Psalm 58:1–11
Till ledaren. ”Fördärva inte.” Av David. Miktạm.*
58 Kan ni i er tystnad verkligen tala om rättfärdighet?+Kan ni döma i rättrådighet, ni människosöner?*+
2 Nej, med hjärtat utövar ni orättfärdighet på jorden+och banar väg för era händers våld!+
3 De ondskefulla har varit på avvägar ända från modersskötet,+de har irrat omkring ända från moderlivet;de talar lögn.+
4 Deras gift är som ormens gift,+de är döva som kobran, som täpper till sitt öra,+
5 som inte lyssnar till ormtjusarens röst,+inte till den kunnige besvärjaren.*+
6 Gud, slå ut tänderna i deras mun.+Bryt käkbenen på de manprydda unga lejonen, Jehova.
7 Låt dem försvinna likt vatten som rinner bort;+låt honom spänna bågen till sina pilar, medan de sjunker ihop.+
8 Likt en snigel som smälter går de bort,*likt en kvinnas dödfödda barn skall de inte få se solen.+
9 Innan era grytor känner den antända törnbusken,+skall han som en stormvind blåsa bort både den friska* och den brinnande grenen.+
10 Den rättfärdige gläder sig, ty han har skådat hämnden.+Sina fötter* badar han i den ondskefulles blod.+
11 Och människor skall säga:+ ”Sannerligen, det finns frukt att skörda för den rättfärdige.+Sannerligen, det finns en Gud som dömer* på jorden.”+
Fotnoter
^ El.: ”jordemänniskans [hebr.: ’adhạm] söner”.
^ Se Tillägg 7A angående kobrors reaktion på ljud.
^ El.: ”som smälter bort i det den beger sig i väg”. El.: ”som lämnar ett slemmigt spår efter sig”.
^ Ordagr.: ”den levande”.
^ Ordagr.: ”steg”.
^ ”som dömer”. Hebr.: shofetịm, plur. för att överensstämma med ’Elohịm, ”Gud”, som är majestätsplural; i LXXSyVg(iuxta LXX) är participet översatt som om det var sing. med suffix: ”som dömer dem”.
