Psalm 95:1–11

95  Kom, låt oss ropa högt av fröjd till Jehova!+Låt oss jubla i triumf till vår räddnings Klippa.+   Låt oss träda fram inför hans ansikte* med tacksägelse,+låt oss med sång och spel jubla i triumf till honom.+   Ty Jehova är en stor Gud*+och en stor Kung över alla andra gudar.*+   Han har jordens djup* i sin hand,+och bergens toppar är hans.+   Hans är havet, som han själv har gjort,+och det torra landet, som hans händer har format.+   Kom, låt oss tillbe och böja oss ner,+låt oss falla på knä+ inför Jehova, inför honom som har gjort oss.+   Ty han är vår Gud, och vi är folket på hans betesmark och fåren som leds av hans hand.+I dag, om ni hör hans röst,+   så förhärda inte ert hjärta* som vid Merịba,*+som på dagen vid Massah* i vildmarken,+   när era förfäder satte mig på prov;+de prövade mig, de såg också mitt verk.+ 10  I fyrtio år kände jag vämjelse över den generationen,*+och jag sade:”De är ett folk med egensinnigt hjärta,+och själva har de inte lärt känna mina vägar.”+ 11  Om dem svor jag i min vrede:+”De skall inte komma in på min viloplats.”*+

Fotnoter

El.: ”person”. Jfr noter till 2Mo 33:14, 15 och 2Sa 17:11, ”själv”.
”en stor Gud”. Hebr.: ’El gadhọ̄l.
”över alla andra gudar”. Hebr.: ‛al-kol-’elohịm.
El.: ”outforskade platser”. Genom en rättelse av M i överensstämmelse med LXX: ”avlägsna platser”.
El.: ”så gör inte ert hjärta hårt”.
El.: ”trätandet”, ”(rätts)tvisten”, M; LXX: ”förbittringen”; Vg(iuxta LXX): ”provokationen”.
Betyder ”prov”, ”prövning”; LXXVg: ”frestelsen (prövningen)”.
”den generationen”, LXXSyVg; MT: ”en generation”.
”in i min vila”, LXXVg.