Psalm 96:1–13

96  * Sjung till Jehovas ära en ny sång.+Sjung till Jehovas ära, hela jorden.*+   Sjung till Jehovas ära, välsigna hans namn.+Kungör från dag till dag de goda nyheterna om den räddning han ger.+   Förkunna bland nationerna hans härlighet,+bland alla folken hans underbara gärningar.+   Ty stor är Jehova+ och högt prisad.Han inger fruktan mer än alla andra gudar.+   Ty folkens alla gudar* är värdelösa gudar,*+men Jehova har gjort himlen.+   Värdighet och prakt är inför honom,+styrka och skönhet är i hans helgedom.+   Tillskriv* Jehova,* ni folkens släkter,+tillskriv Jehova* härlighet och styrka.+   Tillskriv Jehova* hans namns härlighet,+för med er en gåva och kom in på hans förgårdar.+   Böj er ner för Jehova* i helig prydnad.*+Vrid er i smärtor på grund av honom, alla ni som bor på jorden.*+ 10  Säg bland nationerna: ”Jehova* har blivit kung.+Ja, det fruktbara landet* blir fast grundat, så att det inte kan bringas att vackla.+Han skall vara domare för folken i rättrådighet.”+ 11  Må himlen glädja sig, och må jorden fröjda sig.*+Må havet dåna och det som fyller det.+ 12  Må det öppna fältet jubla och allt som är på det.+Må samtidigt alla skogens träd brista ut i fröjd+ 13  inför Jehova.* Ty han har kommit,+ty han har kommit för att döma jorden.+Han skall döma det fruktbara landet* med rättfärdighet+och folken med sin trofasthet.+

Fotnoter

El.: ”Sjung ..., alla ni som bor på jorden.” Verbet i hebr. anger plur. Se noter till 33:8 och 66:1, ”hela jorden”.
LXX har överskriften: ”Då huset byggdes efter fångenskapen; en sång av David”; Vg(iuxta LXX) har en liknande överskrift.
El.: ”maktlösa gudar”. Hebr.: ’elilịm; LXXVg(iuxta LXX): ”demoner”.
”gudar”. Hebr.: ’elohẹ̄; grek.: theoi; lat.: dịi.
El.: ”Ge”. Hebr.: havụ, imperativ plur., som anger att uppmaningen är riktad till flera.
Se Tillägg 1C, § 8.
Se Tillägg 1C, § 8.
Se Tillägg 1C, § 8.
Se Tillägg 1C, § 8.
”på hans heliga förgård”, LXXSyVg(iuxta LXX).
”alla ni som bor på jorden”. Ordagr.: ”hela jorden”. Se not till v. 1, ”hela jorden”.
Se Tillägg 1C, § 8.
”det fruktbara landet”. Hebr.: tevẹl; LXX: ”den bebodda jorden”; Vgc(lat.): ọrbem tẹrrae, ”jordens rund (krets)”.
Begynnelsebokstäverna i de fyra första hebr. orden i den här versen bildar, när de läses från höger till vänster, ett akrostikon av tetragrammet, יהוה (JHWH), som är Guds namn och ingen annans. Transkriberade lyder de fyra orden: Jismechụ Hashshamạjim Wethaghẹl Ha’ạrets. Masora, den hebr. samlingen av kritiska anmärkningar, riktar uppmärksamheten på detta akrostikon av tetragrammet.
Se Tillägg 1C, § 8.
Se not till v. 10, ”det fruktbara landet”.