Psalm 73:1–28
En sång med musikackompanjemang; av Asaf.+
73 Ja, Gud är god mot Israel, mot de renhjärtade.+
2 Men mina fötter hade nästan vikit av från vägen,+mina steg var nära att slinta.*+
3 Ty jag kom att avundas skrävlarna,+när jag såg de ondskefullas* frid.+
4 Ty de har inga dödskval,+och deras buk är fet.+
5 De har inte den dödliga människans* vedermöda,+de plågas inte som andra människor.*+
6 Därför är högmod deras halskedja,+våld insveper dem som en klädnad.+
7 Deras ögon har blivit utstående av fetma,+de överträffar hjärtats fantasier.+
8 De hånar och talar ont,+om bedrägeri talar de högmodigt.+
9 I himlen har de satt sin mun,+och deras tunga vandrar omkring på jorden.+
10 Därför för han folket tillbaka hit,och vatten i fullt mått töms ut åt dem.
11 Och de säger: ”Hur skulle Gud* kunna veta något?+Finns det kunskap hos den Högste?”+
12 Se! Dessa är de ondskefulla, som är sorglösa till oöverskådlig tid.+De förökar sina tillgångar.+
13 Ja, förgäves renade jag mitt hjärta+och tvättade i oskuld mina händer.+
14 Och jag plågades hela dagen,+min tillrättavisning kom varje morgon.+
15 Om jag hade sagt: ”Så vill jag tala”,se, mot dina söners generationskulle jag ha handlat förrädiskt.+
16 Och jag tänkte efter för att få kunskap om detta;+det var en plåga i mina ögon,
17 ända tills jag gick in i Guds storslagna helgedom.+Jag ville urskilja deras framtid.+
18 Ja, på hal mark ställer du dem.+Du får dem att falla i spillror.+
19 De har blivit till något man häpnar över – som i ett ögonblick.+De har nått sin ände, förts till sitt slut genom plötsliga förskräckelser.
20 Som en dröm sedan man vaknat, Jehova,*+så skall du, när du vaknar upp, förakta deras bild.+
21 Ty mitt hjärta var förbittrat,+och i mina njurar kände jag stickande smärta,+
22 och jag var oförnuftig och hade ingen kunskap,+som djuren blev jag för dig.+
23 Men jag är ständigt hos dig,+du har fattat tag i min högra hand.+
24 Med ditt råd leder du mig,+och därefter för du mig till härlighet.+
25 Vem har jag i himlen?+Och förutom dig har jag inte behag till något på jorden.+
26 Min kropp och mitt hjärta sviktar.+Gud är mitt hjärtas klippa och min andel till oöverskådlig tid.+
27 Ty se, de som håller sig borta från dig förgås.+Du tystar var och en som i otrohet lämnar dig.+
28 Men det är gott för mig att jag närmar mig Gud.+Den suveräne Herren Jehova gör jag till min tillflykt+för att förkunna alla dina gärningar.*+
Fotnoter
^ ”var nära att slinta”. El.: ”hade nära nog bringats att slinta”. Ordagr.: ”hade nära nog hällts (gjutits) ut”.
^ El.: ”de gudlösas”.
^ ”den dödliga människans”. Hebr.: ’enọ̄sh.
^ ”andra människor”. Hebr.: ’adhạm.
^ ”Gud”. Hebr.: ’El.
^ Ett av de 134 ställen där soferim (judiska skrivare el. skriftlärda) ändrade JHWH till ’Adhonạj. Se Tillägg 1B.
^ LXXVg(iuxta LXX) tillägger: ”i dottern Sions portar”.
