Romarna 7:1–25
7 Kan det vara så, bröder, att ni inte vet (jag talar ju till dem som känner lagen) att lagen är herre över en människa så länge hon lever?+
2 En gift kvinna* är till exempel genom lag bunden vid sin man så länge han lever; men om mannen dör, är hon löst från sin mans lag.+
3 Alltså skulle hon då betecknas som äktenskapsbryterska* om hon, medan mannen lever, blev en annan mans.+ Men om mannen dör, är hon fri från hans lag, så att hon inte är någon äktenskapsbryterska om hon blir en annan mans.+
4 Alltså har också ni, mina bröder, gjorts döda för lagen+ genom Kristi kropp, för att ni skulle kunna tillhöra en annan,+ honom som uppväcktes från de döda,+ för att vi skulle bära frukt+ åt Gud.
5 Ty när vi var i samklang med köttet,+ var de syndiga lidelser som framkallades av lagen verksamma i våra lemmar, för att vi skulle frambringa frukt åt döden.+
6 Men nu har vi blivit lösta från lagen,+ eftersom vi har dött+ i förhållande till detta som vi fasthölls av, så att vi kan vara slavar*+ på andens+ nya sätt och inte på den skrivna lagsamlingens+ gamla sätt.
7 Vad skall vi då säga? Är lagen synd?+ Aldrig må det bli så! Jag skulle faktiskt inte ha lärt känna synden+ om det inte hade varit för lagen; och jag skulle till exempel inte ha vetat vad begäret+ var om inte lagen hade sagt: ”Du skall inte ha begär.”+
8 Men synden, som fick en anledning genom budet,+ frambringade hos mig allt slags begär, ty utan lag var synden död.+
9 Ja, jag var en gång vid liv utan lag;+ men när budet kom,+ fick synden liv igen, och jag dog.+
10 Och budet som var till liv,+ detta fann jag vara till död.+
11 Ty synden, som fick en anledning genom budet, förledde+ mig och dödade mig genom det.
12 Alltså är lagen för sin del helig,+ och budet är heligt och rättfärdigt+ och gott.+
13 Har då det som är gott blivit till död för mig? Aldrig må det hända! Men synden blev det, för att den skulle visa sig vara synd, som frambringade död för mig genom det som är gott,+ för att synden skulle bli långt mera syndig genom budet.+
14 Vi vet ju att lagen är andlig;+ men jag är köttslig, såld till slav under synden.+
15 Vad jag frambringar vet jag nämligen inte. Ty vad jag gärna vill,* det utövar jag inte; men vad jag hatar, det gör jag.
16 Men om det som jag inte vill är det som jag gör,+ instämmer jag i att lagen är utmärkt.+
17 Nu är det emellertid inte längre jag som frambringar det, utan synden som har boning i mig.+
18 Jag vet ju att i mig, det vill säga i mitt kött, bor inget gott;+ viljan+ finns hos mig, men inte förmågan att frambringa+ det rätta.
19 Ty det goda som jag gärna vill, det gör jag inte,+ men det onda som jag inte vill, det utövar jag.
20 Om nu det som jag inte vill är det som jag gör, så är det inte längre jag som frambringar det, utan synden som bor i mig.+
21 Jag finner alltså denna lag i mitt fall: när jag gärna vill göra det rätta,+ då finns det onda hos mig.+
22 Jag har verkligen min lust+ i Guds lag efter den människa+ jag är invärtes,
23 men i mina lemmar+ ser jag en annan lag, som för krig+ mot mitt sinnes+ lag och gör mig till fånge under syndens lag,+ som finns i mina lemmar.
24 Jag eländiga* människa! Vem skall rädda mig från den kropp som genomlider denna död?+
25 Gud vare tack genom Jesus Kristus, vår Herre!+ Så är jag då själv med mitt sinne slav under Guds lag,+ men med mitt kött under syndens lag.+
Fotnoter
^ El.: ”En kvinna som är underställd en äkta man”.
^ ”äktenskapsbryterska”. Grek.: moikhalịs; lat.: adụltera.
^ ”vara slavar”, אAB; J18: ”vara tjänare åt Jehova”.
^ ”gärna vill”. El.: ”önskar”.
^ El.: ”nertyngda”, ”olyckliga”. Grek.: talaipōros, ”som uthärdar förhårdnad (det som är hårt)”, ”kalluslidande”.
