Psalm 71:1–24

71  Till dig, Jehova, tar jag min tillflykt.+Låt mig aldrig få skämmas.+   Må du i din rättfärdighet befria mig och föra mig i säkerhet.+Böj ditt öra till mig och rädda mig.+   Var för mig en klippfästning som jag ständigt kan gå in i.+Du skall ge befallning om att rädda mig,+ty du är min branta klippa och mitt fäste.+   Min Gud, för mig i säkerhet undan den ondskefulles hand,+undan den orättfärdiges och förtryckarens hand.+   Ty du är mitt hopp,+ suveräne Herre Jehova, min tillförsikt ända från min ungdom.+   Du har varit mitt stöd ända från moderlivet,+du var den som avskilde mig från min mors inre.+Dig gäller ständigt min lovprisning.+   Jag har blivit som ett under för många,+men du är min starka tillflykt.+   Min mun är uppfylld av din lovprisning,+hela dagen av din skönhet.+   Kasta inte bort mig i ålderdomens tid,+överge mig inte när min kraft sviktar.+ 10  Ty mina fiender säger om mig,+ja, de som vaktar på min själ rådslår med varandra+ 11  och säger: ”Gud har övergett honom.+Förfölj och grip honom, för det finns ingen befriare.”+ 12  Gud, håll dig inte långt borta från mig.+Min Gud, skynda till min hjälp.+ 13  Låt dem som motstår min själ skämmas, låt dem få sitt slut.+Låt dem som söker min olycka hölja sig med smälek och förödmjukelse.+ 14  Men jag skall ständigt vänta,+och jag skall foga mer till all din lovprisning. 15  Min mun skall förkunna om din rättfärdighet,+hela dagen om den räddning du ger,+ty jag känner inte dina gärningars antal.+ 16  Jag skall komma och berätta om din väldiga kraft,+ suveräne+ Herre Jehova,jag skall tala om din rättfärdighet, endast din.+ 17  Gud, du har undervisat mig ända från min ungdom,+och intill nu berättar jag om dina underbara gärningar.+ 18  Överge mig inte, Gud, inte ens när jag blir gammal och gråhårig,+till dess jag har berättat om din arm för nästa generation,+om din styrka för alla som skall komma.+ 19  Din rättfärdighet, Gud, når ända upp till höjden.+Du som gör så stora ting,+Gud, vem är som du?+ 20  Eftersom du har låtit mig* se så mycket av lidande och olycka,+må du göra mig levande igen,+ja, må du föra mig upp igen ur jordens djup.*+ 21  Må du föröka min storhet,+och må du omge mig och trösta mig.+ 22  Och jag skall prisa dig på harpa+för din sannfärdighet, min Gud.+Till din ära vill jag spela på lyra, du Israels Helige.+ 23  Mina läppar ropar högt av fröjd när jag spelar och sjunger till din ära,+ja, min själ som du har friköpt.+ 24  Också min tunga skall hela dagen tala med låg röst om din rättfärdighet,+ty de som söker min olycka har fått skämmas, ja, de har fått blygas.+

Fotnoter

”mig”, MmarginalLXXSyVg; M: ”oss”.
El.: ”svallande (brusande) vatten”. Genom en rättelse av M: ”djup”, som i 63:9.