Psalm 46:1–11
Till ledaren. Av Koras söner.+ På ”De unga flickorna”.* En sång.
46 Gud* är för oss en tillflykt och styrka,+en hjälp som är lätt att finna i nöden.+
2 Därför fruktar vi inte, om än jorden förändras+och bergen vacklar ner i det vidsträckta havets hjärta,+
3 om än dess vattenmassor brusar vilt, skummar över,+och bergen gungar vid dess uppror.+ Sẹlah.
4 Det är en flod vars strömmar gläder Guds stad,+den Högstes heliga, storslagna boning.*+
5 Gud är mitt i staden,*+ den skall inte bringas att vackla.+Gud skall hjälpa den när morgonen gryr.+
6 Nationerna brusade vilt,+ kungarikena vacklade;han lät sin röst ljuda,* jorden smälte.+
7 Härarnas Jehova* är med oss,+Jakobs Gud* är en säker höjd för oss.+ Sẹlah.
8 Kom och skåda Jehovas* gärningar,+hur han låter händelser som väcker häpnad ske på jorden.+
9 Han får krigen att upphöra intill jordens yttersta ände.*+Bågen bryter han sönder och hugger spjutet i stycken,+vagnarna* bränner han upp i eld.+
10 ”Ge efter och inse att jag är Gud.+Jag skall bli upphöjd bland nationerna,+jag skall bli upphöjd på jorden.”+
11 Härarnas Jehova* är med oss,+Jakobs Gud är en säker höjd för oss.+ Sẹlah.
Fotnoter
^ ”Gud”. Hebr.: ’Elohịm.
^ ”storslagna boning”. Ordagr.: ”boningar”, majestätsplural. Jfr not till 42:5, ”storslagna räddning”.
^ Ordagr.: ”i hennes mitt”. Uttrycket syftar på staden.
^ ”lät ... ljuda”. Ordagr.: ”gav ...”.
^ Se Tillägg 1C, § 10.
^ ”Gud”. Hebr.: ’Elohẹ̄.
^ Se Tillägg 1C, § 10.
^ ”vagnarna”, MSy; LXXVg(iuxta LXX): ”de stora sköldarna”.
^ Se noter till Jer 25:31, 33.
^ Se Tillägg 1C, § 10.
