Romarna 1:1–32
1 Paulus, en Jesu Kristi slav+ och kallad+ till att vara apostel,+ avskild för Guds goda nyheter,+
2 som han förut har utlovat genom sina profeter+ i de heliga Skrifterna,
3 nyheterna om hans Son, som efter köttet+ härstammade från Davids avkomma,*+
4 men som efter helighetens ande+ med kraft+ förklarades* vara Guds Son+ genom en uppståndelse från de döda+ – ja, Jesus Kristus, vår Herre,
5 genom vilken vi* har tagit emot oförtjänt omtanke+ och ett apostlaskap,+ för att främja lydnad genom tro bland alla nationerna+ för hans namns skull,
6 bland vilka också ni är de som är kallade att tillhöra Jesus Kristus –
7 till alla som är i Rom som Guds älskade, kallade+ att vara heliga:+
Må ni röna oförtjänt omtanke och frid+ från Gud, vår Fader, och Herren Jesus Kristus.+
8 Först och främst tackar+ jag min Gud genom Jesus Kristus för er alla, därför att er tro är omtalad+ i hela världen.
9 Gud, som jag ägnar helig tjänst* med min ande i förbindelse med de goda nyheterna om hans Son, är nämligen mitt vittne,+ hur jag alltid, utan uppehåll, nämner er i mina böner+
10 och ber att jag, om det alls är möjligt, nu till sist genom Guds vilja+ må lyckas komma till er.
11 Jag längtar nämligen efter att få se er+ för att kunna förmedla till er någon andlig gåva,+ så att ni kan göras fasta;
12 eller rättare: för att det skall bli ett utbyte av uppmuntran*+ bland er, genom att var och en blir uppmuntrad av den andres tro,+ både er och min.
13 Men jag vill inte att ni skall vara ovetande, bröder,+ om att jag många gånger har haft för avsikt att komma till er+ – men hittills har jag blivit hindrad – för att kunna skörda någon frukt+ också bland er, precis som bland de övriga nationerna.
14 Både till greker och till barbarer,* både till visa+ och till oförståndiga står jag i skuld:
15 därför är jag för min del ivrig att förkunna de goda nyheterna+ också för er där i Rom.+
16 Jag skäms nämligen inte+ för de goda nyheterna; de är ju Guds kraft+ till räddning för var och en som tror,+ för juden först*+ och även för greken;+
17 i dem uppenbaras nämligen Guds rättfärdighet+ på grund av tro+ och till tro, alldeles som det står skrivet: ”Men den rättfärdige skall leva genom tro.”+
18 Guds vrede+ uppenbaras nämligen från himlen mot all ogudaktighet och orättfärdighet+ hos människor som undertrycker sanningen+ på ett orättfärdigt sätt,+
19 därför att det som kan vara känt om Gud är uppenbart bland dem;+ Gud har ju gjort det uppenbart för dem.+
20 Hans osynliga+ egenskaper ses nämligen tydligt alltifrån världens* skapelse,+ ja, hans eviga makt+ och gudomlighet,*+ eftersom de uppfattas genom de ting som är gjorda+ – så är de då utan ursäkt.+
21 Ty fastän de kände Gud, gav de honom inte ära som Gud eller tackade honom,+ utan de blev tomma i sina tankegångar,+ och deras oförståndiga hjärta blev förmörkat.+
22 Fastän de påstod att de var visa, blev de dåraktiga+
23 och bytte ut den oförgänglige Gudens härlighet+ mot något som liknade bilden+ av en förgänglig människa och av fåglar och fyrfotadjur och krypande djur.+
24 Därför utlämnade Gud dem, i överensstämmelse med deras hjärtans begär, åt orenhet,+ så att de förnedrade sina kroppar+ med varandra,+
25 ja, de bytte ut Guds sanning+ mot lögnen+ och dyrkade det skapade och ägnade detta helig tjänst i stället för Skaparen, som är välsignad för evigt. Amen.*
26 Därför utlämnade Gud dem åt skamliga sexuella lidelser,+ för både deras kvinnor bytte ut det naturliga umgänget mot ett som är emot naturen,+
27 och likaså frångick även männen det naturliga umgänget med kvinnan+ och blev häftigt upptända av begär till varandra, så att män tillsammans med män+ gjorde vad som är oanständigt*+ och drog på sig den fulla vedergällning+ som deras förvillelse+ förtjänade.
28 Och alldeles som de inte fann behag i att hålla fast vid Gud i exakt kunskap,+ så utlämnade Gud dem åt ett sinnestillstånd+ som misshagade honom, till att göra det som inte är tillbörligt,+
29 uppfyllda som de var av allt slags orättfärdighet,+ ondska,+ habegär,+ uselhet,+ fulla av avund,+ mord,+ osämja,+ svek,+ vrångsinthet,+ de var örontasslare,+
30 förtalare,+ gudsföraktare,* fräcka,+ övermodiga,+ inbilska,+ uppfinningsrika i fråga om det som är ont,+ olydiga mot föräldrar,+
31 utan förstånd,+ avtalsbrytare,*+ utan naturlig tillgivenhet,+ obarmhärtiga.+
32 Fastän dessa mycket väl känner Guds rättfärdiga förordning,+ nämligen att de som bedriver sådana ting förtjänar döden,+ fortsätter de inte endast med att göra dem utan ger också sitt bifall+ åt dem som bedriver dem.
Fotnoter
^ El.: ”säd”.
^ El.: ”fastställdes (bestämdes)”.
^ ”vi”, pronomen i plur. använt i likhet med hur en författare el. redaktion i dag kan omtala sig själv i böcker och tidningar. El.: ”jag”.
^ ”jag ägnar helig tjänst”. Grek.: latreuō; J17,18(hebr.): ’anị ‛ovẹdh, ”jag tjänar (tillber, dyrkar)”. Se not till 2Mo 3:12.
^ Ordagr.: ”för att tillsammans uppmuntras”.
^ El.: ”utlänningar”.
^ ”först”. Saknas i B.
^ ”världens”. Grek.: kọsmou; lat.: mụndi; J17,22(hebr.): ha‛ōlạm, ”världens”.
^ ”gudomlighet”. Grek.: theiọtēs, besläktat med theọs, ”Gud”; lat.: divịnitas. Jfr not till Apg 17:29.
^ ”vad som är oanständigt”. Ordagr.: ”otillbörligheten”, ”oanständigheten”.
^ El.: ”sådana som hatar Gud”.
^ El.: ”inte ordhålliga”, ”emot varje överenskommelse”.
