Romarna 5:1–21
5 Må vi därför, då vi nu har förklarats rättfärdiga till följd av tro,+ åtnjuta frid+ med Gud genom vår Herre Jesus Kristus,
2 genom vilken vi också genom tro* har vunnit tillträde+ till den oförtjänta omtanke som vi nu står i; och låt oss jubla på grund av hoppet+ om Guds härlighet.
3 Och inte bara detta, utan låt oss också jubla under vedermödor,+ eftersom vi vet att vedermödan frambringar uthållighet,+
4 uthålligheten i sin tur ett beprövat* tillstånd,+ det beprövade tillståndet i sin tur hopp,+
5 och hoppet medför ingen besvikelse,*+ ty Guds kärlek+ har utgjutits i våra hjärtan+ genom den heliga anden,+ som blivit oss given.
6 Ty medan vi ännu var svaga+ dog Kristus för ogudaktiga* vid den fastställda tiden.+
7 Annars vill väl knappast någon dö för en rättfärdig;+ jo, för den gode+ kanske någon rentav vågar dö.+
8 Men Gud bevisar sin egen kärlek+ till oss genom att Kristus dog för oss medan vi ännu var syndare.+
9 Därför skall vi, sedan vi nu har förklarats rättfärdiga genom hans blod,+ så mycket mera genom honom räddas från vreden.+
10 Ty om vi, när vi var fiender,+ blev försonade med Gud genom hans Sons död,+ skall vi nu, då vi har blivit försonade, så mycket mera räddas genom hans liv.+
11 Och inte bara detta, utan vi jublar också i Gud genom vår Herre Jesus Kristus,* genom vilken vi nu har fått försoningen.+
12 Därför: alldeles som synden kom in i världen genom en enda människa,+ och döden+ genom synden, och döden på så sätt spred sig till alla människor därför att de alla hade syndat+ ...
13 Intill lagen var det nämligen synd i världen, men synd tillskrivs inte när det inte finns någon lag.+
14 Likväl härskade döden som kung från Adam ända till Mose,+ också över dem som inte hade syndat i likhet med den överträdelse som Adam begick,+ han som motsvarar honom* som skulle komma.+
15 Men det är inte med gåvan som det var med överträdelsen. Ty om nu många dog genom en endas överträdelse, så överflödade Guds oförtjänta omtanke och hans fria gåva tillsammans med den oförtjänta omtanken genom den enda människan+ Jesus Kristus så mycket mera till de många.+
16 Och det är inte med den fria gåvan+ som det var med det som kom genom den ende som syndade.+ Domen+ som följde på en enda överträdelse blev nämligen fördömelse,+ men gåvan som följde på många överträdelser blev en rättfärdighetsförklaring.*+
17 Ty om nu döden genom den endes överträdelse+ kom att härska som kung+ genom denne ende, skall de som får detta överflöd av den oförtjänta omtanken+ och av rättfärdighetens fria gåva*+ så mycket mera ha liv och härska som kungar+ genom den ende, Jesus Kristus.+
18 Alltså: liksom genom en enda överträdelse följden för människor av alla slag blev fördömelse,+ så har också genom ett enda rättfärdiggörelseverk*+ följden för människor av alla slag+ blivit att de har förklarats rättfärdiga för liv.+
19 Ty alldeles som genom en enda människas olydnad många+ gjordes till syndare, likaså skall också genom en endas lydnad+ de många+ göras till rättfärdiga.+
20 Nu kom lagen+ in vid sidan av detta,* för att överträdelsen skulle bli större.+ Men där synden+ blev större, där överflödade den oförtjänta omtanken+ ännu mera.
21 I vilket syfte? För att liksom synden kom att härska som kung tillsammans med döden,+ så skulle också den oförtjänta omtanken+ härska som kung genom rättfärdighet och föra till evigt liv+ genom Jesus Kristus, vår Herre.
Fotnoter
^ ”genom tro”. Saknas i BD.
^ El.: ”godkänt”.
^ El.: ”skam”.
^ El.: ”gudlösa”, ”vanvördiga”, ”respektlösa”. Grek.: asebọ̄n; lat.: ịmpiis, ”syndiga”, ”gudlösa”.
^ ”Kristus”. Saknas i B.
^ El.: ”han som är en förebild (ett motstycke) till honom”.
^ El.: ”ett rättfärdiggörelseverk”. Jfr v. 18.
^ ”-s fria gåva”. Saknas i B.
^ El.: ”en enda rättfärdig handling”. Grek.: henọs dikaiọ̄matos; lat.: unịus iustịtiam.
^ El.: ”kom ... in i hemlighet (smyg)”.
