Psalm 35:1–28
Av David.
35 Ta dig an min sak, Jehova,* mot dem som söker sak med mig;+för krig mot dem som för krig mot mig.+
2 Grip tag i liten sköld och stor sköld,+och träd fram, kom till min hjälp,+
3 och ta fram spjut och dubbelyxa för att möta dem som förföljer mig.+Säg till min själ: ”Jag är din räddning.”+
4 Låt dem som jagar min själ få stå med skam och bli förödmjukade.+Låt dem som tänker ut olycka för mig vika tillbaka och få blygas.+
5 Låt dem bli som agnar för vinden,+när Jehovas ängel driver bort dem.+
6 Låt deras väg bli mörk och hal,+när Jehovas ängel förföljer dem.
7 Ty utan orsak gömde de sin nätgrop för mig,+utan orsak grävde de den för min själ.*+
8 Låt fördärv komma över honom utan hans vetskap,+och låt hans eget nät som han gömde fånga honom,+låt honom falla i det till sitt fördärv.+
9 Men må min själ fröjda sig i Jehova,+må den jubla över hans räddning.+
10 Må alla benen i min kropp säga:+”Jehova, vem är som du,+som befriar den nödställde från den som är starkare än han,+och den nödställde och fattige från den som rövar från honom?”+
11 Våldsvittnen träder fram,+de frågar mig om sådant som jag inte vet.+
12 De lönar mig med ont för gott,+smärtsam förlust för min själ.+
13 När de var sjuka klädde jag mig i säckväv,+med fasta späkte jag min själ,+och min bön vände åter till mitt bröst.+
14 Som för min vän, som för min bror,+gick jag omkring som en som sörjer sin mor.+Sorgsen böjde jag mig ner.
15 Men de gladde sig åt mitt haltande och samlade sig;+de samlade sig mot mig,+slog ner mig utan att jag anade något;+de slet mig i stycken och var inte tysta.+
16 Bland de avfälliga som hånar för en kaka*+skar man* tänder mot mig.+
17 Jehova,* hur länge skall du se på?+Befria min själ från deras härjningar,+ja, min dyrbara själ*+ från de manprydda unga lejonen.
18 Jag vill prisa dig i den stora församlingen,*+bland ett talrikt folk vill jag lovprisa dig.+
19 Låt inte dem som utan skäl är mina fiender glädja sig över mig;+låt inte dem som utan orsak hatar mig blinka med ögat.+
20 Ty det är inte frid de talar,+utan mot de stilla på jordentänker de ut svekfulla planer.+
21 Och mot mig spärrar de upp sin mun.+De säger: ”Ha! Ha! Vårt öga ser det.”+
22 Du ser det, Jehova.*+ Var inte tyst.*+Jehova,* håll dig inte långt borta från mig.+
23 Vakna,* ja, vakna upp för att hävda min rätt,+min Gud, ja, Jehova,* för att ta dig an min rättssak.+
24 Döm mig efter din rättfärdighet, Jehova,* min Gud,+och låt dem inte glädja sig över mig.+
25 Låt dem inte säga i sitt hjärta: ”Ha, det blev som vår själ ville!”*+Låt dem inte säga: ”Vi har uppslukat honom.”+
26 Låt dem som fröjdar sig över min olycka+ skämmas och blygas allesammans.+Låt dem som uppträder stormodigt mot mig+ bli klädda i skam+ och förödmjukelse.
27 Låt dem som finner behag i min rättfärdighet ropa högt av fröjd och glädja sig,+och låt dem ständigt säga:+”Jehova* är stor, han som finner behag i sin tjänares frid.”+
28 Och min tunga skall tala med låg röst om din rättfärdighet,+hela dagen skall jag prisa dig.+
Fotnoter
^ Se Tillägg 1C, § 10.
^ ”för min själ”. Hebr.: lenafshị; grek.: tēn psykhẹ̄n mou; Vg(iuxta LXX; lat.): ạnimam mẹam. Se Tillägg 4A.
^ ”skar man”. Motsvaras i hebr. av en infinitivus absolutus, en verbform som inte anger vare sig tid el. person.
^ ”de avfälliga som hånar för en kaka”, dvs. gudlösa skämtare (gyckelmakare).
^ Ett av de 134 ställen där soferim (judiska skrivare el. skriftlärda) ändrade JHWH till ’Adhonạj. Se Tillägg 1B.
^ Ordagr.: ”min enda”, fem. i hebr.; syftar på ”min själ”, fem.
^ ”i den stora församlingen”. Hebr.: beqahạl rav; grek.: en ekklēsịai pollēi; lat.: in ecclẹsia mạgna.
^ Se not till v. 17, ”Jehova”.
^ El.: ”Var inte döv.”
^ Se Tillägg 1C, § 10.
^ LXX tillägger: ”Jehova”.
^ Se not till v. 17, ”Jehova”.
^ Se Tillägg 1C, § 10.
^ Ordagr.: ”Ha, vår själ”, dvs. vår önskan.
^ Se Tillägg 1C, § 10.
