Psalm 81:1–16

Till ledaren, på Gittịt.*+ Av Asaf. 81  Ropa högt av fröjd till Gud, vår styrka,+jubla i triumf till Jakobs Gud.+   Stäm upp musik och sång+ och ta tamburinen,+den ljuvliga lyran tillsammans med harpan.+   Blås i horn* vid nymåne,+vid fullmåne, på vår högtidsdag.+   Ty det är en förordning för Israel,+ett domslut från Jakobs Gud.*   Som en påminnelse lade han det på Josef,+när han drog fram över Egyptens land.+Ett språk* som jag inte kände hörde jag ständigt.+   ”Jag* drog undan hans skuldra från bördan,*+hans händer slapp bära korgen.+   I nöden ropade du, och jag undsatte dig,+jag svarade dig i åskans gömsle.+Jag prövade dig vid Merịbas vatten.+ Sẹlah.   Hör, mitt folk, och jag skall vittna mot dig,+om du bara ville lyssna till mig, Israel.+   Ingen främmande gud* får finnas hos dig,+och för en utländsk gud får du inte böja dig ner.+ 10  Jag, Jehova, är din Gud,*+den som har fört dig upp från Egyptens land.+Öppna din mun helt, och jag skall fylla den.+ 11  Men mitt folk lyssnade inte till min röst,+nej, Israel visade ingen villighet att lyda mig.+ 12  Då lät jag dem gå* i sitt hjärtas trots,+de fortsatte att vandra efter sina egna beslut.+ 13  Om ändå mitt folk ville lyssna till mig,+om Israel ville vandra på mina vägar!+ 14  Deras fiender skulle jag lätt kuva,+mot deras motståndare skulle jag vända min hand.+ 15  De som hatar Jehova skulle komma krypande till honom,+och deras tid skulle vara till oöverskådlig tid. 16  Och han skulle låta honom äta av vetets fetma,+och med honung ur klippan skulle jag mätta dig.”+

Fotnoter

Jfr not till 8:0.
El.: ”shofar”. Hebr.: shōfạr.
”för Jakobs tält”, genom omkastning av två hebr. bokstäver i överensstämmelse med första delen av versen.
Ordagr.: ”En läpp”. Se not till 1Mo 11:1, ”ett enda språk”.
”Jag”, MTSy; LXXVg(iuxta LXX): ”Han”.
El.: ”den pliktmässiga tjänsten”.
”gud”. Hebr.: ’el.
El.: ”Jag är Jehova, din Gud”. Hebr.: ’anokhị Jehwạh ’Elohẹjkha.
Ordagr.: ”sände jag i väg honom”. Jfr 2Mo 5:1, 2.