Psalm 55:1–23
Till ledaren, på stränginstrument. Maskịl.* Av David.
55 Lyssna, Gud, till min bön,+göm dig inte för min begäran om ynnest.+
2 Ge akt på mig och svara mig.+Jag drivs rastlöst omkring av mitt bekymmer,+och jag kan inte ge uttryck åt annat än oro,
3 till följd av fiendens röst, på grund av trycket från den ondskefulle.+Ty de låter ondska falla ner över mig,+de hyser agg till mig i sin vrede.+
4 Mitt hjärta vrider sig i smärtor i mitt inre,+dödens förskräckelser har fallit över mig.+
5 Fruktan, ja bävan, tränger in i mig,+och rysning övertäcker mig.
6 Och jag säger: ”Om jag ändå hade vingar som duvan!+Då skulle jag flyga bort och söka mig ett bo.+
7 Se! Jag skulle fly långt bort,+jag skulle övernatta i vildmarken.+ – Sẹlah –
8 Jag skulle skynda till en plats där jag kunde sätta mig i säkerhetundan den vinande* vinden, undan stormen.”+
9 Skapa förvirring, Jehova,* dela deras tunga,+ty jag har sett våld och strid i staden.+
10 Dag och natt går de runt omkring den på dess murar;+där inne är ondska och ofärd.+
11 Fördärv råder där inne,förtryck och svek har inte vikit bort från dess torg.+
12 Ty det var inte en fiende som smädade mig,+i så fall kunde jag stå ut med det.Det var inte en som hatade mig som uppträdde stormodigt mot mig,+i så fall kunde jag gömma mig för honom,+
13 utan det var du, en dödlig människa, som var som min jämlike,+min förtrogne och den som kände mig,+
14 eftersom vi tillsammans brukade njuta den förtroliga vänskapens sötma;+till Guds hus brukade vi vandra med folkmassan.+
15 Ödeläggelser må komma över dem!+Låt dem fara levande ner i Sheọl,+ty under den tid de varit bofasta främlingar har det varit ondska i deras inre.+
16 Men jag ropar till Gud,+och Jehova räddar mig.+
17 Kväll och morgon och middag kan jag inte ge uttryck åt annat än bekymmer, och jag jämrar mig,+och han hör min röst.+
18 Han skall friköpa min själ och låta den få fred för kampen mot mig,+ty det är många som är emot mig.+
19 Gud* skall höra och svara dem,+ja, Han som sitter på tronen liksom i det förgångna+ – Sẹlah –dem som det inte sker några förändringar* hos+och som inte har fruktat Gud.+
20 Han har burit hand på dem som levde i frid med honom,+han har vanhelgat sitt förbund.+
21 Halare än smör* är orden från hans mun,+men hans hjärta är inställt på strid.*+Hans ord är lenare än olja,+men de är dragna svärd.+
22 Kasta din börda* på Jehova,+han skall stödja dig.+Aldrig skall han tillåta att den rättfärdige vacklar.+
23 Men du, Gud, du skall störta dem ner i den djupaste gropen.+Män som bär på blodskuld och är svekfulla* skall inte uppleva hälften av* sina dagar.+Men jag förtröstar på dig.+
Fotnoter
^ El.: ”framfarande”; genom en annan härledning av participet: ”baktalande”.
^ Ett av de 134 ställen där soferim (judiska skrivare el. skriftlärda) ändrade JHWH till ’Adhonạj. Se Tillägg 1B.
^ El.: ”skiftningar”; el.: ”ömsesidiga förpliktelser (avtal)”.
^ ”Gud”. Hebr.: ’El.
^ El.: ”vill strid”. Ordagr.: ”är strid (kamp, krig)”.
^ ”än smör”, genom en rättelse av M.
^ El.: ”din lott”, ”det som har getts dig”.
^ Ordagr.: ”Män av blod [plur. i hebr., dvs. blodskuld el. blodsdåd] och svek”.
^ Ordagr.: ”skall inte halvera”.