Psalm 62:1–12
Till ledaren, för Jẹdutun.* En sång med musikackompanjemang; av David.
62 Ja, på Gud väntar min själ i tysthet.*+Från honom kommer min räddning.+
2 Ja, han är min klippa och min räddning, min säkra höjd;+jag skall inte bringas att vackla och falla.+
3 Hur länge skall ni rasa mot den man som ni vill mörda?+Ni är alla som en lutande vägg, en fallfärdig stenmur.+
4 Ja, de har lagt råd om att med list driva bort honom från hans höga ställning;+de finner välbehag i lögn.+Med munnen välsignar de, men i sitt inre nedkallar de ont.+ Sẹlah.
5 Ja, vänta tyst på Gud, min själ,+ty från honom kommer mitt hopp.+
6 Ja, han är min klippa och min räddning, min säkra höjd;+jag skall inte bringas att vackla.+
7 Hos Gud är min räddning och min härlighet.+Min starka klippa, min tillflykt är i Gud.+
8 Förtrösta på honom vid alla tider, du folk.+Utgjut ert hjärta inför honom.+Gud är en tillflykt för oss.+ Sẹlah.
9 Bara en vindfläkt är jordemänniskans* söner,+människosönerna* är en lögn.+När de läggs i vågskålen är de tillsammans lättare än en vindfläkt.+
10 Sätt inte er förtröstan till bedrägeri,+bli inte genom rov förledda till tomhet.+Om förrådet växer, så fäst inte ert hjärta vid det.+
11 En gång har Gud talat, två gånger har jag hört detta:+att styrka tillhör Gud.+
12 Även kärleksfull omtanke hör dig till, Jehova,*+ty du lönar var och en* efter hans gärning.+
Fotnoter
^ Ordagr.: ”till (inför) Gud [i] tysthet [är] min själ”, M; genom en ändring i vokalisationen: ”inför Gud är min själ tyst”.
^ ”jordemänniskans”. Hebr.: ’adhạm.
^ El.: ”mannens [hebr.: ’ish] söner”.
^ Ett av de 134 ställen där soferim (judiska skrivare el. skriftlärda) ändrade JHWH till ’Adhonạj. Se Tillägg 1B.
^ ”var och en”. El.: ”en man”. Hebr.: le’ịsh.
