Psalm 92:1–15
En sång med musikackompanjemang; en sång; för sabbatsdagen.
92 Det är gott att tacka Jehova*+och att spela och sjunga till ditt namns ära, du den Högste,+
2 att om morgonen förkunna din kärleksfulla omtanke+och om natten din trofasthet,+
3 på tiosträngat instrument och på harpa,+med klingande spel på lyra.+
4 Ty du låter mig glädjas, Jehova,* över dina gärningar,jag ropar högt av fröjd över dina händers verk.+
5 Stora är dina verk, Jehova!*+Mycket djupa är dina tankar.+
6 En oförnuftig man känner dem inte,+en enfaldig förstår inte detta.+
7 När de ondskefulla skjuter upp som gräs+och alla som gör det som är ont blomstrar,är det för att de skall bli förintade för evigt.+
8 Men du är i höjden till oöverskådlig tid, Jehova.*+
9 Ty se, dina fiender, Jehova,*+ty se, dina fiender skall förgås,+alla som gör det som är ont skall skingras.+
10 Men du lyfter mitt horn som vildoxens;*+jag fuktar mig* med frisk olja.+
11 Och mitt öga får se mina fiender* falla,+mina öron får höra om dem som reser sig mot mig, ogärningsmännen.
12 Den rättfärdige skjuter upp som palmen,+som cedern på Libanon växer han sig stor.+
13 De som är planterade i Jehovas hus,+på vår Guds förgårdar,+ de blomstrar.
14 De frodas alltjämt när deras hår har grånat,+fulla av saft och friska förblir de,+
15 så att de kan förkunna att Jehova är rättrådig.+Han är min Klippa;+ i honom finns ingen orättfärdighet.+
Fotnoter
^ Se Tillägg 1C, § 8.
^ Se Tillägg 1C, § 8.
^ Se Tillägg 1C, § 8.
^ Se Tillägg 1C, § 8.
^ Se Tillägg 1C, § 8.
^ El.: ”som buffelns”. Hebr.: kir’ẹ̄m; grek.: hōs monokẹrōtos, ”som enhörningens”; Vg(iuxta LXX; lat.): sịcut unicọrnis, ”som enhörningens”. På andra ställen återger Vg detta hebr. ord med ”noshörning”. Se not till 4Mo 23:22, ”vildoxens”.
^ ”du har fuktat mig”, TSy.
^ ”fiender”, LXXSyVg(iuxta LXX); M: ”murar”.
