vattnade: Paulus använder här en jordbrukares arbete som illustration för att beskriva den kristna tjänsten. Paulus planterade budskapet om Guds rike i åkern i Korinth när han predikade de goda nyheterna där. Apollos vattnade och tillförde näring när han senare kom och gav korinthierna ytterligare undervisning. (Apg 18:24; 19:1) Men det var Gud som genom sin ande fick de nya lärjungarna att växa andligen. Poängen i Paulus illustration är att andlig växt inte beror på någon enskild människa. Alla är tjänare och samarbetar med varandra som ”Guds medarbetare”. (1Kor 3:9) Gud välsignar sina tjänares osjälviska, förenade ansträngningar, och det är han som är ansvarig för växten.

en erfaren byggmästare: Eller ”en klok arbetsledare”. Byggmästaren (grekiska: architẹktōn) var i allmänhet ansvarig för bygget och arbetade på byggplatsen. Han anställde hantverkare och hade tillsyn över arbetet. I den här versen liknar Paulus sig själv vid en byggmästare som samarbetar med Gud i ett andligt byggnadsarbete som handlar om att få fram kristna lärjungar som har beständiga egenskaper. (1Kor 3:9–16) Det här är enda gången som detta ord förekommer i de kristna grekiska skrifterna. Det besläktade grekiska ordet tẹktōn, som återges med ”snickare”, används om Jesus och hans adoptivfar, Josef. (Se studienoter till Mt 13:55; Mk 6:3.)

snickaren: Jesus var känd både som ”snickaren” och ”snickarens son”, och det ger oss en viss inblick i Jesus liv från det att han besökte templet när han var 12 år till dess att han började sin tjänst. (Se studienot till Mt 13:55.) Skildringarna i Matteus och Markus kompletterar varandra.

snickarens son: Det grekiska ordet tẹktōn, som återges med ”snickare”, har en bred betydelse och kan syfta på olika slags hantverkare eller konsthantverkare. När det syftar på någon som arbetar i trä kan det avse t.ex. en byggare eller möbelsnickare. På 100-talet v.t. skrev Justinus Martyren att Jesus arbetade som snickare och tillverkade plogar och ok. Tidiga bibelöversättningar på forntida språk stöder också tanken om att det rörde sig om någon som arbetade i trä. Jesus var känd både som ”snickaren” och ”snickarens son”. (Mk 6:3) Tydligtvis lärde sig Jesus snickaryrket av sin adoptivfar, Josef. Pojkar började vanligtvis som lärlingar när de var mellan 12 och 15 år, och lärlingstiden varade i flera år.

guld, silver, dyrbara stenar, trä, hö eller halm: Paulus uppmanade de kristna i Korinth som fortsatte hans förkunnararbete att ge nya lärjungar god undervisning som kunde hjälpa dem att bygga upp kristna egenskaper. (1Kor 3:6) Paulus illustrerar vikten av god undervisning genom att ställa fina, hållbara och eldhärdiga byggmaterial i kontrast till dåliga, svaga och lättantändliga byggmaterial. I en stad som Korinth fanns det utan tvivel hus av båda dessa typer av material. I staden fanns det imponerande tempel som var byggda av stora, kostsamma stenblock som kanske hade utsmyckningar av guld och silver. Inte långt från sådana stabila byggnader fanns antagligen skjul och marknadsbodar av trä med halmtak. I det bildliga byggnadsarbetet representerade guld, silver och dyrbara stenar sådana egenskaper som stark tro, vishet, andlig insikt, lojalitet, kärlek till Jehova och uppskattning av hans lagar. Sådana egenskaper är nödvändiga för att en kristen ska kunna ha ett starkt förhållande till Jehova Gud och stå fast under trosprov.

då blir det som ur eld: En kristen förkunnare måste bygga med eldhärdiga material när han hjälper någon ny att utveckla kristna egenskaper som ska tåla trosprov. (1Kor 3:10–14) Om han inte utför arbetet enligt anvisningarna riskerar han att det han har byggt ”brinner upp” om det utsätts för ett eldprov. (Mt 28:19, 20; Rom 2:21, 22; 1Ti 4:16; 2Ti 2:15; 4:2) Det kan också bli smärtsamt för honom själv, som för en man som mister allt han äger i en brand och bara med nöd och näppe klarar livet. Paulus använder ordet ”eld” på ett bildligt sätt. Andra grekiska skribenter på den tiden använde också uttrycket ”genom eld” som en metafor för att beskriva hur någon med nöd och näppe klarade sig igenom en prövning eller svår situation.

ni är Guds tempel: Det här är ett av flera ställen i Bibeln där människor liknas vid tempel. Jesus liknar sig själv vid ett tempel i Joh 2:19, och i Skrifterna var det förutsagt att han skulle vara ”huvudhörnstenen” i en andlig byggnad. (Ps 118:22; Jes 28:16, 17; Apg 4:10, 11) Det grekiska verb som används i uttrycket ”ni är Guds tempel” står i andra person plural, och det visar att hela församlingen är ”Guds tempel”, där ”Guds ande bor”. De här smorda kristna, som tjänar som underpräster, utgör ”Guds byggnad” (1Kor 3:9; se studienot), och vers 17 framhåller att detta andliga tempel är heligt och innehåller en varning till alla som försöker göra det orent. I Ef 2:20–22 och 1Pe 2:6, 7 använder Paulus och Petrus liknande bildspråk om Jesus och hans efterföljare.

Guds byggnad: Paulus liknar här den kristna församlingen vid en byggnad. I följande vers liknar han sig själv vid en byggmästare som samarbetar med Gud i ett andligt byggnadsarbete som handlar om att få fram kristna lärjungar som har beständiga egenskaper. (1Kor 3:10–15) I 1Kor 3:16 (se studienot) kallar Paulus församlingen ”Guds tempel”. I Ef 2:21, 22 kallas församlingen ”ett heligt tempel” där Gud bor ”genom sin ande”. Det betyder att Gud använder sin heliga ande, sin osynliga verksamma kraft, till att motivera och stödja dem som tillhör församlingen och hjälpa dem att utveckla andens frukt. (Gal 5:22, 23) Aposteln Petrus gör en liknande jämförelse och kallar lärjungarna ”levande stenar”. (1Pe 2:5) Apostlarna och profeterna omtalas som grunden, och Jesus är ”grundhörnstenen”. (Ef 2:20)

världsordningen: Eller ”tidsåldern”, ”eran”. (Se studienot till 1Kor 1:20.)

världens: Eller ”världsordningens”, ”tidsålderns”, ”erans”. Grundbetydelsen av det grekiska ordet aiọ̄n är ”tidsålder”. Det kan beteckna förhållanden eller särskilda drag som kännetecknar en viss tid, epok eller tidsålder. (Se Ordförklaringar under ”Världsordning”.) Här har ordet samma innebörd som i 2Ti 4:10 och syftar på de rådande förhållandena i världen i allmänhet.

Det står ju skrivet: Paulus citerar här temanén Elifas, som sa: ”Han [dvs. Gud] fångar de visa i deras egen slughet.” (Job 4:1; 5:13) Det var inte rätt av Elifas att använda det här uttalandet om Job. Paulus höll inte med om allt som Elifas sa, för mycket av det var direkta lögner eller tillämpades på fel sätt. (Job 42:7) Men det Elifas sa i Job 5:13 kan ses som ett allmänt konstaterande och påminner om tankar som kommer fram på andra ställen i Bibeln. (Ps 10:2; jämför Job 5:17 med Ps 94:12.) Paulus blev inspirerad att citera dessa ord för att visa att en människas vishet inte kan komma i närheten av Guds vishet.

Jehova: Det här citatet är hämtat från Ps 94:11, och där återfinns Guds namn i den hebreiska grundtexten skrivet med fyra hebreiska konsonanter (translittereras JHWH). (Se Tillägg C1 och C2.)

Kefas: Ett av aposteln Simon Petrus namn. När Jesus träffade Simon första gången gav han honom det semitiska namnet Kefas (grekiska: Kēfạs). Namnet kan vara besläktat med det hebreiska substantivet kefịm (klippor), som används i Job 30:6 och Jer 4:29. I Joh 1:42 förklarar Johannes att namnet ”översätts ’Petrus’” (Pẹtros, ett grekiskt namn med liknande betydelse, ”ett klippstycke”). Namnet Kefas förekommer bara i Joh 1:42 och i två av Paulus brev, nämligen 1 Korinthierna och Galaterna. (1Kor 1:12; 3:22; 9:5; 15:5; Gal 1:18; 2:9, 11, 14; se studienoter till Mt 10:2; Joh 1:42.)

Kefas: Se studienot till 1Kor 1:12.