Uppenbarelseboken 14:1–20
14 Och jag såg, och se, Lammet+ stod på Sions berg+ och tillsammans med det etthundrafyrtiofyra tusen,+ som hade dess namn och dess Faders namn+ skrivna på sina pannor.
2 Och jag hörde ett ljud från himlen som ljudet av många* vatten+ och som ljudet av starkt åskdunder; och ljudet som jag hörde var som av sångare som ackompanjerar sig själva på harpa+ och spelar på sina harpor.
3 Och de sjunger+ liksom en ny sång+ inför tronen och inför de fyra levande skapelserna+ och de äldste;*+ och ingen kunde lära sig behärska* den sången utom de etthundrafyrtiofyra tusen,+ som har blivit köpta+ från jorden.
4 Det är de som inte har befläckat sig med kvinnor;+ ja, de är jungfrur.+ Det är de som följer Lammet vart det än går.+ Dessa har blivit köpta+ från människorna som en förstling+ åt Gud och åt Lammet,
5 och ingen lögn blev funnen i deras mun;+ de är oklanderliga.+
6 Och jag såg en annan ängel flyga i midhimlen,*+ och han hade eviga goda nyheter+ att förkunna som ett glatt budskap för dem som bor på jorden och för varje nation och stam och språk och folk,+
7 och han sade med hög röst: ”Frukta Gud+ och ge honom ära,+ därför att stunden för hans dom har kommit,+ ja, tillbe honom som har gjort+ himlen och jorden och hav och vattenkällor.”+
8 Och en annan, en andra ängel,* följde efter och sade: ”Hon har fallit! Det stora Babylon+ har fallit,+ hon som fick alla nationerna att dricka av sin otukts*+ förbittrings vin!”+
9 Och en annan ängel, en tredje, följde efter dem och sade med hög röst: ”Om någon tillber vilddjuret+ och dess bild+ och får ett märke på sin panna eller på sin hand,+
10 skall han också dricka av Guds förbittrings vin, som hälls upp outspätt i hans vredes bägare,+ och han skall plågas+ med eld och svavel+ inför de heliga änglarna och inför Lammet.
11 Och deras plågas rök stiger upp i evigheters evighet,+ och dag och natt har de ingen vila, de som tillber vilddjuret och dess bild, och vemhelst som får dess namns märke.+
12 Här behövs uthållighet hos de heliga,+ hos dem som håller sig till Guds bud+ och tron+ på Jesus.”
13 Och jag hörde en röst från himlen säga: ”Skriv: Lyckliga är de döda+ som dör i gemenskap med Herren+ från och med nu.+ Ja, säger anden, låt dem vila sig* från sina mödor, ty det de har gjort* följer dem direkt.”
14 Och jag såg, och se, ett vitt moln, och på molnet satt någon lik en människoson,+ med en krona av guld+ på sitt huvud och en skarp skära i sin hand.
15 Och en annan ängel kom ut från tempelhelgedomen* och ropade med hög röst till honom som satt på molnet: ”Sätt i gång med din skära och skörda,+ eftersom stunden har kommit att skörda, ty jordens skörd+ är genommogen.”*+
16 Och han som satt på molnet svingade sin skära in över jorden, och jorden blev skördad.
17 Och en annan ängel kom ut från tempelhelgedomen* som är i himlen;+ också han hade en skarp skära.
18 Och en annan ängel kom ut från altaret, och han hade myndighet över elden.+ Och han ropade med hög röst till honom som hade den skarpa skäran och sade: ”Sätt i gång med din skarpa skära och bärga klasarna på jordens vinstock,+ eftersom dess druvor har mognat.”
19 Och ängeln+ svingade sin skära in på jorden och bärgade jordens vinstock,+ och han slungade den i Guds förbittrings stora vinpress.+
20 Och vinpressen trampades utanför staden,+ och blod kom ut ur vinpressen och stod ända upp till hästarnas+ betsel på en sträcka av 1 600 stadier.*+
Fotnoter
^ El.: ”stora”.
^ ”lära sig behärska”. El.: ”helt och fullt lära sig”.
^ Grek.: presbytẹrōn.
^ El.: ”över himlens mitt”, ”mitt på himlen”, ”i zenit”, ”rakt över mitt huvud”.
^ ”ängel”, אcACSyh; saknas i P47א*.
^ Se Tillägg 5A.
^ ”det de har gjort”. Ordagr.: ”deras gärningar”.
^ ”låt dem vila sig”. El.: ”för att de må vila sig”.
^ El.: ”den gudomliga boningen”. Grek.: tou naou; J17,18,22(hebr.): hahēkhạl, ”palatset (templet)”.
^ El.: ”uttorkad”.
^ Se not till v. 15, ”tempelhelgedomen”.
^ Omkr. 296 km. En stadie var 1/8 romersk mil, dvs. omkr. 185 m.
